Fullkomlig gråtattack

Jag har en vän som för några år sedan tvingades föda sin dotter alldeles för tidigt för att hon skulle inte klara livet här ute ens efter 40:e veckan. Vi satt tillsammans, hennes familj och jag, och vakade hemma medan hon var sin sambo på BB men skulle inte komma ut därifrån som många gör – som tre, med ett barn, en liten familj.

För några dagar sedan var det årsdagen som den här lilla flickan åkte tillbaka till Gud igen. Jag missade den. Och jag insåg att jag har missat så många dagar som varit känsliga för min vän. Morsdag, för det har ju handlat om mig. Jag känner mig så självupptagen och förvirrad. Ringde och bad om ursäkt och grät så snoret rann. Hon är så fin och förstående min vän.

Om ni har änglaföräldrar till vänner. Säg att ni tänker på dem och glöm inte bort deras barn i himlen för de finns som en smärta i deras hjärta varje dag. Ständigt närvarande ständigt påmind. Tänk därför att de där extra känsliga dagarna som morsdag eller årsdagar då barnet skulle ha fyllt år. Säg något, visa att ni bryr er.

Så idag tänker jag på er älskade änglamammor och pappor. Hjärtat brister när jag tänker på er sorg.

    1. Åh vilken fin vän du är,alla såna dagar är inte lätta att komma i håg. 1471-18 är det 3 år sedan min son stilla hade somnat i min mage i v 35. Minns den dagen som igår och snart är det ytterligare en jul utan vår lille ängel <3 Stor stor kram <3 <3

  1. Tack Elaine. För att du bryr dig och lyfter detta. Vår son dog i somras, han blev 2,5 år. Han var tidigare frisk och blev plötsligt sjuk med feber och gick bort två veckor senare. Ingen på sjukhuset förstod vad som hände, inte minst vi. Varenda liten dag svider men det gör helvetiskt ont när alla högtider och speciella dagar inträffar. Bara det att inte kunna sätta upp paketkalender detta år gav mig en större käftsmäll än vad jag var förberedd på. Blev påmind ganska många gånger om detta i instagramflödet om man säger så. Tack igen 🙏🏼

    1. Jenny, jag beklagar så. Jag vet vad du går igenom, min son blev 2 år. Gick hastigt bort för snart 3 år sedan. Om du vill ha kontakt får du gärna vända dig till mig.
      Elaine kanske kan förmedla min mailadress till dig i så fall…

  2. ❤️ känner ingen personligen som förlorat sitt barn men däremot många som fått missfall eller som inte kan få barn alls och tänker Ofta på dem.

  3. Tack för att du påminner omgivningen. Vilken fin vän du verkar vara som ringde din vän och bad om ursäkt. Förstår att det kan vara lätt att glömma för omgivningen och av egen erfarenhet kan jag säga att det ofta räcker att en person åtminstone minns för att hjärtat ska svämma över av kärlek.

    Själv ”firade” vi en två årsdag här hemma för 2 veckor sedan men våra två åringar fick inte vara med. Förlorade vår tvillingflicka då hon var 5 dagar och sedan vår tvillingpojke då han var 1 månad. En bottenlös sorg som är svår att lära sig att leva med.

  4. Jag förlorade min son när han var 24 år. Tystnaden omkring mig har varit stor, på jobbet men även privat. När jag berättar eller vill prata blir folk illa till mods och ledsna, så jag får trösta dem. Det gör att jag tystnar. Men ibland möter jag en stjärna som verkligen vill lyssna o h hom bekräftsr min sorg. Då blir jag lite helare en stund 💖

  5. Självklart en extra tanke till alla de som har änglabarn. Men även till oss som aldrig har lyckats alls. Som aldrig lyckats bli gravida trots massor av försök. Vi glöms (nästan) alltid bort eftersom det oftast inte är så många som vet hur mycket vi har kämpat. Jag kämpade (ensam) för att bli gravid i sex år. Elva IVF, två äggdonationer och en embryodonation. Sen tog både pengar och ork slut (bekostade allting själv utomlands). Men saknaden och sorgen finns där alltid, och extra mycket på just mors dag och andra högtider.

    1. Jag förstår din sorg, det gör jag verkligen. Har själv varit där. Men det här med ”tänk på oss också” känns inte bra i ett sånt här sammanhang. Låt alla änglaföräldrar få just det här ifred.

