Och förövarna andades ut…

Jag tycker tystnad tagning är ett fantastiskt initiativ. All styrka till alla de kvinnor som brutit tystnaden om alla de män som utnyttjat sin maktposition.

Jag läser om sexuellt utnyttade barn. Om våldtagna kvinnor. Om en kvinna som fick sperma på ryggen. Det är vidriga berättelser som får se ljuset.

MEN

Som retoriker måste jag ändå påpeka att budskap blir inte lika slagkraftiga utan en specifik budbärare. Vem var med om övergreppet? Och konsekvensen mot förövaren går upp i rök när vi inte namnger vem det är. Kritiker kallar det häxjakt. Jag kallar det konsekvens av övertramp och varnande information för de som träffar förövarna.

 Tänk om Evelyn hade varit den där trettonåriga tjejen vars lärare la sig på henne under en sommarkurs. 

Jag hade namngett personen för att skydda andra barn. Jag skulle se det som min förbannade plikt. 

Jag tror att många av dessa äckel andas ut när kvinnorna bakom tystnad tagning inte vill kommentera. Som står att läsa i SVD. Jag tror förövarna läser och tänker ”phu”. 

456 kvinnliga skådespelare står bakom uppropet. Vi pratar med en röst och kommer inte kommentera innehållet i artikeln vidare. Ett nej är ett nej – respektera det! 

Självklart respekteras det. Men att vara tyst är att göra förövarna en tjänst. Kom ihåg det. Om vi ska vara tysta så ska det vara av rätt skäl. Förövarens stjärnglans eller status får aldrig förblinda eller tysta oss. Är det någon av de 456 kvinnorna som vill berätta så gör det. Du är inte ensam❤️

  1. Ingen kvinna är någonsin ensam. Vi håller varrandras händer när det blir läskigt. Systerskap och feminism. Starka tillsammans ❤

  2. Tolkade det som att de kommer att namnge och outa inom kort – att detta är deras sätt att bygga upp inför explosionen. Att få igång pulsen hos alla de jävla äckel som hittills kommit undan, sitta där och få ångest och undra ÄR DET MEJ DE KOMMER BERÄTTA OM

    Ibland är stressen inför om inte värre så minst lika kraftig som när det väl händer

    De kan sitta där nu
    Ikväll
    Rädda

    Komma ihåg

    Allt de gjort.kommit undan med
    Trott de haft rätt att ta

    Äcklen.

    Alltså känslan i systerskapet. Kraften vi har tillsammans. Det är nu männen rasar. Fifan, nu är det slut!!!!!

  3. Du har så jävla fel igen. När så många kvinnor inom en och samma bransch går ut gemensamt behöver ingen förövare namnges. Alla inom branschen känner till dom redan. Beteendet är normaliserat och accepterat. Vilket är vad dessa kvinnor vill lyfta. Och det är också vad Alice Bah Kunde förstått utan några namn. Hon ska nu kalla till sig Sveriges alla teater och filmproducenter och läxa upp dom rejält. Tala om tystnadskultur och feghet som möjliggjort att detta kunnat fortgå år efter år. Det kommer nu bli förändring på riktigt här. Och detta uppror har därmed redan lyckats.

    1. Men tänk på dem som är nya i branschen och som ännu inte vet vilka dessa personer är. Kan det inte vara en god idé att visa deras rätta sidor för att varna andra. Jag hade ingen aning om tex Martin Timell, min enda relation till honom är att se honomnpå tv någonngång ibland och där framstår han ju som trevlig.

    2. Jag är i chock över det dom skrivit. Att se så många berättelser samlade, det är fruktansvärt. Samtidigt det är så skönt att de samlar sig och kliver fram!!!

      Håller med om att det att de är så många och att de har anonymiserat berättelserna är det som gör det så kraftfullt. Detta är inte enstaka rötägg.

      Efter Timell och F.V så blev det så oerhört personfokuserat med artikel efter artikel på just de två. Istället för att arbetskulturen inom tv 4 & aftonbladet och resten av produktionsbolagen och media sattes i fokus. Enligt Tv4´s vd så var juTimell endast en liten luftficka av dålig luft.

