Inget fel på självförtroendet

 Jag kom mig själv och mina snälla tankar idag – tankar om mig och min kropp. Jag var lite förbannad på att min vikt inte gick åt rätt håll denna vecka. Men i nästa sekund tänkte jag: Vad mysigt för Evelyn ändå, då får hon ha sitt mjuka fotstöd – mammas härliga mage.”

 

Sen tackade jag min valk för att den var där. Skickade kort till Gustav och skrev:

”Se så mysigt vi har det”

 
Många skulle väl dö om samma bild var på dom från den vinkeln. Jag låter det inte bekomma mig. Jag tycker att jag är vrålsnygg, det har jag alltid tyckt oavsett vikt. Men jag tycker om hälsa också och jag har tyvärr fruktansvärt ont i knäna av nuvarande vikt. Så man kanske kan tycka att det är lite dubbelt. ”Du säger att du tycker du är snygg, men ändå så försöker du gå ner i vikt”.

Det är inte dubbelt. Jag tycker att jag är snygg och jag tycker om hälsa. Det ena utesluter inte det andra. Att jag vill gå ner i vikt betyder inte att jag värderar kurvor eller mullighet som fult. För mig handlar det inte om utseende, det handlar om hälsa. No more no less.

Men på väg ned i vikt så vill jag ändå publicera lite bilder i för mig charmiga, men för andra  inte så charmiga vinklar. Varför? För jag tycker inte ens kropp ska föraktas, värderas eller vara ett problem – speciellt inte efter förlossning. Så jag tänker att visar jag att jag inte har några problem, så kanske andra mamas släpper sina kroppsproblem. Min mage är världens mysigaste fotstöd till min mysiga dotter. 

Så kärlek till er mamas och papas med mjuka fotstöd där ute, men även till er utan fotstöden. 🙂

Puss!

  1. Hej Elaine!
    Tack för en ärlig och allsidig blogg! Jag har tänkt på en sak länge och även tänk att fråga dig vad du tänkte om saken. Jag behöver mer input o vinklar i mitt tänkande. Det passade bra i samband med detta blogginlägg! Det handlar om att vara stolt över sin kropp o tycka om den. Det har cirkulerat många bilder och citat om kvinnor som är överviktiga som uppmuntrar varandra att vara stolta över- och visa sina kroppar i bikini och shorts i sommar. Att man ska vara en förebild för sina barn o visa att man accepterar sin kropp. Jag är HELT med på detta resonemang och man ska såklart gilla o vara stolt över sin kropp o våga visa sig i lite kläder. MEN, om man är överviktig så äter man förmodligen väldigt fel, rör inte på sig osv (om inte övervikten har medicinska skäl eller liknande). Det handlar om mer än ett osunt levene – hela kroppen (in- o utsida) mår inte bra. Risk för diabetes, hjärt- o kärlsjukdomar osv. Ur denna aspekt känns det inte som att dessa kvinnor (eller män..) är så bra förebilder för sina barn eller andra! Menar inte att man ska vara pinnsmal eller inte vara stolt över sin kropp, bara att valen många (inte alla) överviktiga gör gällande levnadsvanor kan vara direkt livsfarliga! Hoppas att få input så jag kan vidga mina tankar i denna fråga! Kram:)

    1. Viss övervikt om man samtidigt är aktiv och lever hyfsat hälsosamt är förmodligen inget att oroa sig över, men jag håller med dig om att det sänder lite märkliga signaler om man lever väldigt osunt (rejäl övervikt, eller undervikt för den delen, toktränar eller inte tränar alls, stressar galet mycket etc.) och tycker att man är en bra förebild.

    2. Bara för att man inte är överviktig betyder det inte automatiskt att man har sunda levnadsvanor. Lady Dahmer har skrivit mycket om dethär med vikt och hälsa och normer på sin blogg, lönar sig att kolla om man är intresserad.

    3. Kommer antagligen få rätt mkt skit nu, men hur är det möjligt att va överviktig (nu snackar jag alltså inte lite extra hull utan fet/överviktig) och samtidigt leva hälsosamt??? Äter du normalt med kcal så hamnar du på en normal vikt, punkt. Kroppen strävar alltid efter en balans, varken väga för mkt eller för lite.
      Min teori är att feta människor som anser sig vara hälsosamma är precis som en med ortorexi, man har tappat konceptet på vad som är hälsosamt och normalt, på riktigt!!

