Paniken över allt som mamma samlar

19 juni 2017 6 kommentarer
Vardagsglädje

Jag sitter hos mamma och läser manus medan vi väntar på ett gäng som ska montera ihop hennes köksbord, stolar, sängar och nya del till soffan som var alldeles för djup för henne.

Det här med att övertyga sina föräldrar som tillhör samlargenerationen att rensa saker är inte lätt. Men hon måste. Vi har en deal. Jag köper nytt och hon ger till bättre behövande. När någon vill ge henne något hon redan har så ska hon säga ”Tack för omtanken men ge det till någon bättre behövande istället.” Inte lätta ord från min mamma som är omtänksam men också glad för allt hon kan få. Det är svårt att ta bort en barndom med svår ekonomiska förutsättningar i Brasilien. Men den här högen av saker ska bort bort bort. 

6 kommentarer

Dilza är världens finaste kvinna <3 Hoppas en man hittar henne som kan fylla henne med glädje, passion och kärlek! =) Det är hon verkligen värd!

Känner igen mig. Mina föräldrar har mest haft svårt att göra sig av med arvegods,så blir nog naturligt att man samlar på sig saker då från olika hem. Själv har jag rensat ut mycket och skänkt saker till Myrorna. Andra saker försöker vi sälja via annonser men det är supersvårt att få något sålt. På loppis en gång fick vi in 600kr vilket var toppen. Ett tips : Om man eventuellt har äldre prylar så kan det vara bra att ta hem en som värderar sakerna gratis, detta brukar alla auktionshus erbjuda. / Anki

Jag är helt klart för att rensa ibland, och speciellt i samband med renovering, men samtidigt är ju blandningen av nytt och gammalt charmen med ett hem tycker jag. Jag älskar mitt fritidshus just för att där samsas farfars kökssoffa med IKEA-bordet jag hade i studentlyan, Alvar Alto vasen med lampan jag gjorde i skolan.

Åh jisses jag vet. Har familj som varit med om/ växt upp med krig. Men mår såå mycket bättre med få saker ist för klottrigt överallt. Men har också såå svårt att släppa tag i.
”Men denna pärlplatta gjorde ju min dotter när hon var 5år och ja det saknas ju många pärlor och den är missfärgad och jag hade glömt bort att den fanns för längesen men….”

Åh jag vet. Det är den generationen. Men det är en fin linje att som dotter hålla sig till. Man har inte rätt att uppfostra sin mamma som ett barn… det är deras liv och deras val. Jag vet exakt för jag har samma dialog i mitt huvud. Jag vill hjälpa till, ordna på mitt sätt så att det ska bli så bra slm möjligt.
Men mamma vill nåt annat. Man får stanna uoo, ta ett steg tillbaka och fundera på den personliga integriteten. Hur vill du att dina barn ska behandla dig om 30-40 år.

Skriv en kommentar