Lyxlivet

Fick en kommentar: 

 

Kan ju verkligen förstå ”Mom” och hennes tankar. Jag har aldrig hymlat med att jag numer har ett väldigt bra liv. Det som skaver lite i mig är hur man egentligen ska förhålla sig till klasskillnader och priviligier… Att vara medveten – absolut! Men mer? Sen?

Det tycks finnas en mentalitet, hos en del att man på olika vis ska skämmas över sin tillvaro. Antingen skäms folk för att de bor i nån förort och typ tar sms-lån för att ändå ha råd att köpa ”rätt” statusprylar. Andra skäms över att de fått det bättre än innan. Man försöker vifta bort att man nyss köpt hus eller annat många andra tycker är lyxigt. Helst ska man vara total medelklass med total medelinkomst som har ”vett” nog att inte leva utanför normen.

Och mitt i alltihop är det busenkelt att kolla via Skatteverket, Ratsit och så vidare vad folk tjänar. 

Jag känner ofta ett behov av att förklara och försvara mig. Berätta om alla mina hundår, när jag gick till soc med mössan i hand, när jag levde på potatis och lök i flera veckor som nyinflyttad stockholmare. Om tolvtimmars-arbetsdagar, alla nej, alla nya försök och tårar. Allt som tagit mig hit. Men jag orkar fan inte längre. Inte så detaljerat och inlevelsefullt som jag kanske ”borde”. För är det något jag lärt mig på vägen så är det att pengar aldrig är en garant för trygghet och kärlek. Visst, pengar är en möjliggörare. Men herregud vad mycket rikt folk jag känner och vet som mår piss. OBS, såklart överlag jävligare för en ensamstående morsa som sliter inom hemtjänsten. Men tror ni fattar vad jag menar. 

Det kommer alltid finnas totalt världsfrånvända konsumtionstokar som aldrig behövt lyfta ett finger, men ändå har alla förutsättningar. Just dessa har jag faktiskt svårt att unna. Däremot – alla andra, som byggt sig ett bra liv känner jag genuint unneri inför. Lyxa på! Att ha det gött och samtidigt vara medveten om orättvisor och utsatthet går ju alldeles utmärkt. 

Och till er som undrar: nä, vi är inte ekonomiskt oberoende. Vi är väl mest några slags priviligerade övre medelklassmuppar som är bättre på att bränna än spara… 

 

 

  1. Din vidriga jävla sugga??? Borde inte såna kommentarer tas bort och blockeras Cissi W?
    Vilket hemskt personligt angrepp…

  2. På förekommen anledning, hör upp nu alla:
    p-r-i-v-i-l-e-g-i-u-m
    p-r-i-v-i-l-e-g-i-e-r-a-d
    Trevlig helg!

  3. TILL ANNA!

    Men kom igen, Anna, lägg av nu. Du vet ju ingenting om Lady Dahmers och hennes mans privatliv i övrigt. Du vet ingenting om bakomliggande orsaker till att inte vilja/kunna/orka jobba enligt den snäva norm som vårt svenska samhälle och dess arbetslinje förespråkar. Det är väl toppen om ett par hittar en lösning som de trivs med och har råd med, där en jobbar på ett sätt (avlönat) och bidrar till familjen på det sättet (= pengar) och en jobbar på ett annat sätt (oavlönat) och bidrar med andra typer av resurser (= t.ex huvudansvar för markservicen, engagemang i barn och familjeliv, sociala kontakter mm mm).

    Och i LD:s fall råkar det ju dessutom vara så att hon inte bara går hemma och dräller och ”bara” sköter markservicen, utan hon arbetar också skapande (skriver, målar, debatterar, gör poddar etc) och bidrar (förutom till sin egen familj) ENORMT till samhället i stort. Att det inte råkar vara förenat med en traditionell typ av anställning med månadslön etc gör ju inte att hennes arbete är mindre för det.

    Hur har du mage att kalla henne lat? Jag är TACKSAM över att hennes familjesituation gör det möjligt för henne att fortsätta med sitt, än så länge lågavlönade, kulturarbete som tillför jättemycket även till oss som inte känner henne.

    Jag har en man som av vissa personliga skäl (psykiskt dåligt mående mellan varven) har svårt att jobba enligt normen (dvs gå iväg någonstans, vara anställd med de krav och förväntningar det innebär, få månadslön). Att inte klara det, att inte vilja det, betyder inte per automatik att han är lat. Han är också kulturarbetare och skapar helt fantastiska saker när han har orken. Utöver det är han en helt fantastisk pappa till vår son, en fin livskamrat till mig och jag är så tacksam över att jag har honom i mitt liv.
    Jag må vara den som bidrar mest till relationen rent ekonomiskt (tack vare min månadslön), men det finns ju så oändligt mycket mer ”kapital” som behövs för att skapa ett tryggt familjeliv: omtanke, kärlek, ett välordnat hem (med allt vad det innebär av städning, trädgårdsarbete, matlagning, tvätt, planering, engagemang i barnen etc) – och där bidrar min man kanske mer än vad jag gör.

    FÖRKLARA därför gärna för mig varför det då, med din logik, är så att det bara är han som ”lever på” mig och inte jag på honom, eller vi på varandra och för varandra? Vi bidrar ju båda, fast på olika sätt, och för mig är det alldeles självklart att när vi nu har valt att leva tillsammans så är vi ett team där vi båda gör så gott vi kan och efter bästa förmåga och inget borde värderas högre än det andra. Mellan varven är det jag som får mer stöd av honom, och mellan varven är det han som får mer stöd av mig.

