BEBISEN BÖRJAR SKOLAN?!?!?!

17 januari 2017 3 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

Hur är det möjligt? HUR??? 


Denna lilla räka ska alltså börja plugget? 


Mira 5 månader

Ja, nu ser hon ju inte riktigt ut som på bilden längre men jag känner mig som en hundraprocentig klichée när jag nu ylar om hur fort tiden har gått. 

Vi ska alltså välja skola åt tösabiten och har idag varit på informationsträff på Enskedeskolan. Som vanligt i såna sammanhang känner jag mig rätt clueless. Borde jag fråga nåt särskilt? Vad undrar jag över egentligen? 


I skolmatsalen som för övrigt hade väldigt fint tak som jag dock inte lyckades dokumentera så värst bra

Jag fick hursomhelst en bra känsla för det hela så nu återstår en sväng till den andra närliggande skolan för att känna på den också. 

Men ni som har gjort det här förut – är det något särskilt man ska ha i åtanke? Några dealbreakers? 

Jag är eventuellt lite för slapphänt inställd för jag tänker helt superpragmatiskt att båda ställena säkert är bra, den ena ligger dock lite närmare hemmet medan den andra är lite mindre. Och ja, precis som inför förskolevalet så ja, blir det nog bra, helt enkelt. Och blir det inte det kan jag ändå inte förutspå det nu, så då får vi ta det sen. 

Den här lilla loppan är iallafall taggad till tänderna! 


Mira, 5 år 

KOMPISPRIS PÅ BOKEN!

16 januari 2017 Skriv en kommentar
Eufori / Fakta / Kungligt

Skynda fynda, hörni! Med start idag har ni möjlighet att hugga exemplar av vår bok till kompispris.

Annonsen laddas.

På Bokus kan ni nu under en begränsad period köpa vår finfina bok till kompispris! För 138 kr får ni bästa presenten – passa med andra ord på att köpa på er ett dussin och strössla ut över nära och kära. Inklusive dig själv. 

Följ länken ovan och ange kampanjkoden PEPPBOK vid utcheckningen så får ni det lägre priset som genom ett trollslag! 

facebookannons-detarintedudetardom
Vi har fått så fin feedback på boken från många av er <3 Det värmer som tusan, ska ni veta! Här är ett axplock av kommentarer. Ni får gärna fortsätta att peppra oss med ris och ros. Fast mest ros. Eller bara ros. 

sagtomboken1

sagtomboken2 sagtomboken3

JAG KLARADE DET!!!!!!!!!!

15 januari 2017 5 kommentarer
Bajs / Drama / Fakta / Fiasko / Hjältedåd / Kris / Tapperhet / Tessan

Johan är hemma efter 8 dagar (ÅTTA DAGAR) på vift. Man kan väl säga att såväl vi som hemmet har varit i bättre skick, men vad gör väl det när kvartetten äntligen är samlad igen.

Annonsen laddas.

Huvudsaken är ju att vi har klarat oss igenom denna oändlighet med hälsan och förståndet i behåll.

Ja, alltså, eller vänta. Hälsan har det väl varit sådär med, givet att kräksjukan har präglat i alla fall 5 av 8 dagar. MEN NU ÄR SAMTLIGA FAMILJEMEDLEMMAR FRISKA OCH FAN I HELSKOTTA OM JAG JINXAR NÅGOT NU.

Förståndet, well, allt är ju relativt. Jag frågade Mira och Morris idag om jag har varit arg mycket. Mira flurade en stund och svarade ”några gånger, fast mest på Morris”. Och hon har ju helt rätt. Morpan driver mig till vansinne stup i kvarten med sitt maniska gränstestande och ja, jag kan ha tappat det vid ett par tillfällen. Som till exempel i lördags när vi åkte till ICA för att bunkra med lyxfrulle till dess att Johan skulle komma hem, samt ingredienser till (misslyckat) muffinsbak (såtillvida man inte gillar kompakta, stabbiga klumpar i muffinsform med en svag, men påtaglig smak av bakpulver. Säger ju det, man ska aldrig baka med barn. ALDRIG!).

Morpan gapar sig igenom hela shoppingturen och vill ”bonka” sönder allt med vår rullkorg. Helst vill han tackla hela butiken och riva ner varenda limpa och glödlampa men jag lyckas hålla honom i schack. Till dess att vi når kassan och han ställer sig vid slutet av bandet för att ”ta emot” varorna. Det vill säga kasta allt som rullar emot honom.

Mangon flyger. Jag säger till vänligt men bestämt. Trepacket bacon kommer farande. Jag säger till på skarpen. Muffinsformarna -swoooosh. Jag lyfter ner honom från avsatsen där man packar och går tillbaka till kassan för att betala.

