Dag ett av övertids-väntan.
Min barnmorska berättade att i vissa länder säger man ett datum efter vecka 41 istället. Det tycker jag lät som en bra ide,
Då skulle ännu fler känna att man fått ”för tidigt” eller i ”i tid”
För även om man vet att man inte ska räkna med att få på ”datumet ” så hänger man ju upp sig på det ändå, som någon slags hållpunkt och efter passerat datum är känslan att det kan hända närsomhelst och väntan blir minutiös och evighetslång på samma gång.
Nu finns det ju fördelar med att gå länge oxå, kroppen blir redo för förlossning, psyket likaså.
Framförallt är ju bebisen klar.
Plus att alla förberedelser hemma är klara.
Man har ju hunnit bygga om och flyttat om man skulle vilja.
Jag har ingen erfarenhet av hur det är att få för tidigt, har ni?
Berätta gärna!











