Faran med lego och barn som inte lyssnar

ANNONS
ANNONS

Godmorgon vänner. Jag är lite skärrad idag. Matheo älskar sitt smålego och är riktigt duktig på att bygga med det. Ibland tar han, trots stränga tillsägelser, isär legobitarna med munnen. Jag vet inte hur man ska säga till ett barn så de verkligen förstår. Jag vill inte skrämmas, men heller inte undanhålla sanningen. Efter den där popcorkärnan som kvävde ett barn till döds så är jag livrädd för samma scenario. Har haft HLR- kurs här hemma med vänner för att vara beredd. Sen har jag sagt till Matheo att man kan dö om man sätter något i halsen. Mest rädd har jag varit över legogubbarnqs huvuden som legat här och var i Matheos rum. Tänk om Evelyn sätter dom i halsen.


Så igår när Evelyn och jag var på väg hem från en playdate så tog Matheo bort en legogubbes huvud med munnen och den fastnade i halsen. Gustav hörde bara ljud av Matheo som gick panikslaget för att få luft. Gustav fann sig snabbt, gjorde Heimlich manöver tre gånger och legohuvudet åkte ut. Matheo storgrät och tio minuter senare kom jag och Evelyn hem. Jag är så glad att jag inte var hemma och Gustav kunde tagit situationen. Men tänk om han hade varit på övervåningen och Matheo där nere. Så många hemska scenarier att jag mådde illa när jag kom hem. En skamsen och ledsen Matheo satt och byggde med sitt lego när jag kom hem och jag tog ett allvarligt snack med honom.

ANNONS
ANNONS

Sen satte jag mig tio minuter vid köksbordet och blev ledsen. Matheo älskar sitt lego, han har byggt smålego länge. Kanske ett år nån timme per dag. Jag insåg att hans muskelminne kan få honom att göra samma sak igen bara på reflex. Jag pratade med Gustav och vi var överens. Jag gick in till Matheo satte mig på golvet med honom och förklarade att han behöver en paus från legot tills han är större. Matheo blev jätteledsen men förstod. Medan tårarna rann lät han mig lugnt plocka undan alla bitar och färdiga fina byggen han har och lägga dem högt upp i en hylla i ett annat rum. Jag kramade om honom lämge och fick själv hålla tillbaka tårarna. Han älskar ju sitt lego. Det är det första han går till efter förskolan.

Matheo: Mamma får jag titta på lego på tv?

Jag: Ja älskling, det får du.

Matheo: Får jag låtsas att jag biter av lego med luften.

Jag: Nej det får du inte.

Matheo: Får jag ta på stora legogubbar som är limmade och man inte kan ta bort bitar.

Jag: Ja det får du.

Matheo: Jag längtar tills jag blir större och inte biter i legot längre.

Det var en sorgsen kväll. Att tvingas ta bort ditt barns största intresse en tid. När vi tar fram det igen så får vi sitta med och bygga och strukturera upp legobyggandet så han har dessa dra-isär-legot-verktyg på en given plats och alltid med sig.

Har ni varit med om något liknande?

  1. Snälla du plocka inte bort legot för honom bygg lego med honom en stund varje dag istället.

  2. Han vill inte bygga duplo då? Större klossar. Annars håller jag med ovanstående, lite kontrollerat byggande varje dag med en vuxen kanske är ett alternativ?

  3. Men nej ta inte bort legot! Låt honom istället visa att han lärt sig vad som kan hända. Eller bygg med honom. Det finns ju massor av saker barn kan sätta i halsen.

  4. Kanske en bra idé att bygga tillsammans en tid som första steg, men vänta tex en vecka så han förstår alvaret.

    Det är sådana här minnesbetor som sätter rätt sig om man handlar bra efter dem.

    1. Förtydligande.

      Vänta en vecka innan ni förslår den varianten att ni bygger tillsammans och sedan städar undan på en hylla högt upp, så att allvaret har hunnit sätta sig lite.

  5. Forstar fruktansvard oro. Haller dock med kommentarerna ovan. Sitt ned med honom och bygg lego ett tag varje dag istallet for att ta bort det. Da kommer han ju lara om sig tillsammans med er istallet. For muskelminnet tror jag egentligen inte andras bara for att han blir storre, det maste laras om for att fa bort den dar reflexen. Och tyvarr sa gar det ju inte att skydda dem mot hela varlden aven om jag som total honsmamma garna skulle packa in min son i kuddar 🙂

  6. Lite konstig idé kanske men kan ni inte säga att han måste ha munskydd på sig när han bygger? Typ att ni har legot på en hylla och så måste matheo sätta på sig munskyddet för att ni ska lyfta ner legot åt honom?

