Detta med ”semester” med barn… 

29 juni 2016 Skriv en kommentar
Åsikt & Debatt / tankar och deep shit

Annonsen laddas.

What pappa Manne said:

  

Detta är ju min första sommar utan bäbis och istället med full patte all over the place-ettåring. Och chocken (ja kalla mig gärna naiv) över hur LITE avkoppling/mindfullness/ledighetsmys det är! Herregud längtar redan till augusti när förskolan öppnar igen. 

Idag har vi i alla fall hängt på lekplatsen nån timma. Rastat marodören. Men tjena, att bolla alla måsten som ändå kommer med livet, trots nån slags ledighet PLUS heltid med småbarn på det. Skjut mig långsamt. Alternativt rulla in mig i en matta och lås in mig i en friggebod i några veckor, med några jävla starka sömntabletter i blodet.

Som Manne säger så handlar det väl om att gardera och stålsätta sig. Sänka kraven på uppstyrda middagar och ptja… Allt annat som stavas uppstyrt. Till kvällsmat idag åt jag färdigskivad goudaost med händerna, och en näve körsbärstomater. Allt medan lillprutarn ilade runt som en skållad råtta i den här lilla stugan. Det var min tur att ha honom en stund så… Och är man hungrig utan tålamod så…

Men när man tror man ska stupa av allt kaos så hittar man sig själv på en kvällspromenad med den finaste lilla varelsen i hela världen. Och dagens minfält av stresspåslag och ångest är som bortblåst. I alla fall för en liten stund. I samma stund som han sträcker ut sin miniatyr-hand och säger ”mamma brum dit”. 

 

Gör du också sommarlov med småbarn i år? Hur gåre hittills? Börjat knapra lugnande än, eller lyckas hålla tillvaron sköön genom avancerad morgonyoga i vattenbrynet?

Tig och skäms!

29 juni 2016 1 kommentar
Åsikt & Debatt / tankar och deep shit

Annonsen laddas.

Kalla mig gärna mörker-Lisa, men tänker ofta på allt det där inte så härliga som händer hela tiden. Överallt. I alla sorters hem och familjer.

Medan Instagram svämmar över av härliga sommarbilder så pågår ju samtidigt missbruk, ätstörningar, våld i nära relationer, sexuella övergrepp, jobbiga separationer… I miljöer och sammanhang där många ”aldrig kunde tänka sig”. Så många vill inte tänka sig. Och det är väl därför vi har en såpass stark och utbredd tystnadskultur.

Jag kan absolut fatta att folks sexliv känns privat, att det är nåt man inte vill snacka öppet om. Men när sånt som trots allt är väldigt vanligt, sånt som många många ändå tror sig vara relativt ensamma om… Problem och ångestfyllda situationer. När det också anses privat och hemligt och skämmigt. Inte undra på att den psykiska ohälsan skjuter i höjden.

Var på en grillfest nyligen när en tjej som jag aldrig träffat innan berättade öppet om sin skilsmässa. Hon sa att hon var ganska trött eftersom våren gått ut på att lämna en man som misshandlat henne både psykiskt och fysiskt. Och hon berättade väldigt o-laddat på nåt vis. Hon ursäktade sig inte, körde inte heller stora dramafesten. Utan sa bara som det var. Om nåt som faktiskt borde vara självklart att berätta utan att skämmas. Utan att sänka rösten. 

Sånt tycker i alla fall jag är befriande. Folk som är ärliga med både sina ups and downs i livet. Som verkar ha filosofin att take it or leave it, här har ni mig och mina grejer som kanske inte alltid är härliga filter i en foto-app. 

 
Enbart härliga människor (som alltså tycks försöka allt för att framstå så) tråkar ut mig nåt fruktansvärt. Eftersom jag vet att dom bär på mer än så. Och att de sidorna, det bagaget gör en person både skörare och starkare. Öppenheten skapar identifikation och djupare relationer. Förståelse och också stöd. Kärlek och värme. Det ser vi ju prov på varenda gång nån kliver fram och berättar om sina missfall, sin alkoholistförälder, sin bulimi som pågick i flera år… Så fort jag berättar om nåt av allt ganska rövigt jag varit med om så svämmar det över av folk som också vill berätta, och visa sitt stöd till likasinnade. 

Sen menar jag såklart inte att jag tycker varenda männska borde vara helt filterlösa öppna böcker. En del grejer låter man ju bli att berätta för gemene folk av hänsyn till familjen eller liknande. Men blir bara så himla beklämd varje gång jag hör om någon som levt halva sitt liv med det man kallar ”en stor mörk hemlighet” som trots allt visar sig vara vanlig. Inget unikt för just henom. Men ändå har hen känt sig så ensam och konstig så tystnaden vunnit över orden.

På så vis hatar jag tystnatskulturen. För den vill få oss att känna oss fel och fulla av skam. Och den lyckas alltför ofta.

 

Västkustpärla!

29 juni 2016 1 kommentar
Allergisnällt / inspiration / Inspirationsbilder / sånt jag stoppar i munnen / Sweets

Annonsen laddas.

Är ni i krokarna runt Lysekil med ongar i släptåg så kan jag verkligen rekommendera Röe Gård! Grymt bra käk (deras laxburgare!) och grymy bra hembakt fika (deras glutenfria LCHF-kladdkaka!) plus drömlekplatsen för småkottar. Hempans totala lyckorus över riktiga traktorn man kan ”köra”!

      

Nä, jag bantar inte. Kör bara på sockerfritt/lowcarb så mycket det går eftersom min adhd (och ibs-mage) mår bajs av vitt socker. Kaffe funkar däremot, tack och lov hyfsat. 

Den bittra eremiten

29 juni 2016 3 kommentarer
Åsikt & Debatt / tankar och deep shit

Annonsen laddas.

Äntligen själva! Efter nästan en vecka med släkt och annat löst folk inpå huden så har vi installerat oss på landstället nära Lysekil. Linus föräldrars hus står tomt just nu, och vi brer ut oss helt skamlöst. 

 
Vet ju att mitt ensam/själv-behov är väldigt stort. Alltså såpass att jag kan få totalt stresspåslag av att behöva dela kök och badrum med en annan familj i släkten. Hur mycket jag än gillar vederbörande så… Nä, det känns liksom som att jag inte får luft. Är väl bortskämd med massa jävla utrymme hemma (vi har ju gigantiska rum pga sekelskifteslägenhet) plus adhd som lätt får skallen att spinna loss av alla intryck.

Häromdan höll jag på att tappa det helt när ALLA frågade mig grejer. ”Cissi, har du sett Helmers sandaler?”, ”Cissi, ska du med och springa?”, ”Cissi, är därinne??” (Nån bankar på toadörrn när man sitter och bajjar)… Fattar att folk inte menar att psyka en med helt ordinära frågor MEN HÅLL BARA KÄÄFT JAG ORKAR INTE TÄNKA!!!

Mmm mina mest sympatiska sidor. Antar att jag kommer bli en bitter eremit som äldre.

 
Men! Inatt sov jag i egen säng medan Linus tog lillmarodören i rummet intill. Ljuvligheten! Och bara vi tre nu några dar. Eller… Linus 90-åriga farmor bor i huset intill men tanten är hyfsat immobil så😋