Beslutet att skiljas

6 januari, 2017 Skriv en kommentar
Relationer / Skilsmässa

Om tiden innan separationen.

Annonsen laddas.

Först och främst vill jag bara säga TACK till alla som kommenterade i mitt efterlysningsinlägg härom dagen. Det är så intressant att läsa om er och otroligt värdefullt för mig att veta vad ni vill ha mer av! Fortsätt kommentera och önska. Antingen i det inlägget eller i något av de andra. Ju mer öppen dialog vi har – desto bättre kommer ju bloggen bli för oss alla! 😘

Ämnet jag tänkte börja med är för att det helt enkelt känns allra mest akut. Såhär löd en kommentar:

ska%cc%88rmavbild-2017-01-05-kl-22-45-10

Ingen separation kommer ju vara den andra lik. Så det enda jag kan göra här är att berätta lite om hur det var för oss, utifrån mitt perspektiv.

Vår skilsmässa kröp sig på oss. Det var inget utlösande bråk, inget tydligt streck i sanden. Jag vet inte när vi bestämde oss ens. Vi nådde bara en punkt där vi insåg att vi ville leva helt olika liv. Som barndomsvänner som växer ifrån varandra, ni vet? Vi kunde titta på varandra och förstå exakt vad den andra ville ha, men insåg också hur vi var helt oförmögna att ge den andre det. Jag hade insett att det var kört några veckor innan vi sade orden. Jag visste det bara. Och vi hade pratat om det. Att nu fick vi verkligen kämpa, om vi skulle ta oss upp ur den här gropen. Men vi låg ändå kvar där nere och sprattlade åt olika håll.

Till slut fick vi helt enkelt ge upp.

Det finns många saker jag kanske borde gjort annorlunda. Han också. Men i vårt fall är jag ändå helt övertygad om att vi tog rätt beslut för oss båda. Det hade varit en ännu hårdare kamp än en skilsmässa att stanna kvar.

Ska jag ändå ge ett råd till de som befinner sig i den där situationen så blir det nog transparens. Ingen tjänar på att hålla käften i det där läget. Står man nära en separation så finns inte så mycket att förlora på att säga sanningen – även om den delvis är mörk och ful. Så ut med det. Kanske finns det något där som gör det lättare att förstå varandra. Antingen så väl att det går att rädda, eller åtminstone så att man förstår varför den ene, eller båda, väljer att lämna.

Prata, prata, prata.

ska%cc%88rmavbild-2017-01-05-kl-22-55-54

Skriv en kommentar