Medeltiden still here

Min vän och tv-kollega Soraya är åter i rutan, en månad efter att hon fött bäbis. Och nu konmer garanterad moralspyor á la ”huuur kan man lämna sin bäbis sådär?!?”…

Får liksom ont i magen på förhand, å alla mer eller mindre nyförlösta kvinnors vägnar. Eftersom jag vet att det där moraliserandet alltid kommer – oavsett om man bara drar iväg till Åhléns några timmar och shoppar amningsbehåar UTAN bäbis, eller börjar jobba ganska snabbt efter förlossning. Oavsett så ska vi skammas. Tyvärr oftast av andra kvinnor.

Såna som ser sig som ”riktiga mammor” som ”minsann inte vill vara ifrån min lilla älskling en sekund”. Som lagt såpass mycket av hela sitt människovärde i att ses på som den goda modern att de värderar andra kvinnor efter samma snäva mall.

Gissa vad? Jag älskade att vara ifrån min bäbis! Nästan lika mycket som jag älskade att snusa i hans fjuniga nacke.

Jag älskade att lämna bäbisbubblan och känna mig som annat än bara en maskin. Att få LÄNGTA, samtidigt som jag var helt trygg med att Hempan fick viktig anknytning med sin pappa, farmor, farfar eller mormor och morfar. Den där innersta cirkeln, de som älskar en mest. Det var balsam för mitt bräckliga psyke att inte behöva bära anknytnings- och primärförälder-oket allra mest. Pratade med Läckberg om det i söndags när vi hade en heldag på deras landställe. Och inspireras verkligen av hennes föräldraskap. 

”Man ska förhoppningsvis vara förälder i typ 40 år”, sa hon medan vi grejade i köket.

Gillar man inte, alltså som i mår ganska dåligt stundvis, första ett-två åren så måste man våga be om hjälp! Ingen kommer tacka en för att man körde sitt mående i botten i jakt på duktighetspoäng. Är man typen som rentav blir en bättre morsa av att börja jobba tidigt så… Varför försöka klämma in sig i annan box? 

  1. Skulle gärna börjat jobba igen! Redan efter tre månader, minsta är nu fem månader, och min sambo vill gärna vara hemma. jag har ju vart hemma nu i 2år med första! men jag har ju då fött barn så tätt att kroppen är så trasig att jobba inom vården inom den närmsta tiden är otänkbar.. nåja är ju en närvarande mamma iaf som BVC-tanten så snällt sa som tröst..

    1. Alltså förlåt Malin att den här kommentaren hamnar hos dig nu, men detta eviga nedvärderande av distriktsjuksköterskans titel. ”BVCtanterna” har minst 3, ofta 4-5 års högskoleutbildning. Vilka andra akademiker definierar man på det sättet? Bara en parentes (som jag dock tycker är väldigt viktig).

      1. Ja…de har väl sjuksköteskeutbildning i botten på tte år…sedan jobbat några år och efger det vidareutbilda sig till distriktsjuksköterska eller barnsjuksköterska. Så är en hel del års utbildning. BVCsköterskan säger jag alla fall.

      2. Jag skulle nog vilja påstå att BVC sköterskorna alltid har specialistutbildning i antingen barn- och ungdom eller öppen hälso- och sjukvård (distriktsköterska).
        Med andra ord 4-4,25 års högskolestudier (om man inte har flera specialister som många BVC sköterskor också har). Tack Emelie för att du står upp för oss 🙂 Och Malin, du menade inget ont, det fattar vi 😉

      3. SÅ lång utbildning?! Ursäkta, men har ofta undrat vad de har för utbildning pga verkar typ ha noll koll. Nu kan jag ju inte tala för alla, men har hört sååå många som tycker att de på bvc bara verkar citera livsmedelsverket..

        1. Ja. En distriktsjuksköterska har 255 högskolepoäng med sig. Att jämföra med ex grundskolelärares 240 hp, journalisters 180 hp, socionomers 210 hp el. juristers 270 hp. Sjuksköterska är en skyddad titel och bör benämnas med denna. Inget ont om Malin ovan eller Cissi som också använt sig av BVCtant som begrepp, men som sjuksköterska och språkpolis (😉 iaf språkintresserad) blir jag upprörd över hur min yrkesgrupp marginaliseras. Inte bara i bristande respekt inför vår roll i vården (där lön, arbetsvillkor osv inte anses viktiga områden att prioritera för oss), utan även inför våran kompetens och akademiska status. Sen kan jag, som småbarnsförälder, hålla med om att BVC som verksamhet kan upplevas som fyrkantig ibland. Men som många andra områden inom vården så tror jag att pm, vårdplaner och mätverktyg styr mycket.
          Ursäkta för utsvävningen här.

