Den största skillnaden är att löshår sitter kvar lite längre som en bestående frisyr och som går att duscha med än en peruk. Egentligen skulle jag kunna stanna här. Men.. jag vill tillägga lite mer och förklara mig då det tom varit ett debattprogram om detta i svensk tv. (My word.. Har man inget annat att debattera om så ser man till att skapa nåt verkar det som!).
Jag vill dock förklara hur det blev så att jag gick till frisören i Cape Town med lilla Zoe som är som alla andra 3 åringar som drömmer om att en dag få bli en riktig prinsessa. Än idag har jag inte sett en enda sagobok med en korthårig prinsessa… Fråga mig inte varför, men man måste ju ändå vara ärlig och erkänna att det ser vackert ut med ett långt och vågigt hår, trots allt. ; )
Zoes korkskruvar är anpassade efter ett barns frisyr och är gjort på en Afro hårsalong i Sydafrika på inrådan av en professionell frisör. Hennes förlängningar är inte fästa med några som helst andra material än flätade in i hennes egna hår. Varken clips eller metall har använts, eller limmats el bränts fast.
Jag rådfrågade flera svarta kvinnor hur man brukar göra med barns hår och frisyrer i Afrika när de är små och dess kvalité mm. De svarade med att de är som alla barn som vill sätta i en tofs eller blomma, hårspänne el liknande. I de flesta fall flätar man det hår som barnen har och i mån av resurser köper man förlängning även till barnen för att ge dem en mer bestående frisyr då afro -hår oftast växer långsamt och blir sällan långt. Idag förstår jag att faktiskt DE FLESTA SVARTA kvinnor jag ser på stan har extensions. Även de som bor i Afrika. Inklusive barn. Och har man inte resurser till löshår så flätar man det man har i alla möjliga varianter. Tar lång tid och det läggs ned mycket kraft och stolthet i det. Även bland män. (Det var nästan bara män som kom in på salongen vi var på och de tog mycket tid på sig.) Lite annan kultur kring detta i Afrika än hemma i Sverige och i Europa förstår jag nu.
Jag vill dock här och nu tillägga att jag kan förstå att det väckts en viss förundran och ett ifrågasättande om det är bra överhuvudtaget att sätta i förlängning (fläta in i deras egna hår på löshår..) på små barn, en 3 åring i detta fall. För innan vi gick till salongen för att rådfråga kring detta så funderade jag själv kring detta och undrade om det var bra eller inte osv. Bollade frågan med väninnor i SA, både svenska väninnor och sydafrikaner.. Och de var positiva och tyckte jag skulle kolla med en salong. Att de flesta gör extensions osv. Jag ville inte att det skulle bli något onaturligt för Zoe!
Men vad är onaturligt egentligen i dagens samhälle och var går gränserna och vem bestämmer ålder för olika saker och frisyrer på olika kontinenter egentligen.. Till slut måste det väl ändå hamna på förälderns ansvar. I detta fall mig.
Well, efter att ha umgåtts och lärt känna mitt barn i dryga två veckor innan vi gick till frissan så insåg jag direkt att hon älskade allt som var typiskt flickigt och vackert, som långa klänningar och rosetter i håret mm. Då hon inte hade mycket hår alls för att ens kunna sätta i ett spänne gjorde att det blev band och diadem. Jättefint och för mig så kunde hon gärna haft kvar den ‘frisyren’. Jag är lika stolt över henne i kort hår som i korkskruvar. Hon är så strålande oavsett!
Då dagarna började närma sig för hemresa ville jag ta henne till en Afro salong för att rådfråga dem överhuvudtaget om tex vilken kam jag borde använda, schampo, hur gör jag ev frisyrer när och om håret skulle bli något längre.. Som vilken normal mamma som helst hade gjort. Allt får man ju inte reda på från barnhemmet! Bara att hennes hår växte väldigt väldigt långsamt och är kort väldigt kort.
