GRAVID VECKA FÖR VECKA V.36

6 november 2015 30 kommentarer
Arkiv / Barn

 

frida-fahrman_gravid-v-36_Mama

gravid-vecka-for-vecka-v.36

Nu är jag inne på den sista månaden, 9:an och jag räknas väl som höggravid? Att jag om ett par veckor bort har en bebis i min famn känner jag nån sort skräckblandad förtjusning inför. Glädjen ligger i all den här längtan, jag vet ju vad som ska komma och hur mycket kärlek som väntar. Samtidigt börjar jag inse att den här delen av livet och den här graviditeten ska jag snart lägga bakom mig, en tid som aldrig kommer igen. Att vårt liv som familj kommer att ta en ny vändning. Det är mer sånna insikter som slår mig, än oro inför förlossning eller vår oplanering av allt annat. Fast nu har vi iaf beställt en ny vagn!

Hur jag mår? Faktiskt oförskämt bra, bättre än förra veckans svacka. Jag känner mig faktiskt lite piggare och starkare i kroppen, jag har inte alls lika ont vilket är skönt. Kanske beror det på att jag har börjat trappa ner på det mesta, tom ställa in och boka om saker även om allt i min värld går lite för långsamt.

I natt har jag dessutom sovit ensam på hotell, det kommer mer om det i nästa inlägg, men jag inser att det förmodligen var sista gången på väldigt väldigt länge……

Bebisen? Haha ja vad ska jag säga? jag börjar nästan bli livrädd för vem som ska titta ut, med denna obeskrivliga energi. Nils va lugn i magen, men totalt vild sen han kom ut. Kan det om möjligt bli tvärt om den här gången?! För jag tror snart inte att jag har kvar varken revben eller kissblåsa och den här bebisen tycks ta i i sin cirkustrapets dygnet runt när den försöker volta i manegen.

Kroppen? Jag fortsätter cykla för det är lättare än att gå, och yogan går oxå bra, hade tom. lite träningsvärk i rumpan här om dagen. Jag ställde mig på vågen och har inte gått upp så mycket i vikt heller tror jag, ungefär 8kg kanske från min normalvikt, men jag gick ju ner så himla mycket i början, så jag vet inte riktigt vad jag ska utgå ifrån. Trots att jag är lättare nu, jag gick upp ca 16 kg med Nils, så är allt ändå tyngre, hela kroppen och det trycker på hela tiden på ett helt annat sätt. Jag är fortfarande helt förundrad över hur olika kroppen kan fungera och reagera på ett barn i magen.

Kan inte ni berätta lite om er? är ni gravida, vilken vecka och hur känner ni er?

Här kan ni hitta läsa om mina tidigare graviditetsveckor:

Gravid v.27 // Gravid v.28 // Gravid v.30 // Gravid v.31 // Gravid v.32 // Gravid v.33 // Gravid v.35 //

30 kommentarer

Hej.
Jag är i ynka v. 5 gravid med mitt första barn och är så otålig. Känner ingenting förutom att magen är uppsvullen. Kollar gravidappen en gång om dagen trots att den endast uppdateras vecka för vecka 🙂 Längtar tills jag är där du är nu, i sluttampen. Kram

Jag är gravid i vecka 42 (!), 41 + 1… Förutom trött och osmidig i kroppen så mår jag bra. Dagarna går till att vila, äta och röra på mig utomhus. Känns lyxigt att ha möjlighet (första barnet, ingen annan som kräver uppmärksamhet) att helt följa med på vad kroppen vill…

Men nu vill jag att bäbis vill komma ut!

Jag är 1 vecka efter dig, i 35 alltså 🙂 mitt första barn o de kommer (tror jag) en liten pojk i dec. Varit väldigt förskonad hela graviditeten då ja mått väldigt bra. Börjar först nu känna att de e tungt att andas. Har inte tränat nåt men går mkt promenader. Nu känner jag att man får ta de lite piano.
Längtar såå efter att träffa honom, men skräckblandad förtjusning över sj förlossningen. Kul att följa dig o önskar dig all lycka till!

Fin du är!

Jag är i v19 och väntar mitt andra barn, driver min egna yogadtudio tillsammans med min sambo och hemma har vi Alexis snart 2 1/2 år som håller oss sysselsatta. Längtar mycket till vårt ultraljud nästa vecka. Har också en livlig bebis och känner allt så mycket tidigare den här gången! Väldigt mysigt nu när lillen inte kommer åt revbenen än.

