Från och med idag är jag medlem i Hey Sugar Magazine-familjen och flyttar min blogg dit!
Det blir ett litet nytt steg i mitt liv – sorgligt att gå ifrån mammabloggandet och berätta för er om alla framsteg Märta gör men bakom det här finns så mycket mer, och Jag försvinner bort.
Märta är ljuset i mitt liv och Ni kan inte tro att min nya blogg inte kommer peppras av info om henne – det kommer rinna ur öronen på er!

Jag hoppas ni följer med mig dit, säger hej och kommer åter igen! Tack för tiden ni läst om oss på den här sidan!

Nya sidan hittar ni här – en nättidning fylld av härliga reportage, krönikor, bloggare !
Följ även nya bloggen på Bloglovin !

Okej, jag känner att jag har tappat er. Och jag har ingenting speciellt att berätta egentligen heller. Svackor kommer vi väl alla in i, och just nu är det så här. På många plan.
Det får bli en lite paus, kan ta 1 dag, det kan ta 2 veckor. Tillbaka kommer jag, med ny energi – men just nu har jag ingen kvar själv och jag behöver bli av med lite tjuvar först.

Här hemma påskpysslar vi också, Märta målar sin första tavla med fingerfärg – och smakar lite också.

Grattis på födelsedagen världens bästa och vackraste farmor. Största kramarna i hela världen! / Märta <3

.. vid vilken ålder är det ok att lära dem göra kaffe innan de väcker en? Typ, nu?

Jag har en bilddagbok, med start 2006. Ofta kan jag sitta och kolla tillbaka på bilder, på vad som hänt, hur jag utvecklats, på vem jag blivit. Det slutar oftast med att jag känner mig skittråkig och grå utseendemässigt, men så otroligt otroligt glad över vad och vem jag blivit. Det är en liten påminnelse om vad jag har, idag, när jag tittar tillbaka.

Här 3 bilder med samma datum.

2009, jag och pappa är i Istanbul. Vi hittar en perfekt restaurang med utsikt över viken och man satt i saco-säckar. Vi drack öl, åt ost och rökte vattenpipa. Frid o fröjd. Vi hittade dessutom en hårdrockspub, där vi sjöng med till cover-bandet som hyllade oss för att vi var svenskar, jag drog några låtar i DJ-båset, jag avslutade ett bråk mellan ett gäng turkiska män med meningen ”this is not rock n roll guys” och efter 7 timmar på samma ställe betalade vi en nota på 700 kronor. (trots att vi druckit för såå mycket mer)

2011, Märta var snart 1 månad gammal och hade börjat ta ögonkontakt. Hennes första leende avfyrade hon mot vår dåvarande BVC-sköterska Kerstin.

2012, Märta är över 1 år. Hon har lärt sig att säga hej, och sätter ihop orden Hej & Mamma. Dagen har gått till att höra henne gång på gång kolla på mig och säga ”Hej Mamma” Efter att i 3 månader bara sagt hejdå.
Hennes nya favoritsysselsättning när hon är ute är o stoppa stenar i brunnen – det låter ju så roligt. Hon skrattar varje gång.

När första bilden togs var jag i ett av de jobbigaste skedena i mitt liv, att få rymma till Turkiet med pappa var nog en av de bästa händelserna som kunde ske. Jag hade så j ä k l a roligt, jag samlade så mycket ny energi, jag insåg att jag faktiskt hade så mycket mer o få och att ge.
Samma år träffade jag Kristofer och blev så jävla kär. Och jag är det varje dag. Varje morgon jag får vakna bredvid honom, varje gång jag får det onda ögat som betyder ”men drick kaffe o håll käften tills du är snäll igen”, varje gång vår dotter, VÅR dotter får mig att skratta tills jag gråter. Varje gång han ser på mig på andra sidan rummet och de där ögonen bara skriker, hon är min.

Allt det här känner jag, när jag tittar tillbaka i min bilddagbok, om hur vilken tur det är att livet går vidare, att det går fler tåg, att det finns någon som kan älska dig lika mycket som du älskar den.

Du är allt i mitt liv, och jag är så glad över att du är min.
Alltid <3

Snart ska jag och Märta iväg och träffa lite härliga mammor med barn på ett tupperware-party. Vi båda behöver rastas lite och det ska bli roligt att se ansikten på de kvinnor jag pratar med dagligen.
Imorgon ska jag även träffa some old love för lite vin och skitsnack, det var alldeles för länge sedan jag jag längtar stenhårt. Tjejer som man skrattar sig till träningsvärk och tårar med. Ni betyder mycket, det hoppas jag att ni vet <3

Utöver det sitter jag och kikar genom bloglovin och föräldrarbloggar, och ser att de flesta i toppen är norska mammor. Det glädjer mig, jag älskar att läsa deras inlägg och på något vis blir jag alltid lite gladare i magen när det står på norska. Hemma på något vis. Vilket påminner mig om att det var alldeles för längesedan jag var upp till mina släktingar i Lofoten och hur mycket jag vill visa Kristofer och Märta det fina landskap som jag älskar så mycket – och mina fantastiska släktingar som jag träffar alldeles för sällan.

Och därför tänker jag tipsa om det norska bandet Kråkesølv där det finns två fantastiska Unstads bland medlemmarna!
Jag tror många av er kommer uppskatta musiken!