  6. I min omgivning är det ingen som säger något längre. Som frågar. Eller som minns. Det gör de kanske – men de yppar inget om det till mig. Årsdagen närmar sig åter igen och ingen visar ett enda litet spår av att de tänker på det. Jag tänker på det. Varje dag, alltid. Sorg är inget som läker med tiden. Det är bara omgivningen som tystnar.

    Fint att du ringde din vän!

    1. Vill på inget vis gradera sorg utan bara kanske minska lite på taggen att andra inte minns.

      Vanligen så minns vi inte andras årsdagar där de har förlorat en anhörig vare sig det gäller en förälder, syskon, partner eller som du nu ditt barn. Det verkar vara så samhället ser ut. Vi kanske borde ändra på det eller så kommer det bli för tungt för oss att minnas alla våra vänners årsdagar också.

      I vilket fall, som du själv var inne på så är det så mot alla och inte bara dig även om sorgen av ett barn är den som känns mest av allt för de flesta.

      Bleklagar sorgen. 💜

      1. Jag formulerade mig nog fel kanske. Jag har inget som helst problem med att de inte minns årsdagen – det är svårt att begära. Jag har problem med den totala tystnaden. Att aldrig få en fråga, att det aldrig kommer på tal. Som om han aldrig fanns.

        1. Aaaah, det kan jag förstå och tycker det är sorligt att de inte orkar sötta och ställa upp när du behöver det.

          Du får prata med oss här💚

  7. Min systerdotter födde sin förstfödde son, 4 dagar efter BF, för snart ett år sedan. 2 dagar innan förlossningen fick de veta att hjärtat inte längre slog. En fullgången bebis fick de hålla i sina armar men inte ta med sig hem. Så orättvist. Tänker på dem nästan varje dag men är alldeles för för dålig på att berätta det för dom. Tack för påminnelsen.
    De är också stolta föräldrar, bara på ett helt annat sätt.

  8. Tack! Tack för att du tänker på oss som är änglaföräldrar och som alltid lever med en sorg, som blir lite värre på just årsdagar o andra högtider.
    ♥️♥️♥️

  9. Tack för att du tänker på oss änglaföräldrar! Förlorade min dotter för nästan precis 2 år sedan. Gick över tiden 13 dagar och vår dotter blev bara 2 dagar gammal. Hon dog av Mekoniumaspiration. Jag har bara en kompis som frågar hur jag mår och som vågar prata om Liw med mig. Andra har endera glömt bort eller ignorerar det. Tillochmed familj och släkt. Det gör fruktansvärt ont.

  10. Tack för ett fint inlägg ❤️ på söndag är det 6 månader sedan vår son dog i magen, en månad innan bf. Enorm saknad hela tiden💔

  11. Tack ♡ för att du uppmärksammar något som lärt glöms bort. Man själv lever med det varje dag i resten av ens liv. Men för omgivningen är det ju inte så. Men att tänka på det ibland gör dig till en väldigt bra vän även om du varken kan eller förväntas tänka på det lika ofta som man själv gör som änglaförälder ♡

  12. Jag är en vän o jag försöker finnas där
    Jag saknar lilla Nova som den lilla änglaflickan heter
    Varje dag
    Varje dag tänder jag ett ljus o har en stund för/med henne oavsett var jag befinner mig

    Det jag tycker är svårast i vänskapen i namnet ”sorg” är… är jag tillräcklig.. är jag ivägen… är jag för mycket ”på” .. har jag för stor distans nu …. gör jag rätt… pratar jag för lite… pratar jag för mycket….
    tyvärr finns det inget facit hur en god vän som bryr sig o älskar ska betee sig
    Så man gör så gott man kan o hoppas man räcker till
    Maktlösheten o hjälplösheten är enorm o man greppar varenda inbjudan att få finnas där o stötta o hjälpa
    Oftast så tror man att man inte gör rätt man kan bara finnas där o hoppas att det känns ok för vännen 💕

  13. Åh tack för du lyfter det här… Vi har 4 barn i vårt hjärta och i våta tankar men bara 3 som alltid syns i vår familj. Vi är 6 men räknas som 5, 1 fattas alltid och så kommer vi alltid leva, födelsedag och dödsdag uppmärksammar Vi, det är känslosamma dagar för hela vår familj. Tack igen för du uppmärksammar och normaliserar oss med barn i himlen, våra barn räknas också ♡

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..