Ann Söderlund

Pippigate och trillingnötshype

Hela världen brinner. Syrien, IS, Afrika…men i Sverige går kultureliten i taket när man redigerar Astrid Lindgrens golden girl. Hela befolkningen går bananas när trillingnöten i Aladdinasken får på nöten. Att försvara att man 2014 skriver att Pippis pappa är negerkung är som att försvara att SD tycker att vi ska korka igen Sveriges gränser. Eller att tycka att kvotering är orättvist. Bibeln är jävligt omodern och ändå finns det envisa rötägg som följer den slaviskt. Guds ord är lag. Tio eller tretusen år gamla. Jag är ett stort fan av Astrid Lindgren. Hon gjorde mer för feminismen än vad FI kan göra på hundra år. Ordet ”negerkung” hör inte hemma i svensk, eller någon annan, barnlitteratur. Vad är det här att tjafsa om? Att trillingnöten är på väg ut är däremot inget annat än hädelse! Vilken nöt ska vi nu bråka om på julafton?

20140930-224717.jpg

Kommentera - 2 kommentarer
Föregående artikel Medberoendechall…

Medberoendechallenge med Sanna Lundell

Jag är lite sen på bollen när det gäller det här. Jag skyller på mitt medberoende. Att inte sätta mina egna behov främst… Kommande veckor kommer den här bloggen vara ett forum för den som mår dåligt och behöver få skriva av sig. Jag kommer inte att vara med varje dag, men på Sannas blogg hittar du varje dag tips och historier om hur du kan ta dig ur eller komma vidare med din relation. Vare sig det är en relation med en alkoholiserad mamma, psykiskt sjuk syster eller annan anhörig med missbruksproblem. #medberoendedag4. Det handlar om att sätta gränser och varför det är så viktigt. Mitt bästa tips är att lära dig säga nej i stället  för att pleasa andra! Du kommer att bli älskad ändå! Gå in på Sannas blogg.
Det är en vecka sen mitt och Sannas program hade premiär. Djävulsdansen har sen dess varit hett debatterat. Vi är så stolta och lättade över att ämnet tas upp, tas på allvar. I söndagens Agenda var My Skarsgård med och berättade om sin alkoholism och hur hon skämdes inför sina barn, hur det var att ha en osynlig mur emellan. Varje dag kommer människor fram och tackar, många skickar mail (som det jag visar nedan) eller hör av sig på Facebook. I kväll sänds den andra delen i serien på ettan kl 21.05. Kolla då! Då känner sig alla anhöriga mindre ensamma. Sov gott! kra

Rubrik: En undran

Hej
Jag har alla dom där symptomen ni tog upp men jag hann aldrig leva med min pappa som var periodare för han drunknade pga alkohol när jag var 3 år men jag minns vissa saker och det är såklart när han var full och min mamma har däremot skadat mig psykiskt pga att hon mått dåligt av alkoholism sen hon var barn och av min pappa.
Jag har mått så fruktansvärt dåligt av min mammas ångest vilket hon själv aldrig har fattat att hon burit på utan hon har lagt det på mig och jag har levt med det hela mitt liv o det har satt sina spår. Alla kännetecken nästan stämmer in på mig och idag har jag panikångest, dödsångest, separationsångest,  ingen självkänsla ,  ätstörningar o vill bli smal o duglig hela tiden men kommer ingenstans utan har genom terapi kommit underfund med varför jag är trasig i själen. Jag är min mammas mamma! Vill berätta för henne om detta men det skulle hon aldrig nånsin acceptera.
Är detta nånting ni skulle kunna ta upp också?
Mvh xxx
Hej kära tilltufsade du!
Jag blir in i själen ledsen av att du så tidigt fått gå igenom så tunga och hemska saker. Det ska ingen behöva göra, allra minst ett barn. Att hamna i en relation med någon som dricker för mycket eller missbrukar är inget någon önskar. Men man blir ju inte kär i en bänkalkis, som Sanna och jag brukar säga. I medberoendetermer pratar man om att vara vuxet barn. Med det menas att man aldrig fått vara barn utan redan tidigt fick vara mamma eller pappa åt sin förälder. Precis som du pratar om. Jag känner hopp när jag läser att du går i terapi och sakta men säkert får lära dig om varför du mår som du mår. Det är något som barn till missbrukare pratar om, att dom har mått dåligt utan att veta varför. En känsla av att något är fel, men man kan inte identifiera problemet. Att lägga över sin ångest och sina problem på sina barn är inte okej, även om det kan vara svårt att undvika då man lever isolerat och kanske inte har någon annan att prata med, ha ångest inför. Men som vuxen har man ett val, det är mycket svårare när man är barn.Alla vi i Sverige är som medmänniskor skyldiga att öppna ögonen när någon far illa, barn eller vuxen. Det här att ”andra får sköta sitt” är fan den sämsta idén någonsin. Våga lägga dig i, våga prata med barnet om det du ser. Det kan hjälpa.

