Bloggnistan är tänd

Det känns så mycket roligare att blogga nuförtiden. Så som det var när jag började när blogginläggen bara flödade och rann ur mig utan ansträngning. Hoppas att det håller i sig. Ni har blivit som den där vännen man vill ringa några gånger per dag och bara berätta. Min digitala version av Daniela.

img_5598

Morsning gänget! Tack för alla kommentarer kring tvångsmedicinering av barn. Ni anar inte vad skönt det är att läsa att jag inte är ensam i det här. Matheo och jag har varit som klistermärken på varandra efter mitt utbrott. Han har suttit hos mig vid alla måltider, jag har burit honom genom hela lägenheten och Gustavs öron blöder av ”jag älskar dig” och ”vänta jag vill krama mamma/matheo”. Man kan lugnt säga att efter varje bråk så är det inte bara fem gånger mer kärlek, det är nog hundra.

Jag: Gustav, jag dansar bara i hissen numera.

Gustav: ok… (Normalt…)

Jag: Du får ta kort på mig.

Gustav: Då får du stå framför Stockholmstavlan.

Jag: Haha, logiken i det?

Dagen går vabbens tecken. Jag har föreläsning ikväll, nypremiär för ”Vi måste prata”. Sen precis nu ska jag in på ett möte. Sen blir det förhoppningsvis träning. Jag är verkligen igång nu. Starkare än någonsin men lite tung så jag maxar inga chins direkt. Jag tror fem är max i detta nu. Jag ska testa och dokumentera på insta. Just det lunch med Svd också. Hoppas att ni mår bra! Jag har fått mer blogglust efter helgens diskussioner som förvisso var heta men landade bra.

LOADING..