Den lilla vesslan har inom loppet av 1,3 sekunder kravlat sig upp på avsatsen IGEN och jag ser liksom i slow motion hur hans hand närmar sig lådan med hallon, samtidigt som jag knappar in pinkoden. I samma sekund som jag med mitt myndigaste uttryck spänner ögonen i min vettvilling till genpool och säger NEJ typ såhär… (fast på svenska då)noooooo

…kommer hallonen farande med en elegant hageleffekt till följd av att plastlådan öppnas under luftfärden, och landar sedan med olika nivåer av krossskador på rullbandet.

Japp. Då tappade jag det lite, kan man säga. Såpass att jag svor och fräste och ryckte Morris godispåse och försäkrade honom och hela Sickla köpkvarter om att han minsann inte skulle få något godis. Med stirrig blick rafsade jag ihop alla varor och stövlade ut med gråtskrikande arvsmassa i släptåg.

morpan-gullig

Tur att han väldigt ofta är sjukt gullig.

Men ändå. Jag är på det hela taget väldigt belåten med min insats givet dessa risiga förhållanden. Så till den milda grad att jag tänkte klicka dem dessa ljuvliga puppor som belöning. Bara det att när jag väl skulle komma till skott hade min storlek sålt slut. Fuckelifuck. Är det någon som bara såhär råkar lura på ett par i storlek 40 så hojta (sannolikhet -4000).

bimba-y-lola

 

Nu ska jag hursomhelst ÄNTLIGEN kolla på The Affair. Om ni inte har sett den än – SE! NU!

TACK FÖR ALLA ERA GULLIGA HEJAROP FÖRRESTEN!

 

 

 

Morpan (och kräksjukan) strikes again!

11 januari 2017 11 kommentarer
Fakta / Fiasko / Gaser / Hjältedåd / Kräks / Kris / Tapperhet / Tessan / WTF

De senaste dagarna har bjudit på mycket som EJ har föranlett skratt. Kräksjuka, till exempel. Morpan bröt dock trenden idag när han fyrade av ett briljant svar, än en gång.

Annonsen laddas.

Varning! Detta inlägg kan innehålla överdrivna lagom mängder svordomar. 
Alltså det är något som händer när jag är själv med kidsen. Nånting havererar jämt (utöver mitt tålamod som jämt är nära kollaps). Jag har dokumenterat det åtskilliga gånger här på bloggen, bland annat här och alldeles nyligen här.

Den här gången har det varit (och är) ett något mer utdraget drama då barnens far är bortrest i ÅTTA JÄVLA DAGAR PÅ NÅN FÖRBANNAD BONUSKONFERENSRESA TILL JÄVLA KANARIEÖARNA (tack för oombedd aggressionsventil). Jag vet att det är vissa som läser nu och säkert bara: och, det är ju vardagsmat? Till er har jag bara en sak att säga: hjältar.

Hursomhelst, vi avverkade de första 60 timmarna hyfsat framgångsrikt.

Sen kräktes Morris. En kort stund efter att Johan hade skickat en bild på hans magnifika jävla havsutsikt.

I takt med att Morpans maginnehåll kom i retur ställde jag mentalt in alla veckans jobbmöten och aktiviteter. Mira ville prompt vara hemma i och med att Morris skulle få vara hemma, vilket också verkade rimligt ur smittohänseende.

Så nu har vi kräkts (Morris), ritat, brottats, kollat på Paw Patrol, bråkat, tvättat, diskat, medlat, skrubbat, brutit ihop (jag), ätit godis och härjat i ytterligare 50 timmar. Som straff för virusmottaglighet har Morris fått hjälpa till med saneringen av lägenheten.

morris-stadar

MENJAGFATTARINTEGREJEN?!?!?! Det är andra eller tredje gången något av barnen blir magsjukt när Johan är bortrest. När Morpan bara var ett halvår gammal fick jag dundra in till akuten med honom, Johan bortrest även den gången. Sen har det varit höstblåsor, tredagarsfeber och allsköns jävla virus som drabbar genpoolerna när herrn i huset är på vift.

Så sjukt jävla orättvist.

Så, varsågoda för glatt och peppigt inlägg, nu ska jag kolla någon lättsam komedi i sällskap med min godispåse.

Just det, höll på att glömma det som FAKTISKT var väldigt roligt idag. Än en gång lekte vi djurleken vid nattning och jag kommer med den inledande ledtråden:

-Djuret jag tänker på är ungefär lika stort som ett får.

-ORM! gapar Morris i falsett.

-Gris, säger Mira lite trevande.

-HAMBURGARE! kontrar Morris då triumferande. Följt av:

-KYCKLING!

Så, godnatt på er.