Saker din kollega gjorde imorse

30 juni 2016 17 kommentarer
Fakta / Fiasko

Hey DINKY!*

Om du undrar varför din småbarnsmamma till kollega kommer inflåsandes med stirrig blick lite för sent varje morgon, kan det bero på att:

  • Hon väcktes á la Good morning Guantanamo med en flatsmäll i ansiktet och skrik i örat i den mörkaste gryningen.
  • Hon har innan skarp väckning blivit väckt ett flertal gånger för att leta efter nappar, kväva sin snarkande partner eller förbanna häckande kråkor.
  • Hon tappade kaffeburken på diskbänkskanten så att hälften blandades med gammalt vällingpulver. Hon rakade då ner blandningen i kaffefiltret och startade bryggaren.
  • …utan vatten i.
  • Hon har utfodrat vildsvin och tittat på brittiska barnprogram.
  • Hon har tittat på brittiska barnprogram.
  • Hon har tittat på brittiska barnprogram.
  • Hon gav upp ensamduschandet till förmån för raggarduschandet.
  • Hon fick överraskningsmens och letade febrilt efter tampongerna.
  • …som hon hittade söndertuggade i ett par små stövlar.
  • Hon sminkade sig medan någon skrek.
  • Hon klädde på två (eller fler) hjulande bläckfiskar som tjatade oavbrutet och högpitchat om ovidkommande saker.
  • Hon tömde diskmaskinen medan någon klättrade upp och hoppade på luckan.
  • Hon bytte kläder på någon som bajsat ner sig.
  • Hon hittade inga rena egna kläder och omvärderade istället smutstvätten.
  • Hon gormade på flocken för att komma iväg i tid.
  • Hon gormade på flocken för att komma iväg i tid.
  • Hon blev vansinnig och bröt ihop en stund på hallmattan.
  • Hon trasslade sig ut med vagn, väska, ungar och förhoppningsvis alla ytterkläder för att spurta till föris.
  • Hon hade glömt galonisarna och fick dundra hem igen.
  • Hon missade bussen till stan.

Nu vet du.

*Personer med livsstilen ”Double Income, No Kids Yet”.

17 kommentarer

Helt underbart!! Just punkten ”Hon klädde på två (eller fler) hjulande bläckfiskar som tjatade oavbrutet och högpitchat om ovidkommande saker.” slår an en speciell sträng i mitt hjärta. Det är nog det jag stör mig absolut mest på just nu (the odd drama meltdown aside) – det konstanta, högljudda babblandet! Och VARFÖR i Guds namn ska det intensifieras som mest precis när man ska klä på sig och gå? Varför?? Samtidigt som jag försöker krångla på galonisar snackar lillkillen oavbrutet om allt och ingenting och stora tjejen leker någon okänd lek som av någon outgrundlig anledning behöver rapporteras tillbaka till mig löpande: ”Mamma! Mamma nu SÅG du att hon kom ner för trappan…!” Mamma, mamma nu VISSTE du att hon….” osv. osv. osv. osv. Försöker tänka att det kommer en tid när de inte kommer vilja prata med mig alls och att jag ska vara tacksam för allt de vill dela med mig nu men det sitter långt inne 😉 Mycket långt.

Tömde diskmaskinen!!??!?!? Vad hela friden hände där? Skulle jag aldrig i livet hinna på morgonen, den kan ju vänta. Där sparar du säkert tre hela minuter!

Äsch, nu kommer jag framstå som lättstött, men det bjuder jag på 🙂
1. Varför behöver ni mammor informera oss dinkys om era mornar? Jag fattar att det är tufft, men det är ditt val att ha barn, deal with it.
2. Jag har inte barn, men jag har också svårt att sova pga olika anledningar, bla snarkande man och vidriga fjäderfä. Jag får också överraskningsmens och missar bussen. Många av de saker som nämns är inte jobbiga bara för man har barn.
3. Varför detta ständiga behov att påtala för alla som inte har barn hur oerhört jobbigt och vidrigt det är att ha barn? Varför är det ok? Svårigheterna vi lever med kanske inte går att jämföra med svårigheterna barn medför, men varför behöver vi ens jämföra?

