Hur är det att ha din hjärna?

Hur är det att ha en dotter som polisanmält dig fler gånger för saker du vet har skett men aldrig skulle erkänna. Hur är det att bära på sånna sanningar men leva i en lögn där du är ensam. Hur var det att ha två föräldrar som aldrig gav dig kärlek förutom på familjefotot. Vet du själv att något gick sönder i dig när du inte fick den anknytningen som barn? Känner du att något är fel på dig precis som jag känner att det är fel att jag misstänker precis alla män som är i närheten av barn, alla. Men jag försöker motarbeta känslan. Jag kan betrakta de känslorna. Kan du betrakta dina eller är du helt uppslukad och kan inte se hur sjuk du är?

Gråter du den 26/7 dagen då du fick en dotter en gång i tiden. Låtsas du att det regnar? Låtsats du att du inte har tre barnbarn som aldrig kommer få träffa dig för att din dotter skulle göra dig illa om du ens skulle försöka. Riktigt illa. Hur känns det? Blir du ledsen?

Finns det en liten pojke som sitter på huk i den gamla äckliga gubbens kropp. Finns han inne i mörkret och gråter, längtar efter anknytning och kärlek som hans föräldrar aldrig gav honom? Finns du där? Eller är du förlorad, själen bortsuddad för en sjuk man som tagit din – den oälskade lilla pojkens – plats.

Jag tror ingen vill eller väljer att bli pedofil eller sexualförbrytare, jag är säker på att något är riktigt trasigt i skallen på dessa människor. De har inte tagit sönder det av egen kraft därför kan de inte beskyllas helt och hållet. Men just för att de är så trasiga ska de inte vistas bland andra människor.

Jag har ibland velat ringa polisen för att pappas fru inte ska behöva bo hos honom. Han är dömd för misshandel av henne två gånger tror jag, en gång vet jag. Hon har varken kraft eller förstånd att ta sig ur hans grepp. Hon är en av de ”afrikanska kvinnorna” som blev kvar. Han som han valde ut när männen kom och visade upp henne hemma hos oss då när jag var tonåring. Hon tog min nyckel och låste min dörr med orden ”you’re not welcome here”. Nu har jag min egen nyckel, mitt eget hem. Jag hatar henne inte längre, jag hatar hennes fångvaktare. Nyckeln hon tog från mig på 90-talet blev nyckeln till hennes fängelse.

Men jag kan inte rädda henne. Jag vill inte vara i närheten. Jag har tre barn. Men jag hoppas att folk i deras närhet tar henne därifrån.

  1. Sådant där som får tårarna att flöda. Hur många gånger har jag inte själv skrivit brev i stil med detta? Mest för min egen skull, för allt det jag får bära som borde vara hans ok, inte alltid får plats i mig. Alltid adresserat till honom men aldrig för hans ögon. Än. En dag, Elaine, ska jag vara lika klok, modig och stark som du är. Tack för att du lyser vägen.

  2. Tack Elaine <3 Inga barn ska behöva gå igenom det helvetet.

    Frågan är vad som känns värst, att de någonstans känner något och förstår hur de har skadat och plundrat eller om de är helt okapabla… För de blev nog känslomässigt stympade… i något viktigt skede

    Jag brukar tänka att om jag ändå var tvungen att välja mellan att vara den där känslomässigt stympade, han som kliver över lik utan att känna hur det skaver när andra gör motstånd, eller hon som är jag som har fått försöka pussla ihop mig själv och känt den där smärtan stråla genom hela mig. Då väljer jag mig, jag har fått chansen att gå genom elden och resa mig ur askan… Bli starkare.

    Hellre levande än död.

  3. Tack Elaine <3 Inga barn ska behöva gå igenom det helvetet. Frågan är vad som känns värst, att de någonstans känner något och förstår hur de har skadat eller om de är helt okapabla… För de blev känslomässigt stympade… i något känsligt skede.

    Jag brukar tänka att om jag ändå var tvungen att välja mellan att vara den där känslomässigt stympade, han som kliver över lik utan att känna hur det skaver när någon gör motstånd, eller hon som är jag som har fått försöka pussla ihop mig själv och känt smärtan stråla genom hela mig. Då väljer jag mig, jag har fått chansen att gå genom elden och resa mig ur askan…

    Hellre levande än död

  4. Du är fantatstisk som skriver & delar dessa saker. Tack för din medmänsklighet, att du delar med dig & TACK för att du kämpar för våra barn – Att tre ska bli noll. Du är en inspirerande kvinna!

  5. Grattis Elaine! Du har frigjort dig från det fängelse din pappa satte dig i! STARK! jag ska göra som du💪🏼

  6. Blir så berörd av allt du skriver! Så viktigt att du pratar om och lyfter detta ämne! Tack för allt du gör! Jävla jävla pedofiler!
    Kram

  7. Nej, kan så vara att de inte ensamma kan beskyllas för den de blivit. Men, varför söker de inte hjälp?! De är (oftast) vuxna människor ändå. Fy fan.

  8. Tack för dina ord. Du är så stark. Förstår om du inte alltid är det, men i det stora hela. Du kan vara glad och stolt över din fina familj, mamma, make, fantastiska barn och vänner . Du har allt 💞

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..