Att amma eller inte

8 januari 2014 76 kommentarer
Amning

Innan dramat i går (se nedan, och tack för peppande kommentarer!) gick jag och funderade på amningen. Min hobbyanalys är att det inte kommer tillräckligt med mjölk för jag gör typ inget annat än att mjölka Mjölkgrisen. Så jag har börjat att varva med mjölkersättning, vilket hon glatt slukar i sig.

Och amningen. Ja, för att vara ärlig, jag tycker att det är svårt och stressande. Upplever inte alls den här ”mysiga stunden” som vissa gör. Jag myser ju med henne jämt ändå. Så jag överväger att börja trappa ner och sluta helt med det snart – MEN – varför känner jag mig som en usel morsa över detta? Som att jag missunnar henne nånting stort (jag hör fortfarande kursledaren på amningskursen säga ”ni har guld i brösten!”).

Jag har vänner som inte ammat alls och jag har vänner som fortfarande ammar tvååringar (i löv jo, Anastelle!). Och alla tycker olika – och ger olika råd. Även barnmorskor.

För övrigt var jag i Hornstulls galleria i går, och jäklar vad schysst det är med deras amningsrum!

 

 

76 kommentarer

Åh vad jag känner igen mig. Jag har nu ”stått ut” i 6 månader med helamning för det är ju så bra med amning säger alla. På hela taget är det väl en amning på dagen som jag tycker är mysig, men övrigatillfälken tycker jag är sådär. Och bebis äter typ hela tiden (visserligen inget på natten, men dagtid känns det som att jag konstant har ett blottat bröst). Ett par gånger har jag fått lätt panik över att sitta fast med bevis fastklistrad vid bröstet. Så nu försöker jag trappa ner amningen. Så om du ogillar amningen och tycker att det är mysigare övrig tid, skit i vad amningshejaklacken säger och ge ersättning. Glad mamma = glad bebis!

Funkar det så funkar det, funkar det inte så är det himlans bra med ersättning! Det bästa du kan ge ditt barn är en trygg, lugn och glad förälder!

Nej, du är inte en dålig mamma! Jag gick igenom samma sak för två år sedan. Ska inte skriva av mig allt som hände här, men kan säga att jag tillslut fann ro i att tänka på att allas amningstid är olika långa! En del ammar i 2 månader, andra i två år. Det är samspelet mellan dig och barnet som är viktigast, och att ni är nöjda och glada.
Att delamma när det känns mysigt och ge ersättning resten är ett alternativ också!

Amning underlättas av en lugn och enkel livsstil. Om man jobbar, resa, karriärutveckla samtidigt påverkar det förstås amningen. Om du däremot kan amma regelbundet, gärna i lugn och trygg miljö, utan att känna stress och hets – så är det underbart. Tillit är också viktigt vid amning, att man litar på amningens förmåga och bebisens signaler. Är bebisen lugn och nöjd så får den i sig tillräckligt. Men är du av orolig och osäker karaktär som inte riktigt litar på din amningsförmåga, amningen eller bebisen – tar du till mjölkersättning. Det dåliga samvetet detta medför kan vara en naturlig konsekvens – innerst inne vet alla mammor att amning är det ultimata. Själv ammar jag länge, länge, upp till tre år…

