BB-krisen – ett krig mot oss kvinnor

Februari 2017: Några par med höggravida kvinnor i spetsen står och huttrar framför ABF-lokalen i Sollefteå. Barnmorskan Maria tar fram en plastmodell av en fitta och placerar den i passagerarsätet på en bil för att visa vad de blivande föräldrarna ska göra – om det blir till att föda i bilen. Sollefteås BB är numera stängt. Paren som kommit hit känner oro. Kommer de att hinna åka den långa vägen till Örnsköldsvik eller Sundsvall? Det är 94 kilometer till Ö-vik, 118 till Sundsvall. I vinterväglag.

Några veckor senare händer det. Emma och Jim är på väg till långt bort-BB i Örnsköldsvik. Då kommer krystvärkarna. Emma beskriver det på Fejjan: ”Jag försöker för kung och fosterland knipa allt jag kan, för jag vill verkligen inte föda i bilen. Samtidigt som jag har panik, är otrygg och rädd + alla dessa jävla gupp”. De är mitt i ingenstans och har knappt mobiltäckning. Till slut får de tag i en barnmorska som försöker guida dem, samtidigt som bebisens huvud är på väg ut. Då hör de på radion att vägen är avstängd – de måste åka en omväg.

Några minuter senare är barnet ute. Emma får själv gå över till ambulansen. Hon skriver: ”Utan byxor eller skor, med navelsträngen hängandes och vår dotter på bröstet får jag kliva ur bilen i snön, i minusgrader”.

Barn ska man föda på trygga platser. Helst ett sjukhus, om du frågar mig. Att tvinga blivande mammor att sitta i bil i över en timme i brinnande värkar – vet ni vad det är? Det är rent och skärt kvinnohat. Klubbat och signat av mestadels män. Landstingspolitiker och påstått kunniga ministrar som aldrig varit i en brinnande värk. Som aldrig behövt oroa sig över förlossningstrauman och underlivsskador. Som aldrig behövt professionell hjälp för att komma förbi en förlossningsdepression, delvis triggad av en traumatisk vårdupplevelse. Eller brist på vård.

Vår sjukvårdsminister Gabriel Wikström har velat ”lugna oroliga” i samband med att debatten om BB-krisen i hela landet blossat upp. Lugna? Han kanske ska lägga större fokus på att åtgärda? Sluta jiddra, börja trolla. Och det nu!

Mars 2017: Lara åker in till BB i Kristianstad för att föda sitt andra tvillingpar, hemma väntar hennes tvååriga döttrar. De föddes med kejsarsnitt, och Lara önskar det den här gången också. Hennes läkare nekar, säger att han vet bäst. Men efter att Laras tvillingpojkar fötts går något fel. Det går hål på livmodern, Lara blöder kraftigt och får hjärtstillestånd. Det tar en halvtimme att återuppliva henne. Fyra dagar senare avlider Lara och lämnar man och fyra små barn efter sig.

Sjukhuset har gjort en lex Maria-anmälan. Den tredje (minst) sedan 2013 angående dödsfall i samband med förlossningar på sjukhuset. Både mammor och barn har dött och en utredning visar på brister i omvårdnaden.

Sommaren 2015: Vattnet går för en kvinna i Mellansverige. Hon som ska föda tvillingar – om åtta veckor. Ambulansen hämtar henne. Och det som händer sedan är ett starkt bevis på kvinnohatet inom vårdpolitiken: Ambulansen irrar runt och får nej från förlossningsavdelningar i sex städer: Hudiksvall, Sundsvall, Gävle, Falun, Uppsala och Västerås. Det finns ingen plats. Kvinnans värkar intensifieras. Hennes älskade barn kommer strax att födas, prematura och i akut behov av vård.

Ambulanspersonalen beslutar till slut att köra in i garaget på akuten i Gävle för att invänta direktiv. Mamman har ungefär två minuter mellan värkarna men ingen barnmorska kan skickas ner. De är gravt underbemannade. Sommartider. Vikarier. Ansvariga politiker på sina sommarställen. Mamman känner att första barnet är på väg. Det börjar pratas om helikopter till Stockholm. Men så ger Gävle grönt ljus och det slutar gott. På håret. Kan vi ens sätta oss in i den här mammans totala skräck?
Signalen från samhället är tydlig – du är inte värd mer än så här. Och Gabriel Wikström uppmanar till lugn. Jag skulle snarare vilja uppmana till våldsamt upplopp. Eller i alla fall mer ”bråk” för varje kvinnas självklara rätt till en trygg och säker förlossning.

