Hihi :) sötfis!

Hej.

Nu är jag, Wilma och Hilda på sjukhuset och hälsar på Filippa och pappa. Idag kunde man ta bort syrgasen och dropp. Vi har även börjat glesa ut inhalationer till var tredje timme. Går allt bra nu så blir det nog att hon får smita hem framåt kvällen :)

Just nu leker hon och Wilma på lekterapin, de turas om att bära saturationsmätaren <3

Precis kommit hem från Södersjukhuset…

Igår fick Filippa och hennes fot permis från ALB. Men hon hade blivit dålig i astman efter narkosen… Men inget jätte farligt.

Men detta ökades på under kvällen och märkte att vi var tvungna att ge aiolos tätare och tätare, dock gav den föga effekt. Strax efter midnatt insåg vi att detta var på väg åt fel håll. Bara att packa grejerna och åka mot sjukhuset. Trots att hon var inskriven på ALB så valde vi att sambon skulle åka med henne till SÖS. Där känner vi oss hemma och hon har helt egna rutiner på akuten och avdelningarna.

Väl där blir hon riktigt dålig. Jag och Hilda åker dit tidigt på morgonen. Nu är vi hemma igen och hon är fortfarande väldigt skruttig men stabilare. Vi tror helt klart hon reagerade och retades upp av narkosen i fredagskväll.

Nu får vi hoppas att vi får ordning på både fot och astma! Och att hon snart får komma hem vår lilla älskling.

Wilma och lilla Hilda.

Hej.

Nu har Filippa legat inne på sjukhus några dagar. Igår fick hon hastigt flytta från Södersjukhuset till Astrid för operation av foten och fortsatt utredning. Astman klarade narkosen mycket bättre än vid bronkoskopin, då de iofs retade med instrument i luftvägarna också.

Nu är det alltså inte astman som hon inlagd för. Utan för hennes svullna fot. Något är väldigt tokigt med den, och en läkare på SÖS har agerat och nu ska vi bara få svar på vad det är frågan om. Har några spår men hon verkar som vanligt vara ganska unik och svårbehandlad.

Igår trodde jag att hon skulle få komma hem. Då hade hon legat på SÖS och genomgått flera undersökningar och röntgen. Blev så ledsen när hon skulle till Astrid för större ingrepp. Ville ha hem henne! Men hon måste få bli bra i foten, ibland kryper hon på alla fyra, och den har varit dålig i snart tre månader. Måste hitta faktorn/faktorerna.

Jag kände ett starkt behov av att vara med min tjej och Tony några timmar igår innan och efter sövningsperioden. Min mamma som är här kunde så klart ta Hilda men då hon har kolik så är det svårt att pyssla med de andra två barnen också.

Nu till våra hjältar… Vi har två vänner, dessa vänner ställer upp i ur och skur. Och även om vi inte ens ber om hjälp så ser ni till att hjälpa oss ändå. Vi har inget val. Vilket faktiskt är skönt. Vi är dåliga på att be om hjälp. Men ni, ni vill hjälpa… Det är aldrig bara prat om hjälp utan ni står för det ni säger och mycket där till. Ni är våra vardagshjältar som ställer upp på oss som ni gör. Det betyder så mycket, och nu vågar vi till och med fråga när det är kris. Fast vi inte gjorde det denna gång… Men vipps var ni här ändå! Våra fina vänner! Tack Viveca och Mattias för allt stöd ni ger oss. Jag tror inte ni kan förstå vad ni betyder för oss! Ni är fantastiska!

Tack! Och tack mamma för all hjälp just nu!

… Och den ser ut så här :)

Några foton från ”riktiga” kameran :) fast jag har skärmdumpat dem från FB så blev tyvärr några dumma svarta linjer på vissa ställen :p men orkar inte göra om ;)

… Fick Filippa spendera på sjukhus.

Åkte in med sin pappa igår eftermiddag och kom hem idag runt lunch. Det gick fint denna gång ändå, men kändes som hon kunde tippa över och låg på syrgasgräns ett tag. Blev dock snabbt bättre! Ren segerkänsla kan jag säga!

Kämpade mig dit en sväng på kvällen, med lite mat till Tony. Men AJ vad ont jag hade. Smärtan börjar bli bättre nu men fortfarande svårt att ta mig runt.

Filippa har idag myst med sin lillasyster och varit på långpromenad (stilla i vagn dock) med pappa och mormor medan jag tagit det lugnt hemma.

Hoppas ni alla har det fint i vårsolen!

Hej.

Usch. Jag har fortfarande så himla äckligt ont. Idag är det över en vecka! Orkar inte mer! Varför vill det inte plana ut?

Ska till sjukhuset imorgon och ringt och berättat om att det fortfarande är illa. En fin gräns för vad jag klarar faktiskt men jag vill vara hemma nu… Och vet att jag har tiden imorgon. Kanske dumt men jag känner att jag orkar inte åka dit en gång till extra.

Jag kan inte gå rakt, knappt stå alls för det blir övermäktigt. Just nu ligger jag i sängen har tagit Morfintabletter under tungan, de starkare. Plus Alvedon. Men jag kommer inte upp. Jag kan inte heller vända mig utan måste vara ligga helt stilla just nu…

I övrigt är jag hur lycklig som helst. Syskonen är så stolta och glada över lillasyster. Hon är så fin! Och jag har definitivt hamnat i en bebisbubbla trots allt.

Hjärtat!