Jag har inte ammat nåt av mina två barn och de är båda glada, trygga och får all kärlek och närhet de behöver. Jag försökte och kämpade ett par månader med den första, men det funkade bara inte. Han hittade aldrig rätt och va ganska slö på att försöka och blev bara frustrerad vilket stressade mig enormt. Jag pumpade för jag tyckte ändå att han skulle få bröstmjölk och varvade med ersättning. Med andra barnet som nu är 5 månader orkade jag aldrig ens försöka pga en svår förlossning där jag förlorade massor med blod och bebisen bröt överarmen. Jag var utmattad, ett levande lik och vågade knappt hålla honom med hans trasiga arm. Tänkte pumpa då också för att han ändå skulle få bröstmjölk, men då sa sambon stop och tyckte inte att jag borde stressa med det när jag mådde så dåligt, vilket jag är glad för nu för jag orkade egentligen inte. Eftersom det aldrig funkade med första barnet så tyckte jag aldrig att det var mysigt, bara jobbigt och gjorde skitont eftersom han hade fel teknik (vi sprang på Amningscentrum på Sös stup i kvarten också) Dessutom tyckte jag inte om att ha mjölk och att det spände och blev stenhårt, tyckte det var sjukt obehagligt. Jag har aldrig varit nån amningsfascist som tyckt att det enda rätta är att amma, folk får göra som de vill! Blir tokig på folk som tycker att man i princip kan gå och skjuta sig om man inte ammar- särskilt om det är för att man helt enkelt inte vill, att man skulle va en dålig mamma då. Jag tycker att det är enormt skönt och avlastande att min sambo också kan ge barnen mat- och han tycker att det är mysigt också. Jag hade aldrig orkat vara den enda källan till mat efter TVÅ komplicerade förlossningar med blodförlust båda gångerna. Du är INTE en sämre mamma om du vill ge ersättning!! Huvudsaken är att barnet får mat och blir mätt! Kärlek och närhet kan man ge ändå, bröstet är inte allt även om det är mer än mat. Då skulle ju alla pappor och medmammor per automatik vara dåliga föräldrar för att de inte kan ge bröstet- löjligt! Jag tycker du ska överge dålig-mamma-känslan och göra det som känns rätt! Lilos pappa vill nog mer än gärna kunna mata henne också! 🙂

Amning är inte det ultimata, det ultimata är att mamma är nöjd och tillfreds oavsett vilken mat ungen får. Bebisen mår inte bra om inte mamman mår bra. Ingen ska behöva ha dåligt samvete för att man gör det som är bäst för en själv och ens barn.
Vill du amma så by all means, amma! Vill du inte det så finns det ersättningar som ger bebisen den näring den behöver. Valet är ditt och ingen annans.

Jag sitter med samma dilemma! Känns som att jag berövar min dotter (som bara är tre veckor gammal) något heligt; hennes största källa till tröst, ett gediget immunförsvar etc. Amningen fungerar inte (ja, det är svårt) och hon äter varje timma. Även på natten. Blir tokig.

Snällt av dig att skuldbelägga alla som inte gör som du! Alla tycker inte att amning är det ultimata och man får glada, trygga och kärleksfulla barn ändå! Men stanna du i din fantastiska amningsbubbla och tro att du är överlägsen andra mammor.. det är väl så med kvinnor som vill känna sig behövda mer än normalt- för när man ammar sådär länge är det ju knappast för barnets skull längre..

Min BVC-sköterska sa att barn som får ersättning inte är sjukare än ammade barn. Kändes skönt att höra för mig som inte ammar. Själv är jag den enda av 3 syskon som blev ammad och jag fick både allergier, astma och eksem..

jag känner också att jag vill avveckla amningen, min bebis är 2 månader imorn och jag har inte njutit av att amma särskilt mkt under denna tid. Dessutom har jag fått mjölkstockning tre gånger (tredje gången just nu) och det ger mej sån jädra ångest. Vill ha mina bröst tillbaka, slippa stockning, läckage och onda bröstvårtor. Men hur gör man för att sluta undrar jag?

SKuldbelägga? Detta är sanningen. Och sanningen är också att när amningen inte fungerar så beror det oftast på att mamman har oförmåga till fokus, koncentration och stillhet. Kanske har hon levt hela sitt liv att behaga män/leva upp till yttre krav. Funkar tyvärr illa vid amning. Självkänsla, lugn och inre frid – då funkar amningen.

