Från skärmtid till förskoletid

13 september 2017 30 kommentarer
Vardagsglädje

Ni var många som undrade hur i hela friden vi kan lämna barnen 09 och hämta klockan 16.00 när vi är föräldralediga. Då skiftar vi fokus från skrämtid till förskoletid. 

1. Tiden jag angav var generell, inte nuvarande.

2. Vi lämnar 09.00 och hämtar 15.00.

3. Vi är inte föräldralediga och har heller inte föräldrapenning. Vi jobbar båda två. Jag har en föreläsning idag, har med mig lillebror i kulisserna.

Då fick ni svar på det och så kanske vi kan återgå till skärmtiden.

När jag pratar om barnens bästa så säger jag inte att jag är bäst eller att du är sämst. Om du lägger sådana värderingar i mina inlägg så avfölj gärna eller fundera på självkänslan. Klart som fan att jag kan känna mig som en dålig förälder ibland när folk berättar hur man ”ska” göra i sin barnuppfostran. Men jag tror inte att personerna vill att jag ska känna mig dålig, de vill att mina barn, alla barn, ska ha det bra. Det kan vara bra att separera sitt sårade ego från folks allmänna tankar om barns bästa. Det finns massa olika tankar. Mina tankar är inte lag, det är tankar jag delar. Jag tar gärna del av dina❤️.

Detta ”Du får mig att känna mig dålig som pratar om skärmitid med barn”. Jag skriver inget för att få föräldrar att känna sig dåliga jag skriver för det jag tror att barn mår bra av. Saker jag själv sällan lever upp till, men försöker! 

Jag skriver inte för att shama ensamstående föräldrar som kämpar för att få ihop vardagen, jag skriver om skärmtid generellt. Jag har lyxen att ha en stöttande man. Klart jag vet att alla inte har det. Jag om någon vet som växt upp med en ensamstående mamma med en pedofilpappa. Försök inte att måla upp mig till en självgod lyxfru som tycker sig vara bättre än alla ensamstående mammor där ute. Ni vet mer om mig än så.

Jag är inte föräldraledig jag jobbar. Har tre bolag, en föreläsning idag där jag ammar lillebror i kulisserna. När jag skriver att vi lämnar 09 och hämtar 16.00 så menar jag på generell basis, inte under tiden vi är föräldralediga vilket varken Gustav eller jag är. Vill ni shama oss över att vi jobbar så varsågoda. Mår ni bättre av det så kör på.

Ni som kör ”MEN DURÅÅÅÅÅ, lämnar och hämtar dina barn sent. Hämta dom tidigare då! Sluta uppdatera bloggen eller instagram om du är så himla bra!” Asså vilka är ni? Vad äter ni till frukost? Jag hoppas aldrig att jag äter samma sak. Hur kan självkänslan vara så jävla dålig att ett inlägg om att se sina barn mer än sin iphone istället tolkas till att jag tycker att jag är så himla bra och ni så himla dåliga. Varför är det så att en del vuxna blåser upp sina sårade egon när diskussionen handlar om barnen?

30 kommentarer

Jag tror att kommentarerna snabbt skiftade på grund av du tydligt skrev ut vilken tid ni hade till barnen, du till och med döpte ditt inlägg till exakt hur mycket tid ni har med dem.. många upplevde det som att du ville vara mer med barnen och då är ju den ”enkla” lösningen att jobba mindre osv. Hade inlägget inte nämnt någon om specifik tid eller förskola så hade nog inte så många läsare kommenterat på det sätt de gjorde. Kram!

Hej Elaine!

Jag skrev aldrig någon kommentar på dina instagraminlägg om detta för jag tycker att det blev väldikt hetskt väldigt fort. Jag reagerade dock lite på hur du skrev, inte över innehållet. Att ni har hittat ett sätt som ni och ungarna mår bra av är ju toppen, men jag kan förstå att många kände sig lite klampade på. ”Vi” vs ”ni”-känslan var ganska stor i just det första inlägget, vilket sen späddes på lite av att du direktciterade vissa kommentarer i nästa inlägg på ett mycket negativt sätt.
Jag tycker att kontentan i ditt inlägg var bra, och jag tycker att du verkar vara en väldigt bra och förståndig människa! Men detta var konstigt formulerat kan jag tycka.. Önskar dig en trevlig kväll!

