Hormoner & hemorrojder

Fredagsmys extraordinaire

Jo, jag ville bara slänga in en historisk liten händelse här denna fredagkväll: MORRIS SOMNADE NYSS I VÅR SÄNG UTAN FRENETISKT GUPPANDE PÅ PILATESBOLLEN. 

Snart 13 månader gammal slår han rekord i harmoniskt insomnande. Han var alltså inte ens i famnen, utan jag låg bara bredvid i sängen och nynnade och buffade  och var allmänt mysig. Och just idag, denna glädjens dag, var det tydligen tillräckligt för den lilla kaospiloten. 

Snacka om fredagsmys. 

Kommentera - 1 kommentar
Föregående artikel Mitt liv som Malin

Mitt liv som Malin

Vi har börjat ägna oss mycket åt rollspel här på hemmaplan.

Nej, det är inte fråga om någon erotisk utsvävning som jag och Johan har börjat utforska såhär under den mest intensiva småbarnsperioden. Det är hushållets näst minsta som återkommande bjuder in oss till sin fantasivärld.

I ungefär en veckas tid har jag stundom varit ”Malin”. När jag är Malin och när jag är mamma är inte helt givet, men den lilla lekledaren tillrättavisar mig argt när jag misstar mig. Malin har överlag inte så mycket att säga till om i leken.

Den som däremot har någon form av veto i denna fantasivärld är ”Sandra”. Sandra älskar hästar (surprise). Malin måste nästan jämt följa med Sandra till stallet. Ibland bor Sandra i stallet och ibland bor hon längre till höger. Malin bor bredvid till vänster.

Malin har en liten hang-around som heter ”Olof”. I Sandras ögon är Olof en svinjobbig typ som bara förstör. Olof har dessutom väldigt dålig hand med hästar och får mycket skäll när han är i stallet.

Idag fick Malin låna Sandras ridhjälm vilket var en ovanligt generös gest. Den fick liksom ligga på hjässan på grund av att Malin har alldeles för stort huvud. Malin blev visad runt i stallet där det bor tre hästar – en röd plastälghäst som heter Corinne, en svart mjukishäst som heter Ludde och en brun gunghäst som heter Sköle men som snabbt blev omdöpt till SköbeDöbbe.

Malin blev tilldelad Corinne och Sandra försäkrade att hon var snäll. Malin fick dock inte rida (duh..) men hålla i tränset som var gjort av ett litet typ chihuahuakoppel.

Malin, Corinne och Olof

Olof tyckte det var för lite action och började härja runt i stallet. Sandra blev rasande och vrålade åt Olof att han skulle lägga av. Olof, som inte är superskarp, började då suga på Corinnes horn vilket såklart upprörde Sandra ännu mer.

Någonstans där spårade leken ur. Malin försökte agera stämningshöjare och började fråga Sandra om hovarna och sadlarna och andra häst….grejer men Sandra bara stånkade till svar och förklarade att hon inte hette Sandra utan Mira. För säkerhets skull frågade jag vad jag hette och fick då reda på att jag hette mamma.

Sen försökte Sandra deala till sig godis på låtsas fast på riktigt. På låtsas var det alltså lördag, men godiset skulle vara riktigt.

Hon är inte dum, den där Sandra.

 

Kommentera - 13 kommentarer
Nästa artikeln Fredagsmys extra…
Föregående artikel Vi måste prata o…

Vi måste prata om IVF

Hur känns det när ”alla andra” får barn, utom du?

Det vet inte vi, men vi kan på rak arm rabbla upp minst tio par bland vänner och bekanta som mycket väl vet hur det känns. Och hur allt i och runt omkring dem påverkas. Hormonkaruseller, dödsavundsjuka, hopplöshet, förtvivlanstårar, ekonomisk stress. Men också ett ständigt hopp och en, förhoppningsvis, gemensam resa som bygger styrka.

Nu vill vi att ni berättar. Ni som har erfarenhet av IVF, alla sorts erfarenheter, och känner att ni vill dela er story, gör det gärna i kommentarerna. Det skulle betyda så mycket för så många.

Tack på förhand.

 

 

Kommentera - 31 kommentarer
Nästa artikeln Mitt liv som Malin
Föregående artikel Läsarfråga om sy…

Läsarfråga om syskonbråk

Nu alla kloka, erfarna, fina och omtänksamma läsare får ni än en gång rycka ut med era bästa tips!

Hej alla mamas.

Jag behöver verkligen verkligen hjälp. Vi har nyss flyttat till ett nytt land. Min son som är 3 slår sin lillasyster som är 1 väldigt mycket. Han blir som en igel på henne, kan inte låta henne vara. Lägger sig på henne, knuffar henne när hon går och sitter, kniper henne osv. Jag kan inte vända ryggen åt en enda sekund, han är där direkt och skall antingen kramar som alltid slutar med att han nästan kväver henne och när jag tar bort honom kniper han henne så mycket han bara kan. Han kan liksom knappt gå förbi henne hemma i hemmet utan att slå till henne på något sätt. Har varit så här sen hon kom och alla säger att det går över men nu har det gått ett år.

Jag mår så otroligt dåligt över det här. Jag tänker så många gånger om dagen att vi måste gjort något fel på vägen. Han har alltid varit väldigt mammig, jag ammar fortfarande lillasyster och jag håller på att bryta ihop helt. Har just satt honom hos en dagmamma i nya landet men sitter bara hemma och mår dåligt för att han inte trivs än och att jag bara borde ha honom hemma när jag ändå är hemma med lillasyster. Men då slår han henne bara dagarna i ända så det går inte heller :-( 

Det är så sjukt jobbigt och är det nån som har något tips eller har gått igenom samma eller liknande snälla skriv för jag känner mig ensammast i världen. Vill ju bara att de skall vara bästa vänner mina kottar och är så avundsjuk på alla amdra där barnen verkar harmoniska och älskar varandra och leker med varandra. Sonen har inte heller börjat prata och fyller 3 alldeles snart.

Kommentera - 26 kommentarer
Nästa artikeln Vi måste prata o…
Föregående artikel TGINF