Hormoner & hemorrojder

Att natta två vildsvin

Jag hatar Alfons Åberg. Jag hatar fotboll. Och jag hatar barn, i alla fall ikväll.

Hela dagen idag har rullat smidigt. Harpan har varit den sköna prutt han förvandlats till efter akupunkturen och han har sovit nöjd länge på min mage när jag gjort ärenden och hämtat storebror bålgeting. Sovit länge, det vill säga legat på laddning.

För precis när Magnus knutit AIK-halsduken och dundrat i väg på fotbollsderby bestämde sig Harpan för att hålla en liten serenad. Som övergick i vrål. Som övergick i betongborrsvrål.

Nu är man ju rätt van vid skrikande i alla dess former så jag körde hela tröstrepertoaren med mat, närhet och rörelse om och om igen. Och inget hjälpte. Malte tog sin tillflykt till vårt sovrum och försvann iväg med hörselskydd och ipad, väl medveten om att carpe skärmtid innan läggdags.

Efter en halvtimme satt jag uppgiven i soffan och stirrade tomt på Masterchef och väntade ut finalnumret i Harrys föreställning. Vips suckade han till som en gammal buss och blev helt kolugn. Snarkade lite och smackade nöjt. Nu skulle jag ”bara”lägga honom i hans säng.

I sovrummet hade Malte och hans ipad intagit just sagda säng. När jag bad honom flytta på sig uppstod en gedigen protestvåg, en som endast kan uppbringas ur en arg snart-4-årings inre. Harpans mororeflexer fungerade utmärkt och han sprätte till och så var cirkusen igång igen. Lillebror i samtliga stämmor och storebror som gjorde utfall och skällde om vartannat.

Jag: – Nu stänger du av ipaden för nu är det sovdags.
Malte: – NÄPP!
Harry: – VRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!
Jag: – Jo! Och tandborstning. Sen får du välja en bok.
Malte: – NÄÄÄPPPP!! NEEEÄÄÄÄÄJ!
Harry: – WWWWÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!
Malte: – NÄÄÄPPPP!!
Malte: – NÄÄÄPPPP!!
Malte: – NÄÄÄPPPP!!
Jag (tänker): Jävla Alfonsböcker.
osv osv.

Jag tvärruttnade och tog honom under armen och började släpa. Tänkte att den här fajten ska jag minsann ta. Ska jag minsann ta…. minsann ta.

Efter ett lite mer vettigt resonemang blev vi sams. Vi pratade om hur arga vi varit på varandra och kom fram till att han hade varit argast och att han ”blir tokig på mig” och att jag ska sluta, med typ allt. Jag tackade för feedback och så skrattade vi, kramades och så fick jag straffläsa den tråkigaste boken i hyllan.

Då vaknade Harpan igen. På nåt vänster lyckades jag få honom lugn i min famn medan jag satt bredvid Malte och slönynnade på nån vaggvisa, varpå Malte kände att han nog var lite hungrig. Kanske även lite jättehungrig. Ja, jättejättehungrig. Så hungrig att Harpan vaknade igen.

Jag bet ihop och förklarade att han fick vänta tills pappa kommit hem från den där jä#)/&€* fotbollen så kunde han bre en macka eftersom jag inte kunde lägga ifrån mig lillebror, som synkat sitt livs andra utvecklingsfas med Maltes 666:e, ett fotbollsderby och deklarationstider.

Jag tittade på klockan och tänkte att nu är Magnus i alla fall snart hemma. Icke. Däremot kom ett sms från honom om att matchen var försenad på grund av supporterstök. Alltså hatet mot dessa lågbegåvade troglodyter som ALDRIG VARIT HEMMA SJÄLVA OCH FÖRSÖKT NATTA TVÅ AV SIN EGEN SORT!

Jag fick bre mackjäveln med Harry på armen och servera. Den åts under tystnad. Harpan fyllde ut tystnaden.

Och givetvis: när Magnus satte nyckeln i låset och klev in som en brandman förberedd på en katastrofplats sov de båda odågorna som små oskylda lammungar. Såklart.

Kommentera - 1 kommentar
Föregående artikel Bajsa rätt

Bajsa rätt

Min pappa tittade förbi idag. Med sig hade han en bok som han räckte över med varm hand. Charmen med tarmen heter boken och precis som det låter handlar den om våra tarmar.