Ha en fin helg! Kram

I vecka 32 med vårt första barn. Har haft en fantastisk graviditet än så länge, det är väl nu det börjar kännas lite tungt och kroppen börjar svälla lite men annars har jag haft det riktigt bra.

Jag har en rätt optimistisk tanke och har bokat arbete fram till 2 dagar före bf och tänker att jag kommer att kunna jobba i butik in till det sista, men vi får ser vad kroppen säger.

Bebisen är livlig men sparkar inte mot revbenen, förutom en endaste gång, annars är mycket av rörelserna och sparkarna mot naveln eller långt ut på sidan. Jag känner att tiden springer iväg och är lite rädd att jag inte kommer att hinna njuta fullt ut av magen och graviditeten, men ja, vi får väl se 🙂

Hej! Jag är gravid i vecka 18 med mitt andra barn ch har bf i mitten av april så det känns som en hel evighet. Själv tycker jag att magen är jättestor men fortfarande är det folk på jobbet som inte märkt något ännu 🙂

Jag mår bra. Börjar känns små rörelser i magen men framförallt känner jag nu en ”tyngd” i magen när jag ligger på rygg. Det är definitivt något där 🙂 Ska på rutinultraljud om två veckor och då kommer vi nog ta reda på vad det blir. Det gjorde vi inte första gången men denna gången är vi mycket mer nyfikna!

Lycka till nu på sluttampen och hoppas du fortsätter att må bra!

Lillgrabben hemma är drygt ett år och kommer vara 1 1/2 när lilltjejen jag bär på ska titta ut (är alltså i vecka 24 nu). Första graviditeten gick rätt så smidigt förutom det klassiska illamåendet i början och svullna fötter mot slutet. Förlossningen blev mer dramatisk och efter många dagars värkar och strul blev det till slut akut snitt med kaos som slutade väl. Nu har vi precis varit på läkarbesök där vi gemensamt med läkaren beslutat att försöka vaginalt även nästa gång, men med en tydlig plan om att övergå till snitt om det inte går framåt i snabbare takt den här gången. Känns skönt och rätt så tryggt nu när vi fått snackat igenom allt.
Tyvärr har jag åkt på foglossning och är halvt sjukskriven just nu. Det känns tungt då det både är långt kvar av graviditeten samt att jag inte kan göra allt med sonen som jag skulle önska. Å andra sidan har sambon fått täcka upp mer vilket kanske är just vad vår familj behöver i förberedelse inför vad som komma skall…
Om jag mår kasst så mår prinsessan där inne bra i alla fall. Här är det full rulle för det mista och vi börjar också undra vad det är för livlig krabat som huserar där inne. Längtar så efter att få lära känna den lilla individen som ständigt pockar på min uppmärksamhet.

Jag är gravid i vecka 28, med tredje barnet. De stora barnen kommer vara 4,5 och 2,5 år när lillen/lillan kommer i februari. Jag mår nog sämst den här gången, men om jag jämför med andra så mår jag nog väldigt bra. Den här bebisen är en lugn liten rackare som ligger långt ner och sparkar. Men lite mensvärk eller molvärk har jag haft de sista dagarna och den här graviditeten har jag haft mest sammandragningar (som mest 10 gånger), men ändå väldigt lite om man jämför med andra.

Jag önskar er lycka till när bebisen kommer sen, och för övrigt ser du helt fantastisk ut!

Hej Frida! Så roligt att följa din graviditet, tack för att du delar med dig. Jag är gravid i v 37 med andra barnet. Vi har också en kille på dryga 3 år. Har mått bra större delen av graviditeten men känner igen mig när du skriver att allt känns tyngre. Kroppen känns mer sliten. Kanske för att man inte kan vila på samma sätt denna gång. Stort lycka till och ser fram emot att följa ditt nya liv som tvåbarnsmamma 🙂

Jag är gravid i v 14 med mitt andra barn, har en liten dotter på ett år här hemma. Har varit sjukskriven i två månader från föräldrarledighet med min dotter pga hyperemesis, har gått ner 9 kg än så länge och jag spyr var och varannan dag trots högdos primperan (lergigan hjälper inte ett skit). Är så trött och så less på det konstanta illamåendet, känns som att varje dag är en kamp för att slippa bli inlagd igen (varit inlagd två omgångar). Förutom hyperemesis har jag också anemi som gör att jag är konstant svimfärdig. Tanken är att jag ska börja jobba om tre veckor, som ssk på en akutkirurgiskavdelning, får ont i magen bara av att tänka tanken på det svinstressiga tempot, köra tunga patientsäkerhet (med patienter i) till och från op och snobbiga läkare. Håll en tumme för mig!