Jag kan tyvärr inte länka men men gå in på barnakuten.nu och läs hennes inlägg som heter ”därför kommer jag aldrig att ge råd om hur länge någon annan ska amma”. Så bra och klokt. (Finns mycket annat bra i den bloggen också så det är ett tips att läsa fler inlägg när du ändå är där)

Oj, exakt så tänker jag med, har aldrig förstått det mysiga med amning då vår son ville ammas jäääämt. MEN efter jobbig start där vi även varvade med ersättning 2 gr/dag så huxflux efter 2 mån vägrade han ta etsättningen. Bara sådär. Så nu helammar jag, vår son är idag 4 mån och vi börjar så smått med smakportioner. Det BLIR bättre, men samtidigt kan jag inte sluta längta tills jag ska sluta helt.

Sanningen är att du är störd på nåt vis! Så ta du din medicin och sluta skuldbelägga andra mammor! ”Levt sitt liv att behaga män/leva upp till yttre krav”- seriöst, du kan ju inte va på riktigt! Så om man inte har nån mjölkproduktion över huvud taget eller om bebisen har fel teknik så är det också mammans fel för att hon levt ett ytligt liv eller?! Du skuldbelägger ju ännu mer när du säger så! Gissar att du är frireligiös eller med i nån skum sekt för ingen normalt funtad människa kläcker ur sig sån smörja!! Kom tillbaks till 2000-talet för sjutton, du är sorglig!

Jag tycker att diskussionen kring amning är sorglig. Den visar hur illa vårt samhälle anpassats till kvinnor överlag. Ej medlem i frikyrka, däremot har jag en gudstro och tror på kvinnliga värden. Exempelvis intuition, moderskänsla, godhet…Tycker inte om det förljugna i amningsdiskussionen, självömkan och bortförklaringar. Amningens överlägsenhet känner alla till, den skyddar mot sjukdomar, ger lugn och trygghet och en stabil plattform mot vuxenlivet.

Det är inte sanningen! Sluta skuldbelägga, är så less på kvinnor som säger/skriver så här för att själva känna sig duktiga o framhäva amning som enda rätta metoden. Det viktiga är att barnet blir mätt och att mamma, och resten av familjen, mår bra. Ersättning är utmärkt mat och amning är ingen garanti för varken tryggare eller friskare barn. Gå på egen känsla och prata med bvc, förhoppningsvis stöttar de ditt beslut.

En tre veckors bebis behöver amma nästan konstant, oavsett tid på dygnet. Dels för näringen, men också för närheten, trösten, känslan av mamma etc. Det är HELT normalt. Sen väljer man så klart själv vad som känns bra, men att det tycka det är galet att en treveckors ammar hela tiden är lite knas. Om man har bott i någon annans mage i nästan ett år kan man inte förväntas vara autonom efter ett par veckor, menar jag.

Amningen är givetvis en del i helheten och det är säkert så att barn klarar sig bra utan amning. Min personliga erfarenhet är att amningen var en självklarhet att ge till mina barn och att sluta vid 6 månader hade jag aldrig i livet kunnat göra. Amningen är en betydelsefull del i mitt moderskap och mina barn är nästan aldrig sjuka, har aldrig tagit medicin, t ex.

Helammar min son som nu hunnit bli 5 månader och för att summera hur dessa månader har varit så är det enda som passar är att det varit både underbart och skitjobbigt. Njutit av närheten och att det är enkelt att alltid ha maten med sig och jag känner att jag och sonen fått ett starkt band till varandra, vi har det lite knapert ekonomiskt så amning är ju billigt också om man jämför med ersättning. Samtidigt som jag gråtit floder av att känna mig superlåst och min bebis vill ha mat hela tiden, även på natten. Ammar fortfarande ca 3-4 ggr på natten, idag är jag riktigt äckeltrött. Kan inte göra något själv och är inte så sugen på att amma offentligt heller. Måste använde amningsnapp och det är ett jäkla meck att fibbla med det på ett café. Längtar efter att få åka o träna på gym eller åka och gå på stan själv och mannen kan ta sonen när han börjat äta mat. Svårt för mannen och jag att få någon tid till närhet då sonen sitter på min tutte hela tiden, det är helt omöjligt!! Sonen vill inte sova i spjälsäng utan hos mig (vi kämpar massor med det) så det gör det svårare med närhet till mannen och för mig att få sova. Amning är verkligen både och för mig, är glad samtidigt att det funkar men ibland har man funderat till vilket pris…

