Han och jag

Snacka om att få påfyllning från helgen. Jag vet många par som, trots att det har möjlighet och barnvakt, inte tar sig tiden att dejta varandra. Tankar som ”det tar vi sen när barnen blir större” är förklaringen som jag förvisso kan förstå. Samtidigt så var det en av mina kompisars mammor som berättade att när barnen blev stora och de hade möjlighet att dejta så kände hon inte sin respektive längre. Känslan av ”vem är den här mannen” kom krypandes och hon var heller inte sugen på att ta reda på det.

Jag måste säga att när Gustav och jag går på dejt så får jag den känslan i mindre grad. En bra nivå där jag blir lite nervös.

Jag slogs av tanken att jag inte kan ta honom för given, att jag har sån jädra tur att han är min. Så det blev en megakyss på Hornsbruksgatan utanför baren Linje 10. 10 år med honom. Förhoppningsvis ett helt liv med honom.

  1. Vi går också på dejt så ofta det går. Just nu bor vi i Manchester och har all familj kvar i Sverige så vi får ofta ta chansen när vi är där och hälsar på.
    Innan vi flyttade brukade vi ha en barnfri kväll/natt per månad ungefär. Ska försöka få till en weekend bara vi för det ger verkligen energi och ny kärlek i relationen. ❤️

  2. Hoppas <3
    Det finns par som håller livet ut. Varför skulle inte ni göra det liksom.
    Jag tror att Livet som par ska till 80 % vara en kär lek. Att handlingar, tankar, ord om och till varandra i vardagen ska genomsyras av Kärlek. <3 såväl det planerandet av livspusslet, storhandlingen på ica till sänghalmen. Dom andra 20 % är det mänskliga, triviala, tråkiga, rutiner, sorg och trauma. Så som alla människor hanterar och agerar, reagerar olika på. Och som påverkar relationen mer eller mindre. Bra som dåliga. Men störst av allt är kärleken

  3. Fint och tänkvärt Elaine! Jag blir också pirrig av att dejta min man. Han är så fin och stilig. Vet dock inte om han känner detsamma, och han har börjat ta mig lite för given tycker jag och glömmer att ge mig komplimanger allt oftare.

  4. I mars åker jag och min man till Dubai i en vecka och mormor och morfar bor hos oss med vår dotter, då 20 månader. Känns lite nervöst att åka ifrån henne så länge men det ska bli så mysigt att bara vara tillsammans med min man och få tid tillsammans bara vi. Vi har även turen att ha väldigt engagerade morföräldrar så vi har fått till både några datekkvällar och en weekend tillsammans sen hon föddes. Det gör oss till både bättre föräldrar och bättre partners, så är väldigt glad och tacksam att vi har den möjligheten.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..