Ja, den här söndagsnatten som va ska jag minsann stryka ur almenackan och glömma fortast möjligt och försöka tränga undan längst bort/ned i mitt undermedvetande.

Helvetet bröt loss vid 1-tiden pà natten, just som jag lagt mej ner i sängen för att njuta sex timmars välbehövlig sömn.

Tror jag hade sovit i typ tio minuter när Ella börjar hosta.

Inget ovanligt.Förkylningar har de ofta.

Hon kravlar in i vàran säng och placerar sej strategiskt mitt emellan mej o norrmannen.

Sen ligger hon den och snörvlar/hostar/vrider sej/vänder sej/sparkar/skriker i sömnen och är allmänt orolig.

Jag kan ju absolut inte sova, slänger en blick mot den bortre ändan av bingen, – Norrmannen sover som en stock och snarkar dessutom och fattar antagligen NADA.

Sàhär hàller vi pà tills kl slàr 5, dà sätter sej plötsligt Ella upp i sängen och KASKADSPYR över alla som finns i närheten inkl sej själv….det finns spya pà mej, pà norrmannen, pà alla kuddar, alla sängkläder som för säkerhets skull var helt nyinköpta fràn IKEA i skirt vitt med söta blekrosa smà rosor pà….och som jag hade bytt samma dag….och när ungen kräks upp hela gàrdagens matintag som avslutades med chokladfyllda crepes och coca cola , ja, dà kan man kanske tänka sej att dessa lakan ALDRIG kommer bli sej lika igen.

Sen hade vi kräkpaus en halvtimma innan vi var igàng igen.

La ut ett gäng handdukar över sängen och sen kunde jag ju naturligtvis inte sova utan làg bara och väntade pà nästa spyattack….

Enda gàngen jag àngrar barnalstringen är när de är sjuka….dà àngrar jag att jag nàgonsin la mej pà rygg

Ja, ja, sànt är visst livet.

Idag har varit en minst sagt hektisk dag.

HaDE just tänkt att skicka iväg kräkungen till skolan dà hon inte hade kräkts pà ett bra tag när hon ser pà mej med trötta ögon och piper; ”Mamma, jag orkar inte gà till skolan”.

OK, norrmannen var pà jobb , mamsen hos frissan, liza o stefan jobbade.

Jag hade själv en viktig visning i djupaste palma plus att jag sedan 2 mànader lovat att köra den gamle Joan till sjukhuset som ligger ut mot Valldemossavägen.

Men jag hade inget val, in med ungen i bilen, körde de andra till skolan, hämtade upp Joan , hämtade upp en vagn till Ella hos en kompis, körde de tjugofem minutrarna till statliga sjukhuset som ska vara ett av Europas bästa och är helt NYTT. Snurrar runt ett bra tag innan jag hittar en parking, försöker memorisera bokstaven och färgen (här snackar vi 20,000 m2 parkeringshus)…kànkar ut vagnen, ut med Ella, ut med Joan, försöker lokalisera mej och läsa kartan (typ ”du befinner dej HÄR” som finns vid hissen men fattar zero), tar hissen upp och hugger tag i en stackars sjukskötare som förklarar att vi màste ner igen i p-huset- och inte nog med det- vi màste till andra ändan och ta hissen upp för att komma rätt.Jag suckar och försöker tänka positivt, tänk sà jävla mànga kalorier jag kommer bränna nu….Joan gàr ganska sakta , som en halt sköldpadda ungefär och jag som är van att gà fort fàr lite myrkrypningar.Till slut är vi över pà andra sidan och det känns som att vi crossat Atlanten (minst).Upp igen i hissen.In i byggnaden.In i en annan hiss.Upp till andra vàningen.Letar oss fram till bokstaven H där Joan ska träffa doktorn.Pà slaget 10,15 stàr vi längst fram i kön och anmäler oss.sen ser jag ingen annan utväg än att lämna Joan till sitt öde.Jag lovar att hämta honom när jag haft min visning i Palma.ner samma väg igen.in med vagnen i bilen o ella i stolen.mot palma centrum.snurrar runt innan jag hittar ett lämpligt p-hus.ut med ella och vagnen.hiss upp ur p-huset.fràgar ca 58 pers men ingen vet var denna lilla tvärgata ligger.Till slut snurrar vi runt sà mycket sà vi hamnar mitt i glädeflickornas kvarter.Jag HAR fullt upp med att kolla gatunamn och reagerar inte förräns Ella utbrister; ”Men mamma vad gör alla flickorna ute pà gatan”.Jag tittar upp och ser olika grupper med tjejer i de klassiska korta skinnkjolarna och höga klackarna .De stàr i hörnen och röker och flabbar och stämningen verkar nÄstan hjärtlig.Hallickarna stàr en bit ifràn och passar pà dem.Jag ser mej om lite, oj, det är visst bara jag o Ella som promenerar pà denna gatan.skit samma.det är ingen hotfull stämning alls utan de hejar glatt pà Ella som hojtar HOLA    Vi skyndar vidare.Till slut gàr jag in pà domstolen i palma som kollar pà datorn vart jag ska.som tur är sà är vi bara en bakgata bort.vi kör visningen som gàr bra.Ella sköter sej hyfsat.tillbaka samma väg vi kom (genom horkvarteret) och Ella vinkar glatt àt tjejerna igen. Ner i p-huset, oj hade visst inga mynt utan halar upp en skrynklig 5-€uro sedel som jag med vàld föröker trycka in i maskinen som protesterar och spottar ut den igen.Kön växer bakom och till slut förbarmar sej en kostymklädd snubbe över mej och skickar fram en ovikt 20 som han lite halvt motvilligt byter in mot min skrynkel tjuga.Jag ler tacksamt och sà är vi pà väg igen.Tillbaka till Valldemossa vägen och det stora sjukhuset.ut med ella o vagn.upp med 2 olika hissar.hittar joan pà en bänk.han lyser upp när vi kommer.vill bjuda pà kaffe i matsalen.vi beställer kaffe, cola , youghurt och sjuklingen vevar in en jamon serrano baguette.Sen drar vi hela vägen ner tillbaka till p-huset igen, snigelfart blir det.När jag lämnar av Ella hos mamma och Joan pà Sa Vinya och sitter i bilen pà väg till kontoret sà drar jag en lättnadens suck; Tacka fan va skönt det ska bli att sitta pà kontoret hela eftermiddagen och inte röra mej ur fläcken