Jag älskar läsa din blog. För du är rak och jag är på något vis tacksam för att du ifrågasätter när du får ta emot så mkt skit. Jag förstår inte människors behov av att hela tiden kräka ur sig skit och nästan välja att misstolka i princip allt. Vi behöver fler som sätter ner foten på ett vänta lite sätt. Ville bara säga det. Kommenterar aldrig men hejjar på i tystnaden här hemma varje gången jag läser din blogg. PS din blogg är den enda jag läser för det är den enda som jag läst som känns relevant och bidrar med något verkligt. TACK!

Kära Elaine, I många år har jag följt din blogg och din kamp för utsatta barn. Först nu skriver jag en rad. Sverige är en ankdam! Jat tycker det är absurt att du blir utsatt för dumma kommentarer från andra mammor angående tid eller inte tid du spenderar med dina barn!
Jag bor utomlands och där vi bor lämnar alla vid 8h och hämtar vid 15h. De flesta av oss är hemmafruar, inte lyxfruar kanske men vi har det bra. Vi lobbar för våra familjer och för att hålla ihop allt som inte den jobbande mannen kan göra. Vi är lyckliga och glada, fyller vår tid med meningsfulla uppdrag och mindre roliga vardagliga saker som måste göras. Första dagen på förskolan (nu några år sedan) samlade rektorn alla föräldrar och barn och önskade dem en fin start. Därefter gick alla barn in med respektive lärare till respektive rum. Rektorn vände sig till oss föräldrar som ängsligt spanade efter våra små, – Jaha! Då önskar jag alla mammorna en underbar dag på golfbanan och hos frisören och alla pappor får ha en bra dag på kontoret! Tack och hejdå! Detta var helt naturligt i vår kultur och är helt naturligt, inte att vi spelar golf och friserar oss var dag, men att man inte måste skämmas med det man väljer att göra när kidsen är i skolan. Jag som svensk ryckte väl till, men inte en enda kotte annars reagerade på rektorns käcka ord. Varför är svenska mammor så kassa på att stötta varandra?? Vad tjänar ni alla på att döma ut varandra??
Varför måste ni trycka med folk? Strunta i det och låt folk leva sina liv! Mitt barn stör det väl inte om jag är hos frissan eller jobbar när hon/han är på skola/dagis?? Jag hämtar mitt barn prick 15h (tredjeklass nu) och därefter ägnar vi oss åt roliga saker. Ingen behöver handla, städa, tvätta stryka, sporta.. allt det där är jag klar med kl.15!! Vi har mega mycket tid ihop och jag är glad att inte jobba utan kunna vara där alltid för min familj. Sverige är så trångsynt och litet land.. det är verkligen trist att höra hur ni beter er.
Tack för mig som har det fint ute i världen! Emma

Jag orkar inte läsa alla kommentarer kring det här, men kan vi inte för en gångs skull börja tro gott om andra? Kan vi inte försöka tro att de allra, allra flesta föräldrar gör vad de tror är bäst för sina barn? Jag vill tro att de allra, allra flesta älskar sina barn till döds och skulle göra ALLT och lite till för dem. Och kan vi inte försöka tro att bara för att ”vi gör så här i vår familj” inte innebär att allt ni gör i er familj är skit? Kan vi inte ha det som bas innan vi börjar skjuta pilar hit och dit kring skärmtid, tid på förskolan och allt annat. För faan.

Altså, 9-16 är inte en lång dag på förskola. När jag jobbade i affär jobbade jag 7.30-16 många dagar, mina kollegor med barn jobbade samma tider och dom var ju tvungna att lämna innan och hämta efter dom slutar. Min bästa vän jobbar på en fabrik, 6.45-16.35 varje dag, hon lämnar innan och hämtar när hon slutat, det är helt normala tider för vanliga barn med vanliga föräldrar med vanliga jobb. Ska Vi ha ett land där vuxna jobbar heltid behöver vi ha barnomsorg där barnen mår bra större delen av sitt vakna dygn.

