Bloggen går på sparlåga och det kommer den göra framöver. Jag jobbar så mycket just nu, reser mycket och vill spendera tid med min familj. Varje gång jag ser Log-in knappen till bloggen får jag ångest. Jag vill självklart dela med mig av allt som händer i vårt liv men jag hittar inte tid, ingen motivation för att skriva det jag egentligen vill. Jag kanske hittar det snart igen, kanske får lusten igen, men just nu så kommer jag inte blogga så mycket, tyvärr. Kram på er alla där ute, ni är bäst!

www.babyshop.se

Herregud vad jag bloggar dåligt för tillfället. Allvarligt så hittar jag inte tid. Kom hem i fredags och några timmar efter klev Lina innanför dörren. Vi har käkat mat, druckit vin och shoppat hela helgen. Igår hann vi med ett ettårskalas och sen storstädade jag hela lägenheten. Imorgon åker jag till Bryssel. Ingen vila och inte ro, men ack så roligt. Lovan är som vanligt, lite gladare, lite nyfiknare och lite mer pratsam. Helt helt underbar.

Nu är det dags för mig att krypa i säng. Taxin hämtar mig 05.15 sen bär det av på jobbresa i tre dagar. Jag är tillbaka på onsdagkväll men drar på kurs i Stockholm inkl övernattning så jag är tillbaka på fredag. Hur jag ska klara mig utan Lova så länge är för mig en gåta!!

Hoppas ni får en trevlig vecka!
Kram

Vintern är räddad. Allt från Kavat, billigt!

Herregud vad jag har fyndat idag. Har insett att om man ska klara vintern med allt som hör till Lovan så är det nog bra att handla allt begagnat. Om hon nu behöver nytt så får hon det när hon blir lite äldre och nöter kläderna med. Iallafall så drog jag, Lovan, Johanna och Meja till Trångsund och barnloppis. Det var sjukt mycket folk men vi kom i rättan tid för att få första kvarn till det lite finare sakerna. Jag köpte böcker, vinterskor och leksaker. Hittade en superrolig leksak till Lova som satt kvar i förpackningen. Vet att jag har tittat på en sån i affären men tycker 350 spänn är för mycket. Jag betalade 30 kronor för min. Mycket bättre. Johanna fyndade också massor så bilen var knökfull. Vi brast ut i gapskratt när vi hade fikat och handlat lite i Farsta efteråt.

Alltså jag blir så faschinerad. På ett sånt där konstigt sätt. Jag har haft många vänner som blivit gravida innan mig. Fått barn innan mig. Jag tycker själv att jag har en ganska nyanserad bild av hur saker och ting är när man får barn. Trots detta så fick jag en ganska så stor chock av all omställning. Hur det hade sett ut om jag inte mått dåligt vet jag ju självklart inte. Dock är jag ganska förvånad över responsen jag fick när jag berättade hur jag hade det. Hur tabubelagt det är att må dåligt när man fått barn. Nog om det. Jag är förvånad över hur folk tror att man ska kunna gå tillbaka till sitt gamla liv, få tillbaka sin gamla kropp och kunna leva sitt gamla liv. Ta Katrin till exempel. Inget ont om henne, men seriöst. Sen Lova kom har jag fått bredare höfter, större fötter, stora händer, ett hår som lever sitt egna liv, hängpattar och en mage som mest liknar en zebrarandig pösmunk. Detta var jag ganska förberedd på. Att helt kunna återgå till så som man såg ut innan är nog ganska få förunnat. Men mår jag dåligt av det? Nja det kan jag nog inte påstå. Jag påpekar nog det ganska ofta hur jag ser ut, det är min verklighet men jag tror nog inte att jag mår dåligt av det. Jag tycker det är vackert. Jag har fött ett barn. Det i sig är fan en bragd, en bedrift, kalla det vad ni vill. Jag skulle bli förvånad om min kropp inte reagerade på det och återgick till sitt normala tillstånd. Jag tycker synd om dem som mår dåligt över sin kropp efter sin förlossning. Jag tycker vi ska vara stolta, jag tycker vi ska kolla på oss själva och påminna oss om vilken jävla kraft det krävs för att bära ett barn. Vi är vackra, vi är snygga, hur vi än ser ut. Var stolt över det du gjort, över det du klarat av och påminn dig om att du är jävligt vacker, hur du än må se ut.

Lovan sitter här och snackar. Mama, papa, dääää. Sen tittar hon på mig, skriker DÄÄÄÄÄ och pekar mot lampan. Jaja okej jag fattar, nästan, kanske, inte. Man undrar vad som händer där inne. I natt har hon varit galen. Några gånger. Hon kliver upp på alla fyra, sovandes och slänger sig över mig. Detta innebär att jag vaknar och har en tio kilos klump på skallen. Mindre skönt. Men tillbaka till det jag egentligen ville skriva. Den här människan borde ha en medalj. Hon är klok, sanna mina ord. Det hon skriver är så rätt. Ibland händer det att jag hänger på Stureplan. Jag brukar ha väldigt trevligt. Detta beror inte egentligen på att det är Stureplan utan människorna jag hänger med. Men trots hur jävla trevligt jag har så är det hundra gånger trevligare och komma hem till det jag har hemma. All den ytlighet som förekommer där är liksom inte jag, inte på något sätt tillfredsställande. Jag är glad att jag har Lova, att jag har Johan och jag är jävligt glad att jag har mina vänner. Tack!

Idag har vi tagit en riktigt familjedag. Jag har länge varit sugen och nyfiken på Siggesta gård. Jag älskar landet. Det är så rofyllt att komma utanför stan, andas frisk luft, klappa massa djur och bara vara. I helgen var det sista chansen för bakluckeloppisen som dom har hela vår, sommar och höst men det märktes tyvärr också. Det var tre bilar. Det säger väl allt men jag fyndade två grejjer till Lovan som blev populära när vi kom hem. Det är galet var billigare leksaker blir! Sen shoppade vi loss i matbutiken och avslutade med paj, kaffe och bulle på ett café några kilometer därifrån. Lovan älskade som vanligt alla djuren och nästa gång så får det bli en minigolfrunda också. Ett hett tips till våren är att åka dit!

Igår hängde jag och Decembergruppen på Rice. Åt god asiatisk mat i alla dess former, drack gott vin, snicksnackade och hade allmänt trevligt. Vi drog vidare mot en annan bar/restaurang och avslutade kvällen vid Slussen med vin, ölkorv och jordnötter. Det är faktiskt ganska fantastiskt tycker jag att vi alla kommer så bra överens. Det enda tråkiga är att några ramlat av efter vägen men så är det väl antar jag. Kul hade jag i allafall och detta gör jag gärna om.