Amöba-familjen

Om kärnan i familjen utan att vara en kärnfamilj.

Jag lunchade med Franks pappa härom dagen. Större delen av timmen vi hade ältade jag relationsproblem… som man ju gör med sitt ex. Eller? 😁 I alla fall, så stod vi där och skulle säga hejdå och jag ursäktade mig för att ha pratat bara om mig och mitt – hela lunchen.

”En gång amöba-familj, alltid amöba-familj” svarade han som det vore alldeles självklart.

Sedan förklarade han att han ser på vår familj som en amöba. En oformlig organism som växer åt olika håll – men som alltid kommer att sitta ihop ändå. Fast vi sprider ut oss.

Haha. Det var nog för liknelser som den där som jag blev kär i honom en gång i tiden. Det är så fult så att det blir vackert. För visst är det precis så? En relation kan dö. Man delar på sig, men sitter ändå ihop från den dagen man valde att skaffa barn. Sedan kanske man skaffar nya partners eller nära vänner till familjen – och familjen växer fast kärnan finns kvar.

Nu när jag lyckats resa mig upp igen efter separationen kan jag faktiskt se massor av fördelar med hela ”amöba-upplägget”. För jag har haft turen att ha kvar mitt ex efter skilsmässan. Eller, tur och tur. Det har nog inte varit lätt för någon av oss att ta oss dit vi är nu. Vi tvingade oss själva och varandra att hålla god ton (det gick inte alltid) även under den där fasen då man egentligen bara vill hata varandra för att det vore enklast. Men nu när den fasen verkar ha gått över är jag glad att vi tog oss ur det hyfsat hela. Förhoppningsvis har vi kärnan av den där amöban kvar så länge Frank behöver oss, och det lär ju vara så länge vi är i livet.

För att ge lite bakgrund till Franks bas så kommer ju jag skriva om delen när han är hos mig, då är det han och jag. Superenkelt att hålla koll på, hehe. Men han har faktiskt fem syskon! (Eller ja, halvsyskon om man är en person som föredrar att dela upp det på det viset, men det är inte jag.) En storebror som bor här i Stockholm med hans pappa, och fyra syskon till i Dalarna – som bor där med sina mammor. ”Tomten är far till alla barnen”-skämten går på högvarv varje gång jag kommer in på det där. 😉

Senast i helgen faktiskt, när jag fick gulligt pepp av Frallans far:

konversation1

Topp tre av tre! 👌

  1. Ska bli kul att följa din blogg! Har själv en 3-åring vars pappa bor på andra sidan Atlanten, så vi ses antingen inte alls eller väldigt intensivt.

    Härligt att ni har en sån bra relation nu, och gulligt med amöba-familj 🙂

  2. Hej! Ska bli kul att följa dig då jag just separerat från min dotters pappa och inte har någon i närheten i samma sits. En fråga har jag också! Hur längesen var det ni separerade? hur lång tid tog det innan ni kunde vara vänner efter det?

    1. Välkommen! ❤️ Jag har inte heller haft någon i närheten i samma sits. Den här bloggen är ASBRA för det. Som ett varmt och mysigt singelmamma-forum! 😉 Jag och Frallans pappa separerade i augusti förra året. Vi har lite naivt försökt vara vänner sedan dag 1, men det har ju inte gått under vissa perioder. Det var inte så att vi var ovänner och efter ”ett år blev vi vänner igen” eller så. Utan vi var nog vänner från början, sedan blev det lite sämre när vi började dejta andra. Efter det har vi jobbat oss närmre varandra igen liksom. Just nu är det riktigt bra!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..