      Alla har rätt att se ut/vara precis som man vill, så länge man inte skadar någon såklart, men väg inte 10-20 kg för mkt och hävda att du är hälsosam, det köper jag inte….

  2. det har varit SÅÅÅÅ JÄKLA SKÖNT att se dina bilder när du haft vanliga tighta linnen trots post-preggo magen. Jag har haft så svårt för att jag har kvar världens mage fortfarande, men får en riktig push att jag visst kan ha åtsittande kläder trots att plufsmagen finns där. tack!

  3. Elaine! Vi känner inte varann och kommer förmodligen aldrig att göra det (tyvärr) men jag vill bara säga att… Du är kul, smart, rolig, snygg och en förebild. Tycker så mycket om att läsas din blogg varje dag. Gillar dig. Puss!

  4. Heja dig Elaine! Att du som offentlig person skriver något så klokt om din mammakropp gör mig så otroligt glad. Det är SÅ viktigt, du behövs! Varje vecka håller jag i ett mamma-/barnpass med skonsamma funktionella övningar som är riktat till mammor efter graviditet och förlossning. Ibland får jag höra att det är att ”hetsa” och att bidra till en negativ syn på den ”naturliga” mammakroppen. För mig är det hälsa! En investering för framtiden. Jag vill kunna vara en stark mamma som orkar att bära och leka med mina två små. Jag har som du ett härligt fotstöd där min fyramånaders bebis nu kan mysa in sig. Men under det där fotstödet börjar jag känna att magmusklerna går tillbaka och att jag känner mig mycket starkare i vardagen. Hurra 🙂

  5. Du är jättefin!

    Att du har fått ont i knäna kanske inte enbart beror på vikten utan även på dina långa promenader?

    Hormonet relaxin finns kvar även efter graviditeten och det är bla. därför som man kan behöva ta det försiktigt när man börjar träna igen. Rehab- och tålamodsträning!

    1. Hade gissat på samma sak. Tror inte att en övervikt på ca 10 kg utgör nån större belastning för knäna. Graviditeten, hormonella förändringar och en relativ inaktivitet (dvs få, korta promenader) är nog boven bakom knäont.
      Jag tror tom det är lättare för kroppen att binda vatten när den överbelastas såhär, att det påminner om ett inflammatoriskt tillstånd.
      Minska promenader och testa mammayoga. Din rastlösa själ hade kanske gillat lugnet, och att jorda sig lite?
      Kram:)

  6. Åh, magprat. Lång och delvis självcentrerad kommentar följer eftersom jag har en ständig dialog med mig själv angående min mage:

    Då du tidigare skrev om att köpa ”snälla linnen” trodde jag faktiskt du menade ”snälla” som i ”döljer det jag vill dölja”, men det var alltså inte så du menade, antar jag nu då skriver att du är ok med hur din mage ser ut. Vad är egentligen ett snällt linne?

    Efter min andra graviditet gick magen aldrig tillbaka till något som liknade ursprunglig form, trots att jag är mer vältränad nu och väger lika mycket som innan. De flesta dagar tycker jag det är helt ok och bekymrar mig t.ex. inte om maghäng över jeanslinningen eller att gå i bikini. Jag har ju haft min nya mage rätt länge nu och tänker sällan på den öht.

    MEN. Så kommer jag på mig själv ibland, i vissa situationer, med att kommentera min mage inför andra (och de jag vänder mig till har alltid platt mage). Det jag vill förmedla då är väl ”japp, jag vet att den hänger, men det är ok”. Där nånstans tycker jag att jag avslöjar mig själv. Ehhh, varför kommenterar jag ens min mage om jag är så himla bekväm med den?! Varför måste jag berätta för andra att jag vet att den inte är platt om formen verkligen inte spelar någon roll för mig? Det är ju inte så jag gör med mina armbågar eller lår eller armar. Dem är jag bekväm med utan att någonsin känna minsta behov av att visa för andra hur ok jag är med hur de ser ut.

    Jaha, säger då mitt andra huvud (jadå, jag har många), så direkt man pratar om en kroppsdel så avslöjar man att man inte är helt bekväm med den?! Det är väl ändå att ta i? Nädå, men om det alltid är samma en, två, tre kroppsdelar man alltid kommenterar de få gånger man talar om dem… är inte det lite konstigt?!

    Här nånstans börjar mitt tredje huvud hetta till och tycka att det är naturligt att man talar mer om vissa kroppsdelar för att de är mer centrala, liksom. Och man kan väl inte anta att folk som träningsbloggar inte kommenterar sina kroppar ens för att säga att de är ok med dem så länge de presterar bra?!

