ann-soderlund-header

Medberoende

Alla har någon i sin närhet som dricker för mycket

Ann Söderlund
I förrgår satt jag och Sanna i intervjuer hela dagarna om vårt tv-program Djävulsdansen. Serien handlar om medberoende till någon som är beroende och att prata om det är verkligen som att öppna ett lock. Om man tänker att det (lågt räknat) finns 500.000 svenskar som dricker för mycket alkohol i Sverige så är det inte svårt att räkna ut att det är MÅNGA där ute som har det jobbigt i det tysta. Och det handlar inte bara om beroende av droger eller alkohol. Man kan vara medberoende till någon som har anorexi eller till någon som äter för mycket, spelar för mycket, är psykiskt sjuk etc.
Det här är tabu att prata om, och det är det vi vill ändra på med vårt program. Vi vill att attityden till dom här frågorna ska förändras. Att skammen att kanske ha en mamma eller pappa som dricker ska bli lättare att bära om man bara vågar prata om det!Igår var jag inne i en inredningsbutik och då kom ägarinnan fram och grät. ”Det är så bra att ni tar upp det här på tv. Jag har inte träffat min mamma på 20 år, hon är psykiskt sjuk.” Och igår, i foajén till svt kom en tjej fram och tackade, ”Jag har lämnat min man, barnens pappa, för tredje gången och nu ska jag klara det. jag bor hemma hos mina föräldrar som hjälper mig med barnen. Men det är svårt när min man inte vill skiljas eller sälja huset.”

Så mycket sorg på grund av den där jävla spriten! Vi måste våga prata om det! Annars blir vi ensamma och skuldbelagda. Nu är jag och Sanna på Aftonbladet och blir sminkade. Vi ska göra en serie i Aftonbladet om medberoende. Så spännande! Hörs snart! kram

Bajskorvar, fattigmanspasta och bevismaterial

Ann Söderlund

Vaknar denna mörka måndag av att Mathias flinar nöjt som en tandlös gumma.

Jag: Vad skrattar du åt? Vad gör du?
Mathias: Jag har spelat in bevis på att du snarkar!
Jag: Jag snarkar inte!
Mathias: Men lyssna då!

Så tar han upp sin IPhone och spelar upp en liten ljudfil på något knappt hörbart, jättejättetyst ljud.
Mathias:-Hahahaha! Du snarkar som en gris!

Resten av dagen har jag gjort någonting vettigt. Intervjuat Agnetha och Olivia Trygg som startade stiftelsen Trygga Barnen när Olivias pappa Hans söp ihjäl sig för tre år sen.  Nu jobbar Olivia och andra eldsjälar på heltid för att hjälpa barn och unga som lever i familjen där det finns missbruk.

Jag älskar mitt jobb och tycker att det är så sjukt spännande med mitt och Sannas tv-projekt om anhöriga och medberoende. Så viktigt för alla dessa hårt drabbade människor att göra sina röster hörda. Så många som lever eller är nära till någon som missbrukar. Deras vardag är ofta fylld av kaos. Barnen hamnar i kläm. Drogen tar över. Allt.

Fin vägg hemma hos Agnetha Trygg

Vi kom hem sent och sen dess har det mesta varit måndagsöverlevnad. Just nu hör jag M svära som en borstbindare nere på toa. Dante har spolat ner sin bajskorv med kvalitétsservetter från svenskt tenn (röda med elefanter på) och nu är det avloppsrensning där nere. Han är tapper min älskling. Tre ungar på halsen. Ibland tänker jag att det är konstigt att han inte bara lägger sig i sängen och drar huvudet under kudden. Jag tror att det är läge för våldsamma kyssar när kidsen har somnat.

Fattigmanspasta.

Jag tror han älskar mig litegrann.