Ann Söderlund
Annons

Guldpaket och påskkärringar

Guld och blått.

Vaknar upp och tittar ut genom fönstret.  En liten melodislinga dyker upp i huvudet och den går så här, ”Nu är det jul igen och julen vara än till påska!” Väldigt sant när man ser snömassan utanför fönstret. Det måste ha snöat tio centimeter i natt. Fler saker påminner om julen. Påskapresenterna jag fick av mina fina svärpäron igår. Jag har svårt att medge det, men jag är ju en presentsucker som alla andra, guld och rosetter-svag. Så igår så står den där i soffan, guldpaketet, surprisen! Och så öppnar man med glada ögon och däri: snyggaste mockabootsen made for walkin in. Precis rätt färg. Rätt storlek. Rätt styling. Ytlig lycka!

Presenter är kärlek. Små ögonblick av uppskattning. Liten eller stor spelar ingen roll. Som de små underbara påskkärringarna som plingade på dörren som fick ett påskägg och en peng. Den blyga tacksamheten, ”Nej, nej vi är inte syskon, men vi delar på allt.” Och så gick dom vidare med röda kinder och förnyat mod att plinga på nästa dörr. Älskar påsken. Tack Jesus.

Sälen-huset.

Kan man konservera dem?

Present från påskkärringar.

Kommentera
Föregående artikel Jag kramar Peach…
Annons

Jag kramar Peaches Geldofs conehead-bebis

Fem veckor kvar till bebisankomst och jag sover som prinsessan på ärten. Är klarvaken på kvällarna. Lägger en kudde mellan benen. Stönar och pustar och byter sovställning. Får kramp i vaden. Drömmer konstiga drömmar. Varje natt går jag på lägenhetsvisning och förlorar alltid budgivningen till någon rik östermalmsfamilj. Funderar på att investera i en lyftkran som ska underlätta 14-gånger-per-natt-kissen. Är irriterad på mannen, maten, tv-utbudet, ankgången. Skrattar åt Mathias min när råmjölken sprutar ut vänster tutte. Sexliv nedlagt för tillfället.

Drömmer att jag träffar några kompisar och deras son har plötsligt blivit jätteliten, men dom bara ler och verkar tycka att det är hur normalt som helst. Lille fine pojken kommer fram och kramar mig och vill aldrig sluta kramas. Våran kram innesluts av så mycket kärlek att jag blir alldeles groggy, ”att han gillar mig så mycket” hinner jag tänka innan jag kommer åt hans huvud som är avlångt och har formen av ett conehead. Hans hår är så mjukt och plötsligt ser jag Peaches Geldofs man en bit bort. Han nickar mot mig och plötsligt inser jag att det är hans son jag kramar. Den ulliga ungen med conehead. Jag nickar tillbaka och smeker lille pojk över huvudet och vaknar upp svärföräldrarnas säng i en stuga i Sälen. Kryper närmare M och längtar efter vår bebis.
Kommentera
Nästa artikeln Guldpaket och på…
Föregående artikel Två mirakel på s…
Annons
Kommentera - 4 kommentarer
Nästa artikeln Jag kramar Peach…
Föregående artikel Lugg och Leilas…
Annons

Lugg och Leilas kladdkaka till påsk?

Vi flänger och far, jag, magen och Mathias. Nu är vi uppe hos svärpäronen i Sälen och myser i deras härliga stuga. Är en mycket trött val efter ”långpromenad” (med sol och soppaus) och ligger nu strandad i sängen och läser ”Klokboken” sammanställd av Margareta Strömstedt om Astrid Lindgrens bästa snackisar. Älskar Astrid! Om jag får en dotter vid en sisådär 65 ska hon heta Astrid. Om alla tog barnen på samma allvar skulle vi slippa alla Bup-köer i världen!

Ligger och funderar över andra världsligheter. Som frågan om jag ska klippa lugg igen? Googlar gamla bilder och blir tveksam. Vad tycker ni? Är säker på en sak i alla fall! Det blir kladdkaka efter middagen. Leilas. Har skickat Marhias på inköpsuppdrag…Behöver lite påskgodis i väntan på bebbe.

Passa på att läsa innan bebis.

Lugg? Lägg ägg?

Sälen by day.

Leilas tårta.

Tveksam lugg.

Mindre tveksam lugg.

Tveksam frisyr på det stora hela.

Kommentera - 6 kommentarer
Nästa artikeln Två mirakel på s…
Föregående artikel Syskonkärleken g…

Syskonkärleken gör mig knäsvag

Jag berättade tidigt för barnen att jag och Mathias skulle ha barn. Det kändes viktigt att ha med mig dom och deras engagemang från början.

