Att boa med tredje barnet.

När jag väntade Engla som 17 åring så köpte jag de första plagget till bebisen i vecka 19, direkt efter ultraljudet. Vidare köpte jag på mig små plagg då och då, ärvde och köpte bebissaker på loppisar och secondhand. Att vänta barn i gymnasieålder innebär ingen direkt inkomst så jag fick tillhandahålla med de jag hade och fick en hel del hjälp av mina föräldrar. Jag hade inte bråttom minns jag och jag vägrade till och med att läsa om förlossningen förens de verkligen skulle kännas nära, annars skulle ju väntan kännas såå lång, resonerade jag. Mindre smart kändes det sen när Engla valde att födas i samband med ett vändningsförsök i vecka 36 och jag stod där, opåläst och utan vagn. Men, som alla som fått barn vet så är allt de där mindre viktigt när de väl gäller, när bebisen väl gör entré. Allt gick fint och jag köpte grannens vagn när vi kom hem efter förlossningen och tänk, Engla blev hur fin som helst fast jag inte beställt vagn i vecka 20, hade babynest eller hade de senaste sena.

Med Blake var de en annan historia. Nu var jag 27 år och de kändes som min första graviditet på många sätt, man hinner både glömma och förtränga saker på 10 år kan jag lova! Jag gick helt upp i graviditeten, planerade, läste och köpte gråa små plagg på löpande band. Vi beställde vagn tidigt och sängen stod bäddad och klar från vecka 28. När Blake väl kom till världen en dag efter BF hade han ett överskott av kläder i alla små storlekar då jag var säker på ännu en liten bebis efter att ha fått en på 2 kg tidigare. Icke! En 4kg klump kom ut och allt smått var bara att lägga undan.

Nu är vecka 30 här och vi har precis beställt vagnen så den hinner komma smått på håret innan bebisen är beräknad att anlända. Vi har så smått börja samla på oss kläder och små söta prylar men de är långt ifrån de mängderna vi hade när vi väntade B. De är liksom som att den här graviditeten bara flyter på, bara är. Sen några veckor tillbaka har jag försökt ställa om psyket och gå mer in i graviditeten men de är svårt att hinna med de där pirret och att njuta helt och fullt med två barn hemma. Jag kan ibland få dåligt samvete över just det, över att den här bebisen inte får den ”uppmärksamheten” som de tidigare två. Jag har bestämt att de resterande 10 veckorna ska bli mina boande veckor. Jag ska försöka njuta, planera och förbereda familjen på den förändring som snart komma skall.

Bebisen kommer iaf vara wrapped i ull och silke när han väljer att göra entré, kläder här över kommer från BÖF shop, väl värt ett besök! Bitringen hittar ni hos Garbo&Friends och är redan testad och godkänd av min gudson M.