carin-da-silva-header

Säga vad man vill…

Carin Da Silva

…. om bilden på den lille pojken på stranden men just den bilden och just den pojken, Aylan Kurdi,  har hjälp väldigt många människor. Men han fick betala med sitt liv….. 

Just den bilden fick mig att agera då det kändes i hela kroppen. Jag vet fler som kände att de var tvugna att göra något efter de sett den. 

Jag var tvungen att öppna mina ögon och även om jag blundade hade bilden etsas sig fast på näthinnan. 

Jag hörde en intervju med fotografen som tog bilden och hon sa ”Jag ville göra den döda pojkens skrik hört och det gjorde jag med hjälp av min kamera.”

Hon har lyckats!

  

Vi gör vad vi kan!!! 

Carin Da Silva

  
Jag kan inte höja min blick för om jag gör det ser jag bara den fruktansvärda bilden på den lille pojken, en pojke i min sons ålder, som ligger livlös på stranden. 
Jag vet att det är VERKLIGHETEN men jag har fått den bilden kastad i ansiktet alldeles för många gånger den här dagen. Varje gång jag ser den slits mitt hjärta ur bröstet och tårarna börjar spruta. 
Men man får inte glömma att alla flyktingar går inte detta fruktansvärda ödet till mötes. Det är väldigt många som klarar sig också och de BEHÖVER HJÄLP! 
Gå in på Vigorvadvikan.com och se vad du kan göra. Man kan skänka pengar men även donera kläder, skor, blöjor, bindor, hygienartiklar mm. 
Ingen kan göra allt men alla kan göra något!! 

Fy fan!!!

Carin Da Silva

När jag kollade instagram precis så såg jag det mest hjärtskärande jag någonsin sett. Det var någon som lagt upp en bild på ett barn som drunknat och sköljts upp på en strand. Ett barn som flytt för sitt liv från Syrien för att komma undan IS. Ett barn i Theos ålder. 

Jag bröt ihop fulständigt och kan inte få bort den där bilden från min näthinna. 

Jag vet inte om jag tycker att det var rätt eller fel av den här personen att lägga upp den bilden. Vi kan ju inte blunda för det för det är ju verkligheten! Det hände ju här och nu, väldigt långt bort men ändå nära…

När jag tittar på nyheterna eller läser nyheterna på nätet är jag förberedd på att jag kan få se sånt. Men inte på instagram…. Där är det mat, selfies, bebisar mm inte ond bråd död!

Det blev som ett slag i ansiktet. PANG!!

Jag ska aldrig mer klaga på att Theo är trotsig, eller att jag är trött, eller att maten är kall för fy fan vad bra vi har det!!!

Jag vet att man inte heller kan jämföra men det satte saker och ting i ett sånt perspektiv. 

Jag känner att jag vill hjälpa så gott jag kan. Jag är redan världsförälder i UNICEF men vilka mer organisationer är bra? Är bra… Ja ni förstår vad jag menar. 

Nu ska jag gå och pussa och krama Theo!!! 

 

Testar lite

Carin Da Silva

På torsdag är det ”premiär” för ett roligt jobb. Man kan baka cupcakes tillsammans med mig på Brödfabriken på Lovik. 

Det är ett underbart ställe som ligger ute på Lidingö. Det är mest konferensgäster som bor där men även privatpersoner (och hundar). 

    
 
På torsdag är det första gången vi kör så därför testade jag lite här hemma innan det är skarpt läge:) 

Jag prövade tre olika varianter på fyllning: Polly, Maltezers och Dumle.  

   Det blev riktigt gott speciellt Maltezers och Dumle. Polly hade en tendens att svämma över och ”explodera”…
Sen testade jag även att ha olika färger på frostingeb. Det blev Pridecupcakes:)  

    
 
Visst blev det fint?! Perfekt till ett barnkalas!