      Kanske behövs det både och, dels personer som outas och detta, med debattartikel med avsändare från 456 pesoner och deras berättelser, fy fan vad det dom berättar är äckligt (och brottsligt).

      Detta kan bara inte rinna ut i sanden.

  4. Viktigt ändå att respektera att de flesta inte orkar gå ut med namn, tycker det är högst förståeligt och upp till var och en. Om vi ställer krav på att det ska outas namn kanske många avstår från att ta del i kanpanjen.

  5. Nja jag tycker inte du respekterar det. Du skambelägger rätt hårt här tycker jag och det hjälper inte att du försöker hålla det till vad just du skulle göra eller anser. Det är nog jobbigt att vara utsatt, det går inte att kräva att det ska gå igenom allt det som kommer med att berätta om sin gärningsman. Det är ALDRIG ett offers ansvar att förövaren fortsätter!

    Många berättar ju dessutom att de ha berättat om vad som hänt med en värre situation än tidigare. Många har dessutom polisanmält. De HAR berättat, det är bara ingen som lyssnat.

  6. Jag förstår tanken, men kulturbranschen är en väldigt osäker bransch med många beroende-och maktförhållanden där många kvinnor säkert är i beroendeställning. Rent krasst är det här ju säkert ett djupare problem i deras organisationskultur. Särskilt om man har anmält och ledningen inte gör något, hur många anmäler då? Jag tycker att det här ger en bra effekt för nu är det mot hela branschen. Inte mot individen. Kanske inte retoriskt, men organisationsmässigt. De måste se till att tystnadskulturen arbetas bort. Förhoppningsvis utvecklar det sig men de har nog en väldigt otrygg situation överlag.

  7. Tysthetskulturen är förödande. Det gör mig ont att Alla dessa kvinnor utsatts. Vad some det talas tyst om är alla kvinnor som agerar på exakt samma vis. Jag kan med lätthet beskriva tillfällen som mannliga vänner varit utsattta. Hos sin läkare, sina chefer och när man roat sig i offentliga sammanhang. Det tycks finnas en kultur där våra kroppar inte längre respekteras och människan är ”offer” för sina begär. Helt oförmögen att styra eller kontrolera sina impulser. Hur kan vi då förvänta oss att barnen i skolor ska kunna ”uppföra” sig, när deras föräldrar tycks ha svårt med detta? Skulle denna gränslöshet kunna vara ett resultat av vår sexuella frigörelse? Eller att respekt är något som man gör sig förtjänt utav, något som inte längre är en grundläggande rättigheter? Vart tog det grundläggande människovärdt vägen?

  8. Hej! Jag har varit hos en manlig gynekolog som tog på mig och sa en massa äckliga kommentarer. Jag vill gå ut och berätta om honom och vad kag varit med om, men har hört att jag då kan dömas för förtal? Stämmer verkligen det? Han är anmäld av tre kvinnor och mig på kliniken där han jobbade förut och fick sparken. Bara jag polisanmälde honom och nu jobbar han på en ny klinik…

    Hjälp mig är ni snälla. Hur ska jag gå tillväga? Ärendet las ner hos polisen…

  9. Det första jag tänker på angående att uppge namnet är ju risk för förtal. Såvida det inte är ett dömt brott (eller ens anmält, vilket det oftast inte är) så finns det ju i rättslig mening inget som försvarar det, utan man blir dömd för förtal.

    Jag såg att du kommenterade Bards text, hans formulering tycker jag verkligen förmedlar att många historier ÄR falska. Att faktiskt posta något falskt skulle inte vara svårt, men jag tror knappast att folk skulle vinna på det (får du ”styrkekramar” är de ju inget värda om de är falska liksom).

    Om man däremot namnger en person så skulle ju även ETT enda enskilt fall kunna få förödande konsekvenser för en enskild, oskyldig person. Höginkomsttagare har ju hotats att bli förtalade genom ett sånt sätt (att det då skulle vara en enskild kvinna finns det ju inget som tyder på).

    Jag håller med annars, fan för att de ska få andas ut och slippa få sitt namn nedsmutsat. Men lagen säger hellre fria än fälla. Att ”sociala medier blir som en domstol” är ju livsfarligt. Även åt andra hållet när kvinnor smutskastas. Därför är det väl inte mer än rätt att namn inte ska anges och om det ändå sker utan grund, så måste det leda till förtal.

