Det är lite för mycket just nu. För min smak alltså. Lite för mycket möten som  gör mig otillgänglig för dem som behöver mig för tillfället. Jag pratar förstås om min jobbsituation. Och om ni nu tänker att jag är chefen och jag bestämmer ….så ja visst, någonstans är ju det alldeles sant. Men när man behövs på många ställen, i många olika konstellationer och sen sina egna tänkta kvalitativa utvecklingssteg på det. Det blir en aning för mycket. För min smak alltså.

Lämnade jobbet 15.30, hem och plock för att sedan lämna TB på träning . Halkade hem och där slog illamåendet till med full kraft. Fick plana ut på golvet, i min ensamhet. Gabriel och maken hade farit på friidrottsträning. Vet ni hur härligt det är att förbereda kvällen middag och må illa? Ingen bra kombo! Iväg och hämta TB i värsta snöyran. Såg knappt någonting framför bilen och höll krampaktigt i ratten. Bilen framför mig får sladd och far i diket på andra sidan vägen. Stanna, springa ut och kolla läget – ingen skadad. En bil till stannar och ber mig fara vidare – jag kör nämligen vår gigantiska bil nummer 2. En Ford Kaa.  I begynnande snöstorm. Träningen har slutat tidigare och TB är inte på idrottsplatsen – han har sprungit hem till sin mosters hus och som tur väl är ringer mig precis i samma stund. Hemfärd i 40 km och med ett bultande illamående.

Söner i dusch x2 och sedan mat. Och där någonstans blev jag sittande på toaletten. Så litterary…en riktig skitdag. Självömkan på hög nivå. Sorry! Bättre lycka imorgon….Sov gott! Kram Mia