Mer om pengar 

30 oktober 2015 25 kommentarer
Åsikt & Debatt

Jäkla drag i komnentarsfältet under förra inlägget, kul! Pengar är väl ett ämne som berör, alltid och jämt.

Tänker på det här med att vara försörjd. Kvinnofällan, eller i många fall självvalt. Men ändå en kvinnofälla?

För inte så länge sen tyckte jag, kompromisslöst att alla kvinnor som kan ska försörja sig själva. Numer har jag en lite annan syn. För efter att ha fått barn, och varit förälder i snart nio månader fattar jag hur svårt det kan vara att ta sig ur könsroller. Könsroller där kvinnan tjänar betydligt sämre, och därför blir den som vill eller förväntas ta mestadels av köret (obetalt) hemma. Nu har jag ju kunnat frilansa en del ändå, eftersom jag har ett sånt yrke där det går. Men min inkomst senaste året är ju inte vad den brukar. Och därmed har vi upplägget att Linus helt enkelt betalar betydligt mer. Enligt oss båda helt rimligt.

Så ja, visst är jag en (delvis) försörjd kvinna just nu. Köper fortfaranfe mina egna prylar, betalar frisörbesök själv och så vidare men han står för de flesta av alla fasta kostnader. Jag har en buffert med sparpengar från en lägenhetsaffär men känns skönt att inte behöva nalla därifrån mer. Och så kom ödmjukheten inför att man måste kunna leva bra med hjälp av någon annan. Utan att känna skuld och skam. 
Hur jämställda man än vill vara så går det ju inte att ändra på biologin – att vi med livmoder föder barn. Vi hamnar ofta i pausläge, ekonomiskt. Och det måste få vara helt okej. Jag skulle sällan kalla någon för golddigger längre. För av nyvunnen erfarenhet är det inte så svartvitt. Visst finns det såna brudar, som av uppenbarliga skäl valt en snubbe och parkerat sig i ett lyxliv utan att lyfta ett finger. Personligen skulle jag börja mögla, men samtidigt – vem är jag att döma?

Självständighet kan komma från annat än ett kontoutdrag. Så länge man lever med någon som respekterar en, oavsett hur mycket eller lite man drar in till hushållskassan.

Eller hur tänker du?

25 kommentarer

Titti, Jag skull inte ha minsta problem med att dela allt på mitten vid en skilsmässa eftersom det är tack vare mig som mannen kunnat jobba upp sig under åren.

Anna: Ja, för LD är ju känd för att söka upp folk i deras hem när de varit otrevliga mot henne. Det har ju hänt massor med gånger eller hur? Men om du verkligen är så orolig ska jag ge dig ett tips. Angrip inte främmande människor på nätet som du inte vet något om. För du vet som sagt inte när du attackerar någon som faktiskt kommer ta kontakt med dig. Och innan du låtsas att du bara är saklig och diplomtisk igen, att skriva till någon man inte vet något om att den är extremt lat, bara lallar runt och inte förtjänar det den har lika mycket som andra – det är ett personangrepp och det vet du också. Du fick ett personangrepp tillbaka och det är fullständigt rimligt och rättvist.

Huvudregeln är att tillgångarna fördelas lika mellan makarna, men det är även fritt för makarna att hitta en alternativ lösning som passar dem”, enligt juristjouren.se

Nu verkar det vara en hel del Annor här.

Din aggression skrämmer mig Lady D, jag kommer att försöka ta bort min mejladress här iom att jag använder min riktiga.
Jag valde själv att förbise din kommentar om att jag är en äcklig sugga, jag svarade väldigt diplomatiskt.
MEN vet du, du vann!
Du har fått mig att känna obehag och osäker i mitt hem.
Grattis liksom.

@Anna: och jag vill tillägga att jag inte är någon LD ”anhängare” jag tycker lika ofta tvärt emot henne som jag håller med henne. Jag försöker vara objektiv eftersom många är så anti henne (och i många fall kan jag förstå det) men det betyder inte att det är ok att angripa en person som lat osv som du gjorde. Jag skulle också ha blivit rosenrasande om någon skrev, som du gjorde, till mig. Du verkar vara lite av en manipulativ person dessutom med tanke på din kommentar om obehag och osäker i ditt hem. DET tycker jag är obehagligt. Manipulativa människor är väldigt skrämmande.
För övrigt framstår du som oerhört okunnig i många av dina kommentarer. Lycka till med ditt dömande och manipulativa beteende.