    1. Skönt att det gick bra ❤️

      Jag tycker inte ni ska ta bort det. Istället så får ni sitta och leka med honom tillsammans den timmen. Och säga åt honom ifall han stoppar igen i munnen ”nej Matheo du minns vad som hände förra gången” det är så han kommer lära sig.
      Ska han leka själv så kan han ha några där huvuden är limmade 🙂

      Kramar!

      1. Skönt att det gick bra! Som så många skriver, börja bygg tillsammans istället. Tror ni behöver komma förbi rädslan genom att låta honom bygga på ett säkert sätt.

        Om jag utgår från egen erfarenhet av livshotande olycka (sonen kom till sjukhus med minsta möjliga marginal, och tack vare oerhört skickliga läkare, att vi kom till ”rätt sjukhus” omgående, änglavakt och enorm tur så lever hand idag), så måste man jobba med sin egen rädsla för att något liknande ska hända. Det tog flera år, och trauma-terapi innan jag insåg min roll i att hämma min sons utveckling genom att ständigt oroa mig och passa på honom. Nu har det gått sex år, han har drabbats av diabetes typ 1 och jag kämpar återigen med att släppa taget om honom.

        Så jag fattar precis vad ni går igenom, tro mig.

    2. Nää det tycker iaf inte jag. Det blir ju som en bestraffning och som jag förstår har han ju inte varit olydig utan har bara lärt sig en dålig vana som han nu måste lära om. Någon annan skrev om skuld och det förstärks nog hos Matheo om han måste ta en paus från legot utan anledning. Eftersom att anledningen försvinner om någon av er föräldrar sitter med och lär om vanan/beteendet.

      Jag måste ändå få tillägga att du var stark som tog tag i situation på ett så klarsynt sätt och att du förstod att det handlade om muskelminne och inte att Matheo bara var olydig.

    3. Jag tycker vänta en stund. Prata om legot och om vad som hände. Påminn om att det var en olycka och fråga om Matheo kommer ihåg varför ni tog bort legot och vad det var som hände för att ni skulle ta bort det.
      Om man tydligt kan ”återberätta” så skulle jag föreslå att sitta med honom (som många andra skrivit) och fortsätta prata om vad man inte får göra med lego och att han får be om hjälp om han vill ha isär dem eller använda det där verktyget

    4. Nej absolut inte. Däremot tycker jag att ni skall ha en fortsatt dialog med Matheo om vad som hände och hur viktigt det är att det inte händer igen med honom eller hans syster. Kom fram till en gemensam lösning och överenskommelse.
      LEGO är en fantastisk kreativ utvecklande leksak.

    5. Fina Elaine! Gå på magkänslan och ta detta med din man och tillsammans bestämmer ni hur ni ska göra. Känns det bra och låta honom leka tillsammans med er så testar ni när ni är redo. Jag hade gjort exakt samma sak som er. Det är ju av kärlek inte straffa sitt barn. Han är ju uppfostras av er så är det ert sätt att diskutera och förklara så anser inte jag att det är ett straff. Det är ju bara att fortsätta förklara att det inte är ett straff och att han har varit så duktigt så vi gör ett nytt försök men då leker vi ihop. Han stoppar ju saker medvetet och ni har sagt att han inte får men tar ni inte det på allvar hur ska han då förstå att ni menar allvar. Gå på magkänslan ni är fantastiska föräldrar till två fina barn ❤️❤️

      1. Precis så Linn! <3

        Straff är en orimlig och orelaterad konsekvens som tex tv-förbud efter den här händelsen, det här är en rimlig och relaterad konsekvens som blir tydlig och bör vara supertydlig. Det VAR farligt.

        Om ett barn hade visat sig inte förstå ett verktyg än = varit för ung, hade ni tänkt samma då om man plockade bort det? Ett straff? Eller hade det varit en rimlig konsekvens?

        Det är väl som alltid att man får testa sig fram och kolla mognadsgard. Introducera, ta bort, lägga tillbaka igen, fram och tillbak tills man nått rätt mognad.

