Vilken öken!

Asch. Jag vet inte hur intressant det är för er att läsa om vår resa egentligen. Men det är ju på här jag befinner mig just nu och ett par dagar till, så ni får helt enkelt försöka stå ut, så blir det mindre fotobonanza och mer som vanligt snart igen.

Idag har vi hur som helst varit med om något alldeles fantastiskt; en utflykt i öknen. En trevlig snubbe, Salim (lätt att komma ihåg: som saliv. Fast med m) från Explorer tours kom och hämtade oss i något snyggt och fyrhjulsdrivet. Sedan pep vi iväg mot sanddynerna. Första stoppet var på en kamelfarm där vi spanade in de här knäppa djuren (jag menar, hur ser de ut egentligen?), där släppte Salim ut lite luft ur däcken, så att vi skulle kunna köra bättre och säkrare i sanden. Sedan bar det av. Herrejävlar. Bilen gasade upp för lodräta tio, femton, tjugo meter höga dyner, tippade över på toppen och så ner lika lodrätt i full karriär på andra sidan. Det var som världens längsta och bästa berg-och-dalbana (fast bättre, berg-och-dalbanor får jag dödsångest av, det hör var bara svinkul). Gasade på så där tills vi blivit mätta och färdigskrattade. Sedan parkerade Salim vid en foten av an hög dyn och plockade fram en snowboard. Vi åkte upp och ner ett par gånger, och stannade sedan på toppen och kikade på solen som började gå ner över öknen. Lade oss i den ljumma sanden och spejade mot den oändliga himlen. Det var knäpptyst. Så fullkomligt stilla. Fnissigheten övergick till något slags lugn och avslappning. Sedan tände Salim en brasa och dukade fram ett bord, stolar, grill och en vattenpipa. Lovisa rullade ner för hela sanddynan (frivilligt alltså) och vi andra gick. Slog oss ner vid bordet och pratade medan vår chaufför/guide/kock trollade fram grillspett och en buffé av libanesiska meze. Vilken fantastisk middag det blev. Under månen, stjärnorna och den enorma himlen. I öknen. Med sina bästisar. Och så rekordgod mat på det. Jag vet inte hur många gånger vi nämnde och tänkte på hur mycket du hade älskat det här Kristin. Vi åker tillbaka igen, när du inte har en liten minibebis, okej?

Nu så. Dagens bildfestival. Vi kan kalla den ”Vuxna kvinnor leker i öknen”.


  1. Om jag var Kristin hade jag typ brutit ihop. Hoppas ni köper en jävla massa presenter till henne och lila bebben.

    Det yttersta beviset på att man är vuxen, alla kan inte alltid vara med. Det blir aldrig sådär som när man var ung igen… Sjukt deprimerande faktiskt.

  2. Hallå!
    Turbanen är min semesterturban som Theresa lånat, den är banne mig viktigare att få med en passet så fort jag ska någonstans. En tjej – läsare – sydde dem själv och skickade en till mig för några år sedan. Tror inte att hon är kvar i turbanbranschen, men märket kallade hon i alla fall för ALPHAbetcity

  3. Vilken resa! Jag skulle mer än gärna åka på en likadan resa med mina bästisar. Och det är fantastiskt roligt att både läsa och se bilder från eran resa, man blir ju jätteglad! :) Dessutom måste jag säga att ni är oerhört snygga allihop!

  4. Vilken fantastisk resa!
    Dessutom är ni hur coola som helst, värsta sex-and-the-city brudarna ju!
    Det är ni och dem som håller stilen även i öknen :-)

  5. Vart har din vän fått tag på den super snygg turbanen/mössan. En sån vill jag osså ha :) Tack för att du delar med dej av din resa. det är super kul att läsa. Jag blir lite småsugen själv på att åka dit :)

  6. Ser fantastiskt ut, började till och med kolla resor efter att jag varit inne här :) En fråga oxå..kommer du att vara med i AdamLive nästa säsong oxå?

  7. Ni ser onekligen ut att ha en riktig drömsemester, så fantastiskt! Och jag vet inte om jag är extra lättkänslig ikväll men jag blir nästan rörd över er fina vänskap. Och på bilden där du står själv är du alldeles kollosalt lik Deb i Dexter!! Och hon är verkligen ”asa”-cool(som min nyblivna 4-åriga dotter skulle ha sagt:), precis som du!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..