    Jepp, här nånstans tappar alla huvuden tråden och ger upp.

    1. Haha, underhållande kommentar. Den där inre dialogen från alla möjliga perspektiv utmynnar oftast i något sånt där.. Underhålla sig själv, det kan den den där hjärnan vi blivit begåvade med!

    2. ”Där nånstans tycker jag att jag avslöjar mig själv. Ehhh, varför kommenterar jag ens min mage om jag är så himla bekväm med den?! Varför måste jag berätta för andra att jag vet att den inte är platt om formen verkligen inte spelar någon roll för mig?”

      Där satte du den!

  7. Du har sån energi och kastar dig utan rädsla eller tvekan ut i tabuns vågor -när du tar ett ansvar för det goda och för alla människor -glöm då inte bort dig själv. För att ge och ta ansvar kan också vara ett skydd, vänd den energin och kärleken inåt tillräckligt ofta -och då utan att hjälpa någon annan än dig själv. Kärlek till dig 🙂 Från en som tror att den känner igen sig själv. Med det sagt -du är fett cool!

    1. Äh jag vet inte. Jag är alldeles för trött och ledsen idag. Det är utmattande att alltid behöva förhålla sig till andra människors tjockhat. Det är utmattande att alltid vara slagpåse för andras tjockångest och att aldrig vara fredad på denna front, för var man än vänder sig så finns rädslan… nej skräcken för övervikt där och påminner mig om att många hellre dör än ser ut som mig.

    2. Älskar att du inte ber om ursäkt och det är du som har lärt mig pondusposen. Tjockisföraktet är hemskt❤️

    3. LD: *önskar dig att du inte behövde förhålla dig till hur andra ser på din kropp. I slutändan så är det ju inte de som ska leve i den utan du, så det borde inte spela dem någon roll. Bara vad du tycker om den är viktgit*

      Kram

    4. Tog mig ett tag att läsa igenom kommentarerna och sedan svara så jag hann inte se att Elaine också svarat. Men det blev kanske bra att i båda skrev hoppas jag?

  8. Hade varit coolare att okommenterat lägga upp dessa bilder. Nu tvingas man förhålla sig till ytterligare en kropp. ”Jag är sååå mycket fetare men om Elaine tycker att det där en en plufsig mage, vad är då min?” osv osv.

    1. Jag håller med så in i bänken. Jag är så trött på allt utseende (kropp/inredning osv) i bloggen numera. Bloggen har förlorat sitt hjärta senaste året. Från min förebild – till ännu en i det utseendefixerade samhället. Synd! Tack och hej! Från att ha följt en – och den endaste- blogg i flera år, så inser jag den inte längre ger mig något annat än ännu mer tankar och värderingar på kroppen. Förändringen från något år tillbaka är enorm!
      Är det bara jag som ser det?

      1. Usch då, nej då ska du verkligen inte följa mig! Hoppas att du hittar annat som ger dig det du fick från bloggen tidigare. Kram

  9. Hej Elaine! Grattis till lilla Evelyn!

    Jag har en fråga: när man går in på din blogg står det ”karriärmamma”. Vad är grejen med det? Jag har sett det på fler ställen och undrar vad det innebär. Refererar det endast till en mamma som jobbar? För alla mammor jag känner jobbar och har fantastiska karriärer. Bara nyfiken på ordet 🙂

    Ha det bäst!

    1. Menar förstås inte ”som endast jobbar” utan undrar mer ingående betydelsen, de flesta mammor jobbar ju 🙂

    2. Rent generellt upplever jag att ordet karriär har fått en delvis annan betydelse på senare år, när jag växte upp på 80- & 90-talet betydde karriär att man klättrade till toppskiktet i sin organisation/företag/inom sitt området – man gjorde karriär och något utöver det som de flesta andra gjorde. Idag känns det som att de flesta som jobbar pratar om ”sin karriär” hit och dit, förr hade det nog mer omnämnts som ”mitt yrkesliv”, känns som att engelskans ”career” har en vidare betydelse än svenskans karriär har (eller åtminstone hade) och att det smittat av sig. Någon mer än jag som gjort samma fundering? Någon som Elaine som blir inbjuden som expert i olika sammanhang har ju gjort karriär inom sitt yrke, jag som vanlig ingenjör bland många andra i ett större företag har gjort en del olika saker under min tid i företaget och på engelska omnämner vi det ”career track” men på svenska skulle jag nog säga yrkesbana eftersom jag är en bland många och inte har gjort karriär. Blev en lång fundering det här.