    1. Tack! Det är intressant det där hur olika sorters sysselsättning värderas så olika (dvs pengar rules), generellt det arbete som kvinnor gör. Att kalla kulturarbetare, aktivister eller småbarnsföräldrar lata är så verklighetsfrånvänt som det kan bli men handlar mer om missnöjda olyckliga människors behov av att få trycka ner andra.

      Även anmärkningsvärt att förståelsen för människors förutsättningar o psykiska ohälsa är så låg.

      1. Jag skrev ett par kommentarer igår men kände snabbt att jag inte stod ut med att fortsätta argumentera med folk som dömmer ut andra så snabbt som flertalet i detta kommentarsfält har gjort. Man blir mörkrädd! Vem är det ens som någonstans från början sa att någon gifte sig för pengar?! Det finns säkert ett fåtal som gör det men det är ingenting att diskutera. Det är garanterat en minoritet och det är ingen annans ensak oavsett.

        Ni som sitter och spottar ur sig att man ska minsann studera: ni inser väl att det är inte alla som är bra på just det. Vi är alla olika och kompletterar samhället på olika sätt. Alla kan inte vara akademiker. Det värsta jag vet är akademiker som helt uppenbart ser ned på ”lågutbildade”. Det gör mig så fly förbannad. Jag är jurist och min man är svetsare. Folk som ni ifrågasätter vårt förhållande ofta. Ni är idioter. utbildning är inte allt. Alla har olika prioriteringar. Alla har olika saker de är bra på. Man ska göra det som passar en själv, inte det som några empatilösa och dömande individer tycker.

        Det ÄR smaklöst att sitta och hävda om att en person i en relation arbetar så är det inte ok. Alla väljer sina egna banor i livet. Det är fan inte ert problem. Tror flera av er läser in era egna osäkerheter in i den här diskussionen.

        Angående personangreppen. Jag tror att en del reagerar på ditt användande av skällsord, LD. Men det visar på deras egna bristande analytiska förmåga då de tydligen inte ser personangreppet som slängdes åt dig.

        Ibland behöver folk fanimej bara sköta sig själva. Om en person völjer att inte arbeta, och därmed t ex förlorar pension, så är det fortfarande inte någon annans ensak. Om man tycker att den personen är lat och ”lever på” någon annan så säger det bra mycket mer om en själv.

  4. Anna: ”Du är extremt lat som bara lallar runt medan du lever på din man usch kom inte här o tro att du kan jämföra dig med Cissi för hon jobbar iallafall”

    LD: ”Din vidriga jävla sugga du vet ingenting om mig”

    ”MEN GUUUUD VAD LD ÄR ELAK MOT ANNA?!!!!”

    Alltså jag baxnar. Men är väldigt vad vid detta. Möter denna attityd i alla kommentarsfält. Vissa får spy ur sig vilket hat som helst men svarar jag emot med ilska på personangreppen då jävlar.

  5. Ana: Ja jag var rätt trevlig. Känslig much?? Du borde läsa igenom Annicas kommentar, ta åt dig och sköta dig själv mer. Dina märkliga och dömande kommentarer om att gifta sig rik gör ingen som helst nytta. För det kan ju inte vara någon nyhet för dig att alla är olika…?

  6. Ana: För övrigt så är det heller inte möjligt att läsa upp betyg så som det var förr. Det går, men har gjorts oändligt mycket svårare och det är heller inte CSN-berättigade studier. Så en snabb faktakoll skulle ju också sitta på sin plats.

  7. Till S: nej är inte särskilt känslig men tycker du själv att dina kommentarer är trevligt formulerade? Läs gärna en gång till. DU kan ju sköta dig själv och låta andra tycka olika. DINA kommentarer gör ingen som helst nytta. Trevligt sagt? Jösses. Ja, reglerna har säkert ändrats sen jag pluggade men möjligheterna finns fortfarande.

  8. Ana: Man får tycka vad man vill, men man behöver inte vara ett arsle och uttrycka sina nedvärderande åsikter högt alla gånger? Vill folk gifta sig rika så får de väl göra det, lev du ditt liv som du känner är rätt så gör alla andra detsamma. Peace!✌

    1. S: men lägg av nu med dina elaka kommentarer! Vad är ditt problem? Arsle? Moget sagt. Nedvärderande åsikter? Nej, men en annan åsikt än vad du har tydligen.

  9. Utan att överhuvudtaget ta ställning i sakfrågan så är det en viss skillnad i att bli kallad lat och att bli kallad vidrig jävla sugga…

  10. Till Anna! (om du är den Anna som skrivit tidigare om att vara lat etc, nu är det tydligen ”ordfattig” det gäller)

    Svara gärna på min kommentar! (som för övrigt var både ordrik och belevad, därför borde den väl förtjäna ett svar? ;-))

    Du skriver mycket ingående om hur fel det är att ”leva på” någon annan, du läxar upp, är otrevlig och beter dig fullständigt kränkande i direkta personangrepp mot LD. Du tar dig till och med tid att märka ord: ”Jag uppfattar dig inte som elak. Du är ordfattig, kan inte beskriva det bättre.”

    ANNA!
    Om du har tid med ovanstående ordmärkeri så har du nog tid att besvara min kommentar.
    Jag är varken ordfattig, elak, lat eller arbetslös. NOG FÖRTJÄNAR JAG ETT SVAR FRÅN DIG, ELLER VAD SÄGER DU?

    Vänligen, läs hela min kommentar igen och förklara sedan varför min man bara lever på mig och inte jag på honom?

  11. Det är inte alls personligt angrepp jag ville bara säga att alla svenskar går i new york är inte över klass och jag unnar verkligen set liv och är glad att hon har kommit så långt i sitt liv är bara tacksam

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..