Självklart kan man inte dela 50-50 under en föräldraledighet. Men delar man den 50-50 är det ju inga problem! En i taget blir försörjd av den andra. Jag tycker man ska ha en egen inkomst och pension i längden. Det lönar sig för hela familjen – total sätt mer pengar, mindre risk för skilsmässa, bra förebild för sina barn mm mm

@Wolfie: har ni barn är inte allt ditt om ”karlsloken” dör. Och vid skilsmässa är det bara din makes goda vilja som avgör huruvida hälften ska vara ditt.

Wolfie – vi har inte heller nått äktenskapsförord, men helt ärligt skulle jag inte vilja dela vårt rakt av vid eventuell skilsmässa. Min partner hade flera hundratusen mer än mig med in i äktenskapet. Skulle inte kännas ok nånstans att ta hälften av det.

Vi delar lika på föräldraledigheten och när jag är hemma betalar jag in mindre till vårt gemensamma och han mer. Så jag har mina egna pengar som jag handlar mina grejer (kläder, mina nöjen som mat ute, vin ute mm) för, våra grejer (mat, kläder till barn mm) betalar vi från vårt gemensamma. När han är hemma betalar jag in mer och han mindre. Enkelt. Kan tillägga att vi visserligen kan bråka rätt mycket (normalt mycket tror jag ;-)) men aldrig om pengar.

Från dag 1 har vi kört ”allt mitt är ditt” tack vare att mannens inkomst är typ 3ggr min (trots att jag inte har nån direkt låg lön) och särskilt så efter att vi gifte oss eftersom vi inte har något har inte äktenskapsförord. Jag kan göra vad jag vill med våra gemensamma inkomster (inom rimliga gränser) och det gäller även för min man. Och jag har inte nån egen buffert, men vi har en gemensam just eftersom ”allt mitt är ditt”. Om nu vi skulle skilja oss så delas allt lika och dör klarsloken, ja då är allt mitt 😉

@Lisa Jag håller med dig och ärligt så blir jag mörkrädd när jag får höra hur lite en person kan om just pension. Vissa tror att all deras pension finns i Orange Kuvert och så är det ju verkligen inte. 18,6 % av den skatt du betalar går till pensionssystemet. Ca 4,5 % av den lön du får betalar din arbetsgivare till det tjänstepensionsbolaget som man har ett avtal med. Och sen har vi privat sparande för den som vill och kan. Men många, så oerhört många har ingen aning om detta. Har man haft många arbetsgivare då är sannolikheten stor att man jätte svårt att få en samlad bild av vad är det man egentligen kommer att få. Det absolut värsta av allt, det är att de träffar mig när det redan är försent, för jag kan inte hjälpa dem att planera och påverka 2 år innan de ska gå i pension. Helst av allt skulle jag vilja träffa människor i 30 och 40 års åldern så att man kan lägga upp en plan, fä dessa att aktivt göra vissa val som kan hjälpa dem att få en bättre framtid.

Förstår att det är en jobbig situation för båda parter, det du beskriver. Men jag förstår inte att någon idag kan säga att de inte har lite koll på vilken pension de kommer få ut och hur olika delar av pensionen samverkar. Massor av information finns att få från alla håll i olika format. Att bara sitta och tänka ”det löser sig nog, jag får pengar när den dagen kommer ” är väldigt naivt. Alla måste ta ansvar för sin egen pension. Det finns inga ursäkter faktiskt.

Jag jobbar på Pensionsmyndigheten som Kundvägledare. Mitt jobb går ut på att träffa människor och hjälpa dem att förstå pensionen, få en helhets bild, förklara varför det har blivit som det har blivit och man kan hjälpa dem att leva resten av livet. För det är just det som är grejen, resten av livet.

Det gör så förbaskat ont i mitt hjärta när jag sitter mittemot en kvinna, som större delen av sitt livet jobbat deltid pga. att hon valde sina barn före allt annat. Pga. detta inte kunnat konkurrera om lönen som t.ex. hennes man, inte bytt jobb, kanske t o m slitit och förbrukat sig själv pga. ett fysiskt krävande jobb. Och så sätter vi igång att prata och planera och jag inser snart att hennes förväntningar inte är realistiska. För även om hon anser själv att hon har jobbat hela livet så har hon ju inte gjort det. Hon har varit den som har varit hemma mest och det genererar ingen pension.

