Att vara säker på sina val oavsett andras val

Jag älskar luncherna med Catten, vi reflekterar så bra och mycket ihop. Häromdagen pratade vi om de som blev upprörda av att jag uttryckte att mammaledighet är trist. Fast vi pratade om större saker än så – om dom som blir förbannade över oliktänkande och varför de blir förbannade, egentligen.

  Jag tror inte det förbannade folket vet om det själva. Men att andra tycker och tänker olikt dem själva det upprör eftersom de då blir osäkra på sina val. De tror på svart eller vitt, rätt eller fel. Det finns varken gråskalor eller ”det beror på”. Och en sån föreställning om världen gör en rätt oskön som människa i vissa frågor som tex mammaledighet, ”Herregud, hon tycker att mammaledigheten är trist. Jag älskar mina barn och mammaledighet, alltså måste hon ogilla sina barn”. En massa märkliga slutsatser dras i ett sånt enkelspårigt tänk som Catten och jag diskuterade.

 

I vårt gäng är det svårt att föreställa sig att andras val upprör. Kanske för att vi är så olika i vårt gäng. Om den enes val skulle uppröra den andres så hade vi aldrig kunnat hänga. En är muslim, en annan är ateist, en äter en kanelbulle till lunch medan den andre kör paleokost, en gillar tjejer en annan killar. Bara för att andra gör andra val så kan jag inte låta mina påverkas av det. Så när ni tycker eller agerar så gör det inte baserat på vilka andra som gör det, utan basera det på ditt hjärtas vilja.

 
Följ ditt hjärta, inte strömmen

    1. Jag tyckte det var en spännande rubrik att fundera kring utan text, val av mat/vänner/livet? Mina tankar började snurra

  1. Åh vad klokt!

    Den egenskapen att tycka sig veta vad som är bäst för andra är bland det ocharmigaste som finns tycker jag. Det och snålhet är de två egenkaperna hos en människa som verkligen kan förstöra ett annars bra intryck helt och hållet för mig!

    1. Måste dock tillägga att jag sällan är ”säker” på mina val. Ofta bara kör jag på något som verkar kul utan att fundera så mycket. För mig är det roligare att alltid vara påväg någonstans än att ”stå still” och vela mellan två vägar. Om ni förstår vad jag menar. Helt säker blir man ju liksom aldrig. Och då kanske man får chansa 🙂

  2. Det där tänkte jag på för bara någon dag sen, de flesta frågor är jag säker på vad jag tycker, min regel är att låta alla får tycka som de vill så länge deras åsikt inte är nedtryckande eller skadar någon som tex att vara emot homoäktenskap, att IS gör rätt som kämpar för sin sak, retas/mobbas ‘på skoj’ där den utsatte kanske inte har lika skoj etc.

    Något jag kom på när jag tänkte på detta var att alla mina nära och kära (förutom min brasilianske man) ser samma väg till det perfekta livet: jobba hårt och offra tid för att tjäna så mycket som möjligt och ha en framgångsrik karriär, skaffa familj i 30-35års snåret, resa till de mest exklusiva ställena (gärna typ Maldiverna, Dubai eller Karibien och bara hänga på det flotta hotellet), ha landställe på typ Sandham och bo i Stockholm city eller norrort etc etc, det mesta som anses creddigt i media antarjag. Och innan jag träffade min man var det nog min plan med. Nu har han tack och lov öppnat mina ögon för massa nya möjligheter till lycka och det är spännande om än läskigt!

    Kanske flyttar vi nåt år till Brasilien, eller Spanien, eller nåt annat land, vi jobbar så lite vi kan för den lönen vi behöver få in för att kunna göra alla våra äventyr, aktiviteter hit och dit, resor som går till brasilianska djungeln eller någon random by i Indien, vi tycker om att upptäcka och lära känna nya länder och kulturer.

    Med det sagt så får ju alla som önskar sig det första livet såklart göra det, jag är bara så tacksam att jag insåg att jag följde strömmen innan och ku lärt mig tänka sig, vad jag vill i livet!