Jag tycker: lyckost dig och dina barn elaine som kan vara så korta dagar på föris. Barnen som kan äta frukost med mamma och pappa! Herregud vilken lyx. Nu jobbar jag på förskola och tycker lite synd om 6-18 barnen som får äta knappt ett mål mat med mamma och pappa varje dag.

Min uppfattning är att väldigt många föräldrar behgränsar tiden som barnen får använda sina iPads, och att det finns en generell oro att barnen ska ”fastna” i det/tappa sin kreativitet. I vissa fall behövs det säkert, men jag är övertygad om att det bästa förhållningssättet är om barnen själva (ja, från väldigt tidig ålder) kan lära sig att ta eget ansvar över hur mycket de använder sin iPad, dvs utan en massa förbud runt IPaden. Hur ska de annars lära sig att ta det ansvaret på ett vettigt sätt när de blir lite äldre? Vi har aldrig haft några tider kring iPads/tv-tittande/mobil gällande våra barn och det har funkat jättebra. Vissa dagar använder de sina IPads/mobilen mer, och andra dagar nästan inte alls. Om vi vid något tillfälle sedan säger ”lägg undan mobilen nu”, så är det ingen stor grej alls, och blir inga känslor eller besatthet kring om de ska/inte ska få titta/spela mer. Helt enkelt, inga konflikter och barnen väljer än så länge alla gånger att umgås med oss när tillfälle ges. Ett annat förhållningssätt som också kan funka om man inte känner för att sätta förbud i förebyggande syfte.

/En annan trebarnsmamma

För mig är det helt obegripligt att en bebis ens skulle reflekterar över VAR den är. Den kan vara på en bergstopp i Alaska eller i en by i regnskogen utan att banden i familjen skulle påverkas.

Vi är egenföretagare prexis som Biz
Vi väljer att Båda inte ska jobba heltid. Hämtar barnen 14. Lediga fredagar. Ni har också den möjligheten. Att inte jobba iaf en av er. Istället vara med barnen. Du får då mer än 3,5 timmar över till barnen. Men ni väljer jobbet o karriären. När karriären kan vänta några månader o istöller fullt fokusera på barnen. Mer än 3,5’timmsr per dag.

Tack vara ditt inlägg så hamnade mobilen på parkering direkt när vi kom hem och användes inte förrän efter nattning. Tack för knuffen ❤️ Det ska bli en vana 😘

Vill vara säga tack! Idag på föräldramötet har förskolechefen berättat om förskolebrevet och informerat att de kommer arbeta för/med detta viktiga. Stolt förälder som skriver under integritetsdokumentet!

Nu ska jag vara ärlig, jag vill faktiskt inte vara så mycket med mina barn, jag är gärna utan i alla fall två av de där 3,5 timmarna. Jag har inte det intresset! MEN det är ju superhärligt att du vill det och har hittat lösningar som gör att du och din familj mår bra! Heja dig och vad kul att man kan lyckas på olika sätt. ❤️

Blir jättenyfiken. Varför skaffade du barn om du inte är intresserad? Jag har ett stort intresse att vara med mitt barn. För stort enligt samhället. Upplever att många inte är intresserade av sina barn och då undrar jag varför man skaffar barn. Är ju ingen dans på rosor och helt ok att avstå ju.