        Och sen kom igen peopel. I det här fallet så är att känna sig lite skyldig inte en dålig sak. Även dessa känslor finns till för att lära en något.

        Tror det finns många som har som exempel på något som de gjort med sedan känt sig så skyliga över att de aldrig gjort om det igen, tex snatta är ett vanligt sådant fall, och det är en BRA sak.

        Det är skillnad på skuld och skuld.

  7. Bygg med honom! Eller sortera bort småbitar så han kan få bygga med ”smålego” fast inte med de minsta bitarna? Han kan ju bygga fina hus, garage eller bilar med bitar som är större, så har vi gjort med vår kille Anton när han var mindre ❤

  8. Jag har en son som är precis lika gammal som Matheo och också älskar lego. Jag tycker absolut inte att ni ska förbjuda honom att bygga lego. Olyckor kan hända när som helst, jag förstår att det var fruktansvärt att vara med om det för både barn och pappa, men tycker precis som övriga att den självklara lösningen är att ni bygger tillsammans med honom. Nu har jag visserligen ett barn som ändå väldigt sällan vill leka själv på sitt rum utan alltid är där vi är och vars favoritgrej är att få bygga lego med en förälder, men jag tycker att det är en jättebra lösning. Om ni leker tillsammans i några veckor / månader så får ni också se om han kan sluta bita isär bitarna och ni kan känna er tryggare. Och då lägger ni inte heller så mycket skuld på Matheo. Jag tycker riktigt synd om honom i den här situationen.

    1. Jag också synd om honom. Känns så hemskt. Kanske ska bygga ihop men väntar nån dag. Tror man måste ha varit med om det för att förstå hur läsnigt det var. Inte så att man kastar aig på legot direkt efter ens barn varit nära att dö.

      1. Det var säkert inte så du menade, men delar av din text och framförallt rubriken gör att jag kände det som att du skuldbelägger Matheo för det som hände och det tycker jag känns dåligt i magen. Det kändes som att han fick ett straff genom att legot togs bort direkt. Jag hoppas att ni är tydliga med honom om att det var en olycka och att det inte var hans ”fel” så han inte går och mår dåligt. ”Barn som inte lyssnar” klingar dåligt i mina öron när han inte ens är fem år och fortfarande helt impulsstyrd och inte mogen nog att behöva ta ett sådant ansvar. Jag får lite ”Läckberg-vibbar” om att barn måste få straff och konsekvenser för att lära sig. Jag hoppas och tror inte att det var så du menade men det kan vara bra att ställa frågan om hur han mår i den här situationen så han inte lastar sig själv för mycket för vad som hände.

        1. Låter inte så snällt att skriva ”Läckberg-vibbar”. Skulle nog vilja påstå att du inte läst hennes inlägg ordentligt där hon skriver om sitt/deras synsätt på sin uppfostran.
          När jag läste hennes inlägg tyckte jag att hon till viss del har rätt – barn behöver konsekvenser för att förstå sitt agerande. Sen är det ju upp till varje förälder hur man gör det.
          Är man noga med att förklara för sina barn vad som händer och varför så far de ju knappast illa.
          Jag brukar ofta säga ”mamma får inte göra så och då får inte du det heller”.

        2. Men snälla! Hur kan du skriva så? Utifrån en text som en mamma skriver efter en sådan allvarlig händelse. Du kan inte döma och ta bestul hur hennes son är. Jag tror dem vet bäst när det kommer till deras egen son och dem uppfostrar sina barn på sitt sätt. Hon skriver att dem kanske tar fram det om någon dag. Inte din uppgift att peka finger och dra en diagnos.

        3. Jag kan hålla med om att det var onödigt att nämna Läckberg och alla har olika syn på vad som är straff, naturliga konsekvenser eller påhittade konsekvenser.
          http://petrakrantzlindgren.se/2016/04/20/straff-och-logiska-konsekvenser-same-sht-different-name/

          Poängen med mitt inlägg var att vara noga med att se till att Matheo mår bra och inte känner skuld för vad som hände. Jag tycker fortfarande att med en titel som ”barn som inte lyssnar” innebär en skuldbeläggning av en fyraårig kille som lekt min sin favoritleksak och inte hade en chans att fatta konsekvsen av att lego kan fastna i munnen innan han var med om det. Det var liksom inte hans fel utan det är föräldrarnas ansvar i denna situation. Han ska inte behöva känna att han har orsakat så att han inte kommer få leka med lego mer eller på lång tid. Då blir det på alla sätt ett straff och inte en naturlig konsekvens.

