Lyxlivet

29 oktober 2015 123 kommentarer
Åsikt & Debatt

Fick en kommentar:  

Kan ju verkligen förstå ”Mom” och hennes tankar. Jag har aldrig hymlat med att jag numer har ett väldigt bra liv. Det som skaver lite i mig är hur man egentligen ska förhålla sig till klasskillnader och priviligier… Att vara medveten – absolut! Men mer? Sen?

Det tycks finnas en mentalitet, hos en del att man på olika vis ska skämmas över sin tillvaro. Antingen skäms folk för att de bor i nån förort och typ tar sms-lån för att ändå ha råd att köpa ”rätt” statusprylar. Andra skäms över att de fått det bättre än innan. Man försöker vifta bort att man nyss köpt hus eller annat många andra tycker är lyxigt. Helst ska man vara total medelklass med total medelinkomst som har ”vett” nog att inte leva utanför normen.

Och mitt i alltihop är det busenkelt att kolla via Skatteverket, Ratsit och så vidare vad folk tjänar. 

Jag känner ofta ett behov av att förklara och försvara mig. Berätta om alla mina hundår, när jag gick till soc med mössan i hand, när jag levde på potatis och lök i flera veckor som nyinflyttad stockholmare. Om tolvtimmars-arbetsdagar, alla nej, alla nya försök och tårar. Allt som tagit mig hit. Men jag orkar fan inte längre. Inte så detaljerat och inlevelsefullt som jag kanske ”borde”. För är det något jag lärt mig på vägen så är det att pengar aldrig är en garant för trygghet och kärlek. Visst, pengar är en möjliggörare. Men herregud vad mycket rikt folk jag känner och vet som mår piss. OBS, såklart överlag jävligare för en ensamstående morsa som sliter inom hemtjänsten. Men tror ni fattar vad jag menar. 

Det kommer alltid finnas totalt världsfrånvända konsumtionstokar som aldrig behövt lyfta ett finger, men ändå har alla förutsättningar. Just dessa har jag faktiskt svårt att unna. Däremot – alla andra, som byggt sig ett bra liv känner jag genuint unneri inför. Lyxa på! Att ha det gött och samtidigt vara medveten om orättvisor och utsatthet går ju alldeles utmärkt. 

Och till er som undrar: nä, vi är inte ekonomiskt oberoende. Vi är väl mest några slags priviligerade övre medelklassmuppar som är bättre på att bränna än spara… 

  

123 kommentarer

Tycker inte alls du ska skämmas. Människor kommer alltid att ha olika ekonomiska förutsättingar precis som det alltid kommer finnas människor som är missunnsamma.

När jag och min man träffades så hade vi båda ”knegarjobb”, jobbade mycket extra, bodde i en liten och sliten lägenhet i ett mindre attraktivt område, åt sällan ute och om vi reste så var det på tight budget, etc.
Idag driver vi båda eget och har firmor som går väldig bra, vi bor i stort hus, äter ofta ute, vi reser flera gånger per år, etc.
Jag anser mig priviligerad, men skämmas det gör jag inte.

Linda ja men ni har ju jobbat båda två på att ni vill ha det så. Inte alla som värdesätter materiell standard högt i livet.
Ni är två personer jag bara skulle säga Grattis till ! Ni lever som ni vill och har strävat dit. Hur kan man missunna folk över en sån sak ?Fattar inte.
Men lyckan tror jag inte sitter i pengarna oavsett ?

@LaRose: så om BÅDA arbetar då är det ok att leva som man vill utan att skämmas för sin livstil, men om bara den ena arbetar så är det inte ok? Då har folk som du rätt att ifrågasätta ”men du lever väl så pga av din partner?”?

Som vanligt är dina konstanta kommentarer helt ologiska och du verkar ha ett oerhört stor behov av att hävda dig själv och din ”kunskap” om precis allt. I det här fallet en massa antaganden om hur folk lever.

P.s Och jag har stort hävdelsebehov också. Enligt Annica. Hur tycker du själv att du agerar och skriver till mig ? Personangrepp kanske ? Nedlåtande ?

Annica : Mina kommentarer är ologiska och osmakliga . Jag är nedlåtande och genuint dömande. Har jag skrivit så till någon specifikt ?
Läs vad du skriver till mig.
Ta dig en funderare . På allvar.