Såklart ska du vara nyfiken! Annars blir vi inte visare. 😉 Innan äldsta barnet kom så var vi väldigt peppade på barn, men kanske mest för att det var så man gjorde när man gift sig, dock var vi vansinnigt oförberedda på vad det innebar att bli förälder, vi blev ganska enbarnschockade (2 barn var ljuvligt i jämförelse) helt enkelt. Det var ju inget som gick att förutspå att man kanske inte var speciellt moderligt lagd, för någonstans trodde jag nog att jag skulle bli det när barnet väl kom. Jag är och har alltid varit chef på ganska hög nivå och känner mig pedagogisk och duktig på att ta folk i allmänhet men det var inget jag riktigt lyckades applicera på mina barn i alla fall de första åren, ett misslyckande på många sätt men sen så blev jag också ganska stressad av alla som var så uppe i hur härligt det var med barn, så ljuuuuvligt och fantastiskt det äääär med barn. När jag sa att jag tycker faktiskt att det är svårt, jobbigt och riktigt tråkigt fick jag helt plötsligt väldigt mycket medhåll och insåg att alla gör så kort de kan med vad de har och att ganska många smilar och håller upp fasader för att man ska. Jag vill inte hänga med mina barn hela tiden. Jag gillar att vi är ifrån varandra på dagarna och kan berätta för varandra vad vi har haft för oss när vi väl ses. Jag gillar inte små barn, jag är bättre nu när de är äldre. Jag reser mycket i mitt jobb vilket också är ljuvligt, då får jag vara bara jag ett par dagar i veckan. Jag tycker det är roligare att vara med dem nu när de är 6 och 7 men jag har inget emot att de som just nu spelar tv-spel eller sätter sig med lego eller ritar medan jag jobbar eller kommenterar bloggar.

Där tycker jag du satte huvudet på något otroligt viktigt – frågor lyfts inte för att skuldbelägga föräldrar utan för att måna om barnen. Det gäller ju allt ifrån skärmtid, amning, vara närvarande och nära, inkännande, förhållningssättet i föräldraskapet, förskoletid och normen att jobba heltid osv osv osv

En KAN lyfta en större fråga utan att folk direkt ska gå i massiv försvarsställning pga dåligt samvete en KAN säga/tänka, japp, fan jag spenderar nog mer tid i mobilen än med mina ungar, just nu tror jag inte jag har ork/lust att ändra på det så så får det va nu, fast jag vet alternativet kanske varit bättre.

Eller?!

Fast det kanske inte är så konstigt med den bilden av ert liv som visas i bloggen. Ex när Gustav är med bakom kulisserna med lillebror när du jobbar, varför går det bra att använda hans tid till det (som ändå måste ha rätt mkt att göra på företaget i övrigt) men inte till att hämta barnen tidigare på föris eller vara hemma en dag?

Nej jag vill egentligen inte ha svar på det här, det är raljerande, men det är ju liksom det här du får fram om än inte personligen utan mer generellt. Du skriver en lång text där du börjar med att ”förvånas” över andras tankar och val för att sen prata om hur lite tid vi har med våra barn, som om de flesta inte alls redan var smärtsamt medvetna om det. Jag vet inte vad du har för vänner med barn runtomkring dig men i min bekantskapskrets sliter föräldrar sitt hår för att barnen ska ha det bra och få tid tillsammans.

Håller helt med. Gustav kan ta hand om lillebror i kulisserna på tv4, det är tydligen en del av hans jobb. Vi tittar ofta på tv ihop och pratar och umgås kring det men för dig verkar det var allt eller inget.

Ändå 3,5 timme totalt? Jag ser mina tonåringar mer än så per dag. Och min 1 åring lägger sig först vid 21.00 (kvällspigg).
Tid tillsammans tycker jag ändå är det största problemet.

Hur kan människor lägga pengar på dyra resor /bilar snygg inredning, träningskort mm men att FAST det är möjligt inte vilja trappa ner 1 h i arbetstid nån dag ..pengar.
Barnens bästa ja..
Inte är det föräldrar som stirrar i telefon .. eller fri tillgång till iPad.
Inte är det så lätt alltid.

Tåls att klura vidare på.
Tills dess: var och en med sina egna beslut.

Jag tycker inte du har en nedlåtande eller dömande ton i det du skriver, men jag tror däremot att det du skriver om har blivit ”känsliga ämnen”. Det är lätt att ta illa upp när någon annan drar in på skärmtiden för att istället spendera kvalitetstid med sina barn, för om man själv (jag till exempel) känner att det är något man borde göra, men inte riktigt lyckas med så gnager det liksom i en. Då är det lättare att ösa ur sig att du är en hycklare eller dömande eller vad som helst, än att inse att man själv tycker att man gör fel val i vardagen. Så tänker jag i alla fall angående att folk reagerat så galet 🙂

Men din självkänsla är okej trots att du blev så förbannad och sur nu? Din självkänsla är okej fastän du jätteofta fräser ifrån här och kallar folk saker?

