Hur ser du på egentid?

24 augusti 2016 11 kommentarer
Åsikt & Debatt

Annonsen laddas.

Vi snackar ju om det i nya avsnittet av podden – den lika älskade som utskällda egentiden.

Bilder av ljuvliga Ett päron till morsa och Hej hej vardag 

Har du som jag ett stoort behov, eller är du morsan som knappt varit utan ungarna på fem år och inte lidit av bristen på egentid, alls? Jag har ju min adhd att väga in i detta. Jamen att det lätt blir som en manisk torktumlare i huvudet och då måste jag zooma ut om så bara 5 minuter. För att hämta ny kraft, liksom trycka på paus och blicka inåt för att inte känna mig som Michael Douglas i ”Falling Down”…

Det tog ett bra tag som mamma innan jag faktiskt tillät mig känna att det där behovet är okej. Att man inte är en sämre, mindre brydd eller kärleksfull förälder för det. Trots att det finns de som är snabba med att peka på motsatsen.

I min värld är det smått overkligt att man kan vara ens lite harmonisk (läs: inte helt självmordsbenägen) utan att låta ett eller flera klängiga ungar vara i händerna på nån annan då och då. Min svärmor till exempel, hon var hemma (mycket själv) med FYRA barn under många år. Alltså utan dagis och så vidare. Och hon lyckades mirakulöst nog hålla både sig själv och lilla klanen i gott skick. För denna ångestdrabbade kaoshjärna är det ett smärre mirakel.

Så. Ditt förhållande till egentid? Ensambehov? Kalla det vad man vill. Men skäms du över att sukta och längta mer än du tänker att du ”borde”? Eller fattar du knappt alls att man vill vara utan sina små monster? Ventilera!

Lär känna oss bättre…

24 augusti 2016 Skriv en kommentar
Podden

Annonsen laddas.

En liten film ba, HH-Tessan och Sofia plus den här tönten i mitten vill säga några ord:

Såpass pepp på detta! Nytt avsnitt varje onsdag från och med idag👏

PODDEN TILLBAKA!

24 augusti 2016 4 kommentarer
Podden

Annonsen laddas.

Äntligen! Nypremiär för ”Cissi & Hormonerna”, som nu dessutom görs här i Mamas regi! En ny Mama-podd helt enkelt🙌

Och nya avsnittet som släpptes jättenyss lyssnar du på HÄR! (Smart är att ladda hem Acast-appen, himla smidig). Och vi orerar kring detta med egentid:

Vi tar förövrigt himla gärna emot feedback, önskeämnen och liknande. Varje onsdag kommer nytt avsnitt här på Mama (i samarbete med Acast) så oss blir ni fanimej inte av med😋

Detta med ”timeout”

23 augusti 2016 22 kommentarer
Åsikt & Debatt

Annonsen laddas.

Ser att några börjat snacka så kallad ”time out”, ett kontroversiellt ämne som poppar upp då och då. I Sverige verkar det inte direkt vara standard, mer nåt folk överlag tycks höja ögonbryn åt. Men i till exempel England och USA, med program som ”Nannyakuten” i bräschen tycks det helt legitimt. Bloggen ”Det känsliga barnet” skriver såhär om saken (saxat):

Förstår inte riktigt syftet med den här straffmetoden? Okej att man kan lacka ur totalt ibland, och vilja låsa in ungarna på vinden och kasta bort nyckeln. Sådär i affekt alltså. Men att faktiskt, systematiskt köra time-outer som en uppgfostringsmetod?? Är den inte lite 50-tal över det hela? Och läser folk inte på ordentligt innan dom inför såna här metoder? Tänker att man ju måste börja fundera på om man gör rätt, eller rentav nåt skadligt. Eller litar man blint på olika Anna Wahlgren-”gurus”? 

Aldrig i livet att jag skulle köra timeout med mina barn. Hur provocerad och förbannad jag än blir. Minns hur jag som fyraåring råkade bli inlåst i ett lekrum på dagis. Minns paniken i hela kroppen. Dörren gick i baklås av nån anledning, och trots att fröknarna stod på andra sidan och försökte lugna mig medan vi väntade på låssmeden så trodde jag att jag blivit övergiven och lämnad för alltid. Det blev ett trauma som hängde kvar under flera år. Vågade inte åka hiss, eller ens vara i rum där dörren stängdes. Så djupt satte det sig. Det lilla barnets panik över att känna sig övergivet. 

Skulle aldrig ens riskera att mina barn, NÅT barn skulle uppleva den ångesten.

Vad tänker och känner du kring barn och timeout?