  10. Den historia som stannat kvar på min näthinna är den där en kvinna berättar att hon satt i en loge och pratade i telefon och en skådespelare går förbi och stoppar in kuken i henns mun. Det är så groteskt att det går inte ta in. Tänk en förskolärare som sitter vid ett matbord på förskolan och en kollega går förbi och stoppar in kuken i hennes mun eller en ekonom som sitter ned i pausrummet, läser en rapport och en ekonomikollega kommer in och stoppar in kuken i munnen?!?

    Eller att ligga och vila och vara 23 år och en av cheferna kommer in och runkar av sig och lyfter upp t-shirten och sprutar på hennes rygg?? Vår lilla hemlis ;)…

    Allt de skriver är så j-vla äckligt beteende. Helt sjukt.

  11. Jag är ju inte någon skådespelerska från dramaten, men jag tycker också de borde hängas ut i syfte att skydda andra. Jag har ju varit utsatt för sexuella övergrepp som vuxen (kan inte ens föreställa mig hur hemskt det är att råka ut för som barn då man dessutom är extremt utsatt) och det har lämnat ärr och bilder i psyket som man inte önskar någon och få uppleva (förutom i mitt fall då jag önskar förövaren någon skulle göra samma sak på honom som han gjorde mot mig). Jag blir väldigt ledsen när folk ifrågasätter de som vågar berätta- det är en väldigt hemsk och psykiskt påfrestande sak och ens våga berätta om (de som varit där vet vad jag menar) och att ovanpå det man fått utstå få sin trovärdighet ifrågasatt- den känns. Dubbel förmedring. Jag valde (efter ett tag att muntligen berätta om det) och jag fick både stöttning och de som misskrediterade mig. Det var inte jag som slutligen hängde ut honom med namn på internet dock, detta för att någon sagt till mig att man kunde bli anmäld för förtal? Jag tror det kanske är därför (förutom att det är jobbbigt och prata om ett sådant övergrepp överlag) som många väljer och inte hänga ut fanskapen. Jag undrar dock om jag skulle kunnat anmäla fanskapet för förtal för att han valde och anklaga mig för att någon annan hängt ut honom. Jag tror det var bekvämast för honom och göra så då jag är den enda som berättat offentligt (och det måste vara svårt och veta vilka av de många andra han utsatt för sin skit det var). Men det är såklart bara mina spekulationer. Äcklet vet till 100% vad han gjort och har noll samvete.

  12. Det är eller kan iaf vara ett problem med att namnge sin förövare. Jag berättade vad min fd man gjorde, efter relationens slut, och fick motta mycket märkliga reaktioner. Någon ville att mannen ifråga skulle polisanmäla mig för att jag berättade på min blogg om de övergrepp jag varit med om, dock skrev jag inga namn. En nära anhörig menade att jag endast vill göra mannen illa? Med andra ord hade han inte gjort mig illa då?
    Men efter flera års idiotiskt skyddande av denne man pratade jag med polisen om händelsen och nu vet jag att det hade rubricerats som våldtäkt/grov våldtäkt och olaga frihetsberövande. Mannen tyckte sig ha rätt att kasta ner mig i sin säng, vilken hade preparerat med handbojor och där låste han fast mig och satte sig sedan på min bröstkorg och knäppte upp sina byxor… jag vill eg inte gå in på detaljer men under tiden satt vårt gemensamma barn i rummet intill. En nioåring som definitivt inte skulle behöva uppleva något sådant. Jag vågade inte skrika för barnets skull , försökte sparka efter mannen men av förklarliga skäl nådde mina sparkar inte honom. Fast jag bönade att han skulle sluta och tänka på barnet så tryckte han ändå in sitt kön i min mun, han slutade först när han såg att jag grät hejdlöst. Ändå var jag så dum som inte anmälde, jag var så dum så jag tänkte på barnen, att de inte skulle se sin fader i fängelse och jag var så dum att jag tänkte på hans föräldrar och jag var ännu dummare än så för jag tänkte till och med på honom men jag tänkte aldrig på mig själv. Idag, med den trista erfarenheten säger jag, anmäl direkt och låt alla veta vad mannen gjort.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..