Dagen i två bilder

19 februari 2017 2 kommentarer
Okategoriserade

Jo…

Framkrystad ”nu är det vår igen!”-style i form av ljusrosa Vans och kråmade naglar (googla ”chrome nails” svinlätt att fixa!) Och…Post-infallet att äta indiskt, med ibs-mage…

Nu har all släkt åkt, vi har moppat upp sista intrampade tårtkletet från golvet och sitter på skithuset och skriver inte bara detta utan även to do-listan för imorn. 

Brukar du också skriva lista för morgondagen? Det behöver man ju liksom inte ha adhd för att känna behov av. Tillfredställelse i att BOCKA AV! Vill ge mig en liten medalj för varje grej, framförallt sånt som inte faller inom kategorin ”särkilt kul men nödvändigt”.

En stolt eremit

19 februari 2017 4 kommentarer
Åsikt & Debatt / tankar och deep shit

Som bloggare ”ska” man ju hänga på events och härliga bruncher/AWs/middagar stup i kvarten likt ett annat mingelproffs med till synes outtömligt socialt behov…

Synd då att man är något av en eremit. Eller kanske mer… Skönt? Bloggbevakning-Camilla skriver om detta hetsiga fenomen så jävlars bra här. Saxat:Tycker ju inte man ska känna sig som en kuf bara för att man typ… Inte har typ 6 dar av 7 späckade med olika sociala aktiviteter. Att prioritera den gyllene egentiden, att vara med sig själv eller på sin höjd de man bor ihop med kan kanske snarare ses som ett sundhetstecken

Jag tänker helt krasst att folk som måste vara i sociala sammanhang heeela tiden typ antingen försöker fly sina egna tankar, eller är sjukt måna om att framstå på ett visst sätt utåt. 

”Kolla jag är så himla poppis, busy, många bollar i luuften, har skitmycket kompisar, RÄTT kompsiar… ”

Med hela det här extrema informationssamhället vi lever i känns ju typ TYSTNAD och på sin kant-filosoferande som en överlevnadsstrategi. Det är ju inte så väldigt konstigt att många ränner in i den fruktade väggen på grund av utebliven stanna upp och andas-tid i sina överspäckade scheman. 

Det är såklart heelt okej att inte orka. Att välja bort att träffa halva världen varje helg. Det är totalt fine att aldrig vilja åka till ett lekland. Att banga släktkalas. Att bara sitta hemma i pyjamas en fredagkväll och låta tankarna lajva fritt, eller stängas av så gott som helt i sällskap av någon spinnande katt i knät. 

Nu har jag tyvärr ingen katt (försöker bli kattnänniska men är fan skraj för dessa nyckfulla minimonster med vassa klor😅) men väljer 9 gånger av 10 hemmakväll med mina två grabbar en fredagkväll än utekväll med x antal kompisar. Är en sån som helst träffar mina vänner en och en. Min adhd-hjärna mår bäst av det. Då är jag den bästa vännen.

Är hopplöst asocial i perioder, på grund av ångest. Men också på grund av hela mitt… Kynne. Mitt behov av att faktiskt ladda på, stanna upp, varva ner, skära bort intryck… Och har nog hittat en total acceptans för det nu. Jag väljer mina sociala upplevelser noga. Och accepterar att min personlighetstyp behöver vila och landa efter en heldag med folk. Son igår. Idag vill jag knappt prata med nån. 

Och det får vara så. Så mår jag bäst av. 

Hur är det för dig? Får du stresspåslag av ”sociala krav”, eller har du också äntligen börjat omfamna din inre eremit? Eller så kanske du faktiskt mår prima av att göra grejer och träffa folk nästan jämt?? Fast det tror jag ju som sagt typ INGEN gör. 

Filåt!

19 februari 2017 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Skralt på bloggfronten nu i helgen, men jag bollar tv-jobb, barnkalas, standup, mina föräldrar under samma tak och den däringa adhdn på en och samma gång…

Så hjärnan är som något klumpigt potatismos kan man väl säga. Så mycket känslor i en enda röra. Lycka, ångest, tacksamhet, nerver, stress… Allt på en gång. Men imorn eftermiddag är det bara vi tre härhemma igen. Lunket och smygstarta vardagen igen. Ska ändå bli gött.
Så skriver nåt mer substansigt imorn kväll. Nu: ta igen cirka 24 månaders missad sömn på ett dygn🙄😋Sensate dygnet i några bilder. Ändå stolt över att jag pallade den här mastodont-dan utan större meltdown. Hoppas ni haft göttig lördag!

2-årskalaset!

18 februari 2017 1 kommentar
inspiration / Inspirationsbilder

Sockerstinna och övertrötta…

Kusin Juno fick ingen tårta, men fruktmos. Som kanske syns litegrann sådär.Och det blev såklart alldeles precis så puttrigt, mysigt och sedvanligt röjigt lillkusinerna emellan som tänkt… Nu: den stora post-kalas-koman.

Klänningen är min favvo-lilla svarta från svenska designern Angela Sheila (ej spons), som är ganska stretchig och därmed rymmer x antal omgångar tårta och kakor. Och tack och lov hade jag tv-smink kvar från Nyhetsmorgon imorse😅

Hempan är också helt slut. Däckade nyss, med tårta runt munnen. Min älskade tvååring, tänk att det är precis två år sen i detta NU som jag började krysta på allvar…