Jag blir så glad av er!

 Ni som kommer fram och tackar för bloggen och Instagram. För att jag vågar vara jag i ett offentligt forum, stå för mina åsikter och inte bara ge rosa fluff utan verkliga problem och tankar. Till och med mina utbrott tackar ni för – ”det är så skönt med mänsklighet”. Så säger ni. Ni anar inte vad det värmer när ni kommer fram och säger sånt. 

Ibland, ytterst sällan, så kan jag fråga mig själv vad jag håller på med. Om det verkligen är värt det? När jag är stressad, har bloggtorka, trollbesök eller läsare som läser in saker jag aldrig har skrivit. De läser ”elefant” när det klart och tydligt står ”orangutang”. Då vill jag kasta tangentbordet i Årstaviken och skrika ”skiiiiiit it då!!!”, viska ”jävla muppar” efteråt, sen skrika ”mitt tangentboooord!” och tillsist falla ihop i en hög av tårar. 

Men ni som kommer fram, ser mig i ögonen och berättar hur mycket bloggen betyder. För er håller jag kvar tangentbordet, kramar det. För er bloggar jag fortfarande efter fem år. Tack för att ni finns och tack för att ni uttrycker er uppskattning.❤️ Tack Chris för att du var en av dom idag. Tack Harrys mamma också som kom fram direkt efter. Tack.

  1. Dom är förvånansvärt många dom där som läser elefant när det står orangutang. Jag får ofta lusta att slita mitt hår åt diverse bloggägare vägnar.

  2. Du är jättebra! Men måste bara fråga av nyfikenhet; vill man inte ha lite mothugg också? Annars kan man väl lika gärna skriva dagbok eller skapa en privat blogg för närmaste vänner? Eller är jag ute o cyklar? Lägger man ut sitt hjärta på ett fat vill man helst bara få kärlek tillbaka kanske? Eller är det mest en fråga om HUR man ger mothugg? Kram!

    1. Tänker liksom att journalister, författare och andra som skriver offentligt är vana att bli kritiskt granskade och rescenserade (tänk debatter, åsiktskolumner, rescensioner) det är lite syftet med hela kulturen. Åsikter och tankar som bollas fram och tillbaka så att vi utvecklas framåt. Men bloggare (på stora tidningsportaler) kanske inte kan räknas in i samma fält? Säger inte att de borde det, menar bara att det är en intressant tanke. Var går gränsdragningarna i dagens medielandskap?

    2. Hej Fanny!
      Du dök snabbt upp med en elefant. Elaine skrev inget som motiverar din fråga. Hon har dessutom tidigare flera gånger skrivit att hon gillar olika åsikter och gärna vill ha konstruktiva diskussioner.
      Jag förstår henne och hennes frustration om någon kommer in och vill diskutera något som hen alldeles själv har uppfunnit i texten. En hen som tillskriver en åsikter och utalnden som man aldrig framfört. En hen som drar helknasiga slutsatser från det man skrivit. Hur ska man bemöta det tycker du? Och varför? Varför försvara sig emot något som man aldrig utryckt?
      Som du nu här. Vad fick dig att dra den slutsatsen utifrån Elaines text?
      (Jag förstod att du inte menade något illa med din fråga)

      1. Tack Hmm! Jag tänkte Jahapp och blev lite trött, men så skrev du precis mina tankar. Så skönt! Och Fanny hoppas du fick svar på frågan. Älskar oliksinnade som delar med sig av tankar och får mig och andra att tänka till. Är vi två identiska i denna värld så är en av oss överflödig. Agree to disagree är ljuvligt ibland.

        1. Oj, klampade visst lite snett. Har nog inte läst bloggen tillräckligt noggrant och länge för att ha fog för frågan. Ber om ursäkt för det. Är kanske det som händer när en läsare kommenterar på ett klumpigt vis, man läser samtidigt som man matar barn typ, får en tanke o blir sugen på att diskutera. Kanske inte alltid det är direkt kopplat till inlägget. Men ska tänka på det, blir så lätt missuppfattningar när man uttrycker sig i text.
          Btw,läste dina två böcker i somras Elaine! Jättebra! Känner mig nu grymt peppad inför jobbstarten på tisdag! Tack för det!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..