Själv hade jag en fin förlossning med personal som inte verkade stressade, höll mig i handen och tryckte våtvarma handdukar mot mitt brinnande underrede. Som en förlossning borde vara. Men den tryggheten får inte Emma och andra som tvingas föda i bilen. För att det lokala BB:t klappat igen på grund av ”resursbrist”. För att de skickats hem felaktigt. För att förlossningsvården inte fungerar. Hen (ofta han) som påstår annat inte bara ljuger, utan förminskar samtidigt tusentals kvinnors rädsla och ångest. Det måste få ett slut. BB-krisen är inte bara en sjukvårdskris, det är ett krig mot kvinnor.

Detta är en av mina senaste krönikor i mama, som nu även ligger uppe på webben (många har redan delat och börjat debattera den). Grät flera gånger när jag gjorde research och skrev. För att det som bland annat hänt Lara och hennes familj är så fruktansvärt att jag knappt kunde finna ord. Det SKA inte kunna hända här! TRE döda mammor på ETT jävla BB under några år! Fattar ni hur sjukt det är?!? Ja, klart ni gör. Men låt oss som sagt skrika oss betydligt hesare över en BB-kris i ett välfärdsland som nu tyvärr bara ser ut att bli ännu värre. Sommaren är här, sjukhusen har mer personalbrist än vanligt. Landets BB:n går ännu mer på knäna.

Så snälla – följ och SPRID vårt (mamas och mitt) superviktiga #släppinosspåbb ! Dela gärna den här texten, våga vara fly förbannad. Tillsammans kan vi öka pressen på beslutsfattare. Tillsammans kan vi ta kampen mot det helt öppna jävla kvinnohatet inom vårdapparaten.

  1. Jag blir så sjukt förbannad, ledsen och ångestladdad av hur förlossningsvården är idag. Helt jävla sinnes!! Satans viktigt att bråka nu!

  2. Usch vilken ångest jag får när jag läser detta. Med 6 mil till BB så fick vi lite panik när vattnet gick alldeles för tidigt. Det var fullt på alla neonataler i södra Sverige men tillslut fick vi ett ok, 17 mil bort. Man är bra liten då och livrädd för både sin egen och barnets del då första slutade i akut snitt. Denna gång hade jag en av sjukvården godkänd snittplan och vi fick ambulans så det slutade bra, tillslut. Men oron, ångesten, ilskan och besvikelsen över att inte kunna få föda nära den finns kvar.

  3. I Mora stängde de ner BB på grund av personalbrist och öppnade aldrig mer. Mora BB var populärt, bra och tog emot kvinnor från hela norra Dalarna och även från Hälsingland. Nu har kvinnorna i Mora åtta mil till Falun och jag antar att landstinget inte tycker att man ska bo längre norrut i Dalarna än så … Jag har själv lagt till det på listan över anledningar att inte försöka sig på fler barn.

  4. Fy så hemskt och så bra skrivet. Är så arg att jag knappt kan skriva detta. Och svaret på den klassiska frågan”tänk om det var män som födde barn, hur skulle det vara då?” är väl rätt tydligt. Klart som fan att det hade sett annorlunda ut. Hade män fött barn hade de fått föda barn på BB-avdelningar med lyxhotellstandard och en specialistläkare på varje sida och en stab av upp-passare. Män hade blivit dyrkade för att de för nytt liv till världen. Vad får vi kvinnor för att vi är dom som som föder barn i världen? Jo vi straffas och skammas och får be om ursäkt för att vi är besvärliga och behöver landstingsresurser när vi ska föra mänskligheten vidare.

  5. Födde mitt andra barn, (första född juli-15) för 13 dagar sedan. Första förlossningen gick relativt fort 5,5 h på förlossningen. Denna gången har jag haft förvärkar i 3 v. Nästan varje kväll… tänker att det inte är dags i kväll heller och går och lägger mig. Kl 01.45 vaknar jag av en monstervärk och 3 min senare en till. Väcker mannen, som ringer barnvakt omgående. Jag ringer förlossningen, det är fullt. Barnmorskan ber mig stanna hemma. 02.40 pallar jag inte mer. Ringer från bilen till förlossningen, barnmorskan är irriterad och säger att det fortfarande inte finns nån plats. Jag säger att jag sätter mig i väntrummet. Får en plats på prenatal, inskriven kl.03.15 och blir undersökt öppen 8 cm. Blir lovad att bm på prenatal kan förlösa mig, men att det inte finns någon utrustning där, lustgas etc. Får ganska snabbt plats i förlossningens isoleringsrum. Delar dock personal med andra förlösande. Blir lämnad stående på knäna i sängen etc. Barnet föds 05.55. Allt går bra som tur är! Kl.10.00 måste vi lämna rummet och 11.15 åker vi taxi till patienthotellet i Lund (rekommenderar varmt, var där med första också) det jag vill komma till är att situationen är skrämmande. Smärtan och ovissheten att ha möjlighet till stöd och smärtstillande att barnmorskan ska ha tid till att guida och förklara.