Svar till LaRose – jag orkar inte leva efter ”tänk om”. Jag måste leva på det sätt som funkar för mig. Shit happens o då får jag deal’a med det då.

”OBS, såklart överlag jävligare för en ensamstående morsa som sliter inom hemtjänsten. Men tror ni fattar vad jag menar.”

Haha fast vadå? Är det din värsta mardröm? Känns ju lite som att sätta sig på en hög häst och dra slutsatsen att det måste vara helvetet på jorden att vara ensamstående och jobba inom hemtjänsten?
Sen har jag ingen aning om vad ni tjänar, såklart… Men det livet ni lever nu i NY är ju inget som skulle vara hållbart i längden. Jag menar, ni är ju där på semester för tillfället. Såklart äter man ute varje dag osv. Skulle ni bo där tror jag att er vardag skulle se väldigt annorlunda ut? Eller?

Nu tror jag nog inte du läste ordentligt? Läs om, så ser du att jag tar det som exempel jämfört med vad jag beskriver som rika människor som mår dåligt. Pratar alltså inte om mig själv eller mina preferenser.

Min ensamstående mamma har slitit ut sin kropp i hemtjänsten. Jag ser det definitivt som en mardröm. Det handlar ej om att jag ser ner på henne eller hennes jobb, tvärtom: jag beundrar henne o andra som henne. Men att vissa jobb är otacksamt slitgöra tycker jag ej vi ska osynliggöra.

Ok men jag inbillar mig att hemtjänsten är mer humant idag…? Fint att hjälpa äldre människor och för vissa tror jag att det ger en mening iaf.

Haha nä. Du inbillar dig. Min mamma är tvingad till förtidspension pga trasig kropp. Vilket innebär lägre pension. Hon har inte jobbat inom hemtjänsten för att hon är godhjärtad o vill hjälpa gamla. Hon har jobbat där för att hon måste. Vi måste sluta se den här typen av jobb som ett kall som kvinnor väljer.

Ja att ” se ner ” på en kvinna eller man som arbetar inom hemtjänsten tycker jag var väldigt klumpigt och generaliserade.( Lät som ”skräcken ”liksom ). Finns säkert MÅNGA som trivs och mår bra av det !! Kan tänka att det är riktigt meningsfullt. Dock borde lönen höjas rejält !
Fattar dock inte riktigt vad ni menar med lyxliv att gå ut och käka gott några gånger i veckan ? Det är väl inte så anmärkningsvärt …?
Jag blir bara glad när jag ser sånt ?

Cissi : Ja tänk vad märkligt detta är. Jag lyfter inte ens på ögonbrynet om jag ser ngn , vem som , njuta eller ”lyxa” som man då kallar det.
Ser jag ngn äta gott och dyrt ofta tänker jag vad gott !! Haha….Jag vet av erfarenhet att pengar inte är vägen till lycka. Vet så många ekonomiskt oberoende som dras med både alkoholproblem och psykisk ohälsa. Det är inte i pengar eller inte pengar det sitter. …
Däremot så har man haft det ekonomiskt tufft tidigare eller kommer från arbetarklassen så kanske man njuter mer av ett annat nytt materiellt liv. Det är för förståeligt.
Men är det inte så i ditt fall att det är din sambos ekonomiska status som är god ? Att det är hans inkomst som du lever på främst ?
Eller är din livsstil enkom av dina egna intjänade pengar ? Skulle du kunna ”leva samma liv ” som singel eller ensamtående?

Jag tjänade bra åren innan jag träffade Linus, köpte egen bostad osv. Han tjänar ju mer eftersom han är 12 år äldre, man och driver stort företag, men personligen tycker jag det är viktigt att jag har ett eget kapital.

Det handlar ej om jobb. När jag jobbade heltid så hade jag en lön på 18,000. Den lönen ger inte det livet jag lever nu. Jag hade knegat på precis som min mamma o slitit ut min kropp innan jag fick avsluta med en skitpension.

Nu gör jag ungefär samma som Cissi. Bloggar, poddar, skriver krönikor. Det är vad jag trivs med. Jag har ingen utbildning alls. Inte ens gymnasiet.

Förstår inte varför driv att tjäna pengar är det enda drivet som räknas o varför jobbdrömmar är det enda som ses som vettigt eller seriöst. Jag har andra driv och andra drömmar. Vara förälder. Vara med mina barn. Måla tavlor. Skriva. Sträva mot enklare tillvaro. Osv.