Och till alla som tycker jag är grinig- jag läser bloggen för den ofta är rolig, jag vill ha barn och jag är intresserad av min omvärld, så ifrågasätt inte varför jag läser en mammablogg. Men det här inlägget kändes väl hånfullt eller mästrande.

Mästrande?? Är inte texten bara ett sätt att förklara att din kollega till småbarnsförälder kan se rätt sliten ut? Var är den mästrande? Den är bara en hjälp för alla som lever ett kaotiskt småbarnsliv och behöver känna sig mindre ensamma. Känner du inte igen dig kanske det är dags att söka dig till en annan blogg? @Tessan&Sofia: All kärlek till er!

Inlägget är skrivet med mitt (Sofias) gamla dinky-liv i åtanke. Jag var en av dem som inte förstod hur meckigt det kan vara att ha barn, så det här är skrivet som liksom till mig själv före barn. Eller till alla som känner igen sig, för det verkar vara många. Med andra ord, SÅKLART inte meningen att mästra. Och även om valet att ha barn är självpåtaget så måste man ju få prata om det bökiga med det, och vad är då bättre än att göra det med humor? Efter fem år av bloggande är jag fortfarande lika förbluffad varje gång någon upplever sig stött av våra texter. Vi bloggar inte för att provocera, vi bloggar för att försöka göra föräldravärlden lite snällare.

Självklart får man berätta hur jobbigt det är att ha småbarn, att med humor göra det väl själva konceptet med er blogg? Och jag läser bloggen för att jag gillar den :)!

Men eftersom inlägget var skrivit till dinkys så måste väl jag som dinky få reagera på det? Och bara för att du och vissa med dig inte förstår att det är jobbigt, så tror jag att merparten av vuxna människor fattar att det är ett jäjka projekt att komma iväg på morgonen.
Min kommentar var inte ämnad att förminska er situation, den var helt enkelt ett svar på ”hey dinkys”

Och nej, jag är inte stött 🙂 på samma sätt som du ville förklara mamma-situationen ville jag ge ett svar, för många som fått barn verkar ha en väldigt romantiska bild av hur det var innan barnen kom, och jag ville väl snarare ge en påminnelse över att vissa problem och svårigheter handlar om att vara vuxen, med eller utan barn.

Jag fattar hur du menar med att alla har sina stressfaktorer men jag tror nog inte att syftet överhuvudtaget var att rikta sig på något mästrande sätt till människor som inte bökar med barn på mornarna och inte heller gnälla över att det är jobbigt med barn (de kan ju inte hjälpa att de hamnade i ett jäkla schemastyrt samhälle) utan snarare skapa igenkänning för dem som gör det och ett sätt att se på stressmornar med lite humor! Puss

Nä, jag vet att tanken inte var att vara mästrande, men jag reagerade främst eftersom det var skrivit till människor utan barn, hade det bara handlat om en småbarnsförälders morgon så hade jag också mest skrattat åt eländet :).

hånfullt och mästrande? Det är väl ungefär det sista som Sofia och Therese är skulle jag våga mig påstå efter att ha följt deras blogg i över fyra år.

Alltså den lilla boken..häftet i libero startbox… tack fantastiska ni för skratten ni skänkte mig när jag ligger här i v 34 med mitt tredje barn i magen.. tjock, fylld av div grav.krämpor å bara hatar sommaren..
Men ack så fnittrig just nu ❤

ha ha, vad är det för fel på brittiska barnprogram? 😀 kollar väldigt mycket på just såna eftersom barnen växer upp med bl.a. engelska som modersmål. Jag tycker de (som är gjorde utav BBC iaf) är oftast väldigt bra?

Nu tittar ju mina barn i princip bara på engelskspråkiga barnprogram pga tvåspråkiga, men varför skulle brittiska barnprogram vara värre än svenska? Vad är det jag missat?

Skriv en kommentar