      4. Jag kan komma på en annan grupp akademiker man titulerar på liknande sätt- ”dagisfröken” aka förskolelärare.

  2. Det är väl känt att både mamma och barn, och pappa också, ska må bra. OCH ATT DET FINNS MÅNGA, MÅNGA VÄGAR DIT.
    Heja Cissi!
    Heja Soraya!

  3. Fast hon var ju bara där och hälsade på… både bebisen och hennes man var ju med, han fick sitt skägg fixat och hon kom in och överraskade sina kollegor.

  4. Tycker det är bra att alla känner olika och önskade att alla respekterade det!

    Jag vet att jag tänkte tanken att tänk om hon tänker vilken press hon :ar att hon MÅSTE tillbaka tidigt för att visa att de har jämställt etc, men vad vet vi, det vet ju bara hon! Å jag hoppas hon och alla andra får göra som de vill.

    Jag däremot börjar jobba om två månader, efter att ha varit hemma med dottern i 1.5 år plus åtta veckor innan bf.. Jag har sån ångest jag vill inte vara ifrån henne ännu.. Jag är inte redo, är hon redo? Jag har inga dagar kvar, jag kan inte få fler av min man.. alla säger att vi kommer vänja oss, att det är det rätta att hon ska börja förskola. Att jag måste börja jobba igen ..

    Tro inte att pappan smitit undan, han jobbar skift och har förmånen att vara hemma mycket och vi hjälps åt så mycket vi

    Jag hoppas vi växer in i det och att allt kommer gå bra!!

    Men åter igen! Jag tycker att varje familj ska göra det man behagar. INGEN annan ska väl bestämma det ..

    1. Hej, förskola är inte enda sättet. Det finns många som väljer att vara hemma med barnen längre på olika vis, ofta blir det att prioritera om för att ha råd, att båda jobbar deltid osv är ett sätt. Kände exakt samma som du när jag började jobba efter 1.5 år. Fått massa skit för att vi fördröjt förskolestarten (hade på riktigt ingen aning att det skulle vara provocerande för folk!) men det har varit så värt det. Kolla gärna gruppen hemmaföräldrar på Facebook om du vill. Där finns många bra tips om man vill fördröja förskolestarten eller inte ha det alls. Kram!

    2. Om man verkligen inte vill ha sitt barn på förskola så kan det gå att lösa på andra sätt om man är redo att (ofta) offra sin ekonomiska standard och tex leva på en lön. För vissa kanske det innebär större justeringar av sin livsstil och för andra mindre. Det är en sån otrolig norm att man ska lämna barnen på förskola att man kanske inte alltid sett vilka andra alternativ som finns. Hoppas att det oavsett löser sig till det bästa för dig och familjen!

    1. Vet ej, men brukar alltid bli det så fort nån hyfsat nyförlöst bara lämnar bäbis ur sikte i 14 sekunder

      1. Jag förstår tanken bakom inlägget men att använda Soraya som exempel utan att ha sett hennes insats i tv- rutan….
        Hennes man var där för att få skägget trimmat, Soraya kom in i studion med bäbis i famnen och så hej. Det var inte så att hon var ”back to work to work”.

  5. Varför ska alla alltid passa i en form över vad som är så kallat ”normalt”, vare sig det gäller matning av barn, hur länge man är föräldraledig, hur mycket vikt man ”bör” lägga på sig som gravid, storlek på mage etc etc

    Kan man inte hålla allt detta flytande så alla får vara sig själva? Då skulle alla må bättre och slippa känna sådan press hela tiden, livet är för kort för att må dåligt.

    De som känner att de måste ta upp andras svagheter (eller sådant som de tycker är svagheter) ta en minut och lyft de istället.

  6. Mina erfarenheter:
    Komma tillbaks till jobbet. Var helt slut efter mina 9 månader hemma med high need baby. Jag var ett vrak. Alla kvinns började direkt skuldbelägga som om det vore fel på mig ”när jag var i din ålder var jag dagmamma åt fyra ettåringar samtidigt”, ”Du har fel, det där är ju den härligaste tiden”, ”vänta du bara om du tyckte den första tiden var jobbig, små barn små problem – stora barn STORA problem”, ”Själv skulle jag kunna ha småbarn resten av livet”. Eller att de blev helt stumma när jag faktiskt yttrade att första tiden inte var en dans på rosor. Nästa gång jag är back tänker jag inte säga ett skit och om någon frågar säga något överjävligt positivt och liksom spela med i teatern, det är tydligen vad som förväntas…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..