  9. Det finns legodelare, brukar följa med vissa större set. Borde gå att få tag på att köpa bara en sån. Kanske finns på tradera.
    Sen kanske träna in att använda den när legobitarna sitter fast för hårt. Och säga att legot blir förstört om man biter i det.
    Tur att allt gick bra.

  10. Låt honom leka med det. Han är ett barn och det går på reflex. Jag som vuxen har också råkat bita loss bitar av lego för att få loss dem när barnen bett om hjälp. Låt honom leka med sitt lego när ni är med var med honom och bygg. It’s a win win. Ni får tid ihop han får bygga . För när är man stor nog för lego? Och är all den tiden en rimlig konsekvens? Han kan sätta köttbit i halsen pärlor på dagis… världen är full av faror. Läskigt ja .. men att vara förälder är ju att sansat ta sig förbi läskigheterna. Ex när dotter skulle börja gå själv till skolan och jag smög efter.. det är såklart ert beslut. Men när han älskar det såå mycket! Tänk ett varv till!

  11. Ok. Jag vet inte om det bara är jag som varit otroligt korkad, men jag förstod inte förrän när Lego-filmen kom, att den där orangea saken som kommer med i nästan alla Legopaket är en ”legobitsborttagare”. Hade i flera år innan dess undrat varför man alltid fick med en sån. Visa honom den. Om han är van legobyggare borde det inte vara några problem för honom att använda den. Så mycket enklare än att använda tänderna. Ja, jag vet av egen erfarenhet.
    Men som sagt var. Kanske är jag helt ute och den enda som inte förstått den orangea sakens förträfflighet.

  12. Jag säger också bygg med honom! Min ena son bet och isär sitt lego och jag var orolig för att det skulle gå som för M. Vi har lagt allt lego i en låda och ställt högt upp på en hylla i vardagsrummet. Nu bygger och leker vi tillsammans och när han är klar ställer vi upp det på hyllan igen. När han har varit påväg att bita har vi hindrat honom och sagt att han måste be om hjälp när han inte får isär bitarna.

    Nu är legobygget en mysig stund tillsammans och det är underbart att höra hur hans fantasi bubblar när han leker. Ibland får han sitta vid köksbordet och bygga själv medans jag lagar mat och lyssnar på honom ❤

  13. Det är otroligt obehagligt. Men jag håller med, att ta bort legot är inte lösningen. Min dotter satte en liten brödsmula från golvet, trots att vi just dammsugit, i halsen när hon var 10mån, det slutade bra, men blåljus, ambulans osv var såklart otroligt obehagligt och chockerande efter ngt så litet som en smula. Men det går aldrig att gardera sig mot allt. Så fantastiskt att ni båda gått kurs och att din man kunde behålla fattningen när det gällde, och vad skönt att allt gick bra. 🙏🏻

  14. Plocka inte bort det. Var med ett tag för att kolla on det sker som reflex, då stoppar ni innan han hinner bita bort, och återkoppla till det som hände. Han vill garanterat inte vara med om det igen. Ge honom en sådan legodelare som man från med i större legopaket och uppmuntra honom att använda den. Lego är så utvecklande för barn, matematiskt, tekniskt. Det fria byggandet gynnar barn i det livslånga lärandet och ger dem stor nytta i skolan då de utvecklar ett 3D-tänk och en större rymd- och rumsuppfattning som de har nytta av i matematik och andra kreativa ämnen. Han har gjort ett misstag och genom att plocka bort legot blir det en bestraffning. Låt honom visa för er att han klarar av det så växer han med förtroendet. Risken är att han blir rädd för legot och glädjen försvinner.

  15. Hej fina du ❤
    Mina söner har också älskat att leka och bygga med lego. Nu är de stora 16 och 18 år, så allt lego ligger ikällaren i väntan på barnbarn (hoppas att det dröjer några år😄)

    Vi limmade fast alla små lösa delar på gubbarna och visa andra saker. Jag håller ovan kommentarer, ta inte bort legot, utan bygg med eller sitt bredvid honom när han bygger. Lego är fantastiskt för fantasin och kreativiteten. När ni sedan är klara så ställ det högt upp eller i ett skåp som varken han eller hans syster når.