Att skaffa en liten ”klisterbebis” som fogar samman den nya familjen kan säkert tas emot på tusen olika sätt. Mina killar har varit helt underbara från första sekund. Det kramas och pussas på denna mage där lillebror huserar både morgon, middag och kväll. Har insett att det kommer att bli fem personer som kommer att ha åsikter om allt från uppfostran till läggtider och hobbys…
Bobo kommer att bli världens kaxigaste tre-åring. Med tre musketörer bakom ryggen kommer han ständigt gå omkring med en mur av kärlek och trygghet bakom sig. Känner mig som världens tacksammaste mammako. Jag måste ha gjort något rätt som fick så kärleksfulla ungar!
Kommentera
Nästa artikeln Lugg och Leilas…
Föregående artikel Ankdopet

Ankdopet

”Kom ut nu lillebror!”

Direkt från Hasseludden Yasuragi till Birka Line där jag hade den stora äran att döpa deras nya maskot Bianca. Kände mig besläktad med ankan när vi vaggade fram på golvet. En massa sköna bloggerskor var med, bland andra 12-barnsmorsan Mirka och alla hennes kids och allt jag kunde tänka på var hur hon och hennes man kan ha sådan pli på sina ungar. Deras bord var det lugnaste under hela middagen. Till slut började jag undra om dom kanske har någon liten elstötsmanick under bordet som dom kan trycka på vid behov. Själv hade jag med mig en unge som visade ett snabbt skenande spelberoende. 7 år gammal. När Dante vaknade på söndagsmorgonen öppnade han ögonen och utbrast, ”Kan jag få 20 kronor till spelautomaten?”

Annars var allt som en dröm….

Puss på magen.

Spelgalningen på Birka.

Litet är gott.

Kommentera - 1 kommentar
Nästa artikeln Syskonkärleken g…
Föregående artikel Världens bästa ö…

Världens bästa överraskning

Man vaknar upp en fredagsmorgon. Har en unge i sängen som hostat sig igenom natten som en gammal ringrostig sjöman. ”Host, host, host.” Timmarna går och man lindrar med hostmedicin. Vatten. Alvedon. Ingenting hjälper. Den gamle rosslige sjömannen kränger sina fötter kring dina. På morgonen känns en våt lovikavante upphetsande i jämförelse.

Så går dagen och sjömannen har seglat väg och den hostfria ungen bara ska gå på fotboll och minns ingenting av nattens ringlande under täcket. Och pappan hämtar upp för det är fredag och kvar är du i sängen och tänker att ”Jag kommer aldrig bli pigg någonsin igen”.

Så mitt under dvalan berättar mannen att han ska överraska med en natt på Yasuragi och två timmar senare badar du i varm källa, mediterar och äter gudomlig sushi. Och snart är du pigg och utvilad och känner dig som världens smidigaste flodhäst i perfekt tempererat vatten. I love surprises!!!!!!!!!

Four of a kind.

Yogabullen.

Fina mannen.

Buddha-mannen.

 

Kommentera - 2 kommentarer
Nästa artikeln Ankdopet
Föregående artikel Chockerande snyg…
Kommentera - 3 kommentarer
Nästa artikeln Världens bästa ö…
Föregående artikel 100-kiloscraving…

100-kiloscravings vs. jordgubbar

Vi har sjukstuga här hemma. Dante försöker lära mig Pokémonfight. Jag låtsas som jag fattar. ”90 liv kvar. Då vinner jag.” Det verkar som att Dante inte är helt haj heller för om jag säger att jag vinner så säger han ”ja”.

I sjukstugan vankas det jordgubbar (min absoluta favoritcraving just nu) och ostbågar (Dantes favoritcraving just nu). Just jordgubbar verkar vara en favorit hos gravidisar. La ut en bild på insta och fick 250 gubblovers. I lördags på tjejmiddagen berättade min kompis Stina att hennes craving under graviditeten var vispgrädde. 3 dl dagligdags. Varje dag i nio månader. Stina slutade väga sig vid 99.9 kg…

Mindre nyttig craving…

Nyttig craving.

Sjukstugan.

Godaste bollarna.

Kommentera - 1 kommentar
Nästa artikeln Chockerande snyg…
Föregående artikel Vecka 35+0 och f…

Vecka 35+0 och föräldrakurs där alla kan mer än jag

Två små bollar och en stor.

Vi kommer en kvart försent. 60 ögon riktas mot oss.

”Nu kan ni presentera er”. ”Hej jag heter Ann Söderlund och väntar mitt fjärde barn”. Alla är så gulliga i blicken. Barnmorskan är skönt osentimental ”Då gör det så ont att kvinnan inte kan prata”. ”Då spricker det till ändtarmen”.

Jag minns typ ingenting om spinae, ”circle of fire” och olika förkortningar på slidväggsbedövningar. Börjar undra om jag verkligen varit gravid förut.

Mathias klappar min arm och ser blek ut när förlossningsfilmen från medeltiden visas. Utvidgade snippor i närbild (utan förskönande såpoperasoothing), utdragna stön och blivande morsor i smärtpanik blir lite mycket…

Puh!

Men efteråt känna allt fint och verkligt! Vi har fem veckor på oss! Bobo! Vi kommer att vara beredda!

 

Kommentera - 1 kommentar
Nästa artikeln 100-kiloscraving…
Föregående artikel Just nu i Nacka