Hyperemesis är vidrigt! Ville bara tipsa dig om den medicin som jag fått äta under bägge mina graviditeter; Ondansetron. Det har varit den enda som givit ngn effekt överhuvudtaget. Den har inte tagit bort illamåendet men iaf minskat antalet kräkningar per dag. Det är en klen tröst men i alla fall ngt som kanske kan lindra även för dig. För mig gav varken primperan eller lergigan ngn effekt alls. Ondansetron är dock inte utan risk för påverkan av fostret så tala gärna med din läkare om för och nackdelar. För mig och min läkare var det uppenbart att jag behövde den för att klara av att fullfölja graviditeten och jag kände mig trygg att ta medicinen efter att ha överlagt med henne. Önskar dig all lycka till.

Är i vecka 25 med andra barnet. Stora kommer att vara 2år och 2månader ungefär när nya bebisen kommer. Vecka 9-17 var skitjobbiga men sedan lättade illamåendet och nu gläds jag över att kunna äta nästan allt utan att bli äcklad.
Jag är för tillfället helt dränerad på energi. Fick ett hemskt dödsbud i veckan och det är svårt se ljust på tillvaron. Men jag försöker. Jag tänker på hur mycket jag älskar mitt barn och vad härligt att han snart får ett lillasyskon. Jag tänker på hur häftigt det är att någon som inte ens väger ett kilo kan ha så starka sparkar och vilken livskraft hen kommer bjuda på när den kommer ut. Jag tänker att det är lustigt att jag som sällan tänker på mitt utseende blir förundrad när jag ser mig själv i spegeln och tycker att min kropp är vackrare än den någonsin varit.

Hej!
Jag är gravid med vårt andra barn, men har precis fått beskedet att fostret inte lever. Känner konstigt nog lite stöd i att titta på dina fina graviditetsbilder, vet ju hur tufft du haft det med att komma dit du är idag. Tack för att du delar med dig!
Trevlig helg!

Tack för att du delar med dig av den väldigt speciella tid som en graviditet är. Tack också för att du delat med dig av resan hit, som inte alls var enkel och spikrak. Att lyckas bli gravid var för oss den stora svårigheten och när det väl skedde så slutade det tyvärr i missfall. Till slut fick vi en son. Som var värd all väntan och sorg på vägen. Vi väntar nu tillökning. Är i v.32 och vår son kommer fylla tre år när bebisen skall anlända. Bägge graviditeterna har tyvärr varit oerhört påfrestande. Har haft Hyperemesis Gravidarium (extremt illamående och frekventa kräkningar) med sjukskrivning, medecinering och sängliggande som följd. Denna graviditet är illamåendet ännu värre än första och jag räknar inte längre med att trappa ned sjukskrivningen ngt som jag gjorde under förra graviditeten. Vi längtar intensivt efter förlossningen. Då bebisen äntligen ligger i famnen och illamåendet försvunnit. Min målbild under denna förlossningen kommer vara vår son med sitt syskon tätt in till sig i vår stora säng.

Hej Frida!
Jag gravid i v 38 med mitt första barn, inte så långt kvar. BF 26 nov=) Å vet inte vad det blir för nått, spännande! Min bebis är oxå väldigt livlig å tycker om å ligga på höger sidan i min mage. Känner att nu börjar det bli tungt, halsbränna lite högt bt men lite sånt får man räkna med antar jag=) Man längtar så att träffa den lilla människan man burit i 9 månader!
/Malin

