GRAVID VECKA FÖR VECKA V.37

13 november 2015 15 kommentarer
Arkiv / Barn

Annonsen laddas.

gravid-v-37_gravid-vecka-for-vecka_frida-fahrman

 

Först måste jag tacka för alla era fina kommentarer förra veckan, så otroligt roligt, peppande och inspirerande att läsa om er och jag läser allt och tar till mig era fina ord, TACK!

Nu har ännu en vecka gått och jag måste säga att det är en vecka där det har hänt en himla massor. Hampus sa senast här om dagen, oj det har hänt en del med magen sista veckan va? För du verkar mer ansträngd och du andas mycket tyngre och visst har han rätt. Trots att jag hehe har börjat vanka fram så mår jag ändå bra, jag försöker skämma bort mig själv och njuta av varje sekund.

Magen & kroppen? Den växer som den ska, men jag upplever den inte alls som en ballong den här gången, utan lurande låg och väldigt tung. Varje spark gör ont, det är ett tryck som konstant ligger på och ibland undrar jag om jag behöver gå på toaletten eller kräkas? Det svider och trycker på mot blygdbenet hela tiden, något som påminner mig om känslan under krystvärkarna med Nils. Men jag ska knipa ihop så gott det går.

Bebisen? Jag var hos barnmorskan i veckan och jag var faktiskt lite nervös. Jag vet ju att bebisen är livlig och har flyttat på sig konstant och den här veckan ska huvudet helst ligga nedåt. Det gick inte att avgöra den här gången heller och skulle det vara tvärläge eller huvudet uppåt som sist, så var det vändningsförsök som gällde, vilket jag helst ville undvika. Som tur var kunde vi göra ett ultraljud. Jag har aldrig gjort ett ul så här sent å det va så kul att få se bebisen så stor! Hela huvudet rymdes på skärmen och extra kul var det för att Nils var med just det här besöket. Så han fick både höra bebisen och se den på bebis-tv som han sa. Allt såg fint ut och….phju det gick att konstatera att huvudet låg nedåt och nu kan den troligtvis inte vända på sig igen. Lättnad, lycka och nyfikenhet stillad på en gång!

Jobbet? Jo, i onsdags så var min sista dag på kontoret på Metro Mode. Jag ska vara mammaledig därifrån i 1år. Tråkigt att lämna kollegor, samtidigt redo och skönt att lämna jobbet som webb-tv chef och snart är det någon annan som är en liten chef över mig. Samtidigt så stannar tyvärr inte jobbet upp för mig, att telefonen stängs av och mailen går på autoreply, nej jag har inte den möjligheten dessvärre. Jag kommer försöka göra precis som med Nils och jobba ca 40% under mammaledigheten, jobba vidare med bloggen, samarbeten, Mama och olika frilansuppdrag i mån av tid.

Tankar? Jag får många frågor kring bebisplanering, namnförslag och förlossningsrädsla, men mina tankar är inte alls där. Den tanke som har slagit mig mest är att ett barn är faktiskt ganska enkelt, i alla fall nu, men två, hur sjutton ska det gå?! Med en 3-åring så funkar faktiskt det mesta hemma igen, det är inte så mkt krångel, det finns tid för att både vara mamma och Frida, jag ska njuta av det. För jag vet att jag snart kommer att känna mig otillräcklig på många plan och det är jag mer rädd inför.

Här kan ni läsa om mina tidigare graviditetsveckor.

Nu vill jag önska er en trevlig å härlig helg!

 

 

 

15 kommentarer

Du är så klok och diplomatisk Frida 😉
För mig känns det här viktigt. Jag tror precis som du att det här är för 50 år fram i tiden och vem vet hur vården ser ut då. Stamcellerna finns tillgängliga den 15 dec +/- två veckor och då tänker jag passa på…

Hej Frida
Jag har bf 15 dec och läste i dagens industri om stamceller. Är det någon av er som ska spara? Det börjar bli hög tid att bestämma sig. Det här är mitt tredje barn så det kanske blir orättvist mot de andra?

Kul å grattis! Ja jag har kollat lite kring det, men oxå insett att de inte är något för oss. Dessutom kostar det från ca 25 000 kr och det tycker jag är lite mkt pengar.