På salongen gav de mig olika förslag och jag frågade frisörskan Pauline om det var farligt för Zoes hår att ev göra förlängning eller ovanligt på mindre barn då jag tror Zoe hade gillat det men hon reagerade inte varnande på någon av frågorna. Utan hon satte Zoe i stolen och drog igång och visade olika varianter hur man kunde göra med en mycket förväntansfull och glad liten tjej i stolen… Zoe fick det de flesta svarta flickebarn vill ha när de är små, lockar.
Inte speciellt långt hår fick hon då det skulle klia på nacken sa Pauline och för att det oxå skulle se för lill-gammalt ut på henne.. Så hon visste vad hon gjorde! Det kändes skönt. För jag ville ju bara se vad det fanns för möjligheter. Och det finns faktiskt några stycken. Jag valde dock korkskruvarna – för de var fina! Och för att Zoe gillade dem oxå såklart!
Som jag skrivit förut så handlar det ju så mycket om vad gäller barn att man berättar och förklarar vad och varför man gör eller inte gör saker. I hennes fall låter jag henne veta att hon är minst lika vacker i mina ögon utan korkskruvarna och att de bara sitter där temporärt. (kanske inte använder just det ordet.. ha ha.)
Jag kan tänka mig att låta ta bort förlängningen snart och vara utan någonting ett tag. För att sedan kunna få testa något annat, göra flätor tex. Som de flesta barn, och även mammor vill göra! Inget konstigt med det!
Och det viktigaste är väl att man kollar upp att metoden inte skadar barnets egna hår. Eller gör det för någon annans skull än barnets! Det är barnets väl som kommer i första hand. Och jag ser inte just nu att det inte skulle gjort det. Tvärtom. Och som tur var kan hon inte läsa ännu eller se programmet vid den tidpunkten. ; )
Att komma hem till Sverige och möta nya barn med fler frisyrer än de barnen hade på barnhemmet (dvs inga alls) gjorde att jag ville se mig om vilka möjligheter jag hade innan vi kom hem. Så vi tog den möjligheten och testade! Och vi gillar det stenhårt. Hon har varit Såå stolt över sin nya frisyr att varje vän vi träffade dagarna efter vi var på salongen så var det första hon sa till dem: look look, look at my hair .. och visade med hela handen på sin frisyr.
Skulle kunna skriva länge kring detta märker jag men det får räcka här så länge! Tack till alla som på ett respektfullt sätt uttalat sig med sina tankar, både för och emot. Det uppskattar jag. All överdrivenhet från folk el sk ‘vetare’ som inte har den korrekta informationen eller upplysningen som jag har kring just Zoes frisyr bör tänka sig för fler än en gång innan man uttalar sig anser jag!
Det gäller ju för övrigt det mesta i livet. En gyllene regel. Men jag fattar att d såklart blivit uppiskat extra mycket av en kvällstidning i detta fall och som i sin tur får till rubriken ‘Folkstorm’ där TV hakar på det tidningen skrivit om… För att kunna ha något att hänvisa till i rutan!!
C’mon, I know the drill.
Är det inte det ena så är det det andra.
Hon är älskad oavsett! Och kommer alltid att vara en äkta liten prinsessa i mina ögon. Med både kort eller långt hår!
Erkänn att det ser naturligt ut och att det passar på detta lilla charmtroll.
Hon skulle ju kunnat haft liknande hår om hon haft en bättre start i livet. Och ev om hon varit från annat afrikanskt land. Det är olika på längd på håret rent geografiskt beroende på varifrån man kommer osv. Det hade varit skillnad om vi hade valt en 14 årings frisyr .. Eller velat haft en bimbo-frisyr. Varken Z eller hennes mor är något av det! Så ni kan vara lugna.
Eller inte. Det lär säkert dyka upp massa mer som det går att göra sk ‘folkstorm’ av.. Jag tänker inte anpassa mig enligt svenska mått för den sakens skull och vara rädd för att inte passa in i mallen och därmed bli omskriven. Kom igen, det vore ju för det första inte jag och för det andra så vore det fel att låta sig beröva sig själv den friheten och även sitt ANSVAR som mamma.