Varför skriver du ett sånt inlägg om du nu inte kan acceptera att nån säger ”jaha? hur tänker du här egentligen med tanke på…”? Är så less på folk som bloggar ÅSIKTER och sen blir purkna för att nån, shock horror!, inte håller med dig.

Slutligen: Vill du få folk att tänka och ta till sig det du skriver: Skriv med lite mer ödmjukhet :).

Men hålla med är ju en sak. Att attackera min person är en annan. Det har inte med att hålla med att göra.

Okej, så om nån skriver ”men varför är dina ungar på dagis så länge för?” så attackerar de din person men när du skriver hur andra föräldrar ska bete sig, hur man är en bra förälder om man gör som du gör (i den specifika frågan) etc etc så är det okej? För du attackerar inte någons person utan bara svepande kritiserar och skammar otroligt många människors föräldraskap?

Du och din man har det jävligt väl förspänt, och det är helt okej! Ni bor lyxigt, lever lyxigt, har schyssta jobb. Alla lever inte som ni. Alla orkar inte som ni. Om du på fullaste allvar vill hjälpa ungar att må bra, och inte bara slå dig själv för bröstet om hur bra ni är, tänk på hur du formulerar dig så att folk kan ta till sig det du skriver. Fundera över din trovärdighet. Fundera över varför så många reagerade illa och varför din spontana reaktion var ”folk har så taskig självkänsla” istället för ”oj, nu kanske jag skrev lite tokigt?”.

Jag är så less på mamma-maffian som sågar andra föräldrar och tävlar om vem som är bäst.

Jag uppfattade din föregående text som att du valde infallsvinkeln ”jag som förälder ska..” (Och syftningen med att man som förälder generellt borde känna sig manad till och att omständigheterna var som sådana … Och så lista på det) eftersom du tog exempel från ditt egna liv men uttryckte det på ett sådant sätt att det lät som en uppmaning om föräldraskapet generellt. Ex ”det handlar om att vi SKA tillbringa mer tid med varandra”. ”Skulle man räkna antal timmar som vi faktiskt har med våra barn i detta liv så tror jag vi skulle lyfta näsan från våra mobiler”. Sistnämnda meningen får åtminstone mig att uppfatta det som att det inte är enbart din familj och ditt föräldraskap du talar om utan de allra flesta och att iPhone, dator, tv är ett riktigt problem hos många. Så i texten ska vi hålla isär att du talar om dig själv och din familj som ex samtidigt som du i flera meningar insinuerar och sedan avslutar med ”Jag tror folk tillbringar mer tid med sin iPhone än sina barn – när barnen är i samma rum. Det måste ändras.” Vill du nå en generell publik med generell påverkan i hopp om att förändra för barn som har det såhär ILLA (eftersom det var det som åsyftades med inlägget, att för mkt teknik under litet tidsspann är ilka) så tror jag att det hade varit lämpligare i ett debattinlägg/krönika än här faktiskt. Jag tyckte det gav utrymme för en hel del misstolkningar och det verkade jag inte vara ensam om. Sedan är jag generellt emot hur saker och ting SKA vara eftersom allt beror på omständigheter men här tror jag det blev tokigt mellan rollerna dig som mamma till dina barn och föräldraskapet generellt sett. Men men, schysst med ett förtydligande i vilket fall!

Nu är min dotter lite äldre (10år) än era barn och vi har begränsat skärmtiden för henne. Dock kommer det en tid när barnen inte är lika intresserade eller beroende av att vara med sina föräldrar och då är vi villiga att rucka på vårt beslut. Det är ett intresse som hon har, och för mig är det som vilket intresse som helst, och oavsett vad hon väljer att göra – sitta med sin iPad, leka med vänner eller hålla på med någon idrott – så kommer hennes tid med oss föräldrar att minska ju äldre hon blir.

Skriv en kommentar