Med andra ord är det i princip lönlöst att diskutera med dig eftersom du är helt övertygad om att alla kan amma och de som faktiskt fysiskt inte kan (jag lovar, de finns!) egentligen bara kommer med bortförklaringar. Alla kan INTE amma, vare sig man vill eller inte- oavsett livsstil! Dessutom är inte bröstmjölken ett universalmedel som skyddar mot ALLT! Visst, det ger antikroppar och ett visst skydd och är bra för immunförsvaret, det säger jag inget om, men själv blev jag som enda barn av tre ammad och jag fick allergier, astma och eksem. Visserligen är det delvis ärftligt, men om amning nu är så överlägset så borde det ju räddat mig.. eller? Mina systrar som inte blev ammade fick inget av det och de var överlag inte sjukare än jag var. Att säga att amning ger en stabil plattform mot vuxenlivet är som att säga att alla som inte blir ammade inte kan bli trygga, stabila, välartade vuxna..

2014 och vissa glorifierar fortfarande amning och avfärdar ersättning.
Huvudsaken är väl att barnet blir mätt, får närhet och kärlek (och det kan absolut ske utan amning) och att mamman mår så bra hon bara kan.
Har flera barn själv och oavsett om dom ammat eller fått ersättning så är dom pigga, starka, glada och trygga barn. Och ingen av dom har vare sig allergier eller sjukdomar (vissa menar ju att man automatiskt får ”superbarn” bara man ammar…).
Sluta skuldbelägg och skapa dålig självkänsla bland nyblivna mammor, det är tillräckligt omvälvande att bli förälder som det.
Man är sina barns bästa förälder, så gå på magkänsla och lyssna inte för mkt på ”veta bäst-kärringar”!

Så här: Är hon nöjd vid amningarna och hon verkar välmående, då har du tillräckligt med mjölk. Amning är ju inte heller bara mat. Utan närhet också osv. Så det är inget konstigt att hon inte verkar få nog. Första tre månaderna med vår Bebis så ammade hon ofta 1-1,5 timme i sträck, och sen igen efter 30-60 minuter. Så det är inget konstigt.

Det är heller inget konstigt att det här tär på dig och att du tycker att det är jobbigt. Det är jobbigt. Du är dessutom ensam då och då, vilket ja, du är en jäkla hjälte i mina ögon. Vi bor i Sverige, vi har rent kranvatten. du kommer att ha råd att fortsätta köpa din ersättning, vi har tät och god hälsovård för de små, ergo ersättning är ett mycket gott alternativ. Både som hel och delersättning. Och din lilla gillar ju det och hon verkar fortfarande gilla amningen också, vilket ju gör att du kan välja ”ersättningsgrad” själv.

Jag tyckte att de allra allra flesta amningar var mysiga, och jag fick nån slags hormonsjkuts av må brahormoner. Då är det lättare att tuffa på. Om du känner dig stressad är det en lika äkta känsla och det är inget fel på dig och har inget med att göra att du inte försökt tillräckligt eller något annat trams.

Så det är ditt val, du ska också må bra, du gör ett toppenjobb, du är en grym morsa!

Lycka till!

Jag fick ett ”decreased milk supply” när min son va typ 4-5 månader, då gick jag till en väldigt skillad reflexolog och efter en behandling var problemet löst. Helammade 6 månader och delammade tills han var 16 månader. Reflexologin kan också vara väldigt effektivt att behandla emotionella blockeringar med. Maila mig om du vill ha hennes (reflexologens) info. Kan inte rekommendera någon annan än henne. Hon är helt fantastisk.

Skriv en kommentar