  10. Ont i knäna suger! 🙁 Bra skor och lyssna på kroppen så blir det bättre 🙂
    Och apropå kroppar, med eller utan fotstöd –

    Jag har köpt en helkroppsspegel och satt i hallen och nu på sommaren blir det galet varmt i min lägenhet så jag går oftare än sällan hel- eller halvnäck. Upptäckte att det var ett himla bra knep att vänja sig vid att se sin egen kropp. Ibland stannar jag till och förundras över hur den ser ut, att den trots allt fungerar och jodå, den är ju faktiskt riktigt snygg… 🙂

    1. Jag tycker tvärtom. Att slippa ”acceptera” och förhålla sig till sin kropp. Sen jag blev mamma har jag unnat mig att vara ful/ovårdad. Nu när barnet är lite större har jag tid och möjlighet att fixa mig i ordning ibland. Då tycker jag att jag är snygg, men det är också då jag tycker tt det är jobbigt, med åsikterna om mitt utseende. Jag blir mer osäker och medveten. Det sköna med att gå ut i rutiga pyjamasbyxor, orakad, osminkad och lätt ofräsch pch smutsig, är dels det jag beskrivit ovan, och dels att jag slipper mäns uppmärksamhet. Har besvärats av det i många år som ung, att det skulle vara så enkelt 😉 med bättre självkänsla på köpet, att slippa behovet av att vara snygg. Som ”ful” får jag spela på annat, som att vara smart, hjälpsam eller rolig. Det är bättre för mitt ego att vara framträdande med min personlighet istället för utseende. Hellre att folk gillar att umgås med mig än att folk gillar att titta på mig. Nu spann jag iväg litegrann…

    2. Jag menade inte att få det att låta negativt, det där med att ”vänja” sig vid sin kropp. Tidigare har jag haft två val – Kritiskt granska eller helt undvika speglar.
      Nu tittar jag, observerar bara, utan värderingar (utom de dagar jag då tycker att jag är da bomb 😉 ) Alltså, ”de där små hårstråna som bara syns när solen ligger, det nya födelsemärket på höften, den mjuka rundningen från naveln och de lite knöliga knäna med ärren från operationen”. Lite så står jag och funderar, och ibland bara ler jag brett för jag trivs så jäkla bra i min kropp.
      Det är ju inget universalknep (det är sällan det eftersom alla är unika), men för mig har det funkat bra.
      Och jag håller fullständigt med dig! Det är en enormt mycket större ego-boost att människor väljer att umgås med mig för hur jag är som människa och inte för att jag har snygg rumpa liksom 🙂

  11. Du har rätt, du är skitsnygg! 😀 Fick flashbacks till när man kände de där små fossingarna sparka utanpå magen från skötbordet eller från den ställningen Maggan har på bilden. Då kunde man liksom bli alldeles lycklig av minnet av hur det kändes 😀 Det blir man ju fortfarande! Dessutom vet jag att jag kunde tänka ”det var det där som kändes sådär!” när jag såg bebisen ligga och greja med något eller röra sig på ett visst sätt 🙂 Mysigt!

    På tal om det här med vikt så vill jag tipsa om Susannas blogginlägg som fullständigt sätter pricken över i http://www.tasty-health.se/2014/02/skit-i-vagen.html. Muskler och styrka Elaine! Skit i vågen.

  12. Du tränade ju i princip fram till förlossningen, hade du ont i kroppen då också eller har det kommit efter? Jag uppfattar det som att du varit väldigt aktiv fram tills nu då det blir mycket stillasittande och amning. Det kanske är orsaken?

  13. Jag alskar traning och att ata gott och halsosamt (for det mesta). Men jag tycker dina inlagg om traning, kost, vikt och promenader ar tjatiga och ointressanta. Inte inspirerande utan blir ledsen å alla kvinnors vagnar for hur mkt fokus vi lagger vid detta. Men sen ar det ju kanske inte bara for att underhalla mig du skriver!

    1. Mitt liv är ganska enformigt som mammaledig, ledsen att jag inte kan bjuda på fler fyrverkerier än så. Återkom i höst

  14. Hittade en gång en tavla med så fint ordspråk:

    En kvinna utan mage är som en säng utan kudde 😉

Lämna ett svar till malin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..