Man får aldrig glömma att varje dag innehåller en eller fler små och fantastiska stunder. Små diamanter som finns där om man bara ser dem och tar sig tiden att njuta. I sämsta fall kan det vara att få sitta på tjottan själv med telefonen och läsa bloggar ett par minuter. I bästa fall – att dela fåtölj på en solig balkong med sin tvååriga dotter och äta perfekt syrliga vindruvor och småprata om ditten och datten. Varje dag finns de där. Är inte det fantastiskt?

Här kommer ett gäng favoriter bland sommarens alla härliga klänningar!

Karen Millen, 2250 kr.

Modström, ca 700 kr.

& Other Stories, 750 kr.

H&M, ca 200 kr.

Zadiq & Voltaire, 3250 kr.

& Other stories, 500 kr.

Från H&M, ca 600 kr.

Hunkydory, 5999 kr.

Noir & Blanc, 750 kr.

Scho collection, 1890 kr.

Dry Lake, ca 600 kr.

Jag tycker att klänningar – av alla slag egentligen – är väldigt lätta att bära. Det gäller att hitta ett tyg eller mönster du gillar och en modell som sitter som du vill. Sedan är det bara att styla den efter behov. Gör plagget till ditt eget och till din egen stil, och förändra uttrycket genom att variera skor, hår och jacka eller liknande till. Klänningar ska kunna användas på miljoner sätt, och inte sparas till ”särskilda tillfällen” – då får du valuta för varenda krona du investerar.

Någon undrade hur en vanlig dag här ser ut. Well. Vi är fortfarande föräldralediga båda två, Per börjar sitt jobb i juni, så just nu ägnar vi mycket tid åt att komma i ordning.

Så här. Barnen sov till halv nio i morse, och följaktligen gjorde vi föräldrar samma sak. Sedan gick vi upp och ringde svärmor Anita på Viber. Jag tränade en sväng (kort tur i dag, 4×15 ryggövningar med vikter 2x4x15 arm, bröst och core med vikter 4×15, 4×15 squats med 15-kilosvikt i famnen, och 4×10 såna där magövningar när man hänger i armbågarna i en ställning och lyfter sin egen underkropp uppåt).
Efter det behövde Per ändå jobba en sväng så jag och tjejerna stack iväg för att utforska lekparkerna i området. Vi hittade en trevlig park som heter Shanes inspiration, men jag kan ha sett en eller annan kidnappningsfilm för mycket för att vara helt lugn i en gigantisk lekplats som kryllar av hundratals hysteriska ungar och båda mina sticker åt var sitt håll och plötsligt har man ingen koll alls på var de är.

Jag köpte till slut såpbubblor för att locka dem att hålla sig lite närmre mig.
Vi åkte vidare till trevliga Trails café för att äta lunch. Fast så där värst trevligt blev det inte eftersom jag blev så fruktansvärt provocerad av barnen som bad mig beställa en massa dyr och fin man och sedan inte bemödade ägna ens en sekund åt att äta den. Riktigt mammaarg blev jag. Gormade och ryade. Kastade till slut de där sabla såpbubblorna i soptunnan eftersom ingen lyssnade på vad jag sa. Fick sedan dåligt samvete och fiskade upp dem, med följden dressing och gamla matrester på armarna.
Det var då Malin Åkerman dök upp på caféet i sällskap av ett svenskt tv-team. Vi hälsade och jag önskade att jag inte luktade sopa och var hålögd och ilsken när den här otroligt begåvade och charmiga människan plötsligt bara stod där.

Sedan hämtade vi Per och åkte iväg för att kolla på bilar. Enklaste sättet att lösa det här med bil (att ta lån funkar inte på grund av att vi ännu inte har det där credit history som är så viktigt här) är att köpa begagnat kontant. Och att göra det i hettan – komma överens, deala och wheela med hala bilnasare i sällskap av två barn som inte alls är intresserade av att göra annat än springa runt små två vilda troll – är en mild pärs i sig kan jag lova.
Men nu så. Nu har vi snart köpt en bil verkar det som! Och jag är helt mosig av hettan, bilköparstressen och parkbråket. Lite så där som man kan känna sig efter en intensiv dag med barnen, oavsett om man är i Los Angeles eller i Farsta.

Idag har jag varit på mitt första jobbmöte, det kändes oerhört bra och jag hoppas verkligen på det här projektet som jag tror kan bli hur bra härligt som helst. Allt det där skiter ju ni i och för sig i att höra om, eftersom jag inte sagt vad det handlar om. Men blir det verklighet är ni de första att veta.
Nu var detta i och för sig inget möte som krävde specifik klädsel, men något annat än en krokodilbrotterska ville man ju vara ändå.
Klänningen kommer från Scho och är längre bak, vilket är en sådan där liten detalj som jag älskar. Sådant som skiljer tråkigt från personligt. Ursnygg till klackar om man ska stassa eller som här mer vardagsklätt till sandaler (Kenzo) och kortare jacka (gammal från Modström). Solglasögon från Saint Laurent/Synsam.