Ja, eftersom du är snäll och delar med dig ska jag också göra det! Jag är gravid i vecka 38 med mitt första barn, bf den 25 november. Graviditeten var heelt oplanerad, trots att vi vet hur barn blir till blev jag och min sambo väldigt förvånade när jag i april, efter fyra dagars ”matförgiftning”, gjorde ett gravtest. Vi hade varit tillsammans i mindre än ett år och även om min kille i princip alltid varit barnsugen, har jag själv mer skjutit det på framtiden och tänkt ”om fem år kanske”. Nu är vi dock väldigt i fas med den nya och kommande situationen och jag tror inte att vi är mer förskräckta än average förstagångsföräldrar 🙂 Detta mycket tack vare förlossningskurs, profylaxkurs, barnavårdskurs, amningskurs, massa gravid- och föräldralektyr, mååånga poddar som vi lyssnat på tillsammans och diskuterat kring, studiebesök, föreläsningar och visning på BB Sophia där vi tänkt föda… Jag går även på gravidyoga och -pilates. Så, rent mentalt känner jag mig i fas, harmonisk och förväntansfull, dock har jag mycket förvärkar, ibland regelbundna i några timmar i sträck, och det är jobbigt när jag blir lurad att det kanske är dags.
I övrigt mår jag fortfarande illa till och från (men kräks nästan inget) men kroppen är väldigt rörlig/mobil, magen är liksom tight. Jag har varit en löpare sedan slutet av mellanstadiet och kan fortfarande avverka en halvmil då och då, inte alla dagar för ibland är höfterna stela, men en till två gånger i veckan. Jag är en myror-i-brallanperson och ränner runt ganska mycket på ärenden, fixar i lägenheten som vi flyttade in i för ett par månader sedan, träffar kompisar, kollar upp förskolor och går till gymmet. Har inte världens snällaste humör hela tiden (jag kan känna mig typ förhäxad av elaka hormoner) så det är lite synd om min sambo. Ibland får jag sova hela natten men oftast blir det ett par kisspauser och de brukar sammanfalla med att det gör ont någonstans. Och massa halsbränna! Det blev visst den långa versionen… Trevlig helg!!

Jag är i v32. Första barnet. Har börjat känna mig tyngre och att allt kräver mer energi. Saker som att knyta skorna är ju jättejobbigt!

Jättekul att följa dig, speciellt när jag bara är fyra veckor efter. Kram

Jag är gravid i vecka 30 med mina två första barn! Det är två livliga och härliga tvillingar och jag ser så fram emot när de äntligen väljer att komma ut. Vi har en lång resa med många års IVF-försök och missfall bakom oss sädesslag två är verkligen mirakelbebisar och så otroligt efterlängtade och älskade redan nu. Trots många krämpor, sjukskrivning och att jag redan nu är lika stor om magen som vid en fullgången enlingsgraviditet är jag så fantastiskt glad och tacksam för dessa barn. För dem klarar jag vad som helst! 🙂 Tack för din fin blogg som förgyller min vardag och varmt lycka till med återstoden av graviditeten och er lilla bebis!

Haha, det skulle verkligen inte stå sädesslag! Vilken rolig autocorrect! ”Så dessa” var det jag försökte skriva egentligen. 😉

Ah vad jag tycker om dessa vecka for vecka inlaggen. Jag ar gravid och gar in i vecka 15 pa tisdag. Detta ar min forsta graviditet och allt ar valdigt nytt:) Jag var sadar lagom stolt i borjan att jag inte madde daligt alls, men det fick jag sota for haha. Har varit sa otroligt trott och har matt illa mornar och vissa kvallar. Illamaendet ar battre, men vissa mornar gor den sig pamind an. Jag har sen liten varit en riktig nattuggla, och allt annat en morgonmanniska. Men nu ar somna klockan 21 och vakna klockan 7 inga problem:) Hur som, baby bear mar utmarkt och tanken att man vantar sitt forsta barn gor allt man gar igenom sa vart det:) Ser fram emot andra trimestern da mycket kommer ske och man kan kanna forsta rorelserna etc. Jag onskar dig all lycka till nar dagen for bebis 2 att entra varlden ar har. Allt kommer ga jattebra!

Hej fina du!
Jag är gravid i vecka 34 med första barnet. Vi är beräknade till den 22/12. Har fått må relativt bra hela graviditeten men har nu på slutet börjat få ont i höfter och ryggslut. Har varit ganska psykiskt tungt för mig också då jag aldrig riktigt trivts i min gravid-kropp. Men nu ser jag snart ljuset i tunneln och hoppas att dom sista 5 och en halv veckorna går snabbt. Tack för att du delar med dig varje vecka! Är så kul att se hur andra upplever sina graviditeter. Speciellt när man själv väntar sig första barn och inte har så mycket att jämföra med. Massa kramar till dig <3

Jag är gravid i v. 10 med vårt första barn. Har följt din blogg ett tag och tyckte att du var modig som berättade om er kamp för att bli gravida med ert andra barn. Det är skönt att läsa om andra i samma sits som en själv. Jag har aldrig fått missfall men jag och min man har försökt bli gravida i sex år och detta var vårt sjätte provrörsförsök. Vi har aldrig ens fått plus på stickan förut så vi hade gett upp hoppet helt. Att vi nu faktiskt är gravida känns som ett mirakel. Även om oron såklart finns där hela tiden…. Kram o lycka till med allt!

