Mor får ett meltdown (igen)

Vad som började som en lovande måndagsmorgon slutade i svordomar, svett och tårar. Anledningen? Well…

Jag vill ju gärna skylla på barnen. Det hade ju tveklöst ett finger med i spelet. Men, jag misstänker att den stora boven i dramat var min man grannarna mina förfäder dagens horoskop jag själv.

Alltså ni skulle varit med i början av morgonen! Uppe i god tid, alla på hyfsat gott humör. Som en jevvla reklamfamilj satt vi runt matbordet i mysiga morgonrockar och samtalade. Mira, med ett smörat tunnbröd och Morris med en skiva halländskt bondbröd vars pålägg han omedelbart omplacerade/eliminerade. Johan och jag med varsin balja kaffe.

Barnen åt, vi hjälptes åt med kläderna och allt var i sin ordning. Vad mor pysslade med sen är en ganska oklar historia, men jag blev bland annat indragen i något avancerat klipp- och klistraprojekt som Mira lyckades dra igång under sin lediga tid där under morgontimmarna.

Plötsligt är klockan i alla fall 07:46 och jag är halvt påklädd med oborstade tänder. Barnen har fått en miljard flaggningar och påminnelser om att det är dags att borsta tänderna och klä på sig ytterkläder. Respons och/eller entusiasm: noll. Och jag har ett inbokat möte kl 09.00.

Morpan gör det enda rätta i detta läge och lägger sig på hallgolvet och vrålskriker att han inte vill gå till dagis. Mira bryter ihop över att hon inte får upp tejpen. Och jag tycker att Mira kan strunta i tejpen i detta läge, och försäkrar henne om att det går att lägga pysselprojektet på is ett par timmar, varpå Miras värld rasar. Jag tar på mig jacka och skor och inser sen att jag inte har borstat tänderna. Jag stövlar in med skor och borstar tänderna. Morris är efter mig som en liten vessla, arg över att jag går in med skor, precis som han gör 98% av gångerna. Även nu, när han skäller på mig, den lilla hycklaren.

Jag påminner Mira för miljonte gången ATT DET ÄR DAGS ATT SÄTTA PÅ YTTERKLÄDERNA, varpå Mira blir 1,5 år och kräver hjälp med ja, typ att andas. Jag blir svettigare och argare och tänker att allt är preggohormonernas fel. Mira har fortfarande inte fått på sig ytterkläderna och jag fräser och stövlar runt planlöst.

På väg ut i hissen inser jag att jag inte har bilnyckeln. Rafsar och klämmer på diverse jackfickor. Tömmer handväskan. Ingen jävla nyckel. Johan trollar fram en reservnyckel som ”borde funka”. DET ÄR INTE LÄGE FÖR NÅGOT SOM ”BORDE FUNKA”. GE MIG EN IDIOTSÄKER JÄVLA BILNYCKEL, har jag lust att väsa fram, men jag har inget bättre alternativ i detta läge än att ta nyckeln som kanske funkar och välja glädje.

På väg ner i hissen står jag sammanbiten och svinsur och förklarar för barnen att det MINSANN FINNS REGLER OCH RUTINER på morgonen OCH ATT ALLA MÅSTE HJÄLPA TILL, men inser samtidigt att det är well, mitt och Johans ansvar att upprätta regler och rutiner som kan efterföljas. Vilket JAG tycker att vi har, men tydligen inte mina små avkommor som står och betraktar mig i hissen, lite avvaktande.

Jag aggrokör den knappa kilometern till föris och muttrar över idioter i cirkulationsplatsen SOM INTE BLINKAR. Parkerar och smäller i bildörren. Först in med Morris som precis som vid 92% av lämningarna blir ledsen och klamrar sig fast vid mitt ben. Mother of the Month förklarar att hon måste dundra iväg direkt och stövlar ut med Mira till tonerna av Morris gråt. Mira galopperar tack och lov glatt vidare upp till sin dagisbyggnad där lämningen går 700% enklare.

