Saker som en singelförälder inte förstår med par

Jag har märkt av lustig grej med folk som lever i parrelation med barn. Nej, flera lustiga saker faktiskt. Jag undrar följande:

1 Varför måste ni göra allt tillsammans?
”Vi kan inte komma då eftersom vi inte har någon barnvakt” är något jag hör ofta. Jag fattar ingenting. Klarar inte en förälder att ta hand om barnet/barnen? Vi som är singelpäron klarar det nämligen typ ALLTID.

1950 eller 2017?

2 Varför vill ni bara umgås när er partner er bortrest?
”Jag är gräsänka/änkling i helgen så jag tänkte att vi kanske kunde hitta på någonting?”. Nej, jag fattar ingenting här heller. Jag är kompis med mina kompisar i alla lägen. När de har barn, när de inte har barn, när de har sin partner hemma, när de inte har sin partner hemma.

3 Varför curlas pappan så ofta?
Det finns en speciellt plats i helvetet för pappor som inte delar på föräldraskapet – det vet alla. Men en sak jag ofta märker är att mammor curlar för pappor, att de gör saker för att ”annars blir det inte av”. Lägg pappor ta hälften av lasset! Sluta curla pappor!

  1. Första två punkterna gäller inte riktigt oss men det kanske beror på att vår bebis bara är 7 månader. Men jag vet att vi par är jävligt tröttsamma och självgoda. Det är väl vårt sätt att stå ut med att vårt liv egentligen är så trist och innehållslöst 😉 Ang 3, jag försöker verkligen att inte curla pappan till mitt barn men svårt! Kanske för att vi är så drillade att styra upp, fixa till, ta hand om män i kombination med att han är så van vid att kvinnor styr upp, fixar till, tar hand om honom. Men väldigt viktigt det där, vi måste ju vara bra förebilder.

    Jag har däremot en fråga till ensamstående! Hur hinner ni? Jag är full av beundran inför er energi, tålamod och förmåga att fixa. Vi är ändå två och jag är på bristningsgränsen ibland. Har ni mycket hjälp? Hur hinner man fixa hemmet?

    Tack för bra blog och ÄLSKAR podden! 🙂

  2. Vi jobbar båda väldigt mycket. På helgerna tycker vi det är så himla skönt att få va tillsammans med barnen. Vardagen bara försvinner så på helgen vill vi verkligen vara. Men vi delat upp oss också. Ibland är en av oss ute på galej och i bland tar vi var sitt barn och åker i väg på var sitt.

    Så i många fall handlar det nog om att man helt enkelt inte vill prioritera bort sin familj 😊

  3. 1. Det är jag som står för nästan allt vårt sociala umgänge (och övriga aktiviteter) så om vi inte har barnvakt är det i princip alltid min sambo som får stanna hemma = orättvist vilket gör att man kanske ibland, beroende på omständigheterna, stannar hemma istället.

    2. Man har ofta så mycket man vill fixa när båda är hemma så då gör man det – eller passar på att faktiskt umgås med sambon när man kan för vardagen ger inte två heltidsarbetande föräldrar till två barn så mycket tid över till ungänge. Det är bara livet som ska levas. Av samma anledning vill man inte alltför ofta lämna sambon ensam med barnen (eller ena barnet beroende på vem man ska träffa och vilken ålder det är på dennes barn) utan passar då på att umgås med kompisar när sambon är bortrest. Se även 1.

    3. I mitt fall curlas inte pappan utan han tar störst ansvar för den lille, städ och plock och packning av den storas väska.

  4. Lever i en relation och har två barn. Tänker precis som dej. Varför måste allt göras ihop? Jobbar en del kvällar och ibland vill jag inte hitta på något kvällstid på en helg men mestadels för att jag vill träffa mina barn. När de väl har lagt sig hittar jag gärna på något 💃

  5. För mig är det en prioritering och inte ett krav. Min man och jag är både kära och älskar varandra. Vår lilla egna familj med oss två och våra barn vår källa till lycka och trygghet. I vardagen finns det inte mycket tid över att ses, och därför prioriterar vi att ses och umgås när det finns tid. Mina vänner är givetvis också viktiga, vi avsätter båda tid för att umgås med våra vänner, men i allra första hand kommer vår relation och relationen till våra barn.

  6. Mitt i prick ännu en gång !! Jag är singel utan barn ( ej frivilligt om de spelar roll för nån) och känner såå igen mig! Exakt de saker jag stör mig på, om å om igen! Å jag förstår ens partner kan vara ens bästa vän å man vill va m den varenda minut men tro mig en dag kan man stå där utan partnern å då kan de varit bra att även ha vårdat andra vänner ! Jag bjuder alltid in JÄTTElångt i förväg för att mina vänner ska hinna planera samt se till att partnern kan va hemma alt barnvakt, ändå kan det dyka upp samma vecka att man inte kan för partnern ska iväg ( förlåt men ofta mannen ) och det var viktigt ! Jaha viktigare än att du träffar mig – tack för den liksom!