Varför ska man hellre försöka hitta ‘felen’ istället för det som lyfter och är positivt? .. För att det säljer mer. Tragiskt men sant. Iallafall när det gäller media som är uppbyggt såsom kvällspressens lösnummer och snabba journalistik är.
Visst har de skrivit positivt också kring adoptionen. Men det gör de så länge den sensationen är tillräckligt säljande för att i nästa nummer kunna slå nedåt genom att ta skydd av att leta upp någon stackars människa de kan använda som täckmantel, (i detta fall nån psykolog hörde jag visst mumlas om..) för att kunna få till en artikel som är tillräckligt slagkraftig utan att själva vara avsändaren! Som sagt, jag vet hur de jobbar. Även här skulle jag kunna skriva oerhört mycket mer som skulle få dig att både tappa hakan, gråta och samtidigt bli arg som ett bi ..Till att inse hur jag tar mig igenom dessa dagar och nätter som fått mig att orka vidare. Och behålla min personlighet och integritet, så gott det går.
Men det skrivet får vi ta nån annan gång. Zoe sover nu som du kanske förstår ( annars hade jag inte haft tiden att skriva så mycket..) och jag är fortfarande vaken fast klockan slagit tolv för länge sen. Jag fick nån slags adrenalin kick av att komma hem samtidigt som jag är trött och börjar slappna av. Börjar kunna hämta in allt jag upplevt de senaste veckorna.. Själsligen, det har varit.. mycket.Mycket gott. Jag är tacksam. Vi har det så kul ihop.
Massa kärlek och sanning till oss alla i strävan av att göra det goda!
Och jag tror nog damen som är psykolog trots allt nånstans vill både mitt och Zoes allra bästa. Även om hennes bästa inte behöver vara det som är bäst för oss!
Men det kan tålas att prövas. Då har man ett öppet sinne och inte låst sig. Och kan med eftertanke och urskiljning i hjärtat själv avgöra vad man verkligen tror är rätt i olika frågor. Det kan ta tid. Där behövs tålamod och ömsesidig respekt tycker jag.
Det känns bra att få skriva av mig lite grann märker jag.. Och jag trivs med bloggen trots att det tar tid och då jag endast skrivit med tummen på min iPhone HELA tiden. (Tog med datorn på resan men använde den aldrig..)
Att själv låta dig se hur jag tänker, skriver och visar med bilder och känsla vad som betyder mest för mig. Iallafall stora viktiga delar av mitt liv.
Inte allt men just nu det viktigaste och som passar så bra till tidningen Mama! Eller hur? Hade jag sökt efter fler läsare och haft andra mål än att i både uppbyggligt och inspirerande syfte dela med mig av denna stora händelse i mitt liv så hade jag kunnat välja andra kanaler. Och eftersom jag vet av lång erfarenhet hur våra två svenska kvällstidningar fungerar och influerar stor del av resten av tv, radio och media så valde jag även att i förkommande syfte kunna kommunicera med mina trogna supporters via en riktig bloggkanal med mjuka värden och som passar mig bra! Så får vi se hur allting utvecklar sig. Jag tänker inte låta mig tystas mer! De skriver ju ändå, så den metoden funkar inte helt toppen! Och så länge jag e aktiv i mitt yrkesövande, vilket jag tänkt fortsätta med, så är blir man ju synlig oavsett.
Nog om mig nu, det är lilla Zoe som är huvudpersonen just nu i den senaste månadens alla inlägg. Hon e ju bara för SÖT! Och skön i sitt sätt.. Vi såg på svenska flaggan som vajade i vinden på morgonkvisten ifrån sovrummet då hon plötsligt utbrister förtjust; oh my goodness, och tar sig för munnen som hon har på vid gavel!
Med de orden ifrån Zoe vill jag avsluta till henne mitt lilla hjärtebarn; VÄLKOMMEN HEM!
Sverige välkomnar dig, min dotter.
Carola M Häggkvist.
Låt körsbärsträden blomma..
