En drömbebis?

Jag skriver det med ett frågetecken och tar med ”gallskriksbilder” så kanske jag inte jinxar?

Det är nästan som att Vinnie läste mitt frustrerade inlägg i fredags. Som att han förstod att det fick räcka nu. Han har blivit mer och mer nöjd för varje dag som går och man riktigt känner och ser hur han förvandlats från en skrikbebis till en mer nyfiken bebis. Det är som att han börjar förstå sin omgivning och ser den med nya ögon, utforskande. Visst är det skrik och missnöje men det är inte som de sista veckorna, inte alls, inte ens i närheten. Han kan vara nöjd i flera minuter i sin babysitter eller bara sittande i famnen, kikandes omkring. Jag är stum, fascinerad och hoppfull!

Vi vet alla att inget är skrivet i sten med bebisar och rutiner existerar inte men vi har fått ett andrum och det är magiskt!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..