  7. Hej!
    Det låter som personen som skriver helt enkelt inte ännu fått känna den stora kärleken.. 🙌🏻 Lite konstigt att se de på ett kritiskt å nedlåtande sätt om någon prioriterar sin man osv.

    Älskar man någon vill man ju vara med sin man – vårda relationen: ta vara på den tid man har i vardagen efter 40h jobb o en massa andra måsten .

    Idiotiskt att påstå att man gör saker med sin man för att man inte skull klara av de på ensam. Avundsjuka kanske?

    Visst jag går bort utan honom ibland men passar gärna på när han är bortrest för att kunna prioritera vår tid tillsammans när han är hemma. Han är min bästa vän!! ❤️

  8. I mitt fall är svaret: en superdålig relation där gå på fest utan hen eller hitta på saker när hen är hemma=påförande av skuldkänslor, silenttreatment m m. Har precis lämnat denna relation och ser nu mönstret så tydligt!

  9. Sen får man inte glömma hur otroligt jobbigt det är för dessa personer att vara gräsänka/änkling en helg! Då måste de ta hand om allt inkl sitt eget barn. Har fått höra många sånna kommentarer som ensamstående och jag blir lika mållös varje gång.

  10. Min man är min bästa vän men för det vill jag inte vara med honom varje ledig minut. Att få träffa vänner tillsammans och enskilt gynnar bara relationen tycker jag. Dessutom hinner man ju längta efter varandra då och har saker att berätta som han inte varit med om. Man sitter ju inte ihop bara för att man har barn och gift sig.
    Jag är inte bara fru och mamma, utan även en egen person och den vill jag inte glömma bort.:)

  11. Första frågan tycker jag är lite underlig. Bjuder man båda så är det väl för att man vill att båda ska komma. Annars bjuder man väl bara den man vill hänga med. Är det min kompis som bjuder in så kan jag självklart ses själv, men skulle båda vara lika bra kompis med personen så vill ju båda gå och då känns det bättre att ta det när båda kan.

    Vad gäller att ses mör man är själv så är det i mitt fall så att min man jobbar långa dagar och jag jobbar ofta kvällar. Då prioriterar man varandra de dagar man kan hänga. Dessutom har han i perioder jobbat utomlands. Då har jag inte haft någon tid alls utan barnen i veckorna och på helgerna har vi behövt vara tillsammans som familj. Eller så har jag prioriterat annat. Däremot så planerar jag gärna in luncher och träningstid med vänner.

  12. Det är konstigt att du uppfattar det som MÅSTEN. Det kanske bara är prioriteringar?! Självklart klarar jag att göra allt utan man och barn, men ser det som kvalitetstid att typ kunna åka och handla tillsammans. Självklart hade det gått fortare om jag gjort det själv – men barnen tycker det är kul, och maken blir per automatik mindre curlad 😉
    Här hemma curlas alla ur olika aspekter. Jag slipper all fastighetsskötsel, min man slipper allt som har med barnens kläder att göra och barnen curlas som de flesta andra ungar nu för tiden..
    Jag KLARAR såklart av att göra allt själv när min man är iväg, men anledning till att vi oftast gör allt ihop är ju att vi valt att leva tillsammans. Vi klarar att göra saker isär också, men med tanke på att 40h-50h/vecka läggs på jobb/förskola/pendling är man rätt mån om tiden tillsammans när den väl ges. Oavsett om det är att storhandla tillsammans, slösurfa i varsitt soffhörn eller umgås med vänner.

  13. Nästan allting jag gör bli lite roligare och lite härligare om jag gör det tillsammans med min man. Jag tycker om hans sällskap, han är inte bara mitt livs kärlek utan min bästa vän, min livskamrat. Jag kan absolut göra saker utan man och barn, det handlar inte om det. Men min plats är tillsammans med dem i första, andra, tredje, fjärde och kanske femte hand 🙂 Men av tio dagar så umgås jag helst 9 dagar (9,5!) med man och barn. Inser att jag förmodligen är lite boring i andras ögon men det skiter jag i 🙂

  14. Hej Söto.
    Jag har varit i två lika långa men två helt olika relationer. En där han hade sina vänner och jag mina. Efter 7 år kände han varken mina eller jag hans. När jag väl var tillsammmas med honom och hans vänner så kände jag inte igen honom. Otroligt ledsamt eftersom det blev som att vi inte kände varandra och våra umgängeskretsar. När jag kom in i mitt nuvarande förhållande så sa kärleken direkt. ”Jag vill känna dina vänner för de är så stor del av dig.” Han är genuint intresserad av mig och mina vänner. Det känns gudomligt!

