Storbråk med 5-åringen

15 maj 2017 18 kommentarer
Vardagsglädje

Herregud vilken dålig start på morgonen. Matheo har lagt sig med attityd och en riktig dålig sådan. Fattar inte vad vi har gjort fel, men jag tror vi har skämt bort honom en tid. Det har varit så stressigt med allt att jag tror vi har låtit en hel del gå förbi och nu får man betala. Jag blev riktigt arg idag och då plötsligt gjorde han som jag sa utan attityd. Det ska inte vara så. Det brukar inte vara så. Det känns så ovärdigt att skrika åt en femåring. Hur kan ens barn göra en så arg?

Jag minns hur jag själv brukade se ner på föräldrar som tappade det och skrek på sina barn. Jag tänkte ”Herregud, det är ett barn”. Jag kan säga att det var innan jag själv fick det. 

Fy fan vilken dålig start på morgonen. Jag är fortfarande arg på den där kaxiga lilla femåringen. Nu måste det bli förändring på allting hemma så vi är tillbaka där vi var för några månader sedan. Nånstans i all stress tappade vi rutiner och vett och etikett. Dags att ta upp det igen. 

Hoppas ni har en bättre start på veckan än vad jag har. Jag ser ut som sju svåra år på väg till jobbet. 

Lady Dahmer menar på att det är jag och vi vuxna som är trotsiga – inte barn. Ni läser mer om det här.

18 kommentarer

Du borde läsa på om nära föräldrarskap 🙂 det kommer hjälpa dig med både relationen till sonen & sitt samvete!

Har du läst boken ”Barn som bråkar”? Annars tycker jag du ska prioritera att göra det så fort du bara kan. Bo Hejlskov har också en blogg och en podd om lågaffektivt bemötande som är intressant. Jag ska också själv ta mig an Ross Greene som skriver böcker i samma anda. En heter något med explosiva barn och den har jag fått rekommenderad. För vår familj blev det stor skillnad av att börja med tänker om lågaffektivt bemötande och att det är föräldrarnas ansvar att skapa förhållanden som gör att barnet funkar. Dvs vi får ändra rutinerna och planera så att barnet mår bra. Grundtesen är att barn alltid gör så gott de kan och aldrig vill bråka. Vi har själva märkt att när det blir bråk i vår familj behöver vår kille som är lika gammal som Matheo antingen gå på toaletten eller är supertrött eller hungrig. Vi kan aldrig planera in fler sociala grejer än vi vet att han klarar av och har lärt oss att han är helt slut efter en hyfsat kort dag på förskola. Så alla barn är olika men alla vill göra föräldrarna stolta så långt de bara mäktar med.

Jag läste faktiskt så sent som i morse en forskare som uttryckte hur nyttigt det är att ha ”icke väluppfostrade” barn eftersom statistik visar att majoriteten av barn som utnyttjas av pedofiler (och liknande) är sk väluppfostrade. Ändå en upplyftande tanke (mitt i allt) när de ljuger, talar emot och inte lyder.
Okej, jag känner att jag uttrycker mig lite klumpigt nu. Men här är artikeln i alla fall http://www.mabra.com/forskare-barn-ska-inte-vara-lydiga-och-valuppfostrade/

Tja, barn har attityd ibland, ska ha, en fullständigt normal och naturlig del av att testa sin integritet, ifrågasätta – sunt och klokt att bara inte nicka och säga ja och amen… Parenthood 🙂

Vet inte exakt hur gammal han är mer än att han är runt 5 men sägs att när de närmar sig 6 eller blivit 6 år så blir de som små tonåringar. Kallas för ”lilla tonåren” den fasen. Det kan vara hemskt, mycket attityd, mycket ovilja att lyda eller lyssna. Exakt som en liten tonåring.

