Cecilia Blankens

Båda ungarna är krassliga och idag har jag först gått upp tidigt som attan och jobbat med Godmorgon Stockholm sändningen, sedan har jag och Bonnie varit på sjukan (hon har plötsligt fått superskonstiga röda utslag som liksom kommer och går hela tiden, hennes händer och fötter är också röda, och fläckvis även på armarna, något virus sa doktorn). Sedan har det varit mer jobb, och mer sjuka barn. Och så har jag fixat och förberett inför i morgon när min kära, fina, fantastiska Per fyller år. 40 år. Och nu jävlar är jag så trött att jag ser små röda renar skutta framför ögonen när jag blundar. Så. Läggdags strax.

Men först: Ett nytt avsnitt i följetången som vi kan kalla De Enormt Misslyckade Bilderna på Sveriges Radio (ja, de på mig alltså). Ni minns kanske gårdagens champinjonfrilla i kombination med en… ska vi kanske kalla den ”inte helt vaken” blick. Idag hade jag gett mig sjutton på att inte blunda på bilderna. Så jag tittade. Ja. Jag tittade ORDENTLIGT kan man säga. Ni vet Sinnessjuk med kniv handen på jakt efter någon att sticka den i-blicken.

Tidningen S chefredaktör Pamela Andersson var vår gäst.

Jag måste säga att jag till och med är nyfiken själv. Vad kommer jag hitta på nästa gång?

Jag har ärvt min svärmors gamla päls och den är riktigt härlig att plocka fram såna här dagar när det är så där svinkallt ute. Den är liksom ihopsydd av olika små pälsbitar och blir ett jäkla tjusigt mönster tycker jag. Inte för att chic-het generellt sett direkt är prio så här års men det finns ju ändå dagar när man behöver se lite respektabel ut och då är svärmorspälsen räddningen.

Och ja. Päls är en jävligt laddad fråga för många. Vad tycker ni? Okej eller inte okej?
Personligen känner jag tyvärr att jag är dåligt insatt i frågan, men använder fuskpäls om jag köper något nytt, och är det äkta vara så är det vintagegrejer som gäller och ingen mink.