    1. Oj sorry för lång text, ville också bara säga tack Elaine, älskar dessa inlägg, du lyckas alltid skriva om saker jag tänker på men aldrig reflekterar klart över!! KRAM!

  3. Det låter som du pratar om kognitiv dissonans? 🙂

    En del av det som vi räknar in i minimalism kan anses vara kontroversiellt. Det vill säga något som potentiellt strider mot politiska, samhälleliga, religiösa eller kulturella normer, värderingar, seder eller bruk. Något som kan orsaka stora motsättningar och häftiga diskussioner. Men varför blir så många provocerade?

    En teori är att kontroversiella åsikter ofta ses som kritik mot just dem som anser dem kontroversiella. Om man inte direkt kan avfärda någons avvikande åsikter som rent nonsens finns det en risk att man själv har, och kanske hela livet, tänkt och agerat felaktigt. Det mentala tillstånd som uppstår i denna situation kallas ofta kognitiv dissonans.

    När kognitiv dissonans uppstår har man två val. Man kan förändra sitt beteende alternativt förneka den insikt som ligger i kollisionskurs med sitt nuvarande beteende. Eftersom de flesta människor varken gillar att ha fel eller att genomföra större förändringar blir valet ofta förnekande och reaktionen häftig.

    Ju aggressivare den åsikt som orsakar kogintiv dissonans framförs destå häftigare blir oftast även motreaktionen. Är argumentationen riktigt fundamentalistisk och åsikterna väldigt olika kan resultatet i värsta fall bli krig. Ett bra exempel är alla dess väpnade konflikter världen över orsakade av religösa meningsskiljaktigheter.

    http://minimalisterna.se/kognitiv-dissonans-och-minimalism/

    1. Intressant, tack för utvecklandet av begreppet kognitiv dissonans som jag inte tidigare var bekant med. I egenskap av en person som sällan tycker som alla andra så stöter jag på den typen av reaktioner allt som oftast, även om jag sällan avsiktligt försöker överföra mina åsikter på någon annan, men jag kände inte till den psykologiska termen. Nu gör jag det, så tack för det. 🙂
      Charlotta

    2. Det är möjligt att det är ett skydd mot känslan av kognitiv dissonans som gör att individer starkt hävdar sina åsikter. Om det är så, så är det intressant att fundera över varför vissa lättare verkar uppleva kognitiv dissonans av andras oliktänkande? Många som till exempel är muslimer är ju helt fine med att andra har en annan tro.

      Samtidigt vet jag inte om man helt kan förklara fenomenet utifrån kognitiv dissonans. Tillståndet uppstår när du exempelvis gör något som går emot din egen tro. Om du till exempel röker fast du vet att det är skadligt för hälsan eller du köper ett dyrt plagg som du egentligen inte har råd med. Men en religiös tro är ju ofta starkt integrerad i någons värderingssystem, och jag är osäker över om det är en känsla av kognitiv dissonans man kan uppleva när någon har en annan tro.. Det är lite som att säga att en feminist försöker skydda sig mot känslan av kognitiv dissonans när den hävdar sig mot en icke-feminst.

  4. Men shit vad mysko, nu kom samma inlägg upp fast med text plötsligt.. första gången jag såg den för några dagar sen var den utan text, bara bilder..

    men ja E. du har så rätt och jag tänker precis likadant, Alla är vi olika vi kan inte haka upp oss på allt den andra gör, tänker och har för åsikter.

  5. ”Men att andra tycker och tänker olikt dem själva det upprör eftersom de då blir osäkra på sina val”

    Jag har kommit till samma slutsats.

  6. Egot kickar in och folk blir provocerade och krigar på för sin åsikt för att de vill ha RÄTT. 🙂
    Det är det viktigaste för dem och då försöker de trycka ner sina sanningar i halsen på andra.

  7. Fantastiskt inlägg Elaine!!! Jag älskar att läsa din blogg – och dina vänner låter fantastiska 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..