Pension har du väl inte ännu…? ?
Ja men då jobbar ju du kan man säga ☺Nej jag håller med att det inte bara är jobbdrömnar som ska räknas. Men att kunna klara sig ekonomiskt om man blir själv kan vara en ganska skön och trygg självständig känsla . Eller håller du med ?

Jag ”hamnade” inom mitt ”yrke/jobb” av en slump (fanns inget annat vid den tiden för mig som nyutexaminerad och sen dess har det varit näst intill omöjligt att byta pga att man tyvärr verkar sättas in i ett fack efter en viss tids anställning inom ett omrade) och tjänar bra men vantrivs nagot fruktansvärt. Skulle gärna vilja byta nem mig sa att säga, till lägre lön men ett arbete jag inte trivs med. Tycker dessutom inte om att spendera pengar pa prylar eller annat…endast resor.
Tycker absolut inte att man ska skämmas för att man kan unna sig, de flesta arbetar ända för vad de har. Men tyvärr är kvoten arbete/lön väldigt skev i de flesta fall

Varför vill du inte jobba själv då ? Tycker inte att det är fel att hjälpas åt ekonomiskt på något vis men den där känslan att inte ha ett eget driv till att tjäna egna pengar….? Bara nyfiken på hur man tänker. Har du några ” jobbdrömnar ? Vad har du för utbildning eller försörjde dig på innan äktenskapet?

OT men ser oftare missunnsamhet nedåt än uppåt. Vad man skall eller inte skall ha råd med som fattig, tiggare, sjukskriven, ensamstående mamma eller dylikt. Samhället har en olustig trend att ifrågasätta fattigas livsval, kläder, transportmedel, telefoner, och här handlar det inte om att de fattiga inte skall behöva skämmas över sitt liv. Att som rik få nån gliring om hur ofta en koketterar hos frisören eller går på dagspa är ju inget emot hur ofta folk öppet gapar om att man inte vill försörja lata fattighjon. Fast det kanske är för att jag inte är rik och inte umgås med så många rika människor (utom dig, Natashja).

Cissi lev livet som du vill! Förstår inte missunnsamheten faktiskt. Om man är en dålig människa som fått pengar på ett oärligt sätt så ja, aldrig annars. Kram

Skämmas behöver man väl inte göra, men såklart det kan vara provocerande att se hur folk har det bättre än en själv medan de arbetar mindre.

Ja fast oftast är det hårt arbete som ligger bakom en god ekonomi. Inte om man lever på någon annan men oftast är det någon som har slitit hårt , kanske försummat både familjen och sina barn.
Det som framställs i media är ju ofta rätt skevt !

Jo absolut. Tyvärr är ju världen inte särkilt rättvis.

Ja men lever du på dina egna pengar eller till största del av din sambos ? Det är skillnad tycker jag. Eller alltså hur man framställer det.
Jag lever mer av min mans pengar än mina egna i perioder. Gillar inte alltid det och är inte stolt över det direkt… Han tjänar mer helt enkelt. Trots att jag jobbar bra och trivs med mitt jobbval alla gånger.
Det kanske är därför man kanske ” tonar ner ” ibland. Att leva ” på någon annan ” har ju aldrig setts som särskilt sexigt i vårt samhälle ?

Ja fast nu pratade du om Cissi. Hon kanske inte drar in samma pengar som Linus (vem gör det??) men att påstå att hon lever på Linus för att hon inte har samma inkomst är ju ganska nedvärderande. Framförallt för kvinnor generellt som ofta både tjänar mindre o jobbar mer deltid än män.

Jo LD . Om man har en man / kvinna som jobbar hårt och man själv ligger hemma och pillar sig i naveln på dagarna ( kanske har skolbarn , dvs man är inte föräldraledig längre ) så tycker jag visst att man lever på någon
annans ” svett”. Hur kan man tycka annorlunda?
Men är det en överenskommelse som båda trivs med så är det ju bara att köra.
Men det är fortfarande en som lever på den andre likväl.

Det är vansinne egentligen. ”Det ska löna sig att jobba” som liberalerna brölar. Jaha för vem då? För min mamma som jobbat sönder sin kropp inom vården för 20,000 i månaden?

För mig är ”Klass” något man har, inte något en tillhör.

Och vilka förutsättningar ang ekonomi i livet är inget en ska skämmas för – om en inte oärligt fått tag i pengar. Tycker jag.

Skriv en kommentar