Wow vilka spännande dagar jag har nu!
Det är allt ifrån känslan att orka överleva till att betala grann-pojken 565-: för ett gäng toarullar till deras klassresa.
Och då pratar vi inte bara tre balar med rullar..!! ; )
Jag hade inte caschen på mig heller sådär bara, så han fick en utländsk peng från rese-kassan som pant så länge.. Ha ha! Det gick bra sa han.
Bra, man bör ha god kontakt med sina grannar. : )
Och panten var större än utgiften så det går fint med grannsämjan än så länge.
Nästa vecka ska vi ha grillfest med grannarna.
Så då kan ju toa balarna komma väl till pass också!
Mkt tjat om dem just nu..
Vi byter ämne.

Tisdag: imorgon är det mkt som sker.
Är fast på ett viktigt ‘möte’ som jag helst hade velat slippa och som varit inbokat sedan lång tid tillbaka.
Som är av mer statlig karaktär.
Och som jag ändå hoppas kan föra något gott med sig även om jag anser att själva orsaken till ‘sammankomsten’ i sig är helt onödig och befängd.
Och att rollerna egentligen borde varit omvända.
Men att jag hellre velat skydda än fälla.
Finns andra drivkrafter bakom detta ‘möte’ än vad som utges som argument.
Nu försöker jag hålla huvudet kallt och hjärtat varmt så man kan fungera den närmsta tiden. Puh!
Detta har legat över mig länge och jag känner att det sliter på både kropp och själ.
( ..och på torsdag har jag tv-inspelning, bandat. Kommer senare i år. )
Men ibland händer det man aldrig trodde skulle hända en själv i livet.
Och man inser att livet ofta är tuffare än man trodde!
Och lika förvånad blir man över att man så snart efteråt kan le och faktiskt känna upprättelse igen. Mitt i kampen.
Mitt i livet.
Det går att uppleva ljus och kärlek mitt i förtvivlans stormiga hav..
Men så måste det också få bli lugn och ro nångång omkring oss.
Så att vi vågar och orkar slappna av och lära känna oss själva.
***
När jag packade min resväska häromdagen för att åka till Norge så kom jag över en av mina anteckningsböcker från 2008.
Amadeus och jag hade varit på semester tillsammans med en väninna och hennes son i Syd Afrika och under den veckan myntade vi begreppet ‘mamma – son dag’ då bara vi två gjorde mysiga saker tillsammans.
Även fast vi var på semester med vänner.
Jätte bra och nyttigt på alla vis!
Plus att killarna fick ett litet brake från varann och blev 1000 ggr mer fokuserade med oss vuxna då.
Oss mammor. : )
Var och en för sig.
Det är fortfarande en av mina bästa och starkaste minnen tillsammans med min underbara son Amadeus, idag 15 år.
Den dagen på stranden och kvällen på restaurangen då tom servitörerna kom fram och frågade vad det var som var så speciellt kring oss.. Den kvällen glömmer jag aldrig!
Vi skrattade, vi bad bordsbön, vi pratade förtroligt med varann samtidigt som mina tårar trillade ned för mina kinder då vi sträckte ut våra händer mot varann och Amadeus säger: ‘Jag älskar dig mamma. Du är världens bästa mamma!’
..
Jag hittade anteckningsboken och blev så lycklig över orden han skrivit i vår semester dagbok.
Den gjorde att jag kunde flygit själv till Norge, utan vingar av plåt.
Till och med med övervikten.. Och då tänker jag mest på bagaget. hi hi
..

Visst är det fint?! Ska rama in det.
Just för att det är så många komponenter av fina minnen för oss där och då!