  15. Amen! 👏🏼👏🏼👏🏼👏🏼👏🏼
    (Kolla på tv2 nyhetene Norges facebooksida förresten. Dom har skrivit om din post angående barnkalas ✌🏼)

  16. att åka o storhandla tillsammans är ett sätt att umgås också. att småprata om vad man ska äta, ska vi bjuda hem nån, lära barnen hur man beter sig, få dem att hjälpa till tex med att hämta matvaror.
    jag tror inte vi gör det som ett hån mot er som är singlar. det är bara livet. man älskar sin man o sina barn och vill vara med dem hela tiden. (drama tillhör vardagen i en barnfamilj.) att dela på sig fast man inte vill för att det kan upplevas som ett hån för den som är singel känns lite konstigt. får inte jag vara lycklig eftersom du känner dig hånad då?
    jag var som sagt själv singel till 40 års ålder o längtade ihjäl mig efter familj, men jag tänkte aldrig att mina vänners familjeliv var ett hån mot mig. de måste ju få leva sina liv, o jag levde mitt singelliv, med gamla o nya kompisar,

  17. Kände mig lite träffad där. Var singel tills jag var 40 då allt hände jättesnabbt med man o barn. Nu när jag har man o barn är det som att jag ”glömmer” att det finns singelkompisar därute som jag måste tänka på också. Jag har fullt upp med att var med min nya bästis – min man. Har jag äntligen hittat en att dela allt i livet med så känns det som att jag vill lägga energin där. Jag vill ju egentligen göra ALLT med honom. Visst träffar jag mina singeltjejer en del, men sällan på mitt initiativ dock. Har inte samma behov som förut att tex ”snacka skit” o ”lösa världsproblem”. Det gör jag ju nu med gubben. När jag var singel själv bjöd jag gärna hem mig själv tll mina väninnor o deras familjer. Det kändes lättare

  18. För att man vill vara med sin make och vårda relationen. Visst jag går bort utan honom ibland men passar gärna på när han är bortrest för att kunna prioritera vår tid tillsammans när han är hemma. Han är min bästa vän.

  19. Det händer säkert att mamman curlas fast det inte syns. ”Det är lika bra jag byter till vinterdäck på bilen, annars blir det väl aldrig av”.

    Mannen curlas säkert i många fall, jag ser det hos våra vänner ibland. Men för mig är jämställdhet mellan min man och mig att vi drar ungefär lika stort lass, i slutändan räknat. Det innebär inte att vi delar lika på alla uppgifter som ska göras, gud hur skulle det gå till? Nej, jag tvättar gärna kläder och sköter barnens inköp av kläder och uppdaterar varje säsong. Min man lagar 80% av all mat och tar stor del av disken. Jag klipper gräsmattan och sköter trädgården mestadels medan min man alltid byter däck på bilen och sköter garagegrejor och cyklar. Jag sköter oftast inredningsbiten medan min man ofta planerar utflykter och vardagsgrejer och ser till att komma iväg.

    Rent strukturmässigt är vi otroligt olika, jag är mycket mer organiserad än min man. Klart att han kan packa badväskan till badhuset eller slalomgrejorna med matsäck när vi ska i väg. Han fixar det till och med jättebra. Men jag gör det snabbare och bättre många gånger, varför han hellre kan göra något han är bra på. Men hos oss beror det nog mycket på intresse. Jag avskyr att laga mat men älskar trädgårdsarbete, tvärtom för min man. Det viktigaste är att vi hänger med barnen lika mycket, det intresset har vi båda två.

  20. Jag umgås mycket med min man för att han är min bästa vän. För den sakens skull innebär det inte att vi inte kan göra saker utan varandra. Just nu har vi inga singelvänner i vår krets, alla mina (och min mans) vänner har nog en partner när jag tänker efter. Och med det inte sagt att vi väljer bort singlar ur vår umgängeskrets utan att alla numera har en partner. Och just nu känns kompiskontot sprickfärdigt! Vi har så många vännet att vi inte hinner träffas ofta, mitt bland aktivitetet, jobb, barn, och familjeliv. Det skönaste som finns på fredagen är att hänga med man och barn. Man orkar inte alltid hänga med andra.

    Tiden räcker inte alltid till att göra allt man skulle vilja och då prioriterar man helt enkelt.

    Det är ju självklart lättare att ta tag i att träffa vänner när mannen är borta, jag märker tydligt att jag umgås mer med vänner när han är bortrest. Jag ser det i stället för något negativt att det är positivt och blir ett bra tillfälle att umgås med andra. Men min man och mina barn är prio 1. Jag sticker inte under stolen med att jag ju faktiskt oftast väljer min man före vänner, men hur skulle vårt förhållande vara om vi inte gjorde så?