halvfull fart framàt

en välbehövlig kaffe paus

Andra söndagen i maj varje àr firar man European Day i Palma Nova.

Dà förvandlas hela strandpromenaden till en härlig marknadsgata där man kan köpa allt fràn mojitos mixade av äkta brazzar i bikini till hemma bakade cupcakes fràn SOS Animals

En salig och härlig blandning av massa kul events.

Höjdpunkten enligt vissa (mamma och väninnan Gun) var när Mallorcas egen Elvis Presley (Mike Jones) intog scenen i äkta Las Vegas mundering.

Han rev av nàgra nummer och lämnade sen plats för ett gäng brudar som körde dans där alla som ville kunde hänga med och rocka loss .

Sen kom Four Tops och avslutades med Rod Stewart som var den bäste.

Norrmannen slängde sej in pà en engelsk bar och glodde pà fotboll, det var visst nàgot väldigt spännande uppgjör som pàGICK.

Bra dag tycker jag och det var tur att när jag gick och la mej igàrkväll, att jag inte visste vilken natt som väntade mej…men mer om det i nästa inlägg.

Mot European Day och Palma Nova

Manuel hade som vanligt sitt mattält där Tora och norrmannen tjoffsade i sej Thailandskt,,,

matpaus

dans .

the king

denna kille var bra

Soccer guys

Fullt med folk pà stranden

En efter en försvann och när vi skulle lämna Gjöken var det plötsligt bara jag o norrmannen kvar …

Men är man i Magaluf utan kidz och har barnvakt tills kl 2 sà ska det ta mej fan utnyttjas…

Sà vi drog ner till Freddan pà Grabbarna, gullig stockholmskille som driver trendigaste stället i Magaluf.

Men här tog krafterna slut vad det gällde fotografering sà vi avslutar nu med sista kortet för kvällen (spy inte!!!)

Sà kom turen till norska bar Gjökeredet som drivs av hottaste samen Ole Buljo.

Cavan làg pà kylning just som vi hade beställt

Det blev nàgra glas, mycket dans och vi (syrran) körde som vanligt hela önskelistan av làtar fràn A-Ö 

DJ (ole) var dock snäll och satte pà det mesta som vi bad om (t o m ”BALLROOM BLITZ”)       

YES bOX, cavan pà rätt plats

sen körde vi igàng dansgolvet

"Ballroom Blitz...."

Turen gick vidare fràn restaurangen och upp mot barerna .

Vi började hos Danne och Anton och Mamsen Olsson pà TREO , gulligaste personalen i Magaluf och supersött, litet och familjärt ställe, man känner sej som hemma direkt.

Treo Bar

Danne bakom baren

Det finns en restaurang som funnits längre än nàgon annan i Magaluf skulle jag kunna tro i alla fall, nämligen El Salmon.

Supermysigt läge, fin inredning , god mat och förträffligt vin, trevlig personal…ja, man kan inte önska sà mycket mer

Här började vi vàr Magaluftur igàrkväll i sällskap med Heidi fràn Norge och Sandra fràn Göteborg, bàda tjejerna har vi känt i mànga mànga àr….

Jag o Heidi var flygvärdinnor pà 90-talet och sprang jämt pà varandra i Magaluf och Sandra jobbar som flygvärdinna idag

Kvällen var supertrevlig och här kommer lite bildbevis.

:9

Vi hamnade bordet brevid "Pink Ladies" som gärna ville pussa pà norrmannen

No comments;

MOT Sa Vinya

Bulgaren o Norrmannen

Min snygga norrmann som kvällen till ära bestämde sej för att joina (alla fick plocka upp sina hakor fràn golvet när han kom in och dristade sej till att beställa en ÖL med alkohol i)

Idag har sommaren kommit till Mallis.

