Matheos positiva💕

Han gjorde det igen, min lilla solstråle till femåring. Såg saker och ting från den ljusa sidan.

Matheo: Mamma får jag låna din telefon.

Jag: En liten stund går bra.

Matheo lånar telefonen en stun och ska ge tillbaka den, men tappar den i golvet så delar går sönder.

Jag uppgivet: men Matheo…

Matheo sorget: Förlåt mamma.

Han försöker plocka upp små glasskärvor medan jag kollar mobilen🙈. Dålyser han upp och säger: Mobilen fungerar mamma, vilken tur!

Jag ler och kramar om min knickedick. Han gav mig återigen ett leende.

  1. ”Jag visar aldrig upp bilder på mina barn i min blogg. Jag har aldrig gjort det. Aldrig!” Nej, bara varje dag på loggan och varje dag i dina inlägg.

    Att du inte fotar och lägger ut hela patten då du ammar på tunnelbanan är ett rent under. Hur känns det att leva med din gigantiska dubbelmoral?

    1. På tal om positiv inställning eller?😂

      Jag återanvänder redan publicerade bilder, fotot på Matheo är 1.5 år gammalt och publicerades i Mama när jag kom ut med mitt barndomstrauma. Ser ingen dubbelmoral i det och ser dästor skillnad på att dokumentera sitt barn publikt dagligen mot att visa enstaka redan godkända och tagna foton som är år gamla.

      Min patte?

      Hur känns det att det kommer bajs från din mun när du pratar Olga? Gigantiska bajskorvar från din mun? Hur känns det?

    2. När har Elaine sagt att hon ALDRIG lagt upp bilder på sina barn? Matheos första tid i livet dokumenterades på bloggen i både bild och text, efter det valde hon och Gustav att sluta publicera bilder på sina barn. Lycka till till dig att hitta ”identitetsröjande” bilder på hennes barn i varje inlägg. Ser att Elaine redan gett dig svar på tal, men det känns som att du borde hitta en annan blogg att läsa, detta är ingen skvaller- och sensationsblogg. Vill du gräva upp snaskiga historier så är du på fel plats.

  2. För mig skulle detta vara ganska alarmerande. Varför har M ett sånt behov av att hitta nåt positivt i allt som händer när mamma är närvarande? Måste allt vara så jävla positivt hela tiden? Går jorden under annars? Man börjar ju undra vad M har för erfarenheter av personliga misslyckanden och bråk och mammas reaktioner.

  3. wigwag har helt klart en poäng här. M verkar helt klart emotionellt drabbad av mammas tidigare överreagerande (som hon skrivit om förut och ifrågasatt om hon därför är en dålig mamma) och han känner att han måste rädda läget varje gång han råkar göra fel. Att han tappar saker och hetsar på detta sättet tyder på att han är nervös och kanske till och med rädd i sin egen mammas närvaro, herre gud vilken ångest att leva med som 5-åring!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..