Det är inte lätt att vara tre år

Vi bor hos mamma i några dagar. Kaklet kom idag och dörrar ska slipas och penslas. Det kommer vara ett kaos några dagar framöver så det hinner komma i ordning. Hamburgare blev det till middag.

  Mamma ska till Spanien med moster och morbror så de får bo i vår lya där nere. Och vi får bo i mammas. 
 Matheo var en excorisist innan middagen, men tålmodige Gustav pratade lugnt och sansat med honom så det blev harmoni i hemmet. 
 Ja ni. Evy sover vid tutten och jag vänjer mig vid tanken att bo i mitt brasilianska barndomshem i några dagar. 

 Så den här dagen nådde sitt slut trots allt som skulle göras.

/Elaine, lägger Evy för att skriva några sidor på boken.

  1. Hur har det gått med deadline? Hoppas det går bra trots massa flytt och allt annat runt omkring.
    Härligt med en man som är så pedagogisk och tålmodig Min är också det. Inte jag. 😀

  2. Hej, jag har en fråga, hur känns det att högskolan du plugga på använder din bok som kurs litteratur,? Måste nog kännas riktigt coolt

      1. Men det är ju ändå en del av vardagen, och det är ju mycket av vardagen som speglas.. Jag som precis haft samma typer av duster med min treåring kan relatera till utbrotten men även till bytet av ”medlare” :).

        Det är hur jag ser det, om ni backar i bloggen så är det sällan som E skriver annat bra saker om familjen.

        Ha det bäst
        F

    1. Fia – Va go du är som tänker på Matheo.❤️ Ja, jag kanske ska utesluta hans dåliga dagar i bloggen? Vill ju inte vika ut honom. Samtidigt vill jag inte lura någon om att jag har barn som aldrig skriker/utvecklas. Svår fråga. Men jag uppskattar din omtanke till Matheo.

      1. Nä jag fattar hur du menar. Har själv en 3-åring och en 1,5-åring och de är ju inte alltid guds bästa barn. I förra veckan skickade jag tex ett mess till min sambo där jag skriv ”är det ok att att jag lägger ut T på blocket”. Det är ett sätt att avreagera sig.

        Men orsaken till att jag skrev det va att jag ibland kan bli så berörd när jag hör/läser om hur andra barn kallar sina barn lite mindre trevliga saker. Även om man förstår att det är inte är det man menar så vet man ju inte bakgrunden till hur det är. Jag vet inte jag kanske är extra känslig (har blivit ”lite” känsligare sen jag fick barn) men jag kan i alla fall inte låta bli å undra vad han, den lilla söte krulltotten vars ryggtavla du visar i bloggen, har gjort för att bli kallad så. Tycker liksom lite synd om honom även fast jag egentligen förstår situationen. Men det blir liksom så svårt att ta till sig när man inte har sett situationen. Äsch, det är så svårt att förklara. Men en synpunkt från mig är ändå att kanske skriva ”idag va det riktigt stökigt i den här barnfamiljen men min fantastiska man löste problemet”. Å gå gärna banans i känslor när du skriver men utan utpekande. På så sätt slipper man kalla sitt barn något i offentliga sammanhäng men ändå visa sina läsare att barnfamiljslivet är riktigt bajskorvigt ibland. Men du gör exakt som du vill så klart :-). Å det är ju inte så att jag tycker du är en idiot som skriver så. Men grejjen är väl den att jag tycker att det du skriver oftast känns så bra å detta va nåt jag ändå reagerade på.

        Slut på novellen och hoppas detta inte tas fel eller låter som att jag vill läxa upp bloggsverige. Jag har ju ingen egen blogg men gillar att läsa!

  3. Jag tycker det är härligt att du skriver om Matheo. Min Vincent är fyra år och verkligen helt underbar för det mesta men ibland gör han saker som kan göra en galen. Han utveclas mycket nu och samtidigt så ska han bli storebror om några veckor. Det är inte lätt att vilja vara stor och samtidigt liten. Heja på er! Det är viktigt att kunna sätta gränser, vad som är rätt och fel. Kram!

  4. Jag tycker om när du skriver om dina barns utveckling, det ger hopp i egen vardag när man hör att andra med barn har likande situationer hemma som man själv! De är ju underbara de små änglarna men likväl väldigt billiga ibland.. 🙂

  5. en sak jag har tänkt på när det gäller bloggande föräldrar är att gränserna för ”vika ut” barnen inte alls är tydliga för föräldrarna sätter dessa själva. Bara för att elaine skriver stt matheo är tjurig/ har svårt att gå till dagis etc. betyder inte att hon viker ut honom för hon har redan satt standarden liksom för vad hon tycker är för mycket exponering.

    Sen kanske en förälder tycker att till och med namn är för mycket (tex colorelles som har barn sedan 2 år men vi har inget namn eller ens mer än 10 foton) och där könner de själva.

    I framtiden kanske det är så att matheos klasskompisar/ arbetsgivare/ Elaines bloggläsare/ matheos krog-hookups googlar honom eller att matheo själv gör det och då kommer det ju komma upp historier och bilder och då måste elaine och matheo (och gustaf) känna att det som kommer upp är ok.

    jag skulle liksom utan något jättestort problem kunna gå till en lekpark nära till Vinterviken/ Liljeholmskajen, leta efter ett barn med lockigt blont hår och ropa matheo och börja prata honom om hans piratfest. Det skulle jag inte kunna göra med typ colorelles barn.

    Man får väl hela tiden avväga vad som familjen och barnet är ok med. Tror tex att elaine kanske inte har något problem med stt bloggvänner kommer fram och hälsar i en lekparkmen lite mer ”privata” familjer kanske skulle inbilla sig att det värsta kan hända och tar beslut därefter.

    Låt det vara upp till varje enskild familj, precis som det är upp till alla att ha öppen eller privat instagram liksom. 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..