Uppskattar dina vecka för vecka inlägg. Önskar nästan att jag gjort en liknande i min graviditet. Bara för min egen skull.

Är gravid i v. 37, gått på ledighet nu och då har förvärkar och sammandragningar avstannat. Känner mig sliten i kroppen, ljumskar, svanskota etc men annars ok. Lillen hickar mest hela tiden och varit fixerad sen v. 30, vilket har underlättat min nattsömn då den livliga krabaten inte kunde snurra runt hela nätterna mer. Är min första graviditet så har så svårt att föreställa mig att vara ”mig själv” och att inte min lilla kompis finns med mig på ensamma hotellnätter och tjänsteresor.

Lycka till med resten av graviditeten!

Så roligt att läsa hur din graviditet löper samtidigt som du lever ditt ”vanliga” liv.
Jag är gravid i v. 38 med beräknad BF 28 November så det är inte långt kvar. Det blir vårat första barn så det är extra spännande. Tiden har gått väldigt snabbt tycker jag nu men kommer ihåg att jag tyckte det gick så segt i början, nu är det liksom bara några veckor kvar och det känns som att lillpojken redan knackar på dörren ibland.
Jag gick också ner väldigt mycket i vikt i början av graviditeten pga illamående och kräkningar under 3 månader så min vikt just nu är inte ens i närheten av min startvikt. Känns lite lustigt eftersom jag hade tänkt mig öka i vikt men till slut blev det tvärtom. Jag är så glad att den perioden är över för det var riktigt hemskt att inte kunna äta/dricka något och endast få dropp för att orka. Till nästa graviditet hoppas jag inte att den perioden blir lika jobbig, men om det skulle bli det så är jag mer förberedd.
Det enda jag har just nu är den jobbiga foglossningen som blev som värst för 3 veckor sen då jag inte kunde fortsätta jobba då jag vek mig av smärta. Vissa dagar kan jag hantera värken med vissa dagar är det hemskt. Sen tycker jag aptiten har minskat rejält, jag måste äta för att klara mig men det är inte så att jag någon gång känner hungern komma eller att jag blir sugen på något speciellt. Men annars tycker jag att jag mår bra och njuter av de sista veckorna innan det är dags för en annan typ av njutning, njuta av bebisbubblan vi kommer leva i.
Lycka till med allt Frida! Du verkar ha en jättefin familj som stöttar dig och dina blogginlägg inspirerar väldigt mycket så tack för det.

Hej Frida. Instämmer, kul att du delar med dig. Jag är 31 år och gravid i vecka 32 med vårt första barn. I och med att min pojkvän har ett infertilitetsproblem så har vi gjort ICSI/IVF och jag hade lyckan att få ett plus på stickan redan vid första försöket. Jag har mått underbart i stort sett hela graviditeten förutom nu då jag får magknip varje dag på jobbet av att sitta ner så många timmar. Så jag gör mer och mer home office och blir sjukskriven om någon vecka (bor i Tyskland och där går alla på mammaledighet 6 veckor innan BF). Längtar!!!!!

Hej Frida,

Tacksam för att du delar med dig av din fina mage och inspiration så som dagens outfit. Gärna fler tips på hur man kan försöka behålla så mycket av den gamla garderoben som möjligt. Jag är nu i v.19 med vårt andra barn och denna gång vill jag helst inte hamna i ”leggings-träsket” om du förstår mig rätt då det inte är något jag bär som icke-gravid 😉
Denna graviditet är identisk med min första, vilket jag inte hade förväntat mig, men såklart hoppades på, då den inte berör mig märkvärt. Många fundering liksom du hur det blir med ett syskon och hur min son som precis fyllt 2 ska hantera förändringen. Att vår familj går in i en nya fas är med skräckblandad förtjusning.

Tänkte egentligen bara passa på att tacka för en fin blogg med ett härligt klimat! 🙂

Hej Frida! Jag är just nu gravid i vecka 38 med mitt andra barn. Vattnet gick för några timmar sedan så nu väntar jag bara på att de starka värkarna ska starta. Det går lite trögt precis som med min första så jag antar att de kanske måste starta igång mig denna gången också. Jag är otålig men samtidigt glad över att snart få träffa pojke nummer två! Kram och lycka till!

Skriv en kommentar