Idag skulle jag träffa min Agent och prata framtid, rensa bland idéer och ha en plan efter mammaledighet.
Sen skulle jag ta min tid för mig själv och gå på yoga.
Jag sa hej då till Smulan och då ringde telefonen. Det stod ”förskolan” på displayen.
Hjärtat rusar alltid när det händer och man ser framför sig hur ens barn har försvunnit på utflykten el slagit sig blodig, brutit något ben eller brutit något på någon annan.
Detta vet ju den fantastiska personalen på förskolan som öppnar med
- det är inget allvarligt, men han är hängig och vi har tagit tempen och han har feber.
Phu, vilken lättnad. Bara feber. Jag kommer direkt.
Hämtade en ganska medtagen kille och åkte hem.
Nu ligger vi här och läser saga och har sovit en stund och så får vi se hur länge detta håller i sig.
Jag tänker stilla att man kan ju göra upp hur mycket planer som helst , men det blir inte ofta som man tänkt sig.