Love. : )

***
‘Say no more’ – har man lust att säga efter dessa bilder.
Och det skulle jag kunna göra.. Om det inte vore för att jag även vill krydda mitt inlägg med det som jag lite senare måste få göra ett lite större dementi inlägg om.
Nämligen Virtanens felbedömning om relationen mellan Lena Ph och mig, som jag råkade se på nätet idag från AB då jag egentligen ville se artikeln kring att jag blivit inbjuden till ‘Allsång på Skansen’ i sommar, på premiärprogrammet.
Har lust att spontant säga som Magnus och Brasse i ‘Fem myror..’: FEL FEL FEL!
Sen blir jag lite nedstämd att han kan uttrycka en sån tillknäppt och chabloniserad bild av mig i hans program fast han inte har en ANING om hur det EGENTLIGEN ÄR för Lena o mig. Om vi sjungit tillsammans tidigare tex, vilket vi verkligen har – på Micke Bindefelts 50 års fest, eller om vi tagit en drink tillsammans.. Vilket vi inte gjorde på den privata lunch vi var på tillsammans på Berns för första gången och då vi pratade förtroligt med varann om män och sa att vi inte skulle låta det bli sista gången vi sågs privat.
Kom igen Tv – program research folket mm!!
Visst kunde vi på nåt sätt visat det tydligare i rutan – men det var Lenas show och hon tyckte nog att det räckte med att vi sjöng duett tillsammans till att börja med. Det talar väl i sig sitt tydliga språk. Annars hade jag inte blivit inbjuden. Och jag hade inte tackat ja!
Vi var inne ett tag på att göra mer spex i en annan låt men valet föll på något finstämt.
Och Anders hade rätt ang tv-gagerna.. Så det Fredrik antydde stämde inte heller. Nångång önskar jag att man bara inte kan säga vad som helst om någon person i media hur som helst utan att ta reda på fakta mm.
Dessa program skapar ju ändå omedvetet och medvetet en bild/opinion av dem de pratar om.
Även bland media folk..
Och så är bollen igång.
Jag vet att många vill säga att jag stå över det där och att det beror på ‘ditten och datten’ .. Men, det KÄNNS ändå.
Jag är människa jag med.

Hm, .. Mycket ska man få gå igenom.
Typiskt att man ska se så mkt annat från en tidning kring en själv när jag egentligen trodde jag bara skulle få se en informativ artikel om ‘Allsången’.

Vill egentligen bara få säga här i detta forum hur sanningen är – så långt den går att säga i olika sammanhang för allas bästa.
Att jag sjöng fel ord i duetten är dock korrekt och troligen det enda som stämde, förutom deras egna personliga iakttagelser och upplevelse kring vårt framträdande. Det kan jag inte ta ifrån dem. Det är alltid publikens rätt att få ha åsikt eller en upplevelse om, såklart.
Men den behöver inte alltid stämma överrens med verkligheten, om
hur vi på scen har det på riktigt.
Jag hade gärna haft en dold kamera från när vi repade i Lenas fina vardagsrum och både skrattade högt och bytte tankar om upplägget i låten.
Att jag sjöng ordet ‘helig mark’ istället för ‘säker mark’ var bara för att jag blev tagen av stundens allvar och sköna känsla. Jag tappade bort ordet helt enkelt och helig kom ut ur bara farten.. Jag kommenterade det efteråt med att ta mig både för munnen och pannan och ursäktade mig till Lena. Men hon bara skrattade och tyckte det inte gjorde nåt och att det bara var roligt..
Jaha, då var det inget mer med det. : ) skönt.
Det var hennes show och var hon nöjd så fick det duga för mig. Även om jag gärna gjort om det igen.
Mycket känsla och stämningen kan ibland inte fångas upp i bild då de inte filmar just de ögonblicken.
Med de orden vill jag säga att det var mycket Mer värme än vad som ev syntes.

Det kommer nog fler tillfällen, oss emellan!
Då är det min tur att bjuda in. ; )

Love and Grace to us all!
Virtanen inkluderad.

Kram Carola

Det är tur att det finns paraply när molnen hopar sig.
Här hejar Zoe på storebror Amadeus på fotbollsplanen. Kärlek.