Kära x! Jag vill bara säga att jag vet hur din ångest kravlar sig över dig, dränker in dig sin svarta tjära, men det blir bättre, det är redan bättre. Du har ett liv och det är ditt eget. Försök få din mamma att förstå hur jobbigt du tycker att det är när hon inte kan hantera sitt kaos utan lägger det på dig. Kanske kan ni prata med din terapeut tillsammans? Skäms inte för det här, det är inte ditt del och har aldrig varit! Fortsätt gå i terapi, prata med andra i samma situation, var stolt över att du vägrar bli ett offer. Jag hejar alltid på dig och jag vet att du kommer att ta dig hel ur det här!
Tusen kramar och pepp från Ann
Kommentera - 2 kommentarer
Nästa artikeln Pippigate och tr…
Föregående artikel Nu har jag valt…

Nu har jag valt tapet!

Har tillbringat dagen med att beställa tapeter och Stringhyllor. Har nu bestämt mig vilka tapeter det blir. Mycket nöjd. Höll på att bli galen av alla val!!! En är i alla fall röd med vita elefanter…och den andra (från Photowall) har också elefanter! Jag är väldigt förtjust i snabeldjuret!!! Även bobos nya sängkläder är elefantierade (från Mini Empire). Vi har haft svärföräldrarna här på besök. Så bortskämd med presenter. Fick kläder till Bobo, kolla pyjamasen, och en lykta och Babblarnafigurer. Mina svärföräldrar är underbara. Snällare än jultomten. Bobo sover i egen säng efter en del suck och stön. Jag och M äter thaimat och ska kolla på ”The Butler”. Ligger och väntar på träningsvärk och äter svärmors gudomliga äppelkaka. Hälsosamma veckan började 1-1. Kanske kan bränna lite kalorier med hångel nu när vi är ensamma i sängen. Långa djupa kyssar. Men just ja, munnen är ju upptagen. Av äppelkakan. Och vaniljsåsen…Är för övrigt oväntat upprymd över Bonde-söker-fru-Klas och hans nyfödda bebis Alfred. Tycker det är fint att han och hans fru möttes i en dokusåpa och blev kära. Och jag säger det utan ironi. Alla sätt att finna kärlek på är bra!!!!
br />
20140929-210419.jpg

20140929-210517.jpg

20140929-210606.jpg

20140929-222508.jpg

20140929-222526.jpg

20140929-222608.jpg

20140929-222813.jpg

20140929-222826.jpg

Kommentera
Nästa artikeln Medberoendechall…
Föregående artikel Dagens konstater…

Dagens konstaterande: min rumpa är en plattfisk

Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för mig. Det var läskigt! Jag var till och med tvungen att förbereda mig med den sista måltiden igår: pizza, chips med dipp och bilar. Ni vet hur det är. Man är så trött. Man ammar och står i. Man piggar upp sig med sockerkärlek och det funkar – en stund. Men nu, ett år senare är mammaparentesen spräckt och det är dags att bygga upp sin gelékropp igen. Och ni vet ju. Det gör ont och tar emot, men sen: vilken liten endorfinlycka! Trots att min rumpa nu transformerats till en plattfisk. Hur gör man? Beyoncé!!!! Ring mig för hilvite!!!

20140929-095523.jpg

20140929-095542.jpg

Kommentera - 2 kommentarer
Nästa artikeln Nu har jag valt…
Föregående artikel Var bor tandbors…