Godmorgon

Första jobbdagen sedan jullovet. Tusan vad mysigt det har varit att vara hemma ändå. Vasamuseet och andra äventyr har vi gjort. Sen är det så kul att fått upp intresse för mat. Jag planerade redan igår för vad vi ska äta ikväll.

Igår så hände en bra sak tror jag. Jag följer en hel del föräldrar till barn med Williams syndrom. Det var en mamma som jag trodde hade lagt upp en bild på sig själv. Hon är en sån som verkar söka sexuell bekräftelse och hon lägger ofta upp sensuella väldigt fina bilder på sig själv. Inget fel i det tycker jag. Vi har alla våra faser i livet. Men efter att ha tittat en gång till på en bild så insåg jag att det var hennes fyraåring som om hon lagt upp en sexualiserad bild på. Bilden är nu borttagen och de bor i ett annat land så det känns ok att skriva detta. Dottern fick en fake tatuering på svanken, en tribal. Bilden var tagen bakifrån där håret är utsläppt och hon har ett par baggy byxor ner hasade precis ovanför rumpan. Texten mamman skrev var att hennes fyraåring kan tas för en 24-åring och hon måste kanske låsas in och ”lol”. Sen en massa hashtags till williamssyndrom så man kan hitta bilden.

Jag tänkte på det där med att inspirera istället för att döma. Det var viktigt för mig att mamman förstod att jag inte dömde henne utan ville skydda hennes dotter. Men fan vad svårt att formulera sig. Jag började med att berätta att jag själv var en överlevare av sexuella övergrepp. Jag sa sedan att både hon och jag är två kärleksfulla mammor till två flickor med WS. Sen skrev jag att jag visste att hon var den bästa mamman ***** kunde ha. Sen drog jag upp statistiken för barn med funktionsvariation och faran med att både ta och göra bilder som dessa sökbara. Bilden togs bort på tio minuter utan ett ord. Jag var både lättad men också tyngd av samvetet jag gav mamman. Hederstankar finns också i mig, men jag försöker alltid att övervinna dem.

En fejktatuering på axeln av mussepigg på en fyraåring är helt ok. Men en tribal i svanken och dessutom ta kort på barnet i en topp och baggybyxor. Nej. Eller tycker ni jag är överkänslig?

Det är faktiskt tack vare att Lady Dahmer sa till mig att inte sexualisera barn/Matheo en gång då jag fotade honom med Molly och skrev ”matheo har en flickvän”. Hon skrev så fint ”kan vi inte bara låta barn vara barn. Barn leker, ettåringar har inte flickvänner.” Tack vare den händelsen så tänkte jag till och har burit det med mig och kunde göra en snarlik handling igår.

Vågar ni säga till föräldrar för barnens bästa?

  1. Veckan innan jul fick min son tillfälligt vara på en annan avdelning på förskolan, där fick han en ny kompis som han lekte med hela dagarna och till och med kunde somna bredvid på madrass, annars vill han alltid ligga i sin egen vagn. Jag störde mig ganska rejält på när fröken hela tiden tjatade om att ”åh, A är kär, A har fått en flickvän”. Jag vet att det bara är tanklöshet och av olika anledningar så ville jag inte säga till henne. Valde att istället försöka styra om samtalet, det blev nog uppenbart för en av de andra pedagogerna för jag märkte hur hon försökte hjälpa mig i rätt riktning och fokusera på en ny kompis och att de hade så roligt. Jag har tre söner och det är så viktigt att de får leka med flickor utan att det ska bli en stor grej som ska kommenteras varje gång.

  2. Bra, och ödmjukt, sagt. ❤️ Blir ofta rätt chockad när jag ser småflickor ha så mycket smink, alltså 8-åringar typ! Mycket mascara, eyeliner, läppglans. Kanske tiderna som förändrats? Är född 81 och började sminka mig som 14-åring typ.

  3. Konstig mamma. Hur lunde hon ens tro att det var okej?
    Ibland måste man döma andra när de beter sig så.

  4. Ja jag säger ifrån och har gjort det ett flertal ggr. Jag är också ganska påläst i ämnet och det vet de flesta så det blir sällan en diskussion kring det då jag agerar/reagerar. Jag har dock lärt mig att vara mer ödmjuk för jag blir rätt så jävla förbannad och hade svårt att tygla mitt humör i början. Men jag har lärt mig att döma mindre..

    1. Jag tänker att ilskan du känner ändå bottnar i en god avsikt- dvs att skydda barn. Då tänker jag att de vuxna kanske får ta det från tid till annan. Ibland måste man tyvärr trampa på vuxnas sköra egon för att skydda barn.

  5. Jag har en nära vän, vars barn jag är gudmor till. Hon har en öppen instagram där hon pfta lägger upp avklädda, sexiga bilder på sig själv , med många hashtags för att göra dem sökbara och för att synas.
    Dessa bilderna blandas med bilder på hennes 3åring. Obs, vanliga helt rinliga barnbilder. Det är mixen av avklädd mamma och småbarn jag reagerar på.. vad tänker du/ni om detta? Är hag känslig eller borde jag nämna någor om det för henne?

    1. Jag personligen skulle tycka att det var lite osmakligt men jag vet inte hur man kan uttrycka det i ord. Känns bara fel på något sätt.

      1. Ja samma här. Även att 99% av alla som kommenterar är gubbar som skriver ”sexig” ”den hade man inte haft något emot att sätta tänderna i” ”hot” osv…att exponera sin (förvisso påklädda) dotter i det känns bara fel.

  6. Hej !

    Nej, jag säger nog inte till. Jag är rädd för att uttrycka mig fel och gör det ofta.. Jag medger att jag har svårt för att folk tillrätt visar mig också. Jag hugger nästan alltid först tillbaka med försvarständerna trots att jag snabbt inser att personen hjälpte mig, att hen bara ville mig och i synnerhet mina barns bästa.

    I helgen var vi och skidade i alperna och då vi sökte våra barn från skidskolan kom det en annan familj bredvid oss som hade en liten ett åring i en pulka (känner inte familjen utan chansar på ålder). Barnet gallskrek. Föräldrarna släpade vidare på pulkan i några minus grader, kraftig vind och en kommande snöstorm. Barnet var klädd i en overall, utan vantar eller handskar, utan halsduk, utan mössa. Barnet frös och skrek troligen därför. I några sekunder kokade det i mitt huvud ”vad kan jag säga utan att döma och vifta med pekpinnar??”. Nå, jag förblev stum men en erfaren skidlärare satte sig bredvid barnet och uppmanade föräldrarna att klä på mera kläder då små stillasittande ungar hastigt förfryser sig.. Sakligt och vänligt hjälpte han familjen. Jag iakttog och önskar att jag lär mig reagera lika en dag.

    Du är modig Elaine !

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..