Tack för alla tips

Jag måste säga vad skönt att läsa era kommentarer om hur vi ska hantera legosituationen. Som att ha en stor mammagrupp med de bästa tipsen. Jag trodde att det var självklart att ta bort legot tills han blev större, inte som straff utan av säkerhetsskäl. Skulle aldrig vilja straffa Matheo i detta läget, legobiten i halsen var nog. Men då förstår jag vart min dåliga magkänsla kom ifrån när jag tog bort legot.

Bild 2017-03-20 kl. 10.42 #2

Tack för att ni fick mig att tänka om. Jag kommer prata med honom idag om hur vi ska göra med legot framöver att vi kan börja leka med det imorgon. Men då gör vi det tillsammans och när vi är klara så ställer vi bort det. Sen ska han få öva på att ta bort huvudet med den där manicken som man får med sig i alla legobyggen. Han får väl ta av och sätta på 20 legohuvuden med den tills muskelminnet sitter ordentligt och sen kan vi börja bygga.

Tack för att ni är så konstruktiva och för att ni inte dömde mig som mamma. Jag var väl för chockad för att tänka klart. Allt jag tänkte var att legot var en dödlig hobby som måste bort. Haha, kanske inte så konstigt direkt efter. Nu har jag tänkt om tack vare er. Ska prata med Gustav också men vill först bara säga tack snälla för er ödmjukhet och för att ni bryr er om våra barn. Matheo är nog den som blir mest tacksam i detta.

  1. Och tack för att du delade med dig och tack till alla kommentarer som tipsade om ta isär-mojängen. Tipsade genast min syster. Systersonen fick flera legopaket igår i 5-årspresent och nu får hon skaffa sig en sådan och visa honom.
    Skönt att det gick bra för M! 😯

  2. Läste just ditt förra inlägg om lego incidenten. Vilken tur att det gick bra. Våra söner är lika gamla och våra minsta är också lika gamla. Jag förstår verkligen ert dilemma med lego. Och jag antar att det kanske är därför det ofta står från 5/7 år på lego kartongerna. Vår son älskar också sitt lego och kan sitta timmar om han fick. Nu när lillebror är i farten och stoppar gärna i munnen är lego något vi satt i genomskinliga plastbackar som tas fram när han vill eller när lillebror sover/är iväg och gör annat. Vi sitter också oftast med nör han ska bygga lego.

    Såg att någon tipsat om duplo och det är framme jämt och han gillar att få leka med duplo också. Samtidigt tycker jag att det smärtar i mig att han inte alltid kan ha framme sitt lego dygnet runt. Men de står i genomskinliga backar så han får ju oftast leka när han vill ändå.

    Samtidigt är det väldigt speciellt när han får ta fram dessa backar och vi har en mysig och lugn stund tillsammans bara vi och inte lillebror. han fick även vara med och sortera legot i dessa backar. Kanske det vore en idé om ni inte vill ha framme det jämt men att de ändå är synliga för honom och ändå på tryggt avstånd från lillasyster 🙂

  3. Jag tog bort ”små legot ( ärvt efter storebröder) och köpte Duplo ! Finns hur mycket som helst och noll risk att sätta i halsen …

  4. Vad skönt att det gick bra, HEJA GUSTAV!!! Visst är det naturliga att tänka ”tänk om” efter en sån händelse, men för att stå ut tror jag man måste försöka vända det – vad BRA att Gustav handlade så redigt och att Matheo (också redigt) försökte påkalla uppmärksamhet som jag förstod det. Bra att ni gått kurs och att allt gick som det skulle ❤

    Min son är snart 4 och bygger mycket med lego, i början var vi petnoga med att han bara fick bygga tillsammans med oss och bara vid köksbordet. Nu är lillasyster större (1,5) och peppar peppar är ingen av dem typen som stoppar saker i munnen. De ber alltid om hjälp när de inte kan dela etc. Så vi har blivit lite slappa.. ska nog räta upp oss lite nu känner jag, tack för det! Är ju så mycket roligare att bygga ihop dessutom. Kan även tipsa om plus plus för bygg-glada barn! Lika kul och kreativt men lätt att ta isär för små fingrar!

  5. Min son satte något skräp i halsen när han var 9 månader. Vi hade precis dammsugit, ändå hittade han nåt att stoppa i munnen. Han hann bli blå i ansiktet och tungan började hänga ut ur munnen. När ögonen började vända sig bakåt fick han plötsligt luft igen. Både jag och min man höll oss lugna och hjälptes åt att ”ta hand om” sonen under tiden.

    Men när han väl, efter en hel evighet, började skrika så vägrade jag släppa honom igen. Jag höll honom krampaktigt och lät honom inte sitta på golvet på flera dagar. Det var min skyddsreflex, precis som att ta bort legot var din. Man gör ju ALLT för att skydda dom små även om det inte är helt logiskt alla gånger.

    Nu är iaf sonen nyss fyllda 6 år och får numera vistas på golvet 😉😄

  6. Läste ditt första inlägg om lego och nu detta, det är ju fruktansvärt otäckt livsfarligt om något sådant händer att ett barn sätter en leksak el. något i halsen.
    FY vilken panik det gäller att ta det lugnt och agera snabbt! Vad bra att Gustav klarade detta m Heimlich hur bra som helst vilken tur att det gick bra. En stor hjälte för dagen!!
    Men jag tycker faktiskt att ni tog ett bra beslut om att först förklara ur säkerhetssynpunkt för barnet hur viktigt det är och sedan markera genom att ta bort legot men bara för en liten tid.
    Men sen tycker jag självklart att ni ska låta han få leka med lego igen, men som andra också har sagt att vara tillsammans och ha lite uppsikt över leken.
    Det är självklart bra om barnet har ett intresse som är roligt att få fortsätta leka med det, lego är ju känt som en kreativt och bra leksak som många barn gillar.
    Det finns också större legobitar ex duplo och den där legomanicken till mindre små lego. 🙂
    Kram

  7. Vet inte om nån redan sagt detta men om du tittar på legobitar så har de ett litet hål som luft kan komma igenom, det är gjort just ifall att barn sätter lego i halsen. Vet att de kan gå illa ändå men kan ju kännas lite bättre i alla fall. Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..