Jag har börjat blogga igen. Här:
http://ninnischulman.blogspot.com/
Välkommen!
Annons
Annons
Jag har bestämt mig. Jag slutar blogga. Sannolikt inte för alltid, men här och nu.
Min blogg har blivit ett marvsin och jag behöver en paus. Hur lång den blir vet jag inte.
Niklas håller på att bygga en hemsida åt mig. www.ninnischulman.se. Den är inte klar än som ni ser, men snart, och där kommer ni att kunna följa mina vidare äventyr. Börjar jag blogga igen kommer ni att hitta en länk där.
För jag tror att jag kommer att göra det igen. Blogga alltså. Fast på ett annat sätt. Troligtvis blir det en privat blogg där jag kan göra en nystart både formmässigt och innehållsmässigt. Kanske blir jag lite sannare där, lite allvarligare. Vi får se.
Nu ska jag fokusera på familjen och nästa bokmanus. ”Pojken som slutade gråta”, ska kolikungen heta förresten och kommer ut i höst.
I mars kommer ”Flickan med snö i håret” i pocket. Visst är den snygg!
Och ja, det kommer att bli en bok som bygger på mina Här är mitt liv-inlägg också. Tack snälla ni för all respons och all stöttning!
Nej, nu säger vi hej då innan jag bryter ihop helt. Stort, stort tack för den här tiden – ni är bäst!
Gott nytt år! (Eller gott nytt jävla år, som Magdalena Hansson skulle ha sagt.)
Annons
Barnen är hos mormor och morfar i Lesjöfors. Själv hostar jag så lungorna nästan kommer upp, skriver på mitt manus, äter chokladgodisar fast det inte längre är gott och läser Karl Ove Knausgård.
Så mycket mer finns nog inte att tillägga.
Och ni då? Har ni kul? Sitter ni med pjäxor på fötterna i någon snödriva och äter apelsiner? Spelar ni sällskapsspel rosiga om kinderna och väna i sinnet? Klart ni gör. Säg som det är bara. Jag klarar det.
Hur man än gör går det inte att göra vår tokhärliga gran rättvisa på bild.
Kulor, halmfigurer, djurgårdströjor, hjärtan av papper, polkagrisar, fluffbollar, klockor av porslin, bokmärken i tjock papp, glitter och två olika ljusslingor. Tät som en kotte är den dessutom.
Nej, det här är ingen ängslig, minimalistisk gran.
Mest vinner, helt enkelt.
Vilken stil kör ni?
Jag älskar verkligen att få riktiga, handskrivna julkort i brevlådan. Just därför bemödar jag mig också alltid att skicka egna.
En underbar sak är att återse gamla handstilar från förr och gissa avsändaren.
Just det här var plättlätt.
Så fort jag såg det röda kuvertet sa jag ”Elin!” högt för mig själv. Det finns ingen som skriver lika fint som min barndomsvän. Givetvis hade jag rätt.
Och de spretiga versalerna på kuvertet längst ner fattade jag direkt tillhörde Jukka, min folkhögskoleklasskamrat.
Ställningen hittills i år: Två rätt av tre möjliga.
Skickar ni riktiga julkort?
Har ni några förslag? Några glada tillrop? Några kreativitetskickar?
Några frågor?
Annons
