Fast i samma relationsspiral

Om att dras till personer som egentligen inte är en perfect match.

Sista dagen i Prag nu! Vi har det helt löjligt fantastiskt! Även om vi inte lyckats med någon av de tre saker vi sagt att vi skulle göra.

  1. Äta smält ost
  2. Dricka massor av tjeckisk öl
  3. Gå på ölspa

Ölspat var överbokat sedan länge – och osten och ölen har vi liksom missat för att det finns så många mysigare vinbarer och restauranger utan foton på panering i menyn. Men det går liksom ingen nöd på oss ändå. Kolla bara!

Glada!

Glada!

Sara turistar pliktskyldigt.

Sara turistar pliktskyldigt.

Något vi däremot har hunnit med är att prata relationer. Konstaterade att det är så sjukt hur man kan hamna i samma spiral av personer som en faller för. Jag har definitivt en gemensam nämnare för alla jag haft en relation med. Jag dras till superkreativa (ofta härliga och charmiga) vildhjärnor som inte helt sällan har föreslagit öppna relationer. Och trots att jag egentligen tycker att hela ”kärleken är fri”-tanken är fin, och kärleksfull om något – så har jag aldrig klarat att ha en sådan relation. Ändå tror jag att det ska bli annorlunda nästa gång jag träffar någon med samma öppna, inspirerande tankesätt.

Kanske måste man tänka om ibland. Alltså att lyckas hitta ett sätt att umgås med de där personerna som man dras till – men ha relationer med personer som får en att känna sig trygg och må bra istället. Tills jag knäckt den lille nöten ska jag nog helt enkelt inte ha någon relation alls.

Ser samma spiral hos många personer i min närhet med. Inte just exakt samma som i mitt fall. Men att de fortsätter i mönster av att dras till personer som på ett eller annat sätt är otillgängliga för dem, eller försöker forma om människor de möter till någon som skulle passa ens egen syn på en relation bättre. Jag har gjort samma försök, många gånger. Men det blir ju liksom inte bra.

Hur gör man då? Det går ju varken att ändra på vem man blir kär i – eller hur man själv är. Eller?

(Följ mig gärna på Bloglovin’! 😘)

  1. träffar en israelisk amerikansk jazzmusiker sedan 12 år på lustens premisser, när andan faller på lite vart som helst i världen. har ett uber-tålamod (och en stark kärlek) till denne man, som med sina 50 bast har blivit farsa för första gången på kuppen. jag är rätt så fine med det här upplägget, ”problemen” uppstår väl egentligen när jag träffar en annan, för jag har en benägenhet att söka trygghet och stabilitet vid sidan om, och dessa män är inte överförtjusta i tanken att jag ligger med en annan man. nu vid 40 (barnlös) finns tanken på att dumpa jazzmusiker för en trygg (och het) skild tvåbarnspappa. kanske har jag insett att jag är värd att älskas på ålders höst, plus att jag tycker det är djävligt oschysst att morsan i NYC går ovetandes om mig… E kommer alltid att vara mannen i mitt liv, och alla andra the next best… wish me luck;.)

  2. Man läser Hemligheten av Dan Josefsson och sen predikar man om hur den har förändrat ens kärleksliv (enligt såå många vänner)

  3. Hej Hannah!
    Först vill jag bara säga att jag älskar att du har börjat blogga och gör det så bra!
    Det andra är att jag faktiskt tror att det går att ta sig ur spiralen, om man vill och om man kan försöka luska ut anledningen till varför man attraheras av samma sak om och om igen, fast det en behöver kanske är något helt annat.
    Jag och J gjorde ju slut på ditt bröllop (!) för att jag där och då insåg att jag återigen var tillsammans med någon som lät mig bära hela relationen medan han bara flöt med för att det var bekvämt, tyvärr. Den siste i raden att inte vara känslomässigt tillgänglig. Efter det bestämde jag mig för att skita i det, ge mig själv den kärlek jag behövde och hellre vara ensam än fortsätta dras till den där otillgängligheten. Jag tror att jag under de åren lyckades pussla ihop mig så pass att när jag träffade min nuvarande sambo var det under helt andra premisser och efter de första åren tillsammans nu känns det annorlunda, och bra. Och lite jobbigt för det kostar på att inte falla tillbaka.
    Hur som helst, när jag pluggade anknytningsteori förstod jag att vilka relationer man går in i bestäms så otroligt mycket av inlärt beteende och precis som mycket annat går ju sånt att ändra, med möda. typ att sluta röka. eller att sluta raka benen. Och vilka relationen man väljer att gå in i speglar ofta ens självbild och vad man tycker att man är värd. eller inte värd.
    Sen finns det ju rena puckon också, som lurar en att tro att de är något de inte är och det vet jag inte om man kan göra så mycket åt… det är deras problem. 😉

    1. ANNA! ❤️ Åh vad roligt att du läser bloggen. Och sjukt mycket vettiga saker du skriver. Exakt där tror jag att jag är nu med. Har precis gått ur (ytterligare) en relation och nu får det bannemig va nog. Haha! Fan vad fint att du hittat (och jobbat för) något som känns bra i magen. puss!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..