Ann Söderlund

Bebisplantorna förändrar för kaffekvinnorna

Det har varit lite si och så med uppkopplingen här på andra sidan jorden, så kanske har jag kommit hem till mellanmjölksland när ni läser det här. Colombia är allt annat än mellanmjölk! Det är färger, skratt och möjligheter!

I morse gick vi upp före den colombianska tuppen för att ta oss från vår nya destination Periera som ligger i mitten av Colombia. Vi som trodde att det skulle bli regn blev svettiga som disktrasor i gassande sol. På väg till kaffeodlingarna stannade vi till på Nestlés nursery. Det är en plantskola där man odlar små gulliga kaffeträdsbebisar som  när dom blir lagom stora skickas iväg till sina mammor uppe i bergen. Vi fick med oss några bebisar på vår väg till La Celia. Planen är att 220 miljoner små träd av högsta kvalitet (ni ska bara veta, det där är en hel vetenskap med sjukdomsresistenta superplantor som ger större avkastning) ska få nya mammor enligt en the Nescafé plan. Kaffet har fått konkurrens. Skördarna har varit dåliga, det finns andra exportvaror som blommor och majs som konkurrerar ut kaffet och just nu börjar dom rara bönorna bli en bristvara! Därför är det så viktigt med verifierad kaffeodling. En verifierad kaffeodling innebär att produktionen tar hänsyn till miljö, framtid och rättvisa villkor för kaffeodlarna.

Det är där kvinnorna kommer in. Om man fokuserar och ger tjejerna runt om i världen utbildning och vägledning så händer det grejer! Som det ser ut nu så är 50 procent av världens kaffeodlare bönor, men det är bara fem procent som driver sina egna kaffeodlingar. Det försöker Zoéga ändra på. Efter en vindlande väg där karibiska hus slingrade längs vägarna hamnade vi i världens coolaste by La Celia bytte. Alltså gubbarna där, vilka gudomliga original! Coola som cowboys, gamla som kullerstensgatan. Mitt på torget stöter man på en kaffecowboy som torkar kaffe mitt på gatan. Ungar, tonårstjejer med självsäkra steg, surplande gummor, allt i en sambagungande röra.

I La Celia bytte vi bussarna mot tåligare jeepar för att klara av att ta oss upp i den minst sagt otillgängliga miljön, men det var värt varje skutt och bump, alltså tjejer vilken jädra utsikt! Det var som att livet öppnade sig rätt ut i Alice i Underlandet-klorofyllgrönt. Uppe i odlingen träffade vi världens skönaste kaffeodlar-gäng. En tjej som fick Clintan att framstå som en hemmafru visade oss hur man plockar kaffe. Jag provade och det var lite samma känsla som att plocka lingon. Många av tjejerna plockar upp till 130 kilo!!! kaffebär varje dag. I gassande sol och med retstickiga moskitos som kompisar. Respekt säger jag! När vi hade hört om odlingsplanerna och själva planterat en planta hade vi date med kaffeodlarbruarna. Vilka svängiga tjejer med hundra lager skinn på näsan. Dom  berättade om sin liv och plötsligt kände man sig som prinsessan på ärten, fast utan ärten. Dom jobbar så hårt, försörjer sina familjer, jobbar från soluppgång till solnedgång, och hjälper och peppar varandra och dom som har det sämre. Stolta företagare som jobbar stenhårt och sen går hem och lagar middag, läser läxor, tvättar och städar…

När vi berättade om vår mammaledighet började alla asgarva, ”Var det verkligen sant?” Själva fick dom hjälp med tyngre moment av sina män, men sen fixade dom allt själva. Fast anställda kunde vara mammalediga, med tur, i 40 dagar, men dom här tjejerna fick ta ungarna på ryggen och ge sig ut på berget. Ändå: så mycket kärlek, skratt, jävlaranamma har jag inte sett på länge! Dom var väldigt intresserade av våra liv, ”hur kunde vi vara så smala?”, ”Hur många barn hade vi?”, men allra roligast när vi frågade ”vad männen gjorde”. Här var det tjejerna som säkrade barnens framtid. Pratade med världens gulligaste ensamstående mamma Solene. Hon hade två döttrar, men bodde hos sin mamma. Nu skulle hon få en extra jordlott och planen var att skicka båda döttrarna till universitet!!!!

Efter vår lilla pratstund var det fest uppe på kafferestaurangen. Från ingenstans dök det upp godaste majssoppan, kyckling för en hel tomtearmé och den gräddigaste pastan jag någonsin har ätit. Svettig som en badsvamp och med falukorvsleende tog vi oss tillbaka till civilisationen. Det enda jag tänkte var: när kan jag åka tillbaka och skriva mer om det här gänget? Så varm i hela kroppen över att jag har fått vara med om det här. Skickad hem bilder och litet brev till killarna där hemma. Ska bli så kul att få berätta om alla upplevelser för dom. Kulturkrocken uteblev. Vi är alla samma, kämpar för dom vi älskar, allt handla om inställning. Tillsammans kan vi förändra världen, förflytta berg. Kanske inte just dom här bergen, för dom är väldigt massiva,

 