Men du, jag tror det är otroligt mänskligt att bli arg på ett barn, vore det inte skumt om vi var sjukt perfekta hela tiden? Vilken syn på vuxna och framtiden får barnen då? Att alla är så rosa och fluffiga hela tiden? Jag tycker inte man ska skriva på ett barn konstant självklart inte! Men om man får något utbrott så är det inte mer än normalt tycker jag. Men det är bara min tanke.

När mina äldsta var 5-6år var det otroligt mycket attityd på båda. Gissar att det har med åldern att göra. Dags för det lilla barnet att frigöra sig för första gången och bli ”stort barn”. Inte lätt för någon inblandad vill jag lova. Minns att vi var på Kanarieöarna en vecka när den äldsta var fem. Trodde att vi fått med oss ett troll istället för vår son på planet. Fy så han höll på och surade den veckan…

Tror faktiskt inte att det ”är” något ni gjort ”fel”. Så här blir det ibland. Konflikter. Naturligt. Men visst kan man lära sig bli bättre på att hantera dessa. Och möta dem i detta. På ett vuxet sätt. Men ibland är vi bara människor.

Hoppas att resten av dagen blir bättre och att ni ses hemma sen och kramas och pratar om det som hände på morgonen. Jag tror tyvärr de flesta med barn har det såhär ibland, drömmen är ju att slippa skrik. Det tar så mycket energi och man mår dåligt efteråt. Imorgon blir en bättre morgon ☀️ Kramar!

Vad befriande att höra att det inte bara händer oss! Skulle ha en trevlig eftermiddag på stan med min fyraåring igår, vi går till lekparken, vi åket karusell, vi äter glass. Vad händer? Tacksamhet skulle man tro men nej nej istället en stor kris först med glassen som inte hade rätt strössel, sedan utbrott för att vi inte tog bussen hem. Sådana gånget känner man bara ahhhh vad har vi gjort för fel??? Men det ät väl en stor del utvecklingsstadier i det hela får man tro och oftast är de ju gulliga 🙂

Jag brukar tänka att det inte är barnen som har dålig attityd eller är trotsiga utan att det är vi föräldrar som har och är det. Det är ju oftast vi som är problemet, våra reaktioner och vårt agerande som är nyckeln till barnens ”dåliga” beteende. Jag märker det tydligt på mina egna barn att när jag har dåligt tålamod eller dåligt med tid eller på andra sätt brustit i mitt föräldraskap, så ger det utslag i barnens beteende. De blir bråkigare. De får attityd. (obs ibland testar de saker de sett också, som olika attityder som kanske äldre kompisar visat upp osv och det är en del av deras utveckling och utforskandet av deras verklighet och identitet)

Men jag tycker ändå att det är svårt att hantera liksom. Så det blir tyvärr en del skrik och skäll härhemma också och jag vill verkligen sluta. Tipsar om gruppen ”nära föräldraskap” på FB där man får tips o diskussioner kring hur man bemöter sånt här på ett närmre och bättre sätt.

LD, kunde inte ha skrivit detta bättre själv!
Och till dig Elaine, det är helt ok att ryta ifrån när man tappar tålamodet dock så ska man alltid be om ursäkt. Jobba på rutinerna hemma så kommer nog allt lösa sig.

http://nouw.com/miniochluna

Japp – så är det med jämna mellanrum.Kan tipsa om att plöja Knattetimmen-poddarna, där får man tips och råd om det mesta. Man lär sig att det är få beteenden som är ”onormala” och att orsaken till förändrat beteende ofta beror på en förändring i livet (nya syskon, flytt etc).

Finns inte ett enda hem där det alltid är frid & fröjd (mer än i sociala medier då…), det här är utveckling för Matheo. Min 9åring och jag bråkade igår kväll och det var helt omöjligt att bli sams innan vi somnade. Men idag är en ny dag då vi pratat om det på morgonen och kramades hej då utanför skolan i totalt lugn. Skönt.

Hahahahaha. Det kommer nog inte spela någon roll om ni lägger in fler rutiner. Han kommer ändå försöka bryta sig loss från er. Alltså vänta bara tills han blir 6 år. Det är normalt.

Skriv en kommentar