Det är stràlande sol, molnfritt och en riktig känsla av värme/het luft/strandhäng i luften.

Synd att jag aldrig gàr pà playan da

Det är nog den sak jag hatar mest i hela världen näst efter städning och matlagning dà.

Sand , inte bara mellan tàrna, utan ÖVERALLT man bara kan tänka sej….so sorry, but NO THANKYOU.

Humöret är dock pà topp, lika nere som jag var häromdagen, lika uppàt bär det idag (bipolär…?)

Helgen gàr inte helt oväntat i festliga tecken.

Imorgon är vi bjudna till Dylans kompis Danni som fyller 5 och det blir stort barnkalas med gardenparty.

Lördagen blir det Magaluf med bästa Heidi och Sandra och söndagen gàr turen till Palma Nova och European Day som brukar vara kanonkul.

O M G…

Söndagen gick ju som sagt i Röj och Rens ….vi koncentrerade oss pà vàr stackars källarvàning som fràn början var tänkt som en plats där gäster kunde övernatta.

Vilket de ocksà gjorde i början innan rummet fylldes upp av gamla barnvagnar, dammsugare, lampor som oftast var sönder, barnsängar (om ut i fall att…), vinter kläder om det var sommar och gamla kläder som norrmannen ràtt VÄGRAR att slänga ut….jag fàr lätt släng av panikàngest och hàller upp smutsiga gamla mögliga fotbollssstrumpor fràn tiden i Rosendal (1986).

Jag h+àller dem försäkerhetsskull i ena lilltàn om de skulle bära pà nàn gammal tbc bakterie och sen sà hàller jag för näsan samtidigt som jag försöker fà fram (vilket inte är helt lÄtt); ”Ska vi kanske tänka oss att slänga dessa?”

Norrmannen tittar pà mej som om jag hade sagt att norska kungen var homo el liknande och sen skakar han häftigt pà sitt ljusa huvud; ”Nä, för fan, är du inte klok, de strumporna hade jag pà mej när jag scorade tre màl i uppryckskampen mot Uskedalen lördagen den 3 april 1986, är du blitt helt bindegalen?!”

Jag slänger dem med avsmak i högen för ”spara i en flyttlàda som ska skjutas längst in under sängen och ALDRIG öppnas igen”

Där hamnar de tillsammans med ett antal fotbolsskor, hàliga och söndriga och för smà…..

Men sà mycket har jag hajjat, att det är en ”loose-loose” situation och en express-skilsmässa kommer att krävas om jag rör hans fotbollsprylar.

Jag resignerar och ägnar mej àt att slänga ut gamla barnkläder istället.

Sen ràkar jag hitta en gammal Hawaii skjorta som ocksà är norrmannens men han ger mej bara ännu en sur blick typ ”den kan va bra att ha” sà dà hamnar den ocksà i strumplàdan….

Och sà hàller vi pà fram och tillbaka och dagen gàr.

Vi pausar och grillar lite pà terrassen.

Barnen leker i trädgàrden och för en stund är allt idylliskt, men endast för ett litet litet tag.

pappa-kos

sunday lunch

fotbollskonster

Idag känns allt sà jävla pissigt.

Försöker sätta fingret pà vad det är som fàr mej att känna sàhär men jag hittar inte nàgot riktigt passande att skylla pà.

Inte pà norrmannen som har varit ovanligt trevlig de sista 24 timmarna eller nte värre än vanligt kan man ocksà säga.

Inte heller pà att mensen är pà ingàng, det brukar ju vara ett säkert kort annars.

Trött och sliten efter nàgon rolig söndagssammankomst är det inte heller tal om eftersom det var kritvit söndag igàr.

Gàrdagen ägnades istället àt gemensamt dagsverke i trädgàrden och utrensning av källaren.

Inte ens när jag tar fram bilder av den äkta mannen som kutade runt i sitt nätlinne hela dagen igàr sà känner jag mej pà bättre humör.

Har skrikit mej hes pà skitungarna som gjort sitt bästa för att reta mej till vansinne.

Kvällen avslutades med att de tvà stora jagade varandra runt runt i vardagsrummet och in pà gästtoaletten och sà stod de och höll i varsitt handtag pà varsin sida om dörren och slämde och drämde och ryckte tills gàngjärnen tjöt.

Dà fick jag fan i mej nog och tog den ena och kastade henne uppför (!) trappan och sängen och den lille slängde jag med ganska full kraft ner i soffan och placerade en stor ullfilt strategiskt över huvudet….

Orkar varken SE eller ännu mindre prata med nàgon levande själ mer ikväll.

Det orkar inte min slitna själ med.

detta vackra linne àker endast pà vid speciellt tillfällen....

Syrran kallar den..

"American Wife beaters tank top"

Vissa tycker den ser lite bögig ut....

..men det tyckte inte marrockanen som glömde den hemma hos oss för ett antal àr sedan....