    Kram på dig

  16. Håller med övriga, ta inte bort legot! Våra söner har oxå smålego de är 2,5 och 3,5 och får ha lego under övervakning samt att man bygger tillsammans.
    Har inte heller förstått att den där gula är en delare.. ska lära dem att använda den!

    Måste varit superläskigt så förstår hur ni reagerar men det kan hända att de sätter vad som helst i munnen och det blir lite galet med bestraffning när han inte gjort något fel, dessvärre kan man nog sätta lego i halsen även i äldre ålder, när oturen är framme.
    Kram

  17. Min dotter fick stora plast stickers som man kan limma på papper eller så när man håller på och pyssla. Hon tyckte de var hennes skatt för att de glänste och många hade olika djurformer så hon ville förvara dem i en låda.
    Det gick jätte bra och hon brukade plocka fram dem och titta på dem och plocka med dem och visa mig alla olika hon hade tills en dag då hon började suga på dem i munnen.
    Sa direkt att det inte var i munnen de ska vara och om hon fortsatte med det så skulle jag plocka bort dem. Men så en dag satt hon med ett i munnen, jag sa att nu fick det vara nog och att jag skulle plocka bort dem, då springer hon in i sin koja med stickersen i munnen och slänger sig på golvet! Blir så rädd att hon ska svälja och hon vägrar spotta ut den så får tvångshålla henne och pilla in fingrarna i hennes mun. Hon storgråter, jag plockar undan alla stickers och lägger dem på hemlig plats. Förklarar sedan igen varför hon inte får ha dem mer, hon gråter lite mer och frågar fortfarande ibland efter dem.
    Så nu 1 månad senare har hon fått tillbaka några av dem och har än så länge bara lekt med dem och hon mindes varför jag tog bort dem.

  18. Kan ni inte ha som regel attni bara bygger tillsammans? Att han bara fårbygga vid köksbordet när någon av er sitter med? Ich att legot bara får plockas fram av er, och förvaras så en sådan plats där han inte själv kan nå det?

  19. Duplolego är också roligt i den åldern och kommer ju komma till användning för småsyskonen också. Och så kan ni ta fram smålegot och bygga tillsammans då och då. ❤ Så läskig händelse men tack och lov att det gick bra.

    1. Snacka om pedagogisk förälder, stort cred till dig Elaine! Riktigt bra samtal som förmodligen får honom att förstå. Köp duplo som andra säger! Det hade jag från jag var liten till sent älskade att bygga hus och allt möjligt.

  20. Hej

    Vi har en 4,5 åring och en 1,5 åring. De gillar båda två att bygga med smålega. Dock har vi gjort så att i vårt vardagsrum på översta våningen har vi samlat legot och då är vi alltid med barnen däruppe när de bygger med smålegot. Där nere får de bygga med duplo om de vill bygga med lego.

    Mia

  21. Vi har kunnat avskräcka lite genom att visa pappans gamla Lego som är väldigt fult med bitmärken. Modernare Lego håller ju bättre men sonen verkar lyssna lite på att fina byggsatser kan bli fult om man biter på bitarna. Passa på och gå händelserna i förväg när ni ”snart” har en liten till som gärna stoppar saker i munnen. Gör Lego till en aktivitet man gör tillsammans med vuxen så har ni lite mer koll när nummer tre kryper omkring hemma. Sonens vilja att bita i Legot avtog väldigt mycket i takt med att tänderna började bli lösa och tappas!

  22. Skämtar du? Hans muskelminne kan få honom att göra det igen? Närvara när han leker med legot istället och ha en kontinuerlig dialog med varandra. Var tillsammans och bygg, kanske mer sällan, men var där med honom istället och gör det till något som ni kan dela och på så sätt minska risken betydligt att något ska hamna i halsen.

    1. Jag skulle uppskatta en mer snäll ton i detta. Ja, hans muskelminne kan få honom att göra det igen OCH jag kan sitta med honom och bygga lego i fortsättningen. Det ena är inte ett skämt, det andra är ett bra förslag. Tack för det senare.