    Kommer en kompis och vill göra något en helg när min man och jag är hemma, säger jag nog aldrig nej till det.

    Det är lätt att tycka som du, ett barn och utan partner med varannan veckasliv. Du har mycket tid att hänga med andra om du inte vill vara helt själv. Jag har 3 barn 24/7 med aktiviteter och deras vardagsbestyr. Jag har mitt jobb varje dag att gå till. Ett hem och tomt som ska skötas. En man som jag vill vara med. Rent logistiskt finns det inte mycket tid kvar. När det då skapas en lucka, ”nu är mannen bortrest”, ja då får man väl se det positivt och passa på att vara med vänner.

  21. Vilken spännande rubrik! 😊 Stämmer dock inte in på mig och min man, gifta sedan 7 år och har två barn ihop (7&4). Umgås med både par och singlar i en salig röra. Största anledningen att vi fortfarande är ihop är att vi delat på allt från dag 1. Vab, nätter, egentid… Vi går mycket och träffar kompisar var för sig, när man känner för det. Säger till 99% inte nej till den andre. Ändå har vi mycket tid ihop, så det är inget bekymmer.

  22. Haha uppfattar du alla par så?!
    Jag lever i en relation men känner inte igen något av det som står i dina påståenden. Snarare tvärtom, när mina kompisar vill och kan ses spelar det ingen roll om mannen är borta eller hemma.
    Vi försöker alltid lösa det så att det man vill gå iväg på får man gå på. Den andra tar barnen. År vi bjudna båda två på något och vi inte kan få barnvakt går den ena, trodde det var självklart! 🙂

    Och här hemma gör pappan minst lika mycket.. varför skulle jag som kvinna ta ansvar för mer?! Vi är ju båda två lika mycket föräldrar liksom!

  23. Man klarar va det ensam men själv vill jag vara med min partner. Betyder inte att jag inte är självständig. Tar inte med min man på tjej middagar osv men varje helg vill jag inte lämna han hemma utan vi prioriterar den lilla tid vi har ihop pga av jobb att vara ihop. Känner själv att vänner kommer och går pga av att man växer ifrån osv men det är med min man jag har en stabil relation jag vårdar hellre än med kompisar. OBS betyder ej att jag inte prioriterar dem när vi ses osv. Vi håller inte handen och sitter ihop( ok fast man gör det), men för att få det gå ihop känner vi att familj kommer först. Kommentaren att man måste handla ihop. Det gör man ibland, ibland inte. Allt är väll relativt beroende på hur man har det. Man tänker på vad par gör om det är jobbigt för en men jag reflekterar inte på hur något är om vi har valt att göra något på ett visst sätt, för att det passar oss and so what? Jag bjuder alltid för övrigt mina singel vänner hem till oss och pratar inte om oss i ”par” dvs par middagar. Tänker såhär, var för slags förhållande hade jag haft med min man om jag gjorde allt utan honom? Självklart är det as härligt att va ifrån varandra. Men lika självklart för en singel att ta med sitt barn och ibland vara utan barnet, är det för mig att inkludera min partner och ibland vara utan honom. Ser ni oss ihop på Ica är det för vi är ihop 🙂

  24. Enkla svaret är för att jag tycker om att umgås med min man. Han är den finaste vännen jag har och vill uppleva så mycket jag kan med honom. Det betyder inte att jag har andra vänner som betyder mycket. Men allt i livet har en prioritetsordning pga av tidsbrist (både på kort sikt och lång sikt (döden) ). Mina barn är i alla lägen prio ett – dels för att de är mitt största och helt enkelt inte heller kan hantera att bli nedprioriterade. Jag själv är sedan prio 2 för att det är jag helt enkel värd. Min man är prio 3 för att han är den ultimata vännen. Sen allt under där är prio 4 och där ingår vänner. Sen vill jag självklart ha en bra balans mellan dessa prioriteringar, men det finns ändock en prioordning.

  25. Nr 1 och 3 kan jag inte fatta heller, men nr 2 har jag förståelse för då jag och min sambo inte har många timmar tillsammans på en månad. Då prioriterar jag honom först (ja efter barnen givetvis) och när han är bortrest så passar jag också på att göra annat. Samma gör han ofta när jag är borta. Vi har lätt att få barnvakt av mor/farföräldrar.

  26. Finns inget värre!!!!! Ett hån mot oss som är själva?!
    Eller varför ska man åka hela familjen och storhandla om man är två vuxna i hushållet??? Om barnen är glada och vill fine, men alltför ofta är det drama, jag skulle gladeligen stanna hemma med kidsen , eller få åka själv o handla.
    För att inte tala om de som ska ligga båda två och läsa godnattsaga:0
    Eller båda går iväg när det ska ammas, ja listan kan göras lång!!!!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..