  6. Så bra skrivet! Gåshud över hela armarna, tårar i ögonen, och en jävlar-anamma-känsla i bröstet. Jobbar i vården och vet hur kämpigt det är. Tack för att du lyfter detta och tack för en skarp blogg (och podd!)! Kram

  7. Usch! Jag gråter när jag läser! Jag såg intervjuer med Emma på tv när hon tvingats föda sitt barn i bilen. Jag grät då också. Hon skakade på rösten och såg så himla liten och sårbar ut. Jag kan inte ens föreställa mig vilket trauma det måste ha varit. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon och alla andra som blivit behandlade så här av förlossningsvården har fått den hjälp de behöver och mår bättre idag <3

  8. Jag har precis blivit beviljat ett planerat snitt efter en del krigande. Anledningen till min önskan om snitt är just på grund av krisen som råder inom förlossningsvården i Sverige. Med en BF i mitten av Augusti kände jag att nej, jag ställer fan inte upp på att bli skickad långt bort och sen vara utelämnad till stressad personal. Håller med tidigare inlägg om att mäns förlossningar hade inneburit bra smärtlindring, fullt närvarande personal och en hejdundrans eftervård. Blir så jävla trött på att kvinnor alltid förminskas och bortprioriteras!

  9. Den som användet att det är så ”naturligt” att föda barn och att kvinnor fött barn i alla tider som argument mot ökade resurser tänker kanske inte på hur hög mödra- och barndödligheten varit genom historien och hur hög den skulle vara om ”naturen” fått råda. Jag hade definitivt inte levt i alla fall.

  10. TACK Cissi för att du krigar med oss! Vi barnmorskor har skrikit oss blå i många år nu, för vad som känns som döva öron. ”Skräm inte mammorna”, ”var lojal”… Fuck it! Vi sliter som djur för kvinnors rätt till en trygg och säker vård men ingen jävel GÖR något för att ge oss rätt förutsättningar. Det är hög tid att även ni som inte jobbar inom vården börjar vråla högt, kom så hjälps vi åt ❤ utan er orkar vi inte.

    Jag blir även sjukt provocerad av att till synes INGA mor- och farföräldrar krigar med oss? Det är deras döttrar och barnbarn det gäller! Alla berörs av det här sjunkande skeppet. Det är ynkligt att nöja sig med att ”mor och barn överlevde”. Att föda barn ska vara en positiv upplevelse och är något som en kvinna bär med sig för resten av sitt liv. Att tvingas bära på ett trauma skapar psykisk ohälsa, att gå genom livet med en känsla av styrka och kraft skapar självsäkra mammor med en jävla power, är min fasta övertygelse… och det är väl där skon klämmer, som vanligt. Inget patriarkat gillar starka, självsäkra kvinnor…särskilt inte i grupp.

  11. Bra inlägg! Personalbristen är ju det stora problemet och det som man måste lägga resurserna på att åtgärda, högre lön och försöka få in fler på barnmorskeutbildningarna. Men kvinnohatet börjar redan där, alldeles för dålig lön i kvinnodominerande yrken.

    1. Grejen är att det finns gott om barnmorskor i Sverige, men ont om rimliga arbetsvillkor. Politikerna tjatar om brist som för att skylla problemet på något som de inte kan påverka. Istället för att lägga pengar på att utbilda fler som säger upp sig efter ett par år borde politiker och arbetsgivare börja behandla sin personal bättre. Högre löner, men även grundläggande arbetsmiljömässiga åtgärder såsom t.ex. raster, möjlighet tilll toabesök på arbetstid, sommarsemester (vet att det låter som ett dåligt skämt men på flera kliniker i Sverige får barnmorskor inte ut sin lagstadgade semester i sommar – vem vill vara lojal under de premisserna??) Givetvis behövs även nyutbildade fortlöpande, men för att det ö.h.t. ska gå att hålla en rimlig nivå på utbildningen (som till stor del är och måste vara verksamhetsförlagd praktik) så behöver de som handleder studenter ha en rimlig arbetsmiljö. Håller med dig om att personalbristen är grundproblemet men tror att lösningen ligger i att vara mån om den arbetskraft man redan har.

  12. Fy fan vad bra skrivet, denna krönika är bästa du gjort någonsin Cissi!! Blir så arg av denna frågan, och sugen på att delta i massdemonstrationer och skandera slagord! Upp till kamp alla kvinnor (och alla solidariska män)!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..