Kommentera - 1 kommentar
Föregående artikel På kafferesa i C…

På kafferesa i Colombia

Nu har jag tillbringat väldigt mycket tid på toaletter. På Arlanda. I Frankfurt. På liten hoppig toalett över Atlanten. På hotell i Bogota! Herregud trodde inte att jag hade så mycket mjölk kvar. Bobo ammade ju knappt längre. Eller det kanske var lite grann på nätterna nu när jag tänker efter…hursomhelst har det gått bra, jag har kommit fram till att jag skulle bli en bra mjölkbonde…är en fena nu på att mjölka. Väskan fastnade i Frankfurt men som tur är har både Andrea och Dora med sig lite extra kläder. Nu är jag i Colombia i alla fall med ett sköninggäng människor från Zoega och Nescafé. Vi bor på ett härligt hotell, men igår var jag så slut att jag bara slocknade på rummet. Det är väldigt rent och fint här i stan och det känns som att stan har blivit säkrare. Ossian är väldigt orolig och skickar sms att jag ska vara ”försiktig”. Gulle! Bobo och Mathias kämpar på med vällingen där hemma! Herregud vad man saknar den där lilla gosbollen. Är så ovan att sova ensam…
Colombia handlar ju mycket om kaffe.
Igår var vi på en intressant föreläsning om Colombias kaffeodling. Kaffet här ju varit deras största inkomstkälla sedan lång tid tilllbaka, lite av landets själ, men nu går kaffeodlingen ner. Vilken typ av kaffe som produceras i vilket distrikt och vilken smak/arom som exporteras till vilket land. Vi i Norden dricker ju kaffe som galningar. Faktiskt mest i världen. Finnarna dricker mest, det måste bero på att det är så kallt. Jag pratade med en av kaffeprofessor om det här och man har gjort undersökningar där just ”värmen” är det som vi i Norden gillar bäst med kaffet! Nu måste jag åka! Berättar mer sen!! Ska vidare mot Pareria!!!

Kommentera - 2 kommentarer
Nästa artikeln Bebisplantorna f…
Föregående artikel Nu åker jag till…

Nu åker jag till Bogota

I morgon bitti tidigt åker jag med ett team på 20 personer till Colombia! Bobo ska vara hemma med Mathias och det känns lite läskigt. Jag har aldrig sovit utan min lilla älskling, men snart är han ett år och han har ju en pappa också. Det är bara fyra dagar, men nu när han ligger här i sängen känns det som fyra år. Ändå tvekade jag inte när jag fick erbjudande om att åka med Zoégas för några månader sen. Det är jag, Andrea Brodin från Amelia och några journalister från Finland och Damark. Vi ska åka till Bogota och träffa kvinnliga kaffeodlare. 50 procent av alla som jobbar med kaffe är kvinnor, men mindre än 5 procent har ledande befattningar. Jag brinner så för kvinnligt entrepenörskap, tror det är nyckeln till stora förändringar och rättvisa i världen. På grund av hur historien sett ut och hur kulturen är i många länder så får ju inte tjejer chansen till utbildning på samma sätt som killarna. Därför tycker jag att det är jäkligt bra när stora företag tar sitt ansvar och ser till att kvinnor kvoteras in. Det blir ju en win win-situation.

Kvinnor i fattiga länder tänker mer långsiktigt och återinvesterar ofta pengarna dom tjänar i jordbruket och odlingen, då blir det mer avkastning på kaffeodlingen och alla inblandade blir peppade att fortsätta odla.

Då får barnen och alla i familjen ett bättre liv, mer pengar och så vidare. Jämställdhet minskar fattigdom. Om kvinnor i fattiga länder skulle kunna göra sina röster hörda och få chansen att bruka jorden på samma sätt som männen skulle minst 100 miljoner människor slippa gå hungriga. Det visar uppskattningar som FN:s jordbrukasorgan FAO har gjort.

Hållbar kaffeodling hur funkar det? I morgon får jag veta. Det blir en lång resa dit och jag är så förväntansfull. Sov gott så berättar jag mer i morgon!

 

Kommentera
Nästa artikeln På kafferesa i C…
Föregående artikel Margitas 5000-do…

Margitas 5000-dollarsmüsli

Margita valde att lägga alla sina stålar på müsli när vi var i Åre. Den blev god och exklusiv. Prova själv och känn dig som Gwyneth Palthrow for a day!

Ingredienser

Två dl flingor med antingen quinoa/hirs/bovete eller blanda lite av varje.
1 dl cashewnötter
2 dl sötmandel
1 dl skalat linfrö
1 dl oskalat linfrö
1 dl linfrö
1 dl solroskärnor
1 dl pumpafrön
1 dl gojibär
1 dl tranbär
1 dl russin
3 msk honung


1 dl rapsolja
2 dl vatten
2 msk mald kanel
Bakplåtspapper
Ugnen 175 grader
Hacka mandlar, frön och nötter. Blanda med flingorna och kanelen.
Värm vattnet till fingerljummet och blanda i honung och olja. Rör runt
till en fuktig jämn smet.
Bred ut denna smet på en bakplåt klädd med bakplåtspapper.
Sätt in i ugnen och ta ut efter ca 15 min och blanda runt. In igen.
Gör så tills smeten blivit en torr god lite crunchy musli.
Bon apetit!

Kommentera
Nästa artikeln Nu åker jag till…
Föregående artikel Varför är det så…