Man skiljer sig inte från barnen

10 januari, 2017 4 kommentarer
Föräldraskap / Skilsmässa

Om relationen till bonusbarnen efter en separation.

Hej från sjukstugan! Läget med mina vattkoppor är stabilt, om än svinjobbigt. Bromsmedicinen startade lite för sent, men har ändå gjort någon verkan. Jag hann få massor av koppor men de flesta är förhållandevis små. Utom de i ansiktet… där hann de bli riktigt jävliga. Ser fram emot några tuffa ärr 😉

Jag fick en fråga förra veckan om hur jag och Franks pappa delar upp tiden med Frank – om det var självklart att dela halvtid. Som våra livsstuationer ser ut just nu ser jag ingen anledning till något annat. Båda två bor i samma stad och har lika bra övriga förutsättningar för att kunna ta hand om vårt barn på ett vettigt sätt. Så vi har faktiskt inte ens diskuterat det. Vi utgick båda två från början att Frank skulle vara hos oss 50/50.

Vad jag däremot har svårare att hantera är upplägget med hans övriga barn. Franks pappa har ju fem barn sedan tidigare, innan vi skaffade Frank och givetvis hade jag en familjerelation med dem med under åren vi levde ihop. Som ”bonusmorsa” blev det lite olika från barn till barn hur stor plats jag tilläts ta i deras liv. De som var äldre när jag och Franks pappa träffades såg mig nog aldrig som något annat än ”pappas tjej”, och det var såklart helt lugnt med mig. Vi hade en fin relation och har det fortfarande när vi träffas idag.

Franks storasyster däremot var bara 2 år när jag kom in i hennes liv, och hon kallar mig fortfarande för sin bonusmamma – och det är jag gärna och med kärlek så länge hon tillåter mig. Men hon bor i Falun med sin mamma, och är bara i Stockholm hos pappa varannan helg. Då känns det svårt för mig att klampa in och sno av ”deras” tid tillsammans. Jag gör det ändå ibland, och nu när det varit lov har hon fått komma och bo hos mig också. Men det känns inte tillräckligt. Från att ha haft henne som en så självklar och stor del i mitt liv, till någon jag får be snällt om att få träffa några timmar i månaden har varit en svår omställning för mig.

Nu har vi i alla fall gjort om vårt schema med Frank, vilket gjort tt vi planerat in tid för henne och mig att ses varje månad. Det känns skönt att slippa behöva be om det varje gång.

Fanns bonusbarn med i bilden när ni separerade? Hur har ni löst det?

4 kommentarer

Vad konstigt att ens tänka i dom banorna nu men samtidigt så vet man ju aldrig i livet. Jag är bonusmamma till 2 barn, träffade dottern precis innan hon skulle fylla 2 år och sonen 8 år. Om jag och sambon nu får barn och sedan separerat så kan man ju inte bara lämna ungarna som man älskar… Men samtidigt kanske dom inte sover över hos ”pappas ex flickvän, mamman till vårt syskon”. Hmm, svårt. Beror kanske på åldern också 🙂

Jaaa det känns alltid märkligt att tänka så när det inte är aktuellt. Men ändå bra att reflektera över tror jag. Tror också åldern är väsentlig! När Franks syrra blir lite äldre kommer det också vara lättare för mig att ha kontakten direkt med henne. Tror det underlättar. 🙂

Skriv en kommentar