Räddare för knussliga hår

Här ligger jag och gottar mig i kvällssolen efter ett tropiskt regnfall.

 
Idag har vi haft besök av släkt från Norska Bergen och druckit rosé. 

Vi har också diskuterat hur jobbigt det är att under det första bebisåret ha svårt att knyta an till detta lilla söta underverk som man förväntas tycka är lika underbart mysigt och gosigt som ett fluffigt dunktäcke en januaridag.

 Om man inte tycker det då..? Pääänik.

 Jag upplevde första tiden som mamma till Hugo som otroligt jobbig just för att jag hela tiden fick höra hur mysigt jag skulle tycka att den första tiden var. Själv hajade jag noll och hyssjade kolik-knytet och rullade vagn i snöstorm och bad om ljusare tider. Grät gjorde jag också. 

Med facit i hand så vet jag att det är en relativt kort tid man behöver utstå sömnlöshet, ständigt avbrutna stunder av försök till intag av föda och brist på engagemang till, tja, det mesta från klädval till livsavgörande beslut om karriär och annat, som en del verkar hantera galant..?! 

Vi kom i alla fall fram till att det känns något lättare och ”mysigare” med det andra barnet och att man önskade att det hade funnits någon som hade sagt till oss den där första tiden att ”det är OK att inte vara störtförälskad i sitt barn med detsamma!”. Alla är olika! Kärleken kommer och växer fram med tiden och man är en fantastisk mamma ändå!

Enough said om detta. Här blir det tvära kast och vi förflyttar fokus till andra viktigheter, som balsamsprej!

 

 
Original mineral Know knott är grymt på mitt grova bångstyriga och tunga hår. Jag sprejar i det efter tvätt och kramar längderna lite för självfall och låter det självtorka. Resultatet är ett hår som inte spretar och en fin glans. Och enkelt att borsta igenom efter schamponeringen vilket uppskattas av tuggummiblonderade själar, ni vet vilka ni är.

Dags för kvällsmat som ev bara blir en macka. Energistatus= -10,5

 

 

  1. Håhå vad jag kan relatera! Min dotter som är precis lika gammal som Vincent hade också kolik. Sen reflux, och var vaken 10 timmar i sträck de första månaderna och bara skrek. Jag räknade ut att hon hade 30 minuter sammanlagt som hon inte skrek på en hel dag. Jag gick också runt och rullade vagn och grät. Nu är det äntligen bättre. I mitten av augusti börjar jag jobba igen, och det har jag verkligen sett fram emot.

    Grattis på födelsedagen i efterskott, förresten! Jag fyller också 34 i år. 🙂 Stor kram till dig!

  2. Åh vad jag gillar dig och din blogg. Jag gillar ju allt som har med skönhet att göra och gillar verkligen dina tips och recensioner. Vi har ungar i samma ålder, fast jag har två brudar, och dina beskrivningar av vardagen är så lika hur det är hemma hos oss. Och jag kände precis så med vår första, hon kom ut efter en traumatisk förlossningen vilket i sig tror jag gjorde att anknytningen tog sin lilla tid. Ångesten över att inte omedelbart älska det lilla knytet gjorde att jag mådde urkasst. Men kärleken kom och den växte till sig! Och med vår tvåa var det självklart första gången jag höll i henne! Upplever inte att jag hörde någon prata om sånt vare sig i bekantskapskretsen eller från sjukvården och jag tror att det är bra att prata om sånt! I efterhand förstår jag att många känt samma känsla och också samma skuld över att känna som jag gjorde.

  3. Anna- det sälja på utvalda salonger runt om i SWE. Vet att bla Antonio Axu i Sthlm säljer. Lycka till!

  4. Vart köper man sprayen..låter som vi har samma hårtyp och har fortf inte hittat något som funkar
    . Har mkt friss / småhår och tjockt tungt grovt hår med självfall

  5. Det är just det jag menar Cissi- att det är ok att känna hur som! Vissa tycker det är fantastiskt och andra not so much. Tack för åsikt och gullig uppföljning på kommentar he he : )

  6. Äh jag misstolkade kanske ditt inlägg lite ser jag i efterhand, mina erfarenheter fick mig att låta lite barsk. Jag är snäll och tycker om din blogg. Och dessutom mycket tacksam för tips om balsamspray.

  7. Oj, jag fick imatat från alla håll att det skulle vara JÄTTEJOBBIGT OCH HEMSKT att få barn och folk skrockade om hur svårt det var att knyta an och hur förvirrad och bortkommen jag skulle känna mig som förstagångsmor.
    Och om det var bra eller dåligt vet jag inte, däremot vet jag att jag nästan skämdes över hur lätt det hela avlöpte, hur bra jag mådde och hur ögonblickligt förälskad jag blev i min lilla avkomma.
    Det kändes nästan som att jag var tvungen att stämma in i klagokören för att inte få dåligt samvete och arga blickar från kvinnor som trodde att jag överdrev.
    Vi upplever saker olika och varenda förlossning ät unik, let’s leave it at that – för all jävla påprackning av ”såhär ska du känna” är av ondo.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..