Det är mycket pengar men vår trea får hålla tillgodo med storasyskonens barnvagn, babyskydd, vinteroverall… Ja, det kostar en del det också. Hur menar du att det inte är något för er? Jag fattade det som att stamceller kan bota sjukdomar i framtiden. Om det inte är något bra vill jag ju inte heller betala för det 🙁

Så sant =). Jag är kanske inte rätt person att uttala mig såklart, det finns andra som kan betydligt mer än jag kring ämnet givetvis. Men mitt resonemang är att man kan få stamceller ändå, bara betydligt mer komplicerat, det är ju inte så att stamcellerna försvinner för att man inte tar dem vid födseln. Användandet av dessa stamceller kanske ligger 20-50 år fram i tiden. jag får förutsätta att jag inte får ett sjukt barn inom de närmsta åren. Och ser man över tid, så kommer förmodligen forskning och utveckling också få framåt, och inte bara hänga på om man sparat stamceller från födseln, utan många andra faktorer att förlita sig på. Men det är säkert jättebra om man sätter sig in i ämnet och känner att man har råd att lägga de pengarna, jag tror inte man ska lyssna så mkt på andra, utan utgå från er som familj.

Hej Frida. Jag frågade tidigare också – var kommer din halsband från? Du skrev då att du skulle återkomma med ett inlæg 🙂 Den er så fin! Tack for svar!

Två barn är mycket jobb men skillnaden mellan noll och ett barn är milsvid större! Den lille kan liksom hänga på rätt enkelt. Bärsele alt ergobaby är guld värt!

När mjölken rann till med barn nr 2 bara storgrät jag för jag kände mig så otillräcklig som mamma. Hur skulle jag kunna ge lika mycket kärlek, närhet & tid till båda? Men bara veckan efter så började livet ”flyta på”, och allt hittar liksom sin plats. Till och med ”egentiden” ,??. Lycka till med bäbis, en liten flicka har jag fått en känsla av. Du skriver att hon är vild & i farten & det låter ju som både dig & Sofi ???

Hej Frida! Vårt andra barn fyller ett i december och jag kan bara säga att visst blir det intensivare, och man är tröttare, men det går också jättebra! Ibland när jag tänker att jag inte orkar mer så minns jag att jag faktiskt kände så med vårt första barn också, i den tidsperioden. Fram till att vår lille började röra sig i somras så var det väldigt smidigt, allt. Men perioden mellan rörlighet till typ 18 månader tyckte jag var tuff med vårt första barn, och jag tycker likadant nu, så kanske har det inte med att göra att det är två barn nu istället för ett. Mitt bästa bästa tips är bärsele (ja eller sjal såklart). Jag bär vår minste hela tiden, och då har man plötsligt bara ett barn att jaga! Det är med två barn jag har insett varför man behöver bärsele. Med ett barn var det väl för mysfaktorns skull! Jag har även lärt mig amma i bärselen och det kan vara det fiffigaste någonsin. Då kan man gunga stora barnet i lekparken samtidigt som man ammar bebisen i selen. Nu drömmer jag redan om nummer tre, så så jobbigt kan jag nog ändå inte tycka att det är, haha. Stort lycka till!

Fina Frida! Jag blir så glad och rörd av din ärlighet. Vi har ett barn, som är jordens snällaste, och min man är mer än nöjd med det. Han tycker att 1 barn tar mycket uppmärksamhet nog från oss som par och vuxna människor. Jag skulle gärna ha fler barn, men samtidigt håller jag med honom. Och dig, hur sjutton skulle det gå? Nu tror jag att det kommer att gå finfint för er! Ni har ju kämpat och längtat efter ett till litet hjärta. Är man bara överens så klarar man allt. Vi däremot, njuter av och nöjer oss med vår enda, älskade, finaste unge.

Hej Frida! Jag tycker så mycket om dig, har lyssnat på de pod-avsnitt där du är med nu i veckan och jag läser bloggen med värme. Du känns klok och varm. Jag väntar också barn nummer två, vi är såna som inte kan få barn på egen väg utan hjälp så vi har också vandrat vår väg så att säga, och jag har såklart ungefär samma funderingar som du för tillfället- hur fasen ska det gå med två? Vår enda lilla unge är ju så enkel att ha att göra med! Men så tänker jag att precis de här tankarna hade man ju egentligen före ettan kom också, fast det har man ju glömt nu. Herregud vad man funderade på hur livet skulle bli som förälder, med regnjacka i parken, vem skulle jag bli i allt det där och hur skulle det gå att hantera en skrikunge. Nu har man ju hanterat den där skrikungen i några år och det är ju inga problem och trots att jag helst vill ha en fin jacka har jag inga problem att dra på mig regnjacka och gympadojor och gå till parken- för att när han mår bra mår ju också jag som mamma bra. Åh, det låter klyschigt, men jag hoppas att du förstår vad jag menar. Det jag försöker säga är nog att allt kommer att lösa sig och om det bara löser sig genom att ha sju paket mutkakor i skötväskan, ja då får vi väl ha det då! 😉
Fortsätt att unna dig och skäm bort dig själv, du är värd det och förtjänar det bästa! Kram!

Skriv en kommentar