På väg till tunnelbanan kommer jag på att bilnyckeln nog ligger i skötpåsen. Frågar Johan som bekräftar min aning. Springer till tunnelbanan och hinner precis (hurra!). Men tänker i samma veva att denna totalt ovärdiga vardagsstress måste upphöra. Nu återstår bara att lista ut hur.

mor-meltdown

  1. Snälla snälla skriv ett inlägg när du klurat färdigt. Tänker i stort sett varje morgon på hur mycket jag HATAR de stressiga morgnarna. Jag och sambon var knappt förmögna att få iväg oss själva till jobbet i tid, addera 3-åring och hund så känns det f-n övermäktigt. När alla väl är påklädda och klara så insisterar junior illtjutandes på att han måste få hålla i kopplet. Hunden får syn på en katt och drar omkull ungen (japp, jag varnade innan för att detta skulle hända), hunden kommer lös, ungen tjuter, mamma svettas med handväska, datorväska och overall i famnen. Osv osv. Ja, det där med hunden som smiter händer ju inte så ofta förstås men då är det utbrott över valfri oförrätt i hallen istället. Största argumentet för att hålla ungen hemma tills skolan börjar: att slippa detta. Ovärdigt är ordet!

  2. För lång tid så att barnen hinner börja leka är förödande. Likaså att äta frukost hemma. Frukost på föris har skapat lugna morgnar hemma hos oss. Sen självklart lägga fram kläder och ha allt preppat för både barn och vuxna.

  3. Bra jobbat ändå! Som många vart inne på:
    Barnen; inför ”brandmannen” dvs alla kläder läggs fram kvällen innan för varje barn på golvet/stol, i den ordning de ska kläs på. Barnen löser påklädning själva på morgonen, sen blir det frulle när det är klart.
    Dig själv; samma princip, lägg fram kläder kvällen innan, packa väska oscv och gör sedan dig själv klar först i badrummet på morgonen. Harmoni! 🙂

  4. You are not alone! Dendär mother-of-the-year-statyetten har jag vunnit ett flertal gånger. Skulle vilja kasta in den i tvn med ett kras.
    Tänk att ens tålamod kan sjunka så drastiskt trots en morgon med fågelkvitter, hehe.
    I alla fall, skönt att man inte är ensam. Älskar er blogg! All kärlek!

  5. Våra morgnar var också kaosiga och vi blev ofta sena. Nu lägger barnen fram kläder kvällen innan. Jag lägger fram deras ytterkläder i ordning på golvet i hallen. På morgonen har alla i familjen varsitt bildschema med vad var och en ska göra och i vilken ordning. Vi började med detta när barnen var två och ett halvt och fyra. Det funkar väldigt bra de flesta morgnarna och det är lättare för barnen att acceptera schemat än att lyssna på mamma och pappa. Bildschema gör man enkelt på bildstod.se

  6. obs om man klär sig innan frukost är det bra att typ linda in barnet i en vaxduk under frukosten ;o)

  7. När vi vaknar för sent vänder jag ”morgonen”. Säger till barnet, det är ont om tid. Lägger hans kläder i soffan. Han klär sig själv (sedan han var 4). Och ingen frukost utan att vara färdigklädd. Han tar själv ansvar för det. Och brukar klä sig jättefort. Sedan brukar jag om det verkligen är tidsbrist ge bara en macka och inte macka och flingor. Och om det är extrem tidsbrist äter han frukosten i handen typ en banan, knäckebröd och vatten. Tandborstning hoppar vi över om det är kris.

  8. Skippa frukosten hemma. När jag lämnade barn på dagis (dessa är nu vuxna sedan länge) hade jag/vi aldrig besvär på morgnarna. Barnen ville iväg, ville inte missa frukosten. Tandborstning, på med kläder och iväg. Å andra sidan var i stort sett alla hämtningar minst sagt jobbiga, barnen ville inte hem, speciellt inte sonen.

  9. Låter som min morgon. Jag kom på den (briljanta??) rutinen att min man antingen får skita fortare eller stiga upp tidigare. Vilket ska lösa alla problem med våra morgnar… 😝

  10. Detta är säkert olika, men med mina kids (lika gamla som dina) funkar det inte om man har för mycket tid på morgonen…dom ska liksom inte hinna dra igång några projekt. Bästa mornarna är när allt är förberett kvällen innan, jag hinner upp och klä på mig och fixa frulle innan dom vaknar. Sen får dom frulle och sen kan dom få kolla på nåt kort barnprogram medans dom klär på sig/kläs på och borstar tänderna och jag plockar in frullen. Sen iväg.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..