I Sverige kan vi arbeta oss till en pension och vi kan leva oss till en pension. Den biten vi lever oss till, den heter garantipension och garantipension mina vänner är något som inte betalas ut ur pensionssystemet utan den betalas ut med hjälp av skattebetalarnas pengar. Kvinnan i mitt exempel har garantipension, för att de inte har klarat av att tjäna sig till en pension.

Sen kommer nästa fråga till en sådan som mig, är det rimligt att mina skattepengar ska gå till någon som inte kunde/ville tjäna in till sin egen pension? Ska jag behöva tjäna in till min egen pension och betala någon annans?

Det här är rimliga frågor, utan några egentligen rimliga svar.

Blir positivt överraskad av det du skriver. För ett tag sen var det mycket mera svart eller vitt angående vem som drar in pengar till familjen. Lägg på ytterligare några barn ( och erfarenhet) och fortfarande en märkbar löneskillnad så kanske det plötsligt inte ter sig så väldigt konstigt att en i förhållandet stannar hemma längre än ett år för allas bekvämlighet. Som jag skrev redan då, jämställdhet är inte att båda gör exakt samma sak lika mycket utan att båda känner sig uppskattade!

Jag tänker att den som gått ner i tid eller är f-ledig länge ska sätta av ganska mycket i ett privat pensionssparande! Bara gör det.

En får ju leva som en vill. Det som är viktigt att minnas tycker jag är att inget varar för evigt. (Oftast inte). För mig är en inkomst och sparande viktigt då jag förhoppningsvis går i pension nån gång och vem säger att min partner försörjer mig då!? Hen kan ha lämnat för ny partner eller gått och dött. Vem försörjer mig då?! Så för kig är självständighet även viktig i tvåsamhet. Skulle nått hända och jag blir ensam med barnen så skulle vi få det att gå runt ekonomiskt ändå med vissa omprioriteringar (byta hus mot lgh, inte ha två bilar osv) oerhört oromantiska tankar men jag vill inte stå där med skägget i brevlådan.

Både jag och maken är välutbildade och har höga inkomster. Vi delar föräldraledigheten 50/50. När jag är hemma med barn så ber så betalar han mer och sen gör vi tvärtom när han stannar hemma. Perfekta upplägget!

Tja. Å ena sidan handlar kvinnors frigörelse på strukturell nivå väldigt mycket om ekonomi. Anledningen till att kvinnors löner ramlar efter är till viss del för att kvinnor tar ut större delen av föräldraledigheten, vabben och utför obetalt arbete som är slitigt mentalt och fysiskt vilket resulterar i sjukdom. Detta resulterar i att mäns position som försörjare cementeras och kvinnor fastnar i en traditionellt utsatt position där hon är beroende. Å andra sidan är ju detta ett strukturellt problem, och kvinnor som lever i dessa situationer är ju inte problemet. Om vi skall klandra några skall vi ju klandra de män som inte utför hälften av arbetet hemma eller tar hälften av ansvaret för hemmet. Såklart. Man kan ju inte klandra kvinnor som utför arbete som måste utföras, och som de dessutom är uppfostrade att utföra. Det är inte kvinnors fel att de tjänar mindre för att de är föräldralediga längre eller ”väljer fel”, för vad är egentligen alternativet, rent realistiskt, i dagens samhälle där allt ser ut som det gör och vi uppfostrats som vi har.

Tycker lätt att det bara handlar om vem man tycker om, typ som kommentaren i tidigare inlägg. Du, Cissi, är en stark kvinna som bara råkat gifta dig med en rik man, medan Lady Dahmer är en lallande snyltare som kan skylla sig själv när pensionen kommer, trots att ni har samma jobb, samma förutsättningar och är gifta med samma familj som försörjer er och gör er livsstil möjlig. Självklart ingen skam i att bli försörjd eller försörja någon, men strukturellt är det ju ändå ett frigörande genombrott när kvinnor fick möjligheten att försörja sig själva. Tycker inte vi behöver hymla åt något håll och fattar inte ens varför det är en diskussion.

Jag tror det finns olika sätt att leva på och olika sätt att bli lycklig på och var och en måste hitta det som funkar. Vi är miljarder människor på jorden, vi kan inte förvänta oss att alla ska vara lika och funka lika. Men ändå har vi bara EN mall, en form, där alla ska passas in. Vi ska jobba och vara produktiva och tjäna pengar. Punkt. Alla som faller utanför den ramen avfärdas som lata, konstiga, dumma, fel. Det finns inget utrymme för andra slags liv och andra slags människor och det tycker jag är förjävligt.

Skriv en kommentar