Man kan ju nästan säga att vi brinner för tarmar, iallafall ändtarmar. Precis som bokens författare Giulia Enders, tycker vi att det är på tiden att vi kan prata om våra tarmar och magar och hur de faktiskt påverkar vår tillvaro utan att det ska kännas skämmigt.

Inte helt otippat avhandlas vårt hjärteämne hemorrojder i boken. Jag har inte plöjt denna pageturner från pärm till pärm än, men min pappa hade vänligt petat in ett bokmärke vid den här illustrationen:

 

Det handlar alltså om hur vår sittställning på toaletten påverkar ändtarmens position och hur detta i sin tur påverkar det tryck vi måste utöva för att tja, få ut avfallet, helt enkelt. När vi sitter upprätt och pressar på, trycker vi helt enkelt ut vävnaden. Bättre saker kan man ju ägna sig åt.

I en perfekt värld ska vi nämligen inte behöva trycka alls. Och hela proceduren ska gå på nån minut, max. På den tiden hinner man alltså varken läsa Brott och straff, Dassboken eller knappt ett sms.

Boken påtalar att det är brutala skillnader i förekomst av hemorrojder och liknande i västvärlden versus de delar av världen där man hukar när man gör nummer två. Givetvis finns det andra faktorer som också kan spela in (exempelvis kost och stress), men det är svårt att argumentera emot de anatomiska fördelarna med en hukställning versus vanlig sittställning.

Sen kan det eventuellt vara annorlunda när det kommer till hemorrojder orsakade av hormonell påverkan, som till exempel vid graviditet. Men oavsett anledning till eh..blomstring bör det ju vara av godo att inte wine and dine:a de små sattygen genom onödigt tryck.

Väldigt intressant, tycker jag. Så från och med nu kommer pallen att åka fram när det dags. Det enda jag eventuellt sörjer är att egentiden på toa kommer att minska från 30 minuter till 30 sekunder.

Kommentera - 8 kommentarer
Nästa artikeln Att natta två vi…
Föregående artikel Ny bok - vad sägs?

Ny bok - vad sägs?

För cirka två år sen släppte vi vår första bok, Hormoner & hemorrojder – Sanningen om småbarnslivet. En kort tid efter bloggstarten föddes tanken på en bok och vi blev så otroligt glada och stolta när idén sedan blev verklighet.

Det gav oss klart blodad tand och vi har sedan dess flurat på nya bokidéer fram och tillbaka. Men, när allt kommer omkring bygger det ju på ett behov, eller en önskan, från er läsare. Om vi skulle landa i en faktatung kloss om luftvärmepumpar från tidigt 90-tal kan vi ju inte utgå från att alla någon skulle vilja läsa vårt nog så genomarbetade alster.

Så, om vi skulle släppa ännu en bok, vad skulle ni vilja läsa om? Vilka ämnen engagerar er? Vad pratas det för lite om?

Utgångspunkter är föräldraskapet och småbarnslivet, men utifrån det får ni gärna peppra loss med era tankar! Vi är jättetacksamma för all input.

Kommentera - 18 kommentarer
Nästa artikeln Bajsa rätt
Föregående artikel Att passa tider…

Att passa tider – en svår konst i småbarnsland

Det var då själva f-n vad ungar (och djur) känner på sig om det minsta lilla är annorlunda.

Normalt, vanligtvis, ibland brukar Harpan slagga en stund på morgonen, eftersom han till skillnad från sin bror är morgontrött (hurra, hurrra, hurraaa) men aldrig när man har en tid att passa och behöver klä på sig innan man går ut. Kanske även äta frukost och rolla sig under armarna också, om det är nåt extravagant man ska göra.

Har man ett (ett!) ärende så ska det gastas och klängas som om jordens sista stund var kommen. Om han hade varit en hund hade han rullat ihop sig på hallmattan nu och tryckt sig ut så fort jag gläntat på dörren. Allt för att inte bli kvarglömd hemma.

Jag lovar dig, Harpan, ingen glömmer en tjutande brandvarnare.

Jag får helt enkelt gå ut i morgonrocken idag.

Kommentera - 5 kommentarer
Nästa artikeln Ny bok - vad sägs?
Föregående artikel EUPHORIA - min f…