  23. Hua, min värsta mardröm.. Skönt att det gick bra! Jag är mamma till legobarn, de vill bygga med lego jämt! Nu är ingen av dem ”orala” barn som har saker i munnen (har dock en sån också men hon leker ej med lego!) och de kommer till mig när de vill ha hjälp att få av delar. Men jag tror som många andra säger att det kanske inte är bästa lösningen att ta bort legot. Anledningen till att jag tänker så är att han kommer att exponeras för lego även om ni i familjen tar bort det. Och även andra småsaker som pärlor etc, lika farligt. Jag tänker att ni kan prata mycket om det som hände, varje dag. Säga att det kan hända med pärlor och andra saker (prata dock ej mat i det här läget) och ta fram legot om en vecka eller två och lek tillsammans! Han får kanske bara ha det vid bordet en viss tid eller liknande. För att ofta har de lego på storbarnsavdelningar på förskola, kompisar har lego, de pärlar på förskola etc och då måste han veta att man aldrig får ha saker i munnen! Heja er och bra att ni är förberedda på såna här saker!

  24. Hej Elaine! Jag har en son på snart 7 år som älskar sitt smålego. Vi började med små byggsatser när han var liten och har avancerat till större. Eftersom hans storasyster stoppar allt i munnen pga sitt ovanliga syndrom så har han alltid fått bygga ihop m oss på kvällarna när hon somnat. Vi förvarar legot bakom stängda dörrar och i tryckt förvar. Han kan numera bygga när dom helst under dagen men oftast byggs det på vardagsrumsbordet eller köksbordet när vi är i samma rum. Han är en klippa på att plocka undan sina småsaker och har full koll vart de är så att inte syrran kommer åt dem. Han sätter inte ngt i munnen dock för han tycker det är sånt som syrran gör. Hans syster kan aldrig ropa på hjälp så vi har alltid varit supernojiga kring hans småsaker och var de förvaras / vad han leker med. Låt Matheo få fortsätta med sitt lego bygge men när ni är närvarande.

  25. Jag tycker inte heller att ni ska ta bort legot. Bygg med honom och påminn honom hela tiden om hur man tar isär legot. Samtidigt förstår jag rädslan. Jag är livrädd att barnen ska sätta popcornkärnor i halsen efter att ha läst samma artikel som du om kvinnan som förlorade sin dotter på grund av en popcornkärna.

  26. Hej!
    Förstår din oro Elaine och blir själv lite stressad över att jag låter min 3,5 åring bygga ensam med sin 7/åriga bror när jag lagar mat en trappa ned.

    Ska ändra på det plus skaffa en sån där delningsgrej! Hur ser den ut, kan någon lägga upp en bild? Har försökt googla utan resultat!

    Mvh Cecilia

  27. Usch, vad läskigt! Vilken tur att det gick bra. Min son på 3,5 har lite smålego, han får bygga med det tillsammans med någon av oss vid köksbordet när lillebror på 1,5 sover middag, sen ställs det upp på en hylla högt upp. Annars, när lillebror är med så är det duplo som gäller, det får dom bygga med i deras rum. Jag har faktiskt aldrig tänkt på hur min son tar isär bitarna på sitt smålego, det ska jag vara uppmärksam på nästa gång vi bygger.

  28. Nä, ta inte bort legot! Min 4-åring (fyllde nyss) svalde en enkrona för några månader sedan. Alltså en stor ”gammal” enkrona. Den åkte helt ner i magen (min man var en bit bort och missade hela händelsen) Lillen blev rädd och sedan väntade vi en hel vecka innan den till slut kom ut där bak. Efter det ville han ofta prata om vad man får stoppa i munnen, kunde sitta med något (tex en legobit) och stoppa in det och säga ”får man svälja den här?”. Och le busigt.. vi pratade en hel del om det förstås, men det hade vi gjort även innan. Vi försökte att inte haussa upp det, men påminner ibland om att han inte ska sitta med leksaker i munnen. Det finns ju miljoner småprylar i ett hem, i parker och på förskolan mm, så förbud med lego kan nog bli tandlöst. Jag är livrädd SÅKLART men har bestämt mig för att det inte ska få styra mig eller skrämma upp barnen i onödan. Kram!

  29. Usch vilken mardröm, jag har tänkt sånna tankar när jag vet att sonen (iofs 11år) är hemma själv och kanske tar ett äpple eller liknande….

    Dock fungerar inte muskelminnet såsom du tänker – musklminne innebär att om man upprepar samma handling repetitivt så gör man det bättre och med mer precision efter tiden….så han kommer inte automatiskt göra det igen (och antagligen